Glad Påsk

Önskar er alla en härligt solig och vårskön påskvecka! KRAMAR i massor!

Stugkök

Igår var dagen som stugan nästan blev klar invändigt! Ja, ni läste faktiskt rätt!!!

Det vi tänker göra före sommaren (tror vi!) är att 

1. lägga silikonfog längst ned utmed kaklet i köket

2. lägga fästmassa under det marockanska klinkergolvet vid eldstäderna

3. fixa hyllor i den platsbyggda skjutgarderoben i hallen

4. stryka ett par mindre ytskikt och garderobsdörrar med en sista omgång vit färg

5. ge oss ut på jakt efter och installera en eller två nya kaminer

6. fästa en plattlist i taket på loftet och i mötet mot akustiktaket

7. byta ut en vanlig strömbrytare mot en dimmer

Beräknad tidsåtgång totalt: Punkt 1-4 och 6 klarar jag själv på gissningsvis 10-12 timmar. Kaminerna hoppas jag bara ska ramla över mig tillsammans med en välvillig installatör och punkt 7 hoppas jag få åtgärdat när det blir inflyttningsfest!

Tja - det ska nog vara allt! Invändigt...

Punkt 5 är förmodligen inget vi kommer att prioritera före semestern, men väl till hösten. Utvändigt kommer vi väl jobba på utifrån hur kraften och lusten kommer att falla på, men vår tanke är att under året

1. anlägga grusgång och övergångar till altaner/trappor

2. sätta upp räcken där altanen är som högst och fallrisken som störst

3. smådutta, snickra och fixa där huset utvändigt kräver till följd av åverkan under byggtiden

Beräknad tidsåtgång: Vill helst inte tänka på det...

Därutöver drömmer jag om

1. fler blommande buskar och rabatter

2. blåmålade spaljéer och en härlig grillplats

3. färdigkluven ved i vedhögen...

Beräknad tidsåtgång: Mamma och pappa - när var det ni kunde komma?! 

Innan sommaren kommer tänker jag dessutom färdigställa projekt gäststuga genom att

1. spika fast golvlisten

2. inhandla, kapa och sätta upp kvarvarande fönsterfoder

3. göra en härlig vårstädning

Beräknad tidsåtgång: 2-3 timmar

Ja, det är sannerligen som snickaren sa igår: Det börjar se oroväckande klart ut... Gissar att han känner mig allt för väl och vet att jag gillar nya projekt!

Gissa vem som bor här!

Rullgardinen neddragen, men skuggorna efter morgonens första solstrålar avslöjar nog ändå vem som bor i detta rum...

Nytt försök i sovrummet

Vaknade strax före sex i lördags morse och bestämde mig för att omedelbart återställa ordningen i sovrummet. Nu inväntar jag bara tid och lust till inköp av gardin-, garderobs- och kuddtyg, så att jag kan börja piffa! Sånt älskar verkligen Martin... (NOT!) Och så behöver jag nya lampor också...

Den andra tapeten (som fortfarande ser jättesöt ut, men inte i mitt sovrum!) har jag nu lovat bort på annat håll (så se nu till att grunda som jag instruerat om, så att jag snart kan komma och tapetsera!)

Totalt misslyckat projekt

Så stod man där hos färghandlaren och skulle välja tapet till sovrummet. Efter 11 år i huset kändes det som om det var läge för förnyelse, även om behovet i sanningens namn inte var direkt överhängande... Hur som helst. Tyckte jag hittade en fantastisk tapet. Fint mönstrad med lite pärlemorlik botten. Svindyr förstås, men eftersom det bara var en vägg som skulle tapetseras lade jag ingen större vikt vid prislappen. Ingen alls faktiskt. Martin lika oengagerad som vanligt: Ja, ja, det blir nog bra. Ta den du tycker...

