Inte alls som planerat, men väldigt bra ändå

Liten David somnar med huvudvärk torsdag kväll och vaknar med samma åkomma fredag morgon. Beslutar mig för att han får vara hemma från skolan för att vila. Någon timme senare slår febern till med full kraft och det är en mycket besviken kille som allteftersom timmarna passerar inser att det inte kommer att bli någon matchpremiär samma fredagkväll. Han säger att tårarna som trillar nedför kinderna beror på hans besvikelse över detta, men mamman som i fyra timmars tid är fullt sysselsatt med att komma med kall trasa till pannan och fylla på den lilla kroppen med vatten inser att det även är febern och huvudvärken som talar bakom all (naturlig) besvikelse. När vi samma dag förklarar att han inte kan springa helgens planerade löptävling trillar tårarna igen. Jag kommer nog aldrig blir bra, gråter han från soffan och ser ynkligare ut än på länge (och nej, jag minns inte ens när han senast var sjuk. Förmodligen flera år sedan).

Lördag morgon skjutsas Sanna till Göteborg Horse Show dit hon blivit medbjuden av goda vänner från stallet (1000-tack igen Jill och Annie). Efter lite cash-diskussioner före avfärd tvingas Martin för tredje dagen i rad konstatera att det är dyrt att ha en tonåring i huset! Tar en timme i gymmet, vilket känns skönt för rygghelvetet efter en ganska kass natt.

Davids feber håller i sig under lördagen, 39.9 visar termometern och gossen ligger mest och sover hela dagen. Jag och Martin grejar i trädgården (på förhand tyckte han naturligtvis att mitt projekt var fullständigt onödigt), röjer och eldar. Känner mig mycket nöjd med resultatet. Så även maken. Skulle bara grymta lite först.

Söndag och Sanna ska dansa på Älvängens marknad. Till synes oberörd står hon där tillsammans med sina 3 danskamrater, som om det vore den mest självklara saken i världen. Skönt att känna sådan trygghet i sig själv. Kommer hon ha nytta av hela livet, konstaterar jag och Martin. Vår fina tjej! Plånboken får öppnas för fjärde dagen i rad - tjejerna måste naturligtvis gå och fika efter sitt framträdande. Klänningen hon fått syn på säger dock mamma nej till, om hon inte vill betala ur egen ficka förstås. Och nej, då är det förstås inte lika intressant - måste ju spara till ridlägret...

Söndag eftermiddag blir det ett andra besök i Älvängen - jag leker följecykel när Martin tar en 14 km löptur och erbjuder vätska när nöden så kräver. Bra jobbat, älskling! Bara oerhört tråkigt att sitta på en cykel bredvid och inte kunna jogga med...

Min dom

Precis hemkommen från läkarbesök på Carlanderska. Fick träffa en ruskigt duktig ryggkirurg som nu granskat min rygg och dess funktioner (eller bristande sådana) i detalj. Reflexer har kontrollerats, böjbarhet framtvingats, rehabträning diskuterats... Dessutom bjöds jag på en grundlig genomgång av röntgenplåtarna från min senaste magnetröntgen (2009!). Spännande faktiskt.

Plåtarna ger en tydlig bild över varför saker och ting nu är som de är. 2009 hade jag ett tydligt, läckande diskbråck mellan L5 och S1 (nedersta ryggkotan i ländryggen samt översta kotan i korset) - ja, så pass kraftigt att det faktiskt inte syntes någon disk alls mellan dessa kotor. Diskarna mot kotan ovanför (L4) respektive under (S1) buktar tydligt mot ryggradskanalen, vilket i sig vore anledning nog att ha riktigt ont, men som om inte det vore nog visar röntgenbilden även inflammation mellan L4 och L5.

Läkaren menade på en ny magnetröntgen är helt överflödig för tillfället - han behövde inte se några nya bilder för att kunna fastställa min prognos. Eftersom disken mellan L5/S1 saknades redan vid senaste undersökningen (och aldrig kommer tillbaka), så har det ju inte skett några förändringar där (mer än att kotorna ligger och skaver direkt mot varandra - ja, jag vet - det gör ont!). Det som förmodligen skett nu är att jag fått nya inflammationer i samma område och medan jag gått och kompenserat för smärtan så har jag även dragit på mig inflammationer i ett antal muskelfästen i ländrygg, ljumskar och säte.

Resultatet av dagens besök blev remiss till sjukgymnast, där jag ska få hjälp med skräddarsydda träningsprogram och även lite massage. För hård massage (som jag tycker känns otroligt skönt och befriande) var tydligen inte alls särskilt bra, utan kunde snarare förvärra inflammationen... Hmm - skyldig! Ska förmodligen få köra Redcord-övningar (liknar TRX) som rehab, så det ser jag fram emot. Blir kanske till att promenera bort till gymmet i Nol på lunchen framöver, köra övningar där och sedan promenera tillbaka hem igen.

Jag får väl på något sätt försöka se denna rehabträning som ett led i min utmaning, även om det inte riktigt var så jag föreställt mig den...

...kunde förstås inte låta bli att fråga om mina möjligheter att börja med löpning framöver... svaret var tyvärr precis som väntat: Du bör nog inte förvänta dig någon vidare karriär som löpare... Läkaren tyckte i och för sig att jag skulle försöka, men inte ha alltför stora förhoppningar på att det ska lyckas. Och nej, några förhoppningar har jag nog egentligen inte, men likväl en VILJA av stål. Får se framtiden an och se om den där viljan tänker hjälpa eller stjälpa. Tänker hur som helst inte deppa så länge det finns minsta hopp. Och med den där Redcord-rehaben borde man väl åtminstone kunna förvänta sig en platt(are) mage?

Varierad träning

Att ligga ner funkar inte.

Att sitta ner funkar inte.

Att stå rakt upp och ner funkar inte heller.

Men att promenera är skönt. Förutom krampen i benen förstås, men den brukar ge med sig efter en halvtimme. Vet att den kan vara ett tecken på det jag försöker slå bort: diskbråck in action.

Vaknar på natten. Kissnödig. Satans ont i ryggen. Efter diverse stretchövningar lyckas jag vