Vansinnesdåd i samhället

Hade en fruktansvärd natt jämte maken som för andra natten i rad snarkade mer än vanligt. Håller på att driva mig till vansinne. Vid halvfyra-tiden stördes min sömn emellertid av något annat (han snarkade fortfarande högljutt). Det var som en dov smäll, men jag tänkte sömndrucket att det var stormen Simone som fortfarande härjade (trots att det aldrig blev så mycket till storm över vårt lilla samhälle igår). Somnade i alla fall tillfälligt om igen, för att sedan åter väckas av vibrerande snarkljud. Suck. Det blev morgon och med bultande skalle tog jag mig in på kontoret för att kolla mail och den dagliga nyhetsskörden i diverse e-tidningar. Läser då om förödelsen i vårt lilla samhälle, den eldhärjade bygdegården och bilbränderna hundra meter ner på vår gata! Brandbilarna måste ha smugit sig dit, eller också kommit precis när jag somnat om efter smällen vid halvfyra-tiden - det var tydligen då larmet om brand kommit.

Med tanke på tiden på dygnet är det ju knappast några småkottar som varit ute och busat. Skulle snarare gissa att det är någon psyksjuk idiot som nyligen blivit frisläppt (förmodligen igår!!!) och blixtsnabbt återfallit i gammalt mönster. Skulle gissa att polisen har full koll på vem det är de har att göra med. Brukar vara återfallsförbrytare det handlar om i situationer som dessa - minns det tydligt från en inbrottsvåg för några år sedan, då det tydligen var en narkoman som blivit frisläppt dagarna innan. Tog inte många timmar innan han blev inburad igen, men man kan ju fråga sig till vilken nytta.

Kan bara tacka väder och vind att skadorna inte blev värre, att lågorna letade sig bort mot husen och inte in mot det närliggande radhusområdet. Och att det var en bygdegård och inte ett bostadshus som tändes på. Och du som bär ansvaret, för jag är ganska säker på att det är en och samma person: Varför drar du inte bara åt helvete?!

Ahlafors Fria Skola 2013

Ända sedan dagistiden har det årligen tagits foton av barnen varje höst, i år var inget undantag. Funderar dock på att bojkotta detta (allt annat än prisvärda) fotopaket och istället låta någon annan fotografera barnen i en mer avslappnad miljö - för hur som helst har ju nära och kära vant sig vid att ett nytaget foto tillhör årets julklappar (hoppas de tycker att det är roligare än de silverskedar jag själv fick i present varje år som barn...!!!).

David, naturligtvis i favorittröjan. Olé, hier kommt die BVB... Heja Dortmund!

Davids klass med fröken Pia.

Sannas klass med klassföreståndare Anna.

Sanna är på detta kort nästan en kopia av mig själv i samma ålder. 

Måste leta fram åttans kort och lägga ut här!

En kavalkad av färger

Vad kan passa bättre än att matcha den härliga hösten och alla dess färger med en lika brokig sallad? 

Idag står ungsbakad lax med tärnad potatis och örtdip på menyn och till det naturligtvis denna goda sallad med nektarin och mangobalsamico.

Dagens tips: Salladen blir extra god med bitar av nektarin eller mango (och massor av svartpeppar).

Smask! 

Ett gott skratt förlänger livet

Blöt Kvantumserie

Igår kväll öste regnet ner under Kvantumserien, men med sensommarlik temperatur blev det ändå en fantastisk kväll. Hela familjen lyckades förbättra sina tider från förra veckan, trots att marken under fötterna bitvis var ganska sugande (nu ska ju det i mitt fall inte ses som en större bedrift, eftersom jag gick själv denna vecka och därför inte kunde lägga någon energi på att prata...). Kläderna var smutsstänkta från topp till tå och hamnade direkt i tvättmaskinen. Skorna står fortfarande på tork framför kaminen och vittnar om det kletiga underlaget! Nog dags att be Martin montera upp den där skotorken som vi haft i några år...

Morgonens efterlämningar

Det är då konstigt att man varje morgon ska mötas av ett överbelamrat tvättställ, när det sista jag gör varje kväll är att röja upp efter kvällens bestyr... Ännu konstigare är att det aldrig är mina egna saker jag plockar undan, varken morgon eller kväll. Någon som känner igen problemet? Suck...

De skyldiga denna morgon är:

Grön tub med hårvax: Martin

Grå pumpbehållare med hårcreme: David

Vit behållare med hudlotion: Sanna

Tandborste: David

Tandkräm: Gissningsvis Martin

Tvål - det enda jag vill ha stående på tvättstället, men det verkar uppenbarligen vara svårt att förstå...

Katten vilka foton!

