Mitt lag...

Sååååååå nöjd över mitt älsade HVs 4:e SM-guld! Minns det första från -95 som om det var igår. Första året jag inte kunde stå och trängas bland Klapp&Klang-gänget i Rosenlundshallen, på grund av flytt från Götet. Men, så snygg (??!) i min guldtröja på Step-passen på Fysiken. Ja, tänk vad tiden går... Har inte varit i nya Kinnarps Arena och inte på en enda hemmamatch sedan jag flyttade hemifrån, men de blågula färgerna sitter etsade i själen, liksom hejaramsorna och de glada påropen. Vi sjunger HHHHHHHHHHHHHHHHVVVVVVVVVVVVVVVVVVVV (klapp, klapp, klapp, klapp) HV71!

Bild från http://www.hv71.se

Dödsskjutning i trädgården!

Döm av vår förvåning när vi i söndags morse stötte på ett rådjur liggandes framför häcken, precis framför huset. På skakiga, och några för få, ben släpade den sig någon meter bort när Martin gick ner för att hämta tidningen. Skadad i trafik slog vi fast, och jag ringde polisen. Efter 5 minuter ringde jaktansvarig och efter ytterligare 5 var han här. Tror bössan måste ha legat laddad i bilen. Stod med barnen på altanen när han sakta kom körande på uppfarten, stannade bilen, gick ur, lyfte bössan och pang! Lite dödsryck senare (David var naturligtvsi framme innan sprattlet upphörde!) kikade vi på den stackaren, som hade fått flera ben krossade. Benpiporna stack ut på ett bak- och ett framben, så det blev nog en välkommen vila för det lilla djuret (som egentligen var ganska stort och hade pälsklädda horn!) Ner i en blå sopsäck och så var de borta. Tänk, vad man kan få uppleva - i en vanlig villaträdgård!

Infektion och jobb grusar maskineriet

Infektion och alltför mycket jobb har under den senaste tiden grusat maskineriet rejält och jag får be alla nära och kära om ursäkt för att jag inte hört av mig med någon vidare frekvens på sistone. Jag som ALDRIG brukar vara sjuk (har åtminstone inte haft en enda sjukdag på 9 år som egenföretagare) verkar just nu vara mottaglig för allt. Började egentligen redan strax före jul när jag troligtvis fick en släng av "svinet", sedan halsflussen för 3 veckor sedan och nu en ny halsinfektion med feber. Visst, man är mer mottaglig efter avslutad penicillinkur, men herregud - var ju en konstant utomhus i friska luften en hel vecka efter medicinintaget, så lite motståndskraft tycker jag ju att jag borde hunnit bygga upp. Men icke. En klok vän, tillika sjuksyrra, läxade upp mig och påpekade att jag tränade väldigt mycket inför tjejvasan och att när jag sedan tog ut mig så till den yttersta grad på dagen D, så försatte jag förmodligen immunförsvaret ur spel. Det ligger nog något i det, även om det naturligtvis tar emot att erkänna att 47,7 mil på skidor (och jag vet inte hur många andra träningspass) säkert var lite överdrivet... Tyckte jag kom igång riktigt bra med 3 pass på Sportlife förra veckan, men tji fick jag igen. Ska nu snällt vänta ut denna infektion, men sedan hoppas jag verkligen kunna komma igång igen. Om inte annat med härliga morgonpromenader, som jag liksom tidigare år får inpiration av genom att läsa Molles blogg. Så om ni om någon vecka ser en grön jacka och en neddragen toppluva (jag släpper inte mössan i första taget) skynda förbi i morgondimman vid 6-tiden - ja, då vet ni att jag (åtminstone tillfälligt) blivit frisk från infektioner och annan skit.

Jobbet håller för övrigt på att ta kål på mig, så jag inbillar att även jobbstressen påverkar allmäntillståndet och gör mig mer mottaglig för allt som rör sig i luften. Men, jobb innebär ju som bekant också pengar, som i sin tur innebär att man kan börja drömma efter nya semesteräventyr. Om vår vecka i Italien under påsken ska jag skriva om en annan dag. När jobbfronten tillåter. Må så gott tills vi hörs igen.