Och det gjorde jag. Tapeten kom för ett par veckor sedan. Har sedan dess målat om övriga väggar och spikat pärlspont som sänggavel. Haft tankar på att tapetsera säkert 10 gånger, men av lika många anledningar valt att skjuta det på framtiden. Oftast på grund av att verktygen varit på utflykt till stugan och inte hittat hem igen. Men så fanns då allt hemma idag. Solen sken och lusten liksom bara föll på mig. Sanna, min bästa tapetserarkollega, kom lämpligt hem från skolan samtidigt som jag skulle till att påbörja arbetet. Satte upp första vården. Och så den andra. Klippte till den tredje. Beskådade väggen och... REV NER ALLT!!!

Färgskalan blev, i vårsolens sken, alldeles för gräll, och samtidigt mesig, för min smak, stilen helt fel och absolut inte min. Du kan väl testa i några dagar, försökte Sanna. Men icke. Ner med skiten bara. Låter jag den sitta får jag ju dessutom ett helvete med att måla över detta, av någon anledning plötsligt hemska mönster. Får ta mig till färghandlaren igen och välja något nytt. Behöver knappast invänta att Martin har tid att följa med. Tänker återgå till mina trygga basfärger blått och vitt. Utflykten till en annan färgskala var ett fett MISSTAG.

Är i alla fall oerhört NÖJD över mitt beslut. Hade inte sovit en blund där inne i detta virrvarr. Får väl se när tapetserarlusten faller på nästa gång, men i ärlighetens namn står sängen ganska bra där den gör. Mitt i rummet.

...blått och vitt... det kommer förstås kräva nya gardiner, nytt överkast, nya garderobsfronter och nya kuddar... och några timmar på Stoff och Stil. Det ser jag sannerligen fram emot! Och du Martin - det kommer visst att kosta lite mer än den där dryga tusenlappen jag först snackade om...

Kvällspromenad

Medan David tränade fotboll igår kväll passade jag på att gå en sväng runt Vimmersjön. 

Härligt ljus och lite snö i luften, krispigt frisk luft - underbart!

Middag á la 80-tal

Igår dammade jag av ett gammalt favoritrecept och fick med det en nostalgisk resa tillbaka till 80-talet, då dessa piroger ofta stod på middagsbordet hemma hos oss, eller fanns med i matsäcken till Isaberg! Lika goda nu som då, mums!

Minus 16...och vår?

Höll på att frysa benen av oss under morgondagens cykeltur till skolan. Rosigt röd om kinder och näsa kom jag tillbaka hem en stund senare och kastade en snabb blick på termometern - minus 16!!! Inte konstigt att det varit så kallt inomhus på morgonen. Hämtade huttrandes in mer ved och fyllde på i öppna spisen. Tog katten i knät, hoppade in i en filt och blev sittandes framför den knastrande brasan en stund. Härlig start på en måndagsmorgon.

När tvätten hamnat i maskinen inledde jag, kylan till trots, operation städa undan vintern. Har nu packat ned vinterskor, jackor, mössor och vantar på längden och tvären och förvånas över hur mycket kläder 2 vuxna och 2 barn egentligen kan förfoga över. Skönt att få undan skiten. Hoppas slippa plocka fram det  på mycket länge. Får mig plötsligt att tänka på Spanien. Där behövde vi inga vinterkläder...

Efter att ha gott loss ett varv i huset med fokus på slänga och röj, fick jag plötsligt ingivelsen att göra det  mest vårlika jag kunde komma på. Att väcka pelargonierna till liv. Ner i källaren, fram med de ljustörstande liken och så en rejäl omgång med sekatör och handgemäng. Och voilá - nu prunkar grönskan i lusthuset! Nu blir det till att plåga dem i någon vecka utan vatten, sedan sakta, sakta hjälpa dem till nytt liv och en förhoppningsvis lång och blomrik sommar.

Så, alla minusgrader till trots - nu är det faktiskt VÅR!

Mer från Mora

Några ögonblick från helgen i Mora.

Vad skönt att ha en tonåring som inte hunnit bli för "cool" för att våga vara barn! 

Finns det möjlighet att prova på backhoppning, så kan ni naturligtvis gissa vem som måste testa?

Åket gick så snabbt att jag bara hann få med avslutningen! Kan meddela att sonen inte ville göra ett andra hopp, trots att han var den enda vi såg som landade på benen!

Sanna och Sol

Sanna har fått förtroendet att rida fantastiskt fina Sol på Tofta, stallets finaste sto som behöver komma igång efter ett par föl. Otroligt känslig häst som kräver mycket tålamod, men wow, vilken power när hon kommer fram i galopp. Ett litet filmklipp från uppvärmningen på förra torsdagens ridpass. Sanna tycker förstås att det inte ser klokt ut, men filmklippet från när det gick riktigt bra är tyvärr för mörkt för att publicera. Får återkomma med fler klipp längre fram (även om hon säkert inte kommer att vara nöjd med dem heller - just nu verkar det som om det är fel på det mesta!). Älskade tonåring - du måste vara snäll mot dig själv!

Lovdag i stugan

Förra måndagen hade David lovdag och vi passade då på att ha en riktig mysdag i stugan. Tog en tur med sparken på Mjörn, men även om isen var tjock knakade det ganska obehagligt där vi for fram! Fick bli fika utmed husväggen istället. Underbar vårdag med härlig värme!

Västgötaloppet Sprint Mini Tour, 9-10 mars

I fantastiskt vinterväder, om än med lite väl kalla nordanvindar, avgjordes i helgen Västgötaloppet Spring Mini Tour. Så snart David hörde talas om tävlingen ville han till varje pris dit. Själv kände jag mig mindre övertygad, eftersom jag visste att hela ansvaret skulle hamna på mig (Martin är som vanligt borta med jobbet...sliter hårt med golf i Alicante...) och dessutom misstänkte att snökvalitet etc inte skulle vara av bästa sort så här sent på säsongen. Jag lät mig i alla fall övertalas och så snart bilen rullat från Nödinge lördag morgon strax före 8 kändes beslutet helrätt. Strålande sol, ett par minusgrader, ja - det var en underbar morgon. När vi kom till Ulricehamn möttes vi av lika härligt väder, men hu vad det blåste snålt där uppe på höjden. Men vad gjorde det när arrangören bjöd på bästa tänkbara underlag! Har inte sett så fint spårsystem någonstans under hela vintern! På fullt allvar. Dagen till ära hade man iordningsställt en fantastisk skicrossbana. Började med slalom uppför en backe, därefter en lite trixig nedfart med fartgupp, en snäv högerkurva och en ganska rejäl klättring upp innan det på nytt bar utför i en våglik nedfart. Ny snäv högerkurva och ett stycke skatekörning uppför och nedför innan det bar av in i nästa hinderpark, under portaler och hopp över stavar som låg på marken. Därefter ned i orgeltramp (växelvis grunt/djupt spår för växelvis höger respektive vänster skida) och så avslutningsvis ett "vanligt" upplopp.

David hade otur att gå ut som trea i startfältet och tyvärr hade tidigare åldersgruppen inte hunnit så långt i banan då. Fick köra om 3 småknattar och ta onödigt långa vägar uppför, vilket gjorde att han förlorade  många värdefulla sekunder. Han var hur som helst supernöjd med sitt lopp och slutade denna dag lycklig sexa. Hade han startat senare och sluppit blåbären hade det räckt till en 3:e plats, men inget att hänga läpp för. En eloge till arrangören denna dag som gav fina priser till alla som ställde upp - extra kul för de barn som just nu inte riktigt klarar sig upp på pallen.

