Sanna 10 år den 28 juli! Grattis!
På besök hos familjen Salomonsson i Falkenberg - tusen tack för allt!
Högtlyftande hopp på Mallis kittlade dödsskönt i kistan.
Tagen av hur högt man kom i linorna!
Sanna ser till att vi fastnar på bild. Väldigt ovanligt när man kikar i våra album!Ja, med facit i hand känns våra 2 veckor på Mallis som en extra bra investering, då sommarvädret definitivt uteblivit i Sverige. Visst hade vi toppenväder veckan innan vi åkte och de som firat semester i Sverige fick ju också en härlig sommarvecka första veckan vi var borta, men fint väder i kombination med känslan av att vara helt ledig känns i nuläget helt oslagbar, även om vår andra vecka inte alls var jättesolig, men åtminstone skönt varm. Sedan vi kom hem för 20 dagar sedan har det väl varit en dag som varit riktigt somrig, men det känns ändå ganska dystert att konstatera hur snabbt solbrännan lämnar kroppen utan underhåll. Nu är vi ju i och för sig lyckligt lottade att ha ytterligare en solvecka inbokad hos vänner mellan Alicante och Valencia, men man vill ju ändå ha den där härliga svenska sommaren. Kommer säkert lagom till skolan börjar... Tycker att slutet av augusti och hela september varit den riktiga sommaren de senaste åren.
Tyvärr har hela vår semester grusats av att Sannas ponny blivit sjuk. Fick fång första juli och har sedan dess bara stått i sin box och haft mer eller mindre jätteont. Svårt att släppa tanken på det och riktigt njuta av ledigheten och tufft att bollas mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen verkar han på bättringsvägen för att nästa dag se helt förskräcklig ut med urkasst rörelsemönster. Vet i skrivandets stund inte vad jag föredrar - att han långsamt blir bättre och i bästa fall läker (vet man först efter ca. 6-12 månader - så länge dröjer det innan Sanna kan börja rida!) eller att han blir utdömd och avlivas. Har till och med haft tanken att jag skiter i försäkringen och låter avliva honom. Känns, och kan säkert även låta, väldigt grymt, men tja - så jobbiga tycker jag helt enkelt att de sista veckorna har varit.
Är väl konstigt med livet, att man aldrig kan få känna sig riktigt glad eller nöjd. Alltid när livet känns på topp, så kommer det något, eller för all del någon, som sprider grus i maskineriet. Trist. Ibland önskar man verkligen att tillvaron fick lov att vara helt problemfri, åtminstone en lite längre tid.
Mamma är också jättekass efter att ha trillat och dras med två frakturer i bäckenet, inflammerade slemsäckar i knät, en spricka i nyckelbenet etc. etc. Min farmor verkar ha tappat besinningen och ringer för att vara jätteotrevlig. Man kan lätt få känslan av att det bara får vara nog.
Men jag tänker åtminstone göra allt för att inte dras ned i något negativt träsk och presenterar därför några av sommarens höjdpunkter här på bloggen. Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar med hopp om att sommarvärmen och solen återvänder till Sverige - om än när jobbet dragit igång. Att kunna njuta av härliga sommarkvällar efter jobbet är ju inte heller helt fel.
