Årsdagen av tsunami-katastrofen

Efter en underbar julhelg, som jag skriver mer om en annan dag, kände jag bara att jag måste skicka en tanke till alla som förlorade någon vid tsunamin för tre år sedan. Läste så många fina minnesannonser i GP idag, som verkligen fick mig att fundera över livet och hur lyckligt lottad man ska vara över sin familj. Likväl kan man känna att livet bara rinner ur händerna på en. Antar att man måste försöka göra ännu mer för att stanna upp i vardagen och verkligen njuta av sina närmaste. Ja, vad är det man håller på med egentligen? Vart tar alla dagar vägen? Vad kan man göra för att verkligen visa att man bryr sig? Varför är det så förtvivlat svårt att få tiden att räcka till? Vad gör vi med våra liv? Ja, det är mycket man borde fundera över. Nu ska jag smyga in och pussa mina älskade 3 godnatt.

Stockholm - här kommer vi!

Ja, om ett par timmar går tåget till Stockholm - jullovets första utflykt. Jag och barnen tar tåget upp imorgon bitti för att kika på syrrans nykläckta prins, lille Sam. Barnen förstod att halv 6 är jättetidigt och gick snällt och lade sig ikväll - nu är det bara jag som ska komma ned mellan lakanen också! Hoppas kunna återkomma med en bild på nytillskottet snart. Shoppade loss som en tok tidigare idag, så nu kommer jag ha en hel IKEA-kasse med paket att släpa på. Supermysig overall, flera olika uppsättningar kläder... Ja, det blev visst ganska mycket. Men som företagare har man ju fördelen (??!) att få skatteåterbäringen ett par dagar före jul, så det vore väl synd att inte slösa lite extra på något så underbart som ett litet syskonbarn! Ja, och så blev det ju en jättesöt klänning till storasyster Elin också - att bli storasyster måste ju också firas...

Helt sänkt

Ja, så kan man nog bäst beskriva mitt tillstånd just nu. Känns som om hela skallen är snorfylld och att jag fräst ut allt innehåll av värde. Känner mig alldeles blank, och då menar jag inte glansen i ögonen. Försöker som bäst intala mig att jag inte alls är sjuk, men kroppen talar väl sitt tydliga språk. Ska försöka hålla mig på benen ett par timmar till. Har ett projektmöte vid 4 och kl. 5 är det dags för David att lussa med dagisgruppen. Sanna får stanna hemma i soffan - febern har fortfarande inte släppt. Igår rusade den upp över 40 grader. Stackars liten.

David gick i morse glatt, iklädd pepparkakskläder, till dagis och gladdes över att få åka taxi fram till dörren. Martin var ute med jobbet igår, så bilen blev visst kvar i stan. Till Davids stora förtjusning. Han hoppade nästan jämfota fram till taxibilen. Att det kan vara så roligt att åka i någon annans bil! Till lussetåget ska han dock hoppa i stjärngossemundering - det är det enda som gäller. Han har dansat i den där struten och med stjärnan i hand i en hel vecka, resulterande i att stjärnan inte är helt snygg längre. Men David tycker att den är perfekt.

Sanna var förstås besviken över att missa klassens lussetåg i morse, men vad ska man göra. Känns ju lite ofint att gå till skolan och smitta halva klassen med influensa... Martin åkte ned med kaffe, julmust och diverse tillbehör, som resten av klassen fick njuta av under lussefrukosten vi bjudit in till. Ja, här fixar man och engagerar sig till höger och vänster, utan att ens kunna vara med. Gång på gång. Termin efter termin. Jag måste vara dum i huvudet, egentligen. Förstå mig rätt - jag gör gärna hur mycket som helst för Sannas och hennes kompisars skull, men när mer än hälften av de som skulle vara engagerade skiter fullständigt i sina åtaganden, kan man bli trött för mindre. Tror jag föredrar privat glögg-after-school nästa år istället, dit man kan bjuda dem som faktiskt bryr sig och inte bara förväntar sig att andra ska fixa.