Deltävling 2 gick av stapeln i Borås på söndag morgon. Fick åka hemifrån ännu tidigare än på lördagen för att hinna provköra banan. Om miljön i Ulricehamn var perfekt, så finner jag inte nog med superlativer för Borås Stadion igår. Trots att jag inte själv stod på skidorna, så kände jag att jag genom Davids framfart upplevde mina drömmars lopp. Vallarteamet (mamma) hade naturligtvis tillgodosett den unge herrens önskemål om att köra ovallat. Blått glid hade putsats in med frenesi och mellan varje heat under söndagen borstades det igen. Och igen. Och igen. Enkel vinst i prologen. Fullständigt överlägsen i kvartsfinalen. Krossade motståndet i semin, tog ett stavtag på hela det långa upploppet och vann ändå med minst 30 meter. Enkel vinst även i finalen och en lyckligare kille än jag sett på länge. Nu tror jag faktiskt på allvar att jag är en av de bästa i Sverige mamma, sammanfattade David i bilen på vägen hem. Namnen i startlistan tillhör de absolut bästa, inte bara i distriktet, utan i hela Västsverige, så det var absolut en skalp han knep igår.

Sammanlagt räckte de båda placeringarna till en total andra plats i Mini Touren. Vann utöver en fin pokal även en fin väska, så nu blir det till att möblera om i prisskåpet igen.

Grattis David - tack för att jag fått uppleva dessa båda fantastiska dagar tillsammans med dig! Eller som du själv uttryckte det igår kväll: Vilken perfekt helg vi haft!

På starten i Ulricehamn.

Prisutdelningen, lördag.

Individuell start i prologen, söndag. Borås stadion.

Finalheatet.

Prisutdelning sammanlagd placering, touren, söndag.

Firar segern som Per Elofsson - med kebabrulle. Kanske bästa priset, om ni frågar David!!!  

Hinderbanan, precis innan orgeltrampet, lördag.

Målgång, final, söndag.

Årets sista skidträning?

Igår kväll var det åter skidträning i Dammekärr. Johan bästa skidtränare Blick fick sällskap av två fantaster, där den minste frivilligt valde att avstå fotbollsträningen! Kul med privatlektion, tyckte Sanna, som var härligt stolt över allt beröm hon fick över sin skate-teknik. Ingen som riktigt förstår var den kommer ifrån, för antalet tillfällen på skate-skidor är nog inte fler än fem. Härligt jobbat Sanna!

Måste förstås dela med mig av en lite rolig historia från gårdagen: Under träningen var jag ute på promenad med finaste LK. Gick vägen förbi spåret för att kolla spårstatus. Ruskigt isigt, så åtminstone inget för mig. David hade precis ramlat när vi kom och hade ont i handen. Jag sa åt honom att gå in och vila en stund och såg honom lomma iväg. På halkiga skogsvägar styrde jag och L vår kos mot hennes hem, där jag hade bilen parkerad. Ligger gissningsvis 2 km från spåret. När vi kommer dit hör jag plötsligt ljudet av pjäxor mot asfalt och ser då David komma gåendes. Då har han smugit sig iväg från träningen, följt efter oss på det hala elljusspåret, utan att vi hört eller sett honom. Vilken filur! Som tur var hade storasyster och tränare trott att han suttit inne i klubbstugan och fikat, så ingen skallgång påbörjad! 