Vet inte hur många foton om dagen Sanna bränner av, men här är i alla fall två fina som jag hittat i bildströmmen i helgen!

Vår fina misse!

Till konfalägret fick minsann Dimas the dog hänga med!

Härlig Stockholmshelg

Helgen som gick var vi i Stockholm. Bodde toppen på Scandic Foresta på Lidingö, vilket var perfekt med tanke på helgens huvudaktivitet: Lidingöloppet. Martin sprang 30 km på lördagen och David 1,7 km på söndagen. Men vi tar väl det från början?

Fredag kväll åt vi god middag på söder och mötte sedan upp några av Martins kunder för att gå på Göta Lejon och Priscilla - en fantastisk musikal med härligt medryckande musik och bra flow i handlingen. Lite skruvad story förstås, men en rakt igenom trevlig tillställning med många skratt.

Lite kort i rocken för att nå upp och definitivt kvällens yngsta åskådare!

Kan varmt rekommendera denna fartfyllda musikal, som till och med lyckades fånga en sporttokig, trött liten kille. Åtminstone emellanåt.

Lördagen var det mycket tävlingsnerver hos käre maken, som strax före avfärd till starten insåg att han glömt sin pulsklocka. När vi såg honom efter 8 km såg det tungt ut, även om han själv var vid gott mod och tyckte att det gick bra. När vi hejade på efter 20 km var det en mycket sliten man som haltade fram i Grönsta-backen. Han stannade upp där vi stod och tog tacksamt emot diverse förfriskningar, men sedan fick vi nästan sparka iväg honom och tvinga honom att ta sig de sista 10 km mot mål. Med 1 km kvar mötte vi återigen upp och stärkt av Davids energi, som naturligtvis sprang med pappa in mot mål, lyckades en slutkörd stackare till löpare avsluta det han påbörjat drygt 3 timmar och 7 minuter tidigare. Måltiden på under 3 timmar nåddes alltså inte, men med tanke på status (och tid) efter 2 mil, är jag imponerad över att han överhuvudtaget lyckades fullfölja. Onda muskler kurerades på lördagkvällen, spontanbesök hos familjen Alm hann vi också med, därefter blev det en ganska tidig kväll för mig och barnen på hotellet medan Martin drog vidare för att träffa sina kunder. Att han överhuvudtaget orkade är för mig en gåta - själv somnade jag strax efter kl. 22, fullständigt ovetandes om när Martin egentligen kom tillbaka.

Medan Martin sprang 3 mil valde David att trixa med fotbollen. I drygt fem timmar var han igång, från det att vi parkerade vid Lidingövallen tills det att vi lämnade efter tävlingen. Själv var jag slutkörd efter att "bara" varit supporter och skyndat mellan de olika kontrollerna där man kunde följa löparna.

På söndagen var det Davids tur att hoppa ner i löparkläderna. Tillsammans med barnen Skepp från SAIK blev det fartfylld uppvärmning och snart stod tre förväntansfulla killar på startlinjen. Efter halva loppet låg David tvåa, men mot slutet av loppet räckte inte krafterna riktigt till. Det blev till slut en hedrande åttondeplats, vilket han kanske för stunden inte var helt nöjd med, men med tanke på vårens och sommarens sjukdom och skada (med endast två löpträningar och 2 långlopp som resultat) tycker jag att det var en fantastisk bedrift.

Igår började Kvantumserien på hemmaplan - det blev en härlig kväll där hela familjen deltog (jag promenerade 3,4 km). Davids löpning såg riktigt lätt och fin ut och Martin kände sig också pigg under sin 6,8 km runda. Nästa vecka tänker han springa milen. Det behöver väl knappast sägas att han är ruskigt sugen på att ta revansch på sig själv? Sanna kom till insikt att det nog är läge att värma upp inför nästa vecka och se till att Spotify funkar innan hon springer iväg...

Foto: privat och från arrangören

Sötnosar på S

Söta Sanna och Stich!

Höstsol i sommarstugan

Vaknade till en solig höstdag och fick sådan lust att tillbringa några timmar i sommarstugan, så sagt och gjort. Efter att ha räddat några pelargonier från nattfrost kröp jag upp i soffan, tände en brasa och bara njöt av tystnaden, solen utanför och de härligt höstvackra träden runt huset.

Mitt smultronställe. Här finns allt jag behöver och drömmer om. 

Hade kunnat lämna huset hemma och vartenda pryl på studs, utan att sakna något.

Nyinköpta flaggan gjorde sig bra på väggen och passade finfint med alla andra detaljer i blått och vitt.

En vildsådd solros mot falusvart vägg välkomnade så fint när jag kom. 

Vilken tur att den överlevt mina trädgårdsröj i sommar!