Julbrev 2012

Har ju som tradition att skicka ett julbrev till nära och kära varje år. Här följer 2012 års version, som tog sig uttryck som en saga:

Året var bara någon timme gammalt när familjen Johansson/Eriksson vände hemåt efter en trevlig kväll i glada vänners lag. Tomten låg inbäddad i mörker, julljusen som tidigare gnistrat lyste nu med sin frånvaro. Så även inredningen i lusthuset. Tomt. Öde. Våldfört. Årets första natt hade sannerligen inte blivit som familjen hoppats på, men planenligt styrde de likväl redan efterföljande morgon sin kos mot nordligare breddgrader. Familjen var som besatt av snö och kom under de närmaste månaderna att resa tur och retur till Dalarna så många gånger, att bilen tycktes hitta per automatik. Skidmil jagades i all typ av terräng, även om snön emellanåt lyste med sin frånvaro och bjöd på ofrivilliga fall och blodiga knän. När nya rekord slagits i fädernes spår, och mamman gjort karriär på TV, kom våren till det lilla samhället. När familjen insett att vintern skulle hålla sig borta ett tag, bytte de snart karriär och iklädde sig snickarbälten och målarkepsar. Efter två fall från takbjälkarna kände pappan sig redo att bjuda in Arga Snickaren (nu när hans fru ändå varit med på TV), men frun hade andra planer och bjöd in mycket trevligare medhjälpare till pappans stundande 40-års dag. Hjälpen kom som en skänk från ovan och räddade familjens stundande semesterlycka. Nya äventyr kom snart att vänta familjen i den grekiska arkipelagen, dit familjen åkte för en stunds rekreation. De två barnen tyckte dock att tempot var för långsamt och såg gång på gång till att skapa spänning med vattenscooterrace. Mammans scooter gick förstås alltid snabbast. Tillbaka i vardagen väntade skola och jobb i vanlig ordning, hur vanligt det nu kan bli med en 40-åring i huset. Pappan hade liksom alla andra höstar många resdagar och i brist på vuxet sällskap hittade mamman sig snart en ny partner under en av hennes upptäcktsresor till Nol. En riktig envis rackare, som troget väntade i gymmet, när än på dygnet mamman behagade dyka upp: Stakmaskinen hade gjort entré i mammans liv och fyllde tillfälligt tomrummet efter både make och snö. Helgerna tillbringades ofta i den numer beboliga sommarstugan, varvat med orienteringstävlingar, fotbolls- och innebandymatcher, löptävlingar och andra aktiviteter. Familjen tillhörde knappast sorten som låg på latsidan och framgångarna lät inte vänta på sig. I början av december återvände vintern till det lilla samhället och en stor glädje med den. Familjen förkovrade sig återigen i sin skidåkning och allt var precis som vanligt. Lugnet infann sig hos familjen i det gula huset och julljusen tändes ännu en gång…