Ungdomsvasan 2013

Vilka fantastiska prestationer de stod för våra underbara kids i årets ungdomsvasa. Davids startgrupp var först ut och oj, vad det gick undan. Pga skidstrul hamnade David först i tredje led, men ut från stadion låg han omkring 7-8 plats, en bit efter de främsta 3. Kvällen före hade han proppsat på att få köra ovallat, precis som eliten, och med tanke på hans bestämdhet var det lika bra att göra som han ville. Ungen är ju stark som en varg och stakar ju ändå uppför de flesta backarna, så fäste är verkligen oftast överflödigt för hans del. Ovallat visade sig vara ett vinnande koncept. I mål kom han femma, bara sekunder från en 3:e placering. Tror knappt vi fattar hur stort det här är. Här kommer en liten kille från västkusten och slår sig in bland vinterlandskapens jättar. Övriga i topp 10 hade ett helt vallateam med sig till start, där det valdes mellan olika skidpar, vallades med högfluor och pulver och stavar av lättvikt sken ikapp med nyinköpta pjäxor. Och så kommer David - på lånade pjäxor, med mammas gamla (kapade) stavar och där mamma kvällen innan vallat skidorna med allt annat än högkostnadsprodukter. Wow! Du är verkligen helt outstanding, fantastiska unge! Drygt 3 km på 11:54 - det tror jag inte jag själv gjort om i det före som rådde denna dag. Grattis David! Du är bäst!

Även Sanna gjorde ett fantastiskt lopp, även om det nu inte innebar en lika framskjuten placering. På tokdåligt vallade skidor (mammas fel...) åkte hon sina drygt 7 km på 26:57, vilket ligger drygt minuten under min egna tid på samma sträcka. Till skillnad från stakmaskinen David så har Sanna en fantastisk teknik, åker stort och avslappnat. Det enda som saknas, som hon själv uttryckte det, är lite styrka och kondition. Med bättre glid och mindre bakhala skidor hade tiden blivit ännu bättre. Att hon dessutom var sjuk veckorna före loppet drog förstås också ned orken, så med lite perspektiv hoppas jag verkligen att denna fantastiska tjej förstår vilket kanonlopp hon gjorde.  

Glada och nöjda lämnade familjen Mora på söndageftermiddagen när Martin gått i mål i Öppet Spår (han köpte startplats kvällen före). Vilken härlig helg vi fick tillsammans och vad mysigt att även mamma och pappa kom upp och supportade. Känner mig oerhört lyckligt lottad över att ha begåvats med en familj, där alla verkligen njuter av vårt aktiva sportliv. Hoppas innerligt att trenden håller i sig hela livet.

Mitt absolut härligaste minne från årets Vasalopps Tour blir påhejningen av min egna fanclub med knappt 2 km kvar till mål. TACK härliga familj för att ni alltid ställer upp!

Bilder lånade från photomic.com

Tjejvasan 2013

Uppladdningen inför årets tjejvasa har varit allt annat än lyckad. Har dragits med en envis förkylning, som gjort att det bara hunnit bli ett träningspass med puls sedan starten i Marcialonga. Inte klokt egentligen. Ihärdigt småförkyld ända sedan dagarna efter jul, med några få dagars uppehåll. Därtill min smärtande högra ljumske, som jag drog på mig under Marcialonga och som gjort allt annat än stakträning till ett minne blott. Inte ett besök på gymmet, ingen diagonalåkning, knappt ens promenader i annat än såsigt tempo. Suck. Inte vad jag hoppats på och absolut sämsta möjliga förutsättning för någon som sett fram emot att få genomföra sina drömmars lopp. En dryg vecka före tävlingsdagen fattade jag således beslutet att inte ställa upp i årets Tjejvasa. Ville inte riskera hälsan, än mindre bli så besviken på mitt dåliga genomförande, att kärleken till skidåkning skulle få sig en rejäl törn. Kändes oerhört tufft och ledsamt när jag fattat beslutet. Samma tomhet infann sig som när skidsäsongen är över. Jaha, det var det. Bara att börja längta efter snö och skidföre igen. Allteftersom tävlingsdagen närmade sig, kändes mitt beslut hur som helst allt bättre och det var med idel glada känslor vi påbörjade vår resa mot Mora fredag morgon, 22 februari.

På plats i Mora inkvarterade vi oss snabbt i vår fina stuga i Moraparken. Åkare från Kortvasan passerade i jämn ström utanför stugfönstret och det såg verkligen härligt ut. Ett par plusgrader, men spåren såg fortfarande hyfsade ut, trots att tusentals åkare redan hade passerat. Promenerade upp till Vasaloppstältet för att insupa den klassiska stämningen och hämta barnens nummerlapper. Kanske även skulle hämta ut min, hörde jag mig plötsligt säga. Tanken på att bara genomföra loppet, helt utan krav på mig själv, kändes plötsligt självklar. Kanske var det den härliga atmosfären som smittade, kanske doften av snö och den numer ganska bekanta glädjen över att gå i mål under den klassiska Vasaloppsportalen. Eller också bara den där tomheten jag känt hela veckan, besvikelsen jag anade över att inte åka. Plötsligt stod jag i alla fall där med nummerlappen i handen och kände mig ganska nöjd över det. Jag bestämmer om jag åker efter att vi testkört skidorna ikväll. Sagt och gjort. Kikade snabbt efter vallatips och insåg att det liksom förra året skulle bli ett sjuhelvetes velande. Tog oss tillbaka till stugan för att preparera skidor och ta emot mamma och pappa som nu kommit fram, efter en massa krångel med bilen. Satte in förberedda lasagnen i ugnen och gav oss ut i vallaboden.

Val av valla

Glid

Start blå

Fäste

Grundade med Swix Basvax

Därefter 2 tunna lager Swix Blå Extra (för hållbarhet)

Sedan 5 tunna lager med Rode Violett Extra i olika spann

Reservskidor:

Glid

Swix blå

Fäste

Rode Chola i botten

Start Universal klister

Efter middagen gav jag och Martin oss ut på skidprovartur. Klockan var omkring 21.30 och det var härligt mörkt runtomkring oss. Begav oss upp mot målområdet och körde staktävling på målrakan. Kändes lika skönt som vanligt att passera under målportalen. Vände tillbaka mot stugan, bytte skidor ett par gånger. Jämförde glid. Jämförde fäste. Klisterskidorna hade något sämre glid, men absolut bättre fäste. Kändes ändå som om burkvallaskidorna skulle ha tillräckligt fäste för motluten i Tjejvasan. Båda höll tillräckligt bra för att min högra ljumske skulle kunna tänka sig att samarbeta lite grann. Funkade att diagonala om jag inte tryckte ifrån alltför kraftigt, frånskjut vid stakning funkade mindre bra, men det berodde definitivt mindre på vallan än på själva skadan. Hmm...startar nog i alla fall. Får bli  burkvallaskidorna om det inte blir någon alldeles avsevärd temperaturförändring under natten.

Somnade gott på kvällen och kände mig lagom utvilad när väckarklockan ringde. Kände mig inte alls hungrig, men fick i mig några skedar havregrynsgröt. Lämnade Mora ca. 07.30, tog ca 45 min till starten i Oxberg. Kön till startfållan var redan lång, så vid ev. kommande starter i Tjejvasan bör man nog åka något tidigare än vi gjorde, åtminstone om man vill stå i första led. Insläpp i startfållan kl. 8. Provåkte då skidorna. Båda paren. Klisterskidorna hade betydligt bättre bett, men jag bedömde ändå att skidorna med burkvalla skulle vara fullt tillräckliga. Ett ödesdigert beslut skulle det visa sig.

Inför starten kl. 9 kände jag mig oerhört lugn. Hade förlikat mig med tanken på att endast genomföra loppet, så nervös var det sista jag blev denna morgon. Visste att jag skulle kunna staka mig igenom loppet, men med tanke på förutsättningarna inte alls kunna pressa mig själv. Genomföra. Det var vad jag skulle göra.