Men, jag ska inte sitta här och klaga. Det har varit en mysig start på "julfirandet" trots feber och förkylningar. Det blir liksom en lugn lunk i hela huset och jag har trotsat min rinnande elva och putsat och fejat i hela huset. Känns riktigt juligt och fint. Hoppas jag hinner sätta mig och sy gardiner i helgen också - kontorets sista detalj för den här gången. Bara Martin kan se till att få upp gardinstången först, så att jag kan ta ett exakt mått. Men - det verkar svårt. Det ska ju till hela 4 skruv.

Nej, nu måste jag ta fram alla papper inför mötet och samla mig, oinspirerad som jag är! Bäst att ladda med ett par lite te också. Och en lussebulle. Det är ju ändå lucia.

Önskar er en mysig luciakväll.

Feber i luciatider

Ja, så närmar sig då lucia och utan en enda sjukdag på hela hösten, så slår det naturligtvis till nu. Sanna ligger med 39.8 graders feber och är om möjligt än tunnare än vanligt. Bultande huvudvärk gör naturligtvis inte saken bättre - jag springer i skytteltrafik mellan hennes rum och köket för att kyla trasa till pannan och värma vetevärmare till kroppen som skakar av feberfrossa. Stackars liten.

Började igår, någon timme före luciaframträdandet till häst på Jennylund. Hon var så besviken. Tårarna trillade och hon sa, men mamma, jag har ju sett fram emot det här hela veckan. Och som de har övat - i en hel månad. En alvedon i magen och ordinerad till sängen åkte jag själv upp till stallet och gjorde i ordning Frasse. Glömde naturligtvis kameran, men han blev en söt stjärngosse. Sanna kvicknade till och Martin körde upp henne. På med stjärngossestrutsprydd hjälm och in i manegen för framträdande, 20 minuter senare på väg hem med Martin igen och ned i sängen. Hon såg oförskämt pigg ut just under framträdandet, men senare på kvällen kom febern naturligtvis tillbaka igen. Nu grämer hon sig över cellokonserten hon förmodligen missar imorgon kväll, dvs. om inte febern tar sig en rejäl vändning. Förhoppningsvis innebär detta att både Sanna och David hinner vara sjuka "klart" innan det blir dags för jul och jullov, för det är väl ganska sannolikt att även David får sig en släng av detta. Förhoppningsvis blir det efter hans simskoleavslutning imorgon - den har han i sin tur ju sett fram emot hela veckan.

Ja, som det kan bli.

Annars är allt bara bra. Jobbar ganska lagom mycket, dock är det svårt att få tag på folk pga överhettad marknad, så det känns som om jag lägger alldeles för mycktet tid på att just jaga. Ett tiotal fysiska möten inbokade denna och nästa vecka, sedan drar det igång igen på allvar. Bäst att rusta sig. Fattar inte att man redan är där. Känns som om förra januari och högtrycket just drog igång.

Har pyntat hela huset med ljus och med pepparkaks- och lussekattsbak i helgen har det spridit sig en härlig doft i hela huset. Mmm, vad det är härligt med jul. Senapen hann jag också med att koka i helgen, så ja, jag känner mig ganska väl rustad inför julhelgen. Julklapparna är jag klar med sedan flera veckor, så ingen panik där heller. Skönt. Då hinner man koncentrera sig på det som julen faktiskt handlar om och bara njuta.

Helgen höjdpunkt inträffade igår eftermiddag när syrran ringde och meddelade att en liten lillebror till Elin behagat komma ut. På 1 h och 9 minuter. 4 krystvärkar. Vad orättvist. Med ett sådant facit hade jag nog kunnat tänka mig på 1 och 2 barn till. GRATTIS till er i alla fall. Vad kul det ska bli att få lära känna denna nya lilla person.

Nej, nu måste jag jobba. Jaga vidare. På mitt nymöblerade kontor. Det känns riktigt städat och fint!