Fredag kväll åt vi god middag på söder och mötte sedan upp några av Martins kunder för att gå på Göta Lejon och Priscilla - en fantastisk musikal med härligt medryckande musik och bra flow i handlingen. Lite skruvad story förstås, men en rakt igenom trevlig tillställning med många skratt.
Lite kort i rocken för att nå upp och definitivt kvällens yngsta åskådare!
Kan varmt rekommendera denna fartfyllda musikal, som till och med lyckades fånga en sporttokig, trött liten kille. Åtminstone emellanåt.
Lördagen var det mycket tävlingsnerver hos käre maken, som strax före avfärd till starten insåg att han glömt sin pulsklocka. När vi såg honom efter 8 km såg det tungt ut, även om han själv var vid gott mod och tyckte att det gick bra. När vi hejade på efter 20 km var det en mycket sliten man som haltade fram i Grönsta-backen. Han stannade upp där vi stod och tog tacksamt emot diverse förfriskningar, men sedan fick vi nästan sparka iväg honom och tvinga honom att ta sig de sista 10 km mot mål. Med 1 km kvar mötte vi återigen upp och stärkt av Davids energi, som naturligtvis sprang med pappa in mot mål, lyckades en slutkörd stackare till löpare avsluta det han påbörjat drygt 3 timmar och 7 minuter tidigare. Måltiden på under 3 timmar nåddes alltså inte, men med tanke på status (och tid) efter 2 mil, är jag imponerad över att han överhuvudtaget lyckades fullfölja. Onda muskler kurerades på lördagkvällen, spontanbesök hos familjen Alm hann vi också med, därefter blev det en ganska tidig kväll för mig och barnen på hotellet medan Martin drog vidare för att träffa sina kunder. Att han överhuvudtaget orkade är för mig en gåta - själv somnade jag strax efter kl. 22, fullständigt ovetandes om när Martin egentligen kom tillbaka.
Medan Martin sprang 3 mil valde David att trixa med fotbollen. I drygt fem timmar var han igång, från det att vi parkerade vid Lidingövallen tills det att vi lämnade efter tävlingen. Själv var jag slutkörd efter att "bara" varit supporter och skyndat mellan de olika kontrollerna där man kunde följa löparna.
På söndagen var det Davids tur att hoppa ner i löparkläderna. Tillsammans med barnen Skepp från SAIK blev det fartfylld uppvärmning och snart stod tre förväntansfulla killar på startlinjen. Efter halva loppet låg David tvåa, men mot slutet av loppet räckte inte krafterna riktigt till. Det blev till slut en hedrande åttondeplats, vilket han kanske för stunden inte var helt nöjd med, men med tanke på vårens och sommarens sjukdom och skada (med endast två löpträningar och 2 långlopp som resultat) tycker jag att det var en fantastisk bedrift.
Igår började Kvantumserien på hemmaplan - det blev en härlig kväll där hela familjen deltog (jag promenerade 3,4 km). Davids löpning såg riktigt lätt och fin ut och Martin kände sig också pigg under sin 6,8 km runda. Nästa vecka tänker han springa milen. Det behöver väl knappast sägas att han är ruskigt sugen på att ta revansch på sig själv? Sanna kom till insikt att det nog är läge att värma upp inför nästa vecka och se till att Spotify funkar innan hon springer iväg...
Foto: privat och från arrangören
1 kommentar:
Åh, vad mysig helg ni verkar haft. Vill också de Pricilla. Den verkar jättehäftig. Heja Martin och David som kämpade på Lidingöloppet. Bra kämpat.
Skicka en kommentar