Lucka 24

Träningsutmaningen avklarad - träning varje dag fram till jul!

Idag avverkade jag mitt livs roligaste träningspass - tillsammans med övriga familjen och två kompisar till barnen, som vi råkade stöta ihop med. Åkte 3,5:an i Dammekärr i ospårad terräng! Nästan 20 cm nysnö i natt gjorde slingan till ett underbart vinterland. Vilken perfekt start på julafton och avslutning på min träningsutmaning - hade inte kunnat tänka mig något bättre än detta. Tack Kung Bore för den ultimata julklappen. God Jul alla!

Mamma, funkar det med en cowboyhatt?

Att fira jul med barn är verkligen fantastiskt. Att se längtan i deras ögon och nyfikenheten över klapparna under granen är faktiskt riktigt speciellt. Än mer speciellt är alla dessa härliga kommentarer som spontant ramlar ur dem. Som när David häromdagen berättade att han tänkte tro på tomten på julafton i alla fall, för att vara snäll... Eller som ikväll när han vid läggdags insåg att de traditionella julstrumporna hamnat i en omärkt låda på vinden och därför inte hängde på sin plats, och därför ropade: Mamma, tror du att det funkar med en cowboyhatt? Och ja, gissa vad som hänger på hans dörr nu? Och en hatt till Sanna fick han minsann också fram.

Ja, vilken glädje de skänker dessa underbara skatter. För mig är glädjen över att ha dem båda den största glädjen av alla och den bästa julklapp jag kan tänkas få år efter år. Kärlek till er två, mina finaste ögonstenar.

Lucka 23

Efter knäckebrödsbak, pepparkaksbak med tillhörande kristyrering (jag vet, nytt ord!), förberedelser av diverse inläggningar och julbordstillbehör, frenetiskt vispande av gravlaxsås, tomtegrötskok och senare omvandling till ris a la malta (mums, vad gott det var!), blev det så äntligen dags för dagens träningspass. Trodde jag. Snön vräkte ned, vindarna piskade och spåren i Dammekärr var bokstavligen som bortblåsta. Jag och Martin segade oss runt två varv på slingan i kraftig motvind för att snabbt inse att denna träning skulle ge absolut nada, mer än möjligtvis skadade armbågar och trötta ryggar... In med skidorna i bilen igen och en härlig promenad i snöstormen istället. Träning i light-version med andra ord, men det var förmodligen precis vad jag behövde efter många och långa träningspass.

Lucka 22

Hade önskat att vi skulle hinna med två träningspass idag, men julens måsten och nöjen får tyvärr sätta stopp för de tankarna. Blev åtminstone ett härligt pass i Dammekärr tillsammans med barnen nu på lunchen. Ikväll väntar vårt årliga tomtande, som till följd av inbjudan till julgrötsfest nog även får förläggas till imorgon. Hohoho, önskar tomtarna i Nödinge.

Lucka 21

Soffan kändes lockande efter em/tidiga kvällens besök på kylslaget Jul på Liseberg, men dagens träningsmål var ju inte uppnått, så... istället blev det en fin kväll i Dammekärr. Känns bra nu.

David på TV

http://decabild.se/Filmarkiv/2012_julklappsjakten/julklappsjakten.html

Ca. 2 cm från slutet ser man David i sitt 600 m lopp i julklappsjakten - Sveriges största friidrottstävling.

Lucka 20

Sanna skolavslutning igår, David idag - nu ska det bli skönt med jullov. 2 träningspass på snö idag. Kändes riktigt bra på lunchpasset. Hade bra skidor, om än inte perfekta. Minus 1 och perfekt med blandning av Rode Rossa, Rode Multigrade och Start Universal. Lyckades faktiskt med personligt rekord på milen, så glad är jag förstås ikväll!

Lucka 19

Riktigt nöjd med träningen idag. Imorgon planerar jag för mycket skidor...

Lucka 18

Idag fick vi trappa och räcke i stugan! Kanonfint! Hemma tio minuter innan skidträningen började och hade verkligen tänkt att hoppa, men så hade Sanna bytt om, så det var bara att göra en Stålmannen själv och ge sig ut. Glömde pulsklockan hemma i all hast, men fick åtminstone ett träningspass på snö. Multigrade hade varit den bästa klistervallan idag, hade själv blandat med Rossa och Universal - hade behövt utelämna Rossa för att få riktigt bra resultat, men ändå helt ok.

Lucka 17

Fortsatt tö. Kroppen känns trött. Beslutade mig för att inte träna något nämnvärt, fick istället bli en timlång kvällspromenad.

Lucka 16

Tråkigt blidväder med regn - kan ju bli deprimerad för mindre! Har haft en vilodag med endast ett kort besök i Dammekärr. Ville kolla om de nyvallade skidorna bet på underlaget, men icke... Fick bli en stunds stakträning, men i allvarlighetens namn inte mycket till träning! Genomslag i varje stavtag är inte roligt. Får bli nya tag imorgon, men med tanke på vädret lämnar jag nog skidorna på hyllan tills det blir kallt igen!

Lucka 15

Väderomslag och ca. 10 cm nysnö. Timmeslång morgonpromenad tillsammans med Maria och Messi. Hela familjen i spåret på kvällen, men avsaknad av både fäste och glid fick oss att snabbt avbryta passet. Onödigt slitsamt och påtaglig risk för skada. Får bli omvallning före nästa pass.

Lucka 14

Jobb, julkortstillverkning och 2 träningspass på snö. Nu ska det bli gott att smaka årets första julskinka (ska bara ta en dusch, basta och koka senap först)!!!

Lucka 13

Körde en mil i Dammekärr ikväll, varav 6 km med David, sista 4 lite pulshöjande. Ska försöka köra ett renodlat intervallpass någon dag och se hur kroppen svarar. Hade önskat att det blivit två pass på snö idag, men det kändes viktigare att prioritera lussefirande och Davids dansframträdande på Nödingeskolan. Gick på båda föreställningarna och fick mig därför en rejäl lussedos - dansframträdandet hade jag gärna sett igen, de var fantastiskt duktiga allihop!

Lucka 12

121212 - dagens fräcka datum har jag firat med 2 pass i spåret. Börjar kännas riktigt bra. Får hoppas på att slippa sjukdagar under hela skidsäsongen, så att jag kan genomföra alla lopp precis som jag hoppas och önskar. Då finns absolut chans till att jag får göra mina drömmars lopp.

Solen kom aldrig till Dammekärr...

...men det gjorde jag! Den religiösa känslan vill väl låta vänta på sig, antar jag!

Små snöflingor utanför fönstret nu - gör mig också riktigt glad. Får man lov att önska sig en si så där 30 cm?

Soluppgång

Det ser sannerligen ut som om solen har tänkt att visa sig idag. Får mig att drömma om skidspåret och det nästintill religiöst vackra ljus som brukar infinna sig där då. Läääängtar till dagens pass.

Lucka 11

Grym skidåkning i Dammekärr ikväll. Var först med och hjälpte några nybörjare tillrätta, ca. 4 km. Skyndade sedan iväg för att hämta David från fotbollsträningen (gissa vem som planerat in det på sin "familjelediga" dag... suck, blir så trött!). Så snart han hoppat i skidkläderna åkte jag drygt 4 km med honom och avslutningsvis 4 km på egen hand. Hade vasaloppsmässiga skidor ikväll. Bra glid, bra fäste - ja, nästintill fantastiskt. Får hoppas på konstant temperatur ytterligare ett dygn, så att även nästa träningspass förvandlas till pur glädje.

Kommer sannerligen att somna med ett brett smile på läpparna ikväll!

2 pass på snö idag. Känns grymt. Bra alltså.

Lucka 10

Hade bett Martin om hjälp med vallningen pga den ihållande nacksmärtan, men det visade sig var ett mindre lyckat drag. Dåligt fäste ännu en dag, så det blev till att staka ett långpass. Gick själv ner i källaren för att ordna med fäste nu ikväll, så jag hoppas på bättre lycka imorgon.

Vinnare igen!

Guldskorna gjorde susen även på 600 meters loppet. Personligt rekord blev det minsann också! 1:53 fick motståndet att blekna och till och med rivalen från Värnamo fick rejält med stryk! Grattis vår superfina, fantastiska David!

Lucka 9

Inget fäste och dåligt glid gjorde inte träningspasset till mitt livs roligaste, men sådana ska man väl också ha - inte minst för att snabbt längta efter nästa träningspass. Hade tänkt att köra ett andra skidpass ikväll, men bestämde mig för att låta kroppen vila. Ska passa på att krypa i säng redan nu - efter härliga kvällen hos Stina igår och tidigt upp i morse känner jag mig lite småsömning. Godnatt!

Lucka 8

Långpass i Dammekärr. Härligt i nyspårad terräng!

Med David på julklappsjakt!