Startskottet gick och elitledet for iväg som vore de skjutna ur en kanon. Led 1 och 2 iväg i samma tempo och någonstans där i vimlet av människor befann jag mig. Tyckte att skidorna gled på bra på startsträckan och ned i svängen genom skogen. Vid passeringen över bron, där snön läggs ut bara en halvtimme före start och därmed erbjuder åkarna decimeterdjup sockersnö utan spår och med absoluta stavgenomslag, stod Martin och hejade. Söta Tilda från klubben sprang förbi på lätta ben på min högra sida och jag hejade på henne inför första klättringen. Tyckte även att jag fick bra position i klättringen uppför första backen, men sedan var det något som hände. Fick ett släpp på höger skida och kände smärtan från ljumsken ila genom hela kroppen. Blodet i kroppen tycktes med en gång koka och jag insåg där och då att beslutet att starta nog inte varit så genomtänkt trots allt. Hade mindre kläder på mig än vid något tidigare lopp, så värmen i ådrorna orsakades naturligtvis av ett inte helt intakt immunförsvar. Tog mig till Hökberg, där familjen Ullman stod och hejade i vanlig ordning. Kastade mössan och upplevde för första gången på en mil att jag kunde andas igen. Skönt. Kunde nu äntligen börja fokusera på loppet. Genomförandet. Kände mig inte alls stressad över att inte kunna åka på så som jag brukar. Kändes helt ok att bli passerad av åkare efter åkare. Höll mitt egna tempo och förde en dialog för mitt inre, där jag fokuserade på att njuta av naturen, omgivningarna och det faktum att jag gjorde det jag älskar mest - att vara ute på skidor. Slängde emellanåt en titt på pulsklockan för att se hur jag låg till tidsmässigt och insåg att jag skulle åka på strax över 2 timmar, liksom 2012 och 2011. Stannade länge och väl på vätskestationerna och utnyttjade även de extra som fanns - behövde det för att sänka temperaturen i ådrorna. Förbannade mig i minsta motlut att jag inte valt klisterskidorna trots allt, eftersom jag verkligen inte hade något som helst fäste efter den första kilometern. Funkade inte ens att saxa, eftersom ljumsken inte ville vara med i leken. Det blev alltså till att staka, praktiskt taget i 3 mil, med undantag för utförslöporna där jag hade helt ok glid. Snön var stundom sträv, stundom sugande, så  på flacken fick man inte mycket gratis. 

Förutom i första backen upp mot Oxberg, där jag faktiskt kunde diagonala i några meter, så stakade jag mig igenom hela loppet. Uppför backen mot kontrollen i Hökberg, i de efterföljande backarna på väg mot Eldris, i det avslutande långa motlutet mot kontrollen i Eldris, uppför de ganska branta (men tack och lov inte så långa) uppförsbackarna i Hemus, motlutet vid Moraparken och avslutningsvis de sista 2 kullarna in på målrakan. Kändes härligt att passera familjen som stod och hejade vid Moraparken, var bra trött i stakningsmuskulaturen. På målrakan körde jag som vanligt staktävling mot ett på förhand utvalt objekt och med bara någon meter tillgodo var jag förbi. Yes! Kände mig som en vinnare när jag gick i mål. Absolut inte trött, däremot varm. Mission completed. Loppet genomfört. Men definitivt inte mer än så. 

Med tanke på att jag varken var fullt frisk, skadefri eller hade bra skidor, så är jag förstås jättenöjd över att ha genomfört Tjejvasan på tiden 2.00.42. Men ni som känner mig vet samtidigt att jag inte nöjer mig med att genomföra saker. Jag känner mig snuvad på konfettin och oerhört ledsen över att jag under hela säsongen inte fått uppleva känslan av att göra mig själv rättvisa. Samtidigt konstaterar jag att jag inte alls känner någon vidare glädje över att starta i tävlingsled 1 i Tjejvasan - den enda jag vill tävla mot är ju mig själv och på något sätt var det betydligt enklare att behålla det fokuset från motionsled. Sedan är det naturligtvis en oerhörd fördel att starta i det led där man egentligen hör hemma, men av någon anledning har jag svårt att betrakta mig själv som en lika bra skidåkare som alla andra i detta led, även om jag förstås inser att man inte kan vara helt oäven för att hamna där. Känns bara som övriga i ledet har en annan ambitionsnivå med sin skidåkning än jag. Jag startar inte för att uppnå en viss tid - inte ens för att slå min bästa tid - utan bara för att få möjlighet att uppnå mina drömmars lopp. Efter 2 år där sjukdom och skada grusat uppladdningen, får jag inför nästa år kanske fundera över hur mina drömmars lopp egentligen ska se ut. Kanske är det inget jag ska vänta på, utan bara glatt låta mig överraskas av när och om det inträffar? Och i allvarlighetens namn - mer drömlik än vår turåkning i Norge kan skidåkning egentligen inte bli, så kanske är det sådana stunder jag ska fortsätta drömma om och se till att njuta av? 