Skidläger i Dammekärr till trots blev jag igår kväll utvald av sonen som medresenär till Friidrottens Hus i Slottsskogen, där årets Julklappsjakt skulle gå av stapeln i dagarna 2. Kl. 8.50 var vi på plats för försöksheat i 60 meter, som gick precis lika bra som man hade kunnat hoppas. Bästa tid gav fin startplats på bana 5 i finalheatet kl. 11.20, där det också blev seger. Finalen sprangs i nyinköpta spikskorna och tiden putsades med flera tiondelar till 9.15. David sken ikapp med guldfärgen på spikskorna och slog med en gång fast att det minsann var ett par riktiga vinnarskor! Imorgon em. får de en ny chans på 600 meter - får se om de är lika snabba då!

Mellan försöksheat och final var David med i kultävling. Har bara stött kula en gång förut, men lyckades ändå få iväg en stöt som mätte hela 6.37. Blev åtta på detta, vilket innebar placering och en jättefin tomtemedalj. Matchade den fina pokalen i rött och guld från 60 m perfekt!

Imorgon bitti skulle det egentligen blivit längdhopp också, trots att David aldrig tränat det... men, så krockade det med innebandymatch, så då var valet förstås enkelt för vår bolltokige kille. Även detta blir med andra ord en helg i idrottens tecken.

Sanna och Martin har tillbringat flera timmar med skidåkning i Dammekärr - Alehof anordnade ett dagläger. Hade tydligen varit fullt med blåbär i spåren, så bäst att vänta ytterligare en stund innan jag själv drar iväg på dagens motionsslinga. Längtar efter att komma på skidor igen efter gårdagens vila.

Ikväll ska jag på tjejmys med Stina! Det ska bli kul och mysigt, även om det finns risk för att man får ångra sina intag imorgon! :)

Sjunde luckan

Följde David till skolan på morgonen i minus 20. På kvällen gick vi till Kerstin och Allan för att hämta David, tog vägen över ICA hem. Var ute i närmare 1 h, omkring minus 15 denna fina vinterkväll. Minst 60 min promenad idag. "Vanligt" promenadtempo - passade bra idag när snökanonerna gick för fullt i Dammekärr, spåren var avstängda och jag ändå skulle ha en vilodag.

Sjätte luckan

2 skidpass även idag, varav det ena i härlig vintersol. Passade på att köra teknikträning tillsammans med LK på lunchen - förvånades båda över så bra det känns trots flera månaders uppehåll. Heja oss!

Tillbringade nästan 2 timmar på Stall Tofta ikväll i minus 15 och hann säkert förbruka en och annan kalori även där! Ska nu krypa i säng och njuta av en tidig kväll! Godnatt!

Femte luckan

Utöver vardagsmotion som snöskottning och lämna och hämta David i skolan, så kan jag idag lägga två härliga träningspass på skidor till handlingarna. Känns bra för premiär i spårad terräng. Ser redan fram emot nästa pass.

Varm choklad...

...är säkert helt förkastligt som måltidsdryck, men ack alltid lika gott efter en runda på längdskidorna!

Smask!

Fjärde luckan

60 min promenad i lössnö och motvind. Emellanåt riktigt pulshöjande.

Premiär på längdskidor. Ca. 3 km ospårat för att känna på snön. Glädjerus i kroppen. Planen är mer åkning imorgon, förhoppningsvis i spår.

2 gånger fram och tillbaka till skolan också förstås för att lämna och hämta David.

Voltaren mot nackspärren. Dagens enda minus.

I stort sett nöjd med dagens träning. Hade gärna åkt lite mer skidor, men eftersom skotrarna kom fram och började platta spåret, kändes det mest schysst att kliva åt sidan.

Tredje luckan

Träningsform: Långpromenad
Effektiv tid: 84 minuter

Varierad terräng, emellanåt ganska kuperat. Lös snö som underlag.

(även om det egentligen är den första luckan, blir det lättare att hålla reda på om jag följer datumordningen)

Träningsjulkalender

Visserligen 2 dagar för sent, men tanken inföll sig först idag, så...

varför inte skapa en träningsjulkalender?

Till skillnad från andra träningskalendrar som jag sett på nätet tänker jag inte sätta upp fasta träningsmål för varje dag, då tror jag bara man riskerar att bli skadad. Däremot ska målsättningen vara att varje dag fram till jul genomföra ett träningspass, utifrån de signaler som kroppen sänder ut.

Rapport om träningsform och resultat kommer dagligen att avges.

Äntligen snö!

Så kom då äntligen kylan - och snön med den! Det efterlängtade knarret under skorna. Åh, det var minsann en härlig känsla när jag följde David till skolan i morse. Ljust och fint var det också! Härligt!

Skulle hälsat på syster med familj i Malmö igår, men till följd av snövarningen ställde vi in och tur var väl det - Skåne hade rekord i antal olyckor och avåkningar igår och rapporterna om blixthalka fick oss att känna oss nöjda med vårt beslut att hålla oss hemma. Trist att inte kunna ses förstås, men nog ska det bli fler tillfällen framöver, även om vi nu har några fullbokade helger framför oss.

Gårdagen tillbringades istället utomhus här hemma. Pyntade altanräcke, klätterstöd och syrenbuske med  små vita led-lampor och med snön som föll i natt vaknade vi till ett riktigt vinterparadis. David testade på längdskidåkning på frostnupet gräs igår kväll och föll på huvudet (bokstavligen) både en, två och tre gånger innan han fick nog. Högg rejält under skidorna förstås. Men skam den som ger sig - vår mini-Northug ger ju knappast upp i första taget...

Gårdagen bjöd även på en sväng upp till Dammekärr, eftersom vi hörde att snöproduktionen kommit igång. Ut ur kanonerna sprutade härlig snö, vi hjälpte till att flytta vattentunga slangar och slädar och snart hade Martin dessutom blivit uppskriven på sitt första snötillverkningspass. Halv fyra gick han upp i morse för att i minus 12 hjälpa till med prepareringen av våra efterlängtade skidspår. Får hoppas på fortsatt rejäl kyla (minst minus 6 krävs för snötillverkningssystemet) i ytterligare några dygn, så att vi får en bra grund att utgå ifrån. Sedan får kung Bore gärna göra sitt och skänka oss lite vitt från ovan - gärna 60 cm på ett dygn, såsom de lovande rapporterna från söder om Lidköping. Det hade man ju inte sagt nej till!

Åh, vad jag har längtat efter detta.

Har vilat från träning både lördag och söndag. Får bli vila även idag. Har fått nackspärr, så det är inte så mycket annat att välja på. Men en härlig promenad i det vintriga landskapet ska det väl kunna bli - med lite liniment och värmebehandling ska det nog gå bra.

30 min med mjölksyra

45 min lågintensivt tempo i stakmaskinen = ok
30 min mellantempo i crosstrainern = konstant mjölksyra från start till mål. Hu!

Kände mig lite kraftlös under träningen idag. Gissar att det är sviterna efter tisdagens hårdkörning. Får bli 2 dagars vila i helgen.

Små, små flingor...

Några ensamma stackare till snöflingor i miniformat har minsann noterats utanför fönstret denna morgon. Man kan ju inte annat än önska att himlen fullständigt ska öppna sig och häva ned snö i ansenliga mängder, så att skidorna snart får göra säsongspremiär. Längtar.

Veckorna av rehabträning tycks ha gjort susen. Även om jag fortfarande känner mig lite försvagad i ryggslutet och måste vara ytterst påpasslig och stretcha till förbannelse efter varje träningspass, har jag faktiskt kunnat köra några långpass i veckan. Blev hela 1 mil i stakmaskinen tillsammans med Martin häromkvällen. Kändes ganska lätt, om än enformigt. Testade även en timme i crosstrainern i tisdags morse följt av 1 timmes stavgång på kvällen, vilket resulterade i rejäl träningsvärk i rumpa och baksida lår! Kunde inte annat än vila igår, men hoppas att kroppen ska kännas fräsch och redo för nya utmaningar lite senare idag.

Borde förstås rusa ut i skogen nu för att hämta in mossa innan köldgraderna slår till och snön täcker marken (jag letar gärna mossa under snön, bara den kommer!!!), men med adventspyntade fönster sedan igår kväll och en sprakande brasa i köket känner jag faktiskt bara för att kura en stund innan det blir dags att ta itu med jobb och övriga måsten.

Ha en härlig första advents-helg!

Vilken föreningskrock!

Insåg på gårdagens medlemsmöte i förening X att framåtanda är ett mycket laddat ord hos den äldre generationen. Förslaget på klubbdräkt i svart istället för traditionsenlig 70-tals vinrött mottogs mycket fientligt bland den äldre generationen damer, medan herrarna i samma årgång här och var tycktes nicka gillande (i smyg!!!). Är övertygad om att det kommer att bli supersnyggt och väljer helt och håller att negligera spydiga kommentarer som att svart inte är någon färg, att det kommer bli alldeles dystert och minsann inte alls är så som det alltid har varit. Och nej, det är det förstås inte - men däri ligger kanske själva poängen... Är föga förvånad över uttalandet från dessa damer, eftersom de med samma övertygelse argumenterade för att den egensydda flaggvimpeln i miniformat var fullt tillräcklig, trots att medlemmarna aldrig lyckades lokalisera varken den eller övriga klubbmedlemmar på tävlingsarenorna. Personen som gjorde slag i saken och beställde en färgglad beachflagga i storformat ska ha ett stort tack - och lika lite som jag har hört någon sakna den lilla vimpeln, lika lite kommer förmodligen kroppsstrumpan i vinrött saknas. Ombyte förnöjer, heter det ju så vackert, men det är klart - är man 70+ lever man nog fortfarande efter devisen att allt var bättre förr... Fniss!
Angelica, olydig och just nu på vissa håll mer ogillad än annars!

2 månader kvar

På dagen 2 månader kvar till starten i Marcialonga. Spänd, förväntansfull...

Jag och min älskling i soffan

Äntligen är den igång - min absoluta älskling, TV-soffans helgedom, vinterns långkörare - den härliga vinterstudion. Ser fram emot många mystimmar i soffan framöver. När det krockade med fotbollscup lördag morgon åkte naturligtvis inspelningsfunktionen på, så att jag i lugn och ro kunde följa våra duktiga längdåkare lördag natt när vi kommit hem från julbordet med NSK. Jag och julbord är för övrigt en ytterst dålig kombination sedan mina ungdoms dagar, då jag jobbade som servitris på Toftaholm Herrgård. Efter att ha blivit bortskämd med julmat av absolut gourmetklass, har jag ganska höga krav... hatar färdiglagade snabbprodukter och halvfabrikat, som bara känns slabbiga och sjaskiga. Fy! Pre-partyt hemma hos familjen K. och O. Johansson var trevligt och mysigt som alltid, resten av kvällen hade jag faktiskt kunnat vara utan. Lät mig övertalas att gå av min käre make, som tyckte att vi behövde egentid efter alla hans resor, men med bordsplacering vid olika bord och utan visuell kontakt hade jag lika gärna kunnat stanna hemma. Mamma och pappa, som kommit för att se David spela fotbollscup tidigare på dagen, stannade kvar på kvällen och höll barnen sällskap. Känns pissigt att inte även jag stannade hemma. Sista gången jag lät mig övertalas till något jag absolut inte vill. Känner mig fortfarande sur på Martin, som i vanlig ordning surade demonstrerande när jag uttryckte min vilja att stanna hemma. Tycker han fastnat i värsta 40-års trotsen och kan bara tacka gudarna för att jag själv är några år yngre och inte befinner mig i samma krisfas... Hu!

Gräsänka...

Martins fulla jobbschema håller även mig fullt sysselsatt med aktiviteter, matlagning, läxförhör, inköp och alla andra vardagsrutiner. Fantastiskt vad vissa har det förspänt...

Kommer väl i vanlig ordning hem i perfekt skick (NOT!), så att jag som grädden på moset får en alldeles fantastisk helg... Alltid kul med en sovande hög av resterna av en människa i soffan kl. 18 en fredagkväll, tärd efter veckans utflykter och på sitt allra bästa humör... Känns ju lysande...suck.

Trist med rehab

Gillar inte rehabträning. Inte alls. För mjäkigt för min smak. Men nödvändigt. Viss förbättring registrerad, men fortfarande känsla av försvagning i ryggslutet. Funderar över hur jag ska tackla kvällens (och säsongens första) barmarksträning i Dammekärr. Åker jag upp misstänker jag att jag kommer att delta lite för ivrigt, vet överhuvudtaget inte om det är så smart att köra stavisättningar just nu. Får fundera. Hmmm. Ogillar läget. Skarpt.

+ i kanten för Lena PH på Rondo

Igår kväll hade Martin kundträff där även respektive var medbjudna. Efter en fantastisk 3-rätters med kallrökt lax och pepparrotsmousse (hade kunnat vara mer pepparrot), torskrygg med blomkålssallad (bland det bästa jag ätit) och crème brülée med färska bär (smaskens!), var det så dags för Lena PH:s jubileumsshow. Är inget stort Lena PH fan, men tycker ändå att hon levererar när man ser henne live. Glada skratt varvades med stunder av allvar och det var egentligen en ganska bra blandning av hennes 25 år som artist. Tyckte dock att man kunde känna av att hon blivit rejält bränd, för visst kändes hon lite mer reserverad än vad jag minns från hennes show med Orup för några år sedan. Sammantaget dock ett plus i kanten för det hon levererade, definitivt över mina förväntningar och OJ vad snygg du var i det guld och svartspetsmönstrade kroppsfodralet, Lena! En sådan kropp vid 45+ är inget annat än fullständigt imponerande! Supersnyggt! Snyggaste scenkläderna någonsin faktiskt. Jag säger bara, WOW!

Vilken uppvisning, Zlatan!

Tack för uppvisningen igår, Zlatan! Jag och David planerade som bäst en kupp mot sovande maken i soffan och ropade Jaaaaaa högt och tydligt minuten innan Sverige fick in 2-2 målet. Skrattandes såg vi hur Martin lyfte ur soffan med både händer och fötter, surt frågande om vi var helt galna... Minuten efteråt var han förstås glad att han var vaken och inte somnade han om under de kvarvarande minuterna heller!

I eftersändningen i TV4 Sport gick dock TV4-teamet fullständigt amok och menade på att Hamrén var mediafientlig - man avsåg naturligtvis hans hyfsat irriterade svar i den förekommande intervjun med Patrick Ekwall direkt efter matchen. Själva var vi lika irriterade på denne TV4-profil som alltid, som i sina intervjuer alltid tycks stampa mitt i klaveret och fullständigt sakna fingertoppskänsla. Man ska naturligtvis inte hänga ut folk offentligt, men eftersom TV4 inte drog sig för det igår, så känner jag att jag gladeligen kan följa efter utan minsta eftertänksamhet: Ekwall, hitta dig ett annat yrke - tror inte att det finns någon TV4-tittare som överhuvudtaget vill se dig i rutan igen. Du var passé långt innan  gårdagens blunder, ditt bäst före datum har gått ut, för länge sedan, om det överhuvudtaget någonsin aktualiserats. Ta åtminstone en av medlemmarna i TV4-panelen med dig i ditt fall - den som försvarade dig till fjantens gräns gjorde ett minst lika korkat intryck och jag fattar fortfarande inte varför han inte försökte rädda situationen genom att säga, att tja, där gick vi nog över gränsen.

Jag håller med om att det var Zlatan som var kung på plan igår, men visst fanns det ett par andra glädjeämnen också, även om de absolut inte stavas Andreas Isaksson...

Aj-ont

I min vilja att utnyttja det härliga höstvädret, när det väl gjorde sig besväret att dyka upp några timmar i måndags, blev det tydligen lite för mycket av det goda för mig. Fönsterputsning efter ett träningspass i gymmet och en kortare promenad satte abrupt stopp för all träning framöver, åtminstone sådan som kräver kraftfullhet och styrka. Ett brännande hugg i ryggen fick mig att stanna mitt i steget i en onaturlig Quasimodo-lik ställning, aj, aj, aj... Gick en kort promenad på 20 minuter igår, följt av säkert dubbelt så lång stretch. Ska försöka mig på samma sak idag. Känner jag ingen bättring imorgon får jag kontakta sjukgymnasten, eller också borde jag förstås ringa redan idag... Hade även behövt gå till en massör som kan tänka sig att knåda sätesmuskler och fiolsträngslika bakre lårmuskler, för även om det är ryggslutet som just nu smärtar diskbråcksont likt, känner jag samtidigt att det är rörligheten i höfter (eller bristen på den) och alltför korta bakre lårmuskler som triggar problemet denna gång. Ont som bara den gör det i alla fall och ni som känner mig väl förstår naturligtvis att det inte behöver gå många minuter av smärta innan jag saknar träning och rörelse... Hatar kroppsliga bestraffningar! Gissar, eller är förstås ganska övertygad om, att orsaken heter 3,4 km joggrundor i Dammekärr. Typiskt mig att tro att jag är odödlig bara för att ryggen inte krånglat på ett tag och därmed fullständigt ignorera läkares och sjukgymnasters fullständiga utdömning av löpning för min del. Finns det inget brosk mellan kotorna så finns det ju inte och det skulle ju inte komma tillbaka heller sa de ju, men tja... sån är jag. Vill ju inte tro att något är för evigt. Men framöver ska jag hålla mig till mina raska promenader och stavgångsövningar. Löpning får jag helt enkelt överlåta åt andra, även om det är svårt att övertyga hjärnan om det kroppen säger. Det här får bli ett löfte, får nu bara hoppas att jag snabbt känner mig bättre. Suck! Nedstämd.

Vad 17 har vi gett oss in på?!

Har ägnat den sista halvtimmen åt youtube-klipp från Marcialonga och diverse inlägg om loppet på träningsbloggar och sitter nu här med en övergripande känsla av total RÄDSLA! Vad 17 har vi gett oss in på, frågar jag mig högt, som om någon skulle komma med något svar. Med kommentarer som "för oss utanför elitled väntade inte annat än mjuk snö av strösocker-karaktär", "kaos med milslånga köer uppför, om än endast lilla motlutet", "värsta slalompisten nedför med puckelpist, isbana och omkullfallna åkare och brustna stavar överallt" och "en kilometertid på 17 minuter uppför den sista monsterbacken" (att jämföras med min snittid på 4 minuter/km i tjejvasan), kan man ju inte bli annat än livrädd! Och då ska tilläggas att det på samtliga bloggar jag tagit del av rapporterats om utmärkta förhållanden på startlinjen, bra temperatur och välvallade skidor... Känner mig för första gången riktigt skraj inför uppgiften. Kan just nu inte ens förstå hur jag tänkt när jag skrivit att jag längtar efter detta vansinne, än mindre hur jag ens kom på idén att anmäla oss...

Waaaaah!

Om...

Söta L, bäst att sätta tankarna om Marcialonga på pränt, så att vi kan återkomma till resonemanget under vinterns träningspass och förhoppningsvis kunna utvärdera om målet varit rimligt eller ej när vi gått i mål den 27 januari:

Om vi lyckas hålla en snitthastighet på 5 min / km i Marcialonga innebär det en sluttid på 5:48 och en topp 50/60-placering i D40/49-klassen samt D30/39, bland damer totalt top 200 för båda. Håller vi tiden och endast vill jämföra oss med svenska åkare räcker tiden till en top 15-placering i D40/49 resp. en top 7-placering i D30/39. Det låter väl inte så pjåskigt?

Till kända faktorer bör läggas att man under 2012-års race hade fantastiskt fint väder och förmodligen ganska hårda spår, men om det inte är alltför eländigt under vår framfart tror jag nog att tidsmålet ska vara fullt rimligt. Sista stigningen kan naturligtvis sätta grus i maskineriet och sänka medelhastigheten, men vi får väl helt enkelt se till att vi har minuter till godo innan vi kommer så långt...?! (eller i nödfall se om vi lyckats hålla måltiden fram tills stigningen!)

Ska bli kul det här!

Fy fan...

...är så jävla arg efter ett mail från Davids skola sent ikväll. Är oerhört upprörd över skolans oproffsighet och nonchalans och kommer att kräva svar på tal, var så säker. Hu, fattar inte hur jag ska kunna somna, men garanterar att både lärare och rektor kommer att ställas till svars imorgon. Lätt att komma med förändringar veckan efter skolinspektionen varit på besök och man försökt visa upp en snygg fasad - vågar lova att detta kommer att få konsekvenser. Inte läge att bråka med mig...

Lerigt i finalloppet

Igår gick finalloppet av stapeln, med både Martin och David på startlinjen. David kom 2:a i P10-klassen och hade även blivit placerad som 6:a i P12 om han tävlat där - wow, vår kämpe! Han gjorde ett helt fantastiskt lopp i leran och slog många 12-åringar som han aldrig varit i närheten av förut, ledde dessutom loppet (trots att 12-åringarna startade samtidigt) vid passeringen där Martin stod efter ca 600 meter. Ska bli spännande att se hur han står sig i vinterns friidrottstävlingar på just denna distans (600 meter), där han kommer att ställas mot västsveriges främsta i P10-klassen. Trots lera upp till öronen var det en strålande glad David som kom i mål, glad över att ha fått jaga 12-åringar på snorhala stigar och dessutom ha fått slå en av Sveriges främsta tjejer i F12-klassen och varit bara stegen efter tjejen som vunnit allt i F12-klassen i Sverige i år. Ska bli spännande att fortsätta följa vår lilla fighter-killes fortsatta resa och hoppas att han får förbli skadefri.

Martin var också ute på ett mycket spännande äventyr i 19 km bitvis eländig terräng. Löparna som kom i mål var i princip oigenkännliga till följd av all lera som täckte deras kroppar. Tiden 01:38:09 var maken förstås oerhört nöjd med, ännu mer nöjd över att han var till synes oberörd när han korsade mållinjen. Hmmm, får nog lägga på ett kol så att han inte får ett alltför stort försprång i längdspåret när snön kommer!

Ja, det var en härlig dag, om än oerhört blöt. Regnet vräkte ned och trots skaljackor och lager på lager var jag blöt in på bara skinnet efter mindre än en timme. Men oj vad kul det är att stå och heja!

Heja, heja, mina bästa killar!

Vill ha vinter!

Gladdes så åt  snökornen som låg på marken i Småland under helgens besök, de härliga minusgraderna och det fina vädret. Så vaknar man upp till regn och blåst ännu en måndag och känner bara BLÄ! Hatar detta eviga regnande - börjar på fullt allvar överväga en flytt till kallare breddgrader!

Bland det dummaste jag hört

Trots att jag själv inte har Facebook undgår jag naturligtvis inte helt denna digitala värld av (till stora delar) fullständigt nonsens! Sanna och Martin delar gärna med sig av dagens sämsta inlägg och inte sällan ställer man ju sig frågan, vem f-n bryr sig?! För jag menar, på en skala från ett till hundra, hur intressant är det att läsa att x sitter i soffan med lillgrabben medan frun är och tränar, vilken spritsort y korkar upp fredag kväll för att fira helgen (snacka om att hitta anledningar till att få supa till!), att z sitter och väntar på att veckans bästa såpa ska börja på TV eller något annat fullständigt menlöst?! Än värre är att allt ska gillas till höger och vänster - vissa verkar ju dessutom på fullt allvar bedöma sin egna viktighet utifrån hur många likes de får... suck! Sådant gör mig nästan allergisk!

Och veckans värsta kommentar från en av mina vänner, som också reflekterade över FB:s inflytande på människor: "Grattade henne via sms, men kom på att det även var bäst att skicka en kommentar via FB, så att alla andra ser..." Själv grattar jag människor för att jag själv vill, inte för att alla andra ska se att jag gjort det. Sedan är det förstås toppen att FB talar om när någon fyller år, men då gäller det förstås att man är inloggad den dagen...

Förstår ungdomars framfart på forumet med chat och annat, även funktionen att hålla kontakt med nära och kära i när och fjärran, och självklart är det kul att läsa om vad människor man känner gör, deras framgångar, dalar och toppar, men inte om det endast handlar om en rapport från soffan...

Menar inte att det är mer intressant att läsa om min träningsfrenesi på min blogg, men sanningen är att det jag skriver på bloggen i allra första hand är tänkt som min egna digitala dagbok och förhoppningsvis ger eventuella läsare en bild av mina tankar och funderingar, förhoppningsvis med lite mer djup än om jag rapporterat att jag satt i soffan, tittade på film x, eller just korkat upp en kall... (ingen större risk eftersom jag a) sällan sitter i soffan, b) nästan aldrig kollar på film och c) definitivt aldrig korkar upp en kall!)

Och en avslutande reflektion:
När Martins kompis via FB lät omvärlden veta att han firade höstens första brasa i kaminen med ett halvt dricksglas whisky en söndag eftermiddag, och därpå fick jag vet inte hur många likes - vad sänder det då ut för signal från dem som gillar? För inte 17 är det väl så att alla dessa människor på fullt allvar tycker att det är "normalt" att dricka starksprit en söndag eftermiddag?! Eller är det bara jag...? (för att använda ett återkommande uttryck från karikatyren på en känd svensk B-skådis i kanal 5:s Partaj!)

Inser att detta inlägg säkert kan reta en och annan, så förlåt...

Nu är det klart!

Nu har alla fyra fått bekräftelse på start i Marcialonga. Tillsammans med det fina höstvädret blir det ju en perfekt start på helgen. Imorgon är det tre månader kvar till start, så nu får vi hoppas att snön snart gör sin entré.

Jag har fått startplats!

Det är verkligen sant - jag har fått en startplats i Marcialonga. Än så länge har övriga 3 i resesällskapet inte kommit upp i startlistan, men jag hoppas att det löser sig under dagen.

Strålande glad!

...och David blev 2:a!

David blev förresten 2:a i lördagens lopp i Sävedalen i P10-klassen, bara 2 sekunder efter vinnaren (som för övrigt var vinnaren i P10 i Lilla Göteborgsvarvet). Var en mycket nöjd kille som gick upp på pallen och strålade klarare än solen (som återigen lyste i sin frånvaro) när han mottog den fina pokalen. Dessutom kul att se alla andra killar i löpgruppen som gratulerade David, fastän man hade kunnat tänka att det skulle svida lite från att bli slagen av en minderårig. Kul att David har vänner som er, som uppskattar en klapp på axeln och gärna ger en tillbaka. Även tack till SAIK för en förträffligt ordnad tävling.

Och grattis till min älskade make förstås, som slog pers på milen när han sprang i mål på tiden 46.31. Hade han haft min vilja och gillat total utmattning som jag, gissar jag att 40-minuters gränsen varit inom räckhåll. Vi får väl se framöver... ska nog fortsätta drilla honom! :)

...så slog det mig plötsligt...

...att njutning verkligen ser olika ut, beroende på vem som definierar begreppet. Medan träning i alla dess former är ren och skär njutning för mig, anser många säkert vara pur idioti. Skönt att smaken är som baken - träningsbar! :)

Just nu på min absoluta njutningslista:
- stundande skidsäsongen
- Sportlife i Nol (heja er!)
- switching
- långpromenader i höstrusket
- vitlöksfräst spetskål
- snöprognoserna i norr
- vitkålssoppa
- cx (fast release 6 var bättre!)
- clementiner (som numer säkert mer korrekt kallas satsumas)
- sushi
- barnens alla aktiviteter
- kvalitetstid i stugan
- hallon (SMASKENS!)
- turkisk och grekisk 10% yoghurt - den perfekta frukosten
- sol

Just nu på min absoluta NOT-lista:
- löpning (tyvärr, hade önskat att jag kunde...)
- potatis (har helt tröttnat på denna knöl)
- bröd (magen kollapsar och jag misstänker glutenintolerans - måste kolla upp...)
- alla former av svensk yoghurt (vilket blask - får det ens kallas yoghurt?!)
- missunnsamma människor (finns alltid med på denna lista, oavsett listans varande eller icke varande)
- regn (fått nog)
- bananer (när ska Kvantumserien sadla om till 1 kg clementiner?!)
- jobb (tråkigt omotiverad...usch!)
- tvätthögar
- TV-serier (undrar vem 17 som hinner följa allt... eller vill?!)
- Sportlife i Nödinge (vilket sunk!)
- kratta löv (gillar bara att kratta prasslande höstlöv i solsken)
- Parken Zoo (och alla andra idioter som inte fattar att med djur följer ansvar)
- de nattliga intrången i våra uthus (respektera andras egendom för h-e!)
- Nödinge (just nu bara så trött på detta samhälle... ja, ni skulle bara veta...)

Näpp, dags att möta David i skolan, hem och göra läxor och laga mat innan det blir dags för träningar igen. Tjohopp!

Pengarna dragna från kontot...

Trots att pengarna nu dragits från mitt konto och Marcialonga-kansliet skrivit att de kommer att skicka ut startbevis i slutet av oktober, vågar jag fortfarande inte ropa hej, men tummarna håller jag fortsatt lika hårt. Att få en startplats är just nu ett av mitt livs stora drömmar - kan säkert verka oförståeligt för den icke bitne ländskidåkaren, men i min lilla vita drömvärld (där det alltid är snö, strålande sol, gnistrande kristaller och minusgrader) skulle en start i Marcialonga smaka lika bra som pannacotta med färska hallon i italienska Predazzo. Den som känner mig väl, vet min svaghet för denna fantastiska dessert och förstår säkerligen därmed även min entusiasm för längdskidåkning...

Snart dags för löparfrukost, ska vara funktionärer vid Sävedalsloppet idag där David springer i P10-klassen och Martin säkert bestämmer sig för att springa milen när vi väl är på plats. Blir tufft för David i P10 idag, ska egentligen inte kunna ta någon placering. De bästa i hela västsverige är på plats, dessutom året äldre än David, men han tycker att det ska bli oerhört roligt att springa och känner sig taggad av uppgiften att möta de bästa och äntligen slippa ligga i ensamt majestät ljusår före konkurrenterna. Det kan jag förstå. Eller som han själv uttrycker sig: "Det ska bli skönt att få jaga, mamma, istället för att själv alltid bli jagad".

Varför?

När klockan ringer på vardagarna och man måste gå upp en viss tid är jag så trött att jag funderar över vad som är fel, och när jag väl får sova vaknar jag vid 6-tiden, pigg som en nötkärna, och undrar varför jag inte kan sova...

P.S. Grattis till pappa som fyller 63 idag.

Näst intill knäckt...

...men fortfarande med hoppet i behåll... Ingen bekräftelse på vår anmälan till Marcialonga ännu, och även om pengarna har reserverats från mitt konto, vågar jag knappt tro på att vi kommer att få några startplatser... Suck! Från glädje till besvikelse, innan jag ens vet om jag har något att vara besviken över, men ändå... Håll tummarna där ute!

Rakt igenom lycklig...

Går och nynnar för mig själv, förmodligen med ett oerhört fånigt leende på läpparna. Glädjeruset bubblar inombords, blodet pumpar runt i ryslig fart och sprider härliga endorfiner... Lyckan är total.

Jag har fått startplats till Marcialonga!

Och inte bara jag, utan även Martin och två andra mycket trevliga prickar från OK Alehof, söta L och hennes man U. Start i det italienska världsloppet i Ski Classics - det har varit en av mina största drömmar under de senaste två åren. Kommer säkert fråga mig hur jag kunnat drömma om detta när vi efter nästan 70 km skidåkning (ja, jag utgår ifrån att vi har hängt med så pass långt!) når den mytomspunna, galet branta stigningen upp mot Cavalese. Backen där till och med proffsen (som går i mål en hel evighet före oss motionärer och därmed fortfarande har spår att åka i) ofta väljer att valla om... Ja, det ska bli en upplevelse...

Tänk, skidåkning på 1400 meters höjd... I mitt absoluta skidparadis... Känns som om jag vunnit på lotto...

Efter att ha stängt anmälan på vanlig väg för nordbor i år (de tyckte att man skulle åka med en av deras utvalda arrangörer till det hutlösa priset av ca 17 000 SEK!!!), öppnades anmälningsfönstret ändå upp idag. Och så lyckas vi få plats. Har visserligen inte fått våra startnummer ännu, utan bara bekräftelse på att betalningarna gått igenom, men jag hoppas ändå att min glädje blir bestående. Om inte, lär min besvikelse hamna på pränt i denna blogg vid ett senare tillfälle... Pleeeeeeaaaaase, be good!

Mycket nu...

Så, då har jag förhört klart tredje provet för veckan, stackars Sanna har verkligen mer än fullt upp. Utöver proven har det även varit läxor som vanligt och idag 2 oförberedda prov i engelska - det tredje på en vecka! Lärarna har lyckats pricka in prov i alla ämnen på drygt 2 veckor, så det är verkligen full fart som gäller nu. Tillsammans med Davids läxor tror jag minsann att jag för tillfället lägger minst en 25%-tjänst på läxhjälp... Undrar hur många procent det sammanlagt blir med alla mina andra åtaganden...

Sanna tvåa i KM

För ett par helger sedan avgjordes KM på Sävebanan. Sanna kom 2:a i tölten och hamnade precis utanför final i fyrgången. Hade ena domaren följt de andra domarnas bedömning, hade hon gått in som tvåa i finalen och haft en riktigt bra chans till fin placering. I alla andra gångarter hade hon dock högst bedömning, så det var ändå en mycket nöjd dotter som kom hem från dessa klubbmästerskap, dessutom med placering i galoppracet i slutet av dagen (fyra tror jag)!

 Sanna och Hjörtur i tölten.

 Trots lyftande flygplan, behåll både ryttare och häst lugnet.

 Prisutdelning i tölten, Sanna tvåa från vänster.

 En glad hästtjej.

Fin blå rosett under den härliga manen.

Det här gjorde vi bra kompis! En nöjd Sanna och Annie.

Full fart i galoppracet - kan lova att mamma hade högre puls än både dotter och häst tillsammans!

Hur mycket tvätt kan det egentligen bli?

Ja, den frågan ställer jag mig varje vecka. Förstår inte vart alla kläder kommer ifrån, än mindre hur fyra personer kan lyckas skapa sådana enorma tvättberg så snart skola och jobb drar igång... Om jag inte jobbat hemifrån och kunnat slänga in maskin på maskin dagarna i ända, tror jag på fullt allvar att hela mina helger hade gått åt till tvätt. Och det hade ju inte funkat - på helgerna har jag ju redan fullt upp som det är?!

En stor förklaring till dessa berg ligger förstås i det inte alltför charmanta höstvädret, som tycks vilja bjuda på en god portion regn varje dag. Resultatet blir förstås att Davids skolkläder räcker i knappt en halv dag (alltså minst 1 ombyte efter skolans slut, med lite fotboll i det blöta gräset oftast 2). Samma sak gäller förstås träningskläderna, som 1) antingen stinker efter en framfart i gymmet och därmed inte kan komma på fråga för återanvändning, eller 2) är så genomblöta och smutsstänkta efter ett löppass, att allt annat än direkttvätt är att glömma.

Med följande aktivitetsschema innebär det förstås många träningsplagg per vecka i tvättkorgen:

Måndag:
David - gympa i skolan, löpning i Skatås
Sanna - vila, om inte ridning hos kompis
Martin - löpning i Skatås
Angelica - gymmet 2 gånger, alternativt gymmet en gång + promenad i Skatås

Tisdag:
David - fotbollsträning, eller som från och med denna vecka och 6 veckor framåt - löpning i Kvantumserien
Sanna - gympa i skolan, Kvantumserien
Martin - Kvantumserien
Angelica - gymmet och Kvantumserien

Onsdag:
David - innebandyträning
Sanna - ridning
Martin - löpning om han kör Sanna till ridning, annars vila
Angelica - gymmet

Torsdag:
David - vila
Sanna - gympa i skolan
Martin - vila, om det inte blir en runda i Dammekärr
Angelica - gymmet

Fredag:
David - vila om aktivitet på helgen, annars kortare löpning
Sanna - vila
Martin - löprunda med kund på lunchen
Angelica - gymmet alt. vila

Lördag:
David - innebandymatch, alt. springtävling
Sanna - vila, om inte hos någon kompis och rider...
Martin - vila, alt. springtävling
Angelica - vila (läses påhejande supporter!)

Söndag:
David - fotbollsmatch eller innebandymatch (om inte på lördagen)
Sanna - vila
Martin - vila alt. löpning el. promenad med frugan
Angelica - vila (pååhejande supporter) alt. em-pass på gymmet eller promenad

Utöver alla dessa plagg som används aktivt en rad överdragsjackor, byxor, mössor, reflexvästar mm. som också lyckas bli alldeles blöta av svett eller regn på väg hem från träningar, eller under träning.

Riktar denna blöta höst ett extra varmt tack till min nya kompis i tvättstugan, som ser till att kläderna torkar på ett nafs. TACK älskling för den effektiva torktumlaren som du fixade! Sa jag att jag ville ha en ny spis och ugn också?!

Vilket jävla skämt!

Kolla instruktionerna David fått till nästa veckas läxa:

Under NO i OneNote har det sitt arbete som hösten som ska rättas klart det som de kan lösa utan boken.

Är för fan inte klokt - en lärare som inte kan skriva ett begripligt meddelande!!! Fy skäms! Om lärarna författar sig på detta sätt, vem kan då kräva att barnen ska lyckas i skolan? Det är ju ett skämt för helvete. Hade det varit Davids klassföreståndare från Iran (som i 99 fall av 100 skriver klanderfritt) hade jag kunnat ha visst överseende, men det här är ju för 17 skrivet av en svenska... OMG! Glad att David endast har denna lärare som ämneslärare i två ämnen och inte i övriga - då hade jag varit riktigt orolig nu. Arg förälder idag.

Mysig helg i Götet

Ännu en helg har ångat förbi i rasande snabbt tempo, men oj vilken fantastisk inledning den fick (avslutningen med fotbollscup i Älvängen var också fantastisk, där David och hans härliga lagkompisar tog hem vinsten). Söta S och J hade firmafest och bjöd vanan trogen in min käre make och mig att delta. Började redan fredag förmiddag med en timmes beach volley på härliga Beach Center i Kviberg - ett fantastiskt ställe måste jag säga - och så jäkla grymma vi var! Riktigt superkul och härligt svettigt - kändes i hela kroppen både lördag och söndag, kanske också för att jag värmde upp med 3 km rullskidåkning i Skatås. Tungt på gruset, men mer stabilt än på asfalt, men med alla muskler på helspänn känns det riktigt styggt i kroppen efteråt. Får utvärdera om det är värt smärtan efter nästa pass, tycker att jag dragits med känslan av aj-ont i ryggslutet sedan i fredags och jag känner mig absolut inte beredd att "aktivera" diskbråcket igen. Hur som helst. Efter den galet roliga timman på Beach Center styrde vår kos mot Clarion Hotel Post i Göteborg. Efter incheckning blev det lunch, därefter lite barhäng på Gamle Port - vet inte när jag var där senast, men det känns som minst ett och ett halvt decennium sedan! Trevligt hade vi i alla fall och smått runda om fotsulorna återvände vi till hotellet för ombyte till kvällen och besök på mysiga Källarkrogen. Åt gott, drack gott, skrattade glatt och hade en riktigt mysig utekväll. Kvällen avslutades i loungen på posthotellet, i avslappnad skön stämning med lagom hög musik för oss "äldre".

Funderade mycket över atmosfären i posthotellet, som fått så mycket uppmärksamhet i pressen sedan det invigdes tidigare i år. Att materialen var påkostade råder det inget tvivel om, men smaken hos den som inrett känns minst sagt tvetydig. Skönt avslappnade soffmiljöer, där man fick känslan av att sitta i någons vardagsrum med elden sprakandes bakom ryggen, hörde till de mest positiva inslagen, överdådiga lampor, dova färger och udda materialval och blandningar till de mer negativa. Påkostat ja - smakfullt nej. Får nog säga att det finns bättre boendealternativ i Götet om man ser till det rent estetiska, men bekvämligheten, servicen och storleken (det var ett gigantiskt rum vi fick) var absolut klanderfri. Frukosten var en ren njutning och får mitt absolut högsta betyg. Möjligheten att sitta i soffmiljöerna var extra lyxig på morgonen, med en brinnande eld som enda utsikt fick vi en härligt avslappnad start på dagen. TACK kära vänner för detta fantastiska dygn.

Jag som ogillar stökiga barmiljöer, för hög musik och kletiga människor måste också passa på att slå ett slag för baren på posthotellet. Det rådde en härligt avslappnad stämning och publiken var lagom gammal, utan att för den sakens skull kännas pensionärsmässig! Fick i och för sig känslan av att stället för tillfället tillhör Götets mest hippa inneställen, men publiken saknade ändå wannabees och annat löst folk. Propert klädda människor, trevlig personal i baren, lagom hög musik och sköna soffor - det är vad jag kallar bar life á la medelåldern - I LIKE!

Vilken glädje att vara frisk

Efter en veckas snorande känner jag mig oerhört nöjd över att vara frisk igen. Må bra-känslan som infinner sig inför, under och efter varje pass i gymmet är fantastisk. Att jag nu på morgonen dessutom fick infon om att schemat utökas med 2 switching-pass fr.o.m. vecka 41 blir förstås som grädde på moset och min dag känns plötsligt mer än perfekt. Älskar verkligen att träna och att känna mig frisk, stark och levande! Tjo!

Backflash á la 1988

Trots oerhört många förändringar inom skolans värld sedan jag själv var del av den, så kan jag efter gårdagens och morgonens kemiförhör med Sanna konstatera att förändringen åtminstone inte letat sig in i kemilokalen. Tror minsann att både labbar och instuderingsmaterial är exakt det samma som på min tid. Kanske att bokens utsida fått ny layout, men njae - knappt det! Kul har det i alla fall varit att förhöra och få en tillbakablick i livet - som tur är verkar Sanna och hennes klasskamrater inte vara lika olydiga som jag och mina klasskamrater en gång var i kemisalen... Våra experiment gick inte sällan överstyr, vill jag minnas... Samtidigt är jag förstås tacksam över att det inte är jag som ska ha stort kemiprov idag och dessutom svenskaprov lektionen dessförinnan. Sanna är dock lika cool som alltid och går som vanligt iväg med sin härligt avslappnade inställning att "det löser sig". Beundrar den ungens lugn inför allt hon gör - en egenskap som hon absolut inte fått från mig, men som jag är oerhört tacksam för att hon begåvats med. Kan hon få behålla det kommer hon med all sannolikhet att uppnå alla sina drömmars mål. Du är bäst, min finaste skatt!

Rullskidpremiär!

Nu har jag gjort det! Testat rullskidor, alltså! Längtan efter snö blev som ni alla förstår alltför stor, så efter ett drygt års övervägande blev det idag premiär. Bildbevis får jag naturligtvis dela med mig av, eftersom David var snabb med kameran! Kanske blir det en fortsättning, kanske inte. Min spontana känsla är inte direkt att jag är överväldigad, men vem vet - större under har säkert skett!

Dunderförkyld och rastlös

Fy vad jag hatar att känna mig dassig. Inte nog med att alla luftvägar blockeras av segt slem, dessutom hindras min framfart i träningslokalen. Får värsta abstinensen och känner mig allmänt rastlös. Städar som aldrig förr, i brist på annat. Tycker jag anar en vändning idag. Hoppas på det och att vila resten av veckan ska göra susen och snart få mig tillbaka i träningsoutfiten igen. Längtar efter att bli svettig efter ett jobbigt pass - känns betydligt härligare än den kallsvett som för närvarande drabbar mig vid minsta ansträngning. Fy!

David med idolen

Fick naturligtvis passa på att fota David med idolen Anton Hysén när han gästade Nödinge för några veckor sedan.

Nostalgi

Vet inte hur dessa gamla bilder dök upp i min telefon, men kände mig bara tvungen att dela med mig av denna underbara bild. Kanske publicerad förut (i sådana fall gissningsvis 2007), men hur som helst värd att förevigas. Från skidsemester i italien😍.

Rekreation

Kvällen sänker sig över taken, värmeljusen lyser upp den tidiga höstkvällen och kaminen sprakar och värmer våra kalla tår - det här kallar jag rekreation på högsta nivå. Vårt paradis i skogen, vårt lilla andehål i vardagen, vår mysiga stuga. Vad lyckligt lottad jag känner mig en kväll som denna, omgiven av mina tre bästade älsklingar...

Skidlängtan...

Solen skiner utanför fönstret och det är säkert en alldeles härlig sensommardag (nej förresten, det ser höstlikt ut!) och plötsligt drabbas jag av en sådan skidlängtan att livet nästan känns jobbigt. Blir rastlös och kan inte längta nog efter vinter och snö. KOM NU!!!

Soffan

Tur att du inte åkte med mamma, för det hade inte varit bra för din rygg!

Rhodos - en välbehövd semester

Sällan har jag tyckt att det varit så skönt att åka på semester, sällan har jag längtat så efter att bara göra ingenting. Vår vecka på Rhodos kom därför att bli perfekt. 46 grader i skuggan när vi landade gav förstås känslan av att gå rakt in i en vägg när vi steg ur planet, men så snart vi nådde hotellet (efter 15 minuter) och knatat ned till stranden, var värmen inte alls besvärande. Dag 3 förärades vi dessutom med en härlig bris, som beslutade sig för att stanna ända tills dagen för hemresa. På grund av fantastiskt bra flygtider blev det hela 8 dagar på resmålet, men om någon hade sagt att vi varit borta i 2 veckor hade jag enkelt trott på det. 8 längre och mer avslappnade dagar har jag aldrig varit med om förut. Återigen hade jag tur att jobbet höll sig i schack och jag kände mig verkligen ledig - för andra semesterveckan i år! Bara familjemys och ha det bra-känsla, massor av böcker på stranden och galet crazy upptåg till havs. Martin och barnen testade på "soffan", som David drömt om sedan Mallorca förra året, då vi tyckte att han var för liten. Två gånger hyrde vi även vattenskoter och oj, så kul vi hade. Martins skoter, som visade mph, trodde mig inte när jag sa att jag och Sanna kört i 78 km/h, men han blev snart övertygad. Vid nästa hyra var det dags för David att åka med mamma och han gjorde stora ögon när han sa att jo, pappa - det stod faktiskt 79 på displayen! Första gången ville David absolut åka med pappa, men när han såg att även mamma kunde gasa på, ville han förstås prova att åka med mig nästa gång. När jag dessutom sladdade upp en hel ocean av vatten över solbadande stekare på madrasser, trodde han inte sina ögon. Gapskratt och bonuspoäng till mamma förstås! Naturligtvis fick barnen prova på att köra själva, med mig och Martin bakom sig, och allt annat än full gas var inte att tänka på. Snacka om adrenalinkick! Kul hade vi och visst kommer det att bli vattenskoter igen. Ja, vi hade verkligen en underbar vecka och Rhodos måste absolut rekommenderas. Mitt senaste besök var 1989, men faktum är att ön inte alls kändes överbefolkad som andra turistmål, och faktiskt lyckats behålla en hel del av det genuint grekiska.

Men fy skäms för solstolskillen som inte tog betalt av grekerna själva, men dagligen stod och väntade på var turist - föga förvånande att landet står inför konkurshot och jag lovar att detta inte var det enda under veckan som bekräftade att grekerna inte är ett dugg intresserade av att själva lösa sin situation. Hoppas faktiskt att de blir utslängda ur EU snarast, dags för dem att vakna upp och lära sig ta ansvar för sin egna situation.

Våra födelsedagsbarn

Sommarlov innebär ju årligen tre gånger födelsedagskalas i familjen Johansson/Eriksson. Först ut var David den 24 juni, som i vanlig ordning beställt jordgubbstårta. "Två vill jag ha, mamma", så visst, det fick det ju bli. Dessutom hade mormor bakat kakgubbe, som danska traditionen bjuder, och oj så smaskig den var. Faktiskt mycket bättre än den min mormor alltid tog med till mitt kalas som barn. Var förstås en nöjd kille som kröp ned i sängen efter en lång dag, förmodligen mest nöjd över biljetterna till Supermatchen.

13 juli var det dags för Martins stora dag - i år extra stor, eftersom siffrorna hamnat på 40. Hela våren har min käre make velat fram och tillbaka om den stora festens vara eller icke vara, en resa till varmare breddgrader och diverse andra förslag, för att slutligen bara konstatera att nej, jag vill inte göra något särskilt. Då blev det förstås för mig att smida i det fördolda och plötsligt var det ordnat med både fest och resa! På födelsedagen bokade jag in snickare, som kom redan i ottan. Hela natten dessförinnan hade jag frenetiskt tapetserat klart inne i stugan och kände mig supernöjd över att inte behöva lasta över det ansvaret på pappa (min master tapetsör!) när de dök upp vid 9-tiden. Fortfarande intet anande, men glad över att några hittat honom (trots att han meddelat att han skulle befinna sig på hemlig ort!), mumsades det frukost på en av stugaltanerna. Strax var även Martins föräldrar på plats, hans syster och oops... hans kollega! Vad faan..., utropade han, men tycktes fortfarande inte fatta någonting. Snart var hela trädgården full av familj och vänner, som tagit dagen i anspråk för att bjuda Martin på årets present - en fixardag i stugan. Allt som blev gjort denna dag kan jag fortfarande nästan inte förstå, men oj, vad skönt med all er hjälp! TUSEN TACK alla som dök upp och hjälpte till - ni gjorde ett fantastiskt jobb och gav både Martin och mig en dag vi sent kommer att glömma. Vilka vänner - tack för att ni finns! 2 dagar senare kunde vi med gott samvete lämna stugbygget för ett annat semesterparadis - Rhodos (separat inlägg kommer att följa). Ska försöka få tag på bilder från Martins stora dag - hade fullt upp med att fixa, dessutom med ösregn som motarbetare, så fotandet överlät jag åt andra.

Tidig morgon direkt efter nattlig hemkomst från Rhodos var det dags att köra Sanna till andra ridlägret på Stall Tofta. I ett helt år har hon sparat varenda krona för att kunna förverkliga en andra lägervecka och tyckte som vanligt att det var värt vartenda krona, 3500 för att vara exakt... När lägret var betalt var det förstås lägligt att fylla år dagen efter avslutad lägervecka och kunna önska sig medel inför nästa års läger... Födelsedagen tillbringades i Falkenberg, där David skulle springa lopp. Sen ankomst gjorde tyvärr starten väldigt stressig, varpå skorna glömde att knytas... En tredjeplats utan någon som helst träning de senaste 6 veckorna gjorde honom ändå nöjd och glad - när han dessutom fick syn på mormor och morfar utmed banan var förstås lyckan total. Efter loppet överraskade mormor och morfar med tårta på mysigt café. Därefter blev det lunch vid havet och ett snabbdopp i det inte alltför varma havet. Lagom till att vi skulle säg hejdå för dagen, drog det inte häftiga vindar och ett därpå följande sällan skådat regnväder. Hemresan tog extra tid på grund av hemsk trafikolycka på E6:an, men väl hemma fortsatte firandet med farmor och farfar. Och tur var det minsann att vi styrt kosan till Falkenberg - där hade vi strålande sol hela dagen, medan Nödinge mest bjudit på regn. Kändes konstigt när vi kröp till sängs på kvällen - en tonåring i huset - hur gick det till? Vart tog tiden vägen? Vår lilla, fina tjej har plötsligt blivit stor. Grattis gumz!

Sanna - vår vinnare

Något som jag glömde rapportera om i början av sommaren var Sannas vinst i vårserien, en orienteringstävling med sex deltävlingar runt om i Göteborgsregionen. Försommarens fina resultat följdes upp av ytterligare en vinst i Göteborgs 3-dagars häromveckan, där det både ingick medel, sprint och långdistans. Som segrare i samtliga tävlingar var det ingen tvekan om vem som tog hem den sammanlagda högvinsten. Grattis vår fina tjej!

YES, YES, YES!!! Biljetter till supermatchen!!!!

Vilket drama direkt på morgonen - har lyckats komma över 4 biljetter till Supermatchen på Ullevi den 8 augusti - FC Barcelona mot Manchester United! Så jäkla grymt! Bästa platserna också, så nu ska det laddas inför värsta fotbollsmatchen!!! Wow, är helt hög på adrenalin!


Så här började det...
I tidig otta gick Martin upp för att åka in till Scandinavium och ställa sig i biljettkön. Jag skulle vara beredd på datorn, när biljettsläppet kom igång kl. 9. Kl. 8.30 meddelade Martin sig via sms. Var kö ända bort till Liseberg, men han hade endast ca. 200 pers framför sig. Jag loggade in på gotevent.se och tänkte kolla vilka sektioner vi helst skulle vilja ha, naturligtvis i Man Uniteds klack! Insåg ganska snart att gotevent hänvisade till ticnet.se för biljettköp online. Klickade mig vidare och fick då upp ett fält där det stod att det var kö in på sidan... Sidan laddades i nästan 30 minuter innan jag kom in - då var klockan 9.02. Försökte boka maxantal biljetter (8 st) ett 20-tal gånger, men fick hela tiden felmeddelande. Ändrade då till 4 biljetter - samma sak... Valde därefter 4 respektive 8 biljetter varannan gång vid efterföljande försök och vips, plötsligt funkade det! Stod att jag fått 4 biljetter! Dessutom på läktare T1, rad 5, så det blir ju riktigt nice!!!! 9.00 lade jag dessutom ett mail till företagsbokningen med önskemål om 20 biljetter - får se om jag även får dem - i sådana fall kan det bli ett par över till försäljning. Meddelar i sådana fall snarast om detta. 

Wow, vilken kickstart på morgonen! Nu ska jag göra frukost!

Wanted!

Hemma efter en underbar dag på Liseberg, där Davids högsta önskan om ett cowboy-kort infriades! Kände mig inte så manad av uppgiften, men med tanke på barnens glada fnitter var det absolut värt uppoffringen! Fniss, kul att upprepa detta efter 30 år - hänger en bild i trappan hos mamma och pappa, där jag med diverse gluggar i tandraden glatt smilar mot fotografen - ska se till att ta en kopia på det någon gång och lägga upp här!!! Och visst är jag schysst som bjuder på detta?!!

Glad midsommar!

Sommarlooooov!

Några dagar före sommarlovet officiellt invigdes, valde jag att ta ledigt för barnen och åka en vecka till Spanien. Martin skulle ändå till Ukraina på fotbolls EM och efter otaliga resor denna vår kände jag att det var dags för oss övriga att unna oss något roligt. Hela livet tycks annars kretsa kring när maken behagar vara hemma och efter flera ensamma byggdagar på stugan kände jag absolut för att bara lämna allt vad ansvar heter därhän.

Sagt och gjort. Bokade med Ryanair, hittade lägenhet på internet och bokade hyrbil. För typ 8000 kronor totalt. Blev en fantastisk semestervecka och faktiskt den första, sedan jag startade eget (för mer än 10 år sedan), som jag faktiskt är benägen att kalla just semester. Packade inte ens upp jobbdatorn utan kunde sköta det som krävde åtgärd via mobilen. SUPERSKÖNT! Kände plötsligt vilken lyx man hade haft som anställd - känslan av att vara ledig på riktigt var underbar.

Hann utöver lata sovmorgnar (vi vaknade aldrig före kl. 10!!!) med härliga dopp i hav och pool, shopping, badlandskap, mysiga restaurangbesök och träff med kompisar från tiden vi bodde på Solkusten. Härligt var det hela tiden och underbart att återminnas miljöer, dofter, smaker och annat som minner om en numer nästintill förhistorisk tid (ja, det är faktiskt 6 år sedan vi bodde där)!

Sista kvällen väntade oss dock en obehaglig överraskning när vi kom tillbaka till lägenheten - vi hade haft inbrott. iPaden och min plånbok hade de tagit med sig, men i plånboken fanns bara några hundralappar och personliga tillhörigheter, så där kammade de ju typ noll. Nya iPaden var barnen förstås ledsna över att förlora, men när en ny införskaffades dagen efter hemkomst var det glada miner igen. Extra glada när iCloud skickade ned aktuell status på spel osv, så att det bara var att ta vid där de slutat. Trots att barnen var både rädda och ledsna när det hänt förklarade jag att saker alltid går att ersätta och att jag var glad så länge vi var helskinnade. Dock insåg jag ganska snart att brytmärkena på dörren var gjorda i efterhand för att få oss att tro att vi glömt att låsa dörren, men vi är alla tre säkra på att vi låste dörren med dubbla vred när vi gick och definitivt öppnade dörren med dubbla vred när vi kom hem. Det tog inte många minuter innan vi packat våra tillhörigheter och lämnat Miraflores Resort - tack Anna, Asse, Ebba och Alva för att vi fick sova hos er sista natten. Och fy skäms till Miraflores som inte har koll på vilka nycklar som finns i omlopp! Synd på en annars så fin anläggning, perfekt läge nära havet, 4 pooloer, mysiga lägenheter med radhuskänsla och egen trädgård.

Semesterlek på stranden.

Två snorklare på snäckjakt (frånlandsvind gjorde vattnet väl uppfriskande första dagen!)

På besök i Aqua Park.

Supersöt i nya bikinin.

En dag på stranden.

Besök av spanska Stitch, som gärna kom förbi på en burk tonfisk!

David älskar som vanligt det galnaste på varje anläggning. 15 gånger i fritt fall hann det bli denna dag!

Bus på stranden och tävling om vem som är först i.

Förutom just det sista som inträffade så hade vi verkligen en perfekt semestervecka. Barnen hade superkul och frågade dagligen om vi inte kunde flytta dit igen - och jo, det skulle vi ju kunna göra...

Senaste vinsterna

För att dokumentera den fina starten på årets löpsäsong, måste jag naturligtvis publicera vinnarbilderna från Lilla Göteborgsvarvet (13 maj) samt den fina pokalen och tröjan från Näsetloppet (den 28 april).

Utöver pokal och medalj fick vinnaren även en ros, flera kg kexchoklad och en kanonsnygg rygga från Adidas.

Snyggaste pokalen i samlingen enligt David, som över 2,5 km krossade motståndaren med 43 sekunder (nästan 100 deltagande!). Om han tävlat i P11 hade han blivit 5a: på den tiden (5 sekunder från andra plats!) och om han ställt upp i P13 hade han blivit 11:a. Inte dåligt för en kille som inte hunnit fylla 9!

Fler filmer

Sannas start

Davids start

Davids resa

Visst, försöka blocka mig...

...trots att dina armar knuffar mig...

...vet jag att jag kan krossa dig!

Foton avbildade från Göteborgsvarvets fotoleverantör.

Världens stoltaste mamma

Igår gick Lilla Göteborgsvarvet åter av stapeln, årets absoluta happening inom löpning bland barn och ungdomar. Sanna kände sig nöjd över att kunna jogga banan runt, utan att få känningar av sitt schlatterknä – skönt! Känns som om det har krånglat länge nog. 

Det infinner sig alltid en mycket särskild känsla kring detta lopp för alla i familjen. Vi har så många glada minnen härifrån med Helena och på något mystiskt sätt känns det nästan som om hon vore närvarande och ginge vid vår sida - ja, det är nästan så att man blir religiös. Varje år inbillar jag mig (eller också är det så) att jag får ett litet tecken som en bekräftelse på att hon är där. Ja, det är sannerligen märkligt.

Helenas ängel måste i alla fall ha vakat över David igår, då han upprepade förra årets bragd och återigen stod överst på prispallen i sin åldersgrupp. Och vilket lopp han gjorde, ungen! Låg tvåa bakom en riktigt oschysst grabb, som sprang i sicksack för att hålla David bakom sig, flög ut med armarna för att hindra honom att springa om, men som på upploppet fick se sig fullständigt krossad, när David på de breda löparbanorna äntligen kunde komma förbi. Segermarginalen blev till slut 8 sekunder - och det lyckades han med på mindre än 100 meter. Vilken kille! Jag blir både stolt och rörd. Inte så mycket av själva vinsten, utan snarare av hans sinne för taktik, självkänsla och fantastiskt härliga ödmjukhet. Han hinner knappt passera mållinjen innan han börjar applådera och heja på sina konkurrenter. Och medan övriga pristagare presenterades, var det han som jublade och applåderade mest. Måste säga att jag är världens stoltaste mamma, just nu dessutom till en av Sveriges snabbaste killar!

Lika stolt är jag över Sanna, som alltid gläds med sin lillebror och stolt pratar om hans framgångar. Hon är den absolut bästa supportern man kan tänka sig. Fotbollsmatch, löptävling, innebandycup - you name it - storasyster är där och hejar på både David och laget. Gör high fives med alla, lånar ut jackan till den som fryser och klappar om den som känner sig ledsen. Fina tjej, vad du gör mig stolt. Funderar över om man som förälder kan uppleva något mysigare än odelad syskonkärlek. Att se att våra barn ser och bryr sig så om varandra och andra känns fantastiskt, särskilt med tanke på hur mycket avundsjuka och misunsamhet som jag tyvärr tycket präglar mycket av vårt samhälle idag. Dagens diss till sådana känslor! F-ing energislukare!

Ska naturligtvis lägga upp Martins filmklipp över upploppet. Martin brukar tycka att jag hejar högljutt, men i sitt egna klipp har han nog bevisat vem som hörs högst och mest! David älskar filmen och har nog sett den hundra gånger sen i går!

Ha det fint go vänner! Nu ska jag träna!