Målet inför nästa års skidsäsong är i alla fall klart: Hela familjen startar i Kortvasan. Tjejvasan kommer jag inte anmäla mig till. Skulle gärna åka öppet spår måndag tillsammans med Martin, alternativt delta i Vasaloppet efterkommande helg. 

Kan i efterhand ångra att jag anmälde mig till årets Tjejvasa. Borde ha insett att det var en alldeles oerhörd bedrift att pricka målgång på 2.00.00 och att det skulle varit ett bra sätt att säga Tack och Hej till den tävlingen. 

I kön in till startfållan, lördag morgon, omkring 07.50

I spåret, strax efter kontrollen i Eldris.

Målgång efter spurten mot mit utvalda objekt!

FMI only:
Craft windstopper shorts
Craft windstopper bra
Craft 3/4 träningsbyxa
Craft windstopper t-shirt
Alehof tävlingsbyxa
Alehof tävlingströja
Marcialonga mössa
Craft tävlingshandske
Bomullsstrumpa
Alpina pjäxa

Utvärdering:
Hade absolut kunna skippa 3/4 byxan, förmodligen även windstopper t-shirten. Blodet kokade efter 500 meter. Svårt att veta om det berodde på att jag inte var helt fri från min förkylning/hade infektion i kroppen, att det blev lite varmare än man förutsett (ca. + 3) eller om jag helt enkelt är så varmblodad att det räcker med minimalt lager under tävlingsdräkten. Inför nästa års ev. tävlingar: Test kör med endast Craft-underkläder under tävlingsdräkt flera gånger före tävling.

Bilder: Privat, samt lånade från photomic.com

Vasaloppshälsningar

Vad Alecta gjort i år har jag ingen aning om, men bilderna på dessa hälsningar är i alla fall inte alls de vi lagt in! Inte utan att man funderar över vilka dessa personer och kroppar tillhör!

Hälsningen till mig var verkligen snäll och upplyftande, men i vanlig ordning såg jag den inte.  

Och upp på tå kom han, stark i tålederna som vore han en balettdansör! 

Förvisso trött efter 7 km, men betydligt starkare än hon själv vill tro.

Linnévasan, 2 mars

I lördags gick Linnévasan av stapeln på Borås skidstadion. En oerhört tuff bana väntade barnen, David 3 km, Sanna 4 km. Fortsatt påtagligt märkt efter sin influensa för några veckor sedan genomförde Sanna loppet på ett fantastiskt sätt. Kom i mål härligt rosig om kinderna, med en bra känsla trots att kroppen inte riktigt svarade som hon ville och klistervallan släppte lite uppför och bromsade lite utför. När David korsade mållinjen var han helt slut. Var vansinnig över att vi lagt på fästvalla, som fått honom att ramla framstupa fyra gånger pga att det frusit i klistret. Efter en stund kunde han dock glädja sig över vinsten i H10-klassen och var hyfsat stolt över sin insats, inte minst pga att Marcus Hellner i sina ungdoms dagar faktiskt bara lyckats bli 2:a i detta lopp. Så, watch out Sweden - kanske är det framtidens landslagsåkare vi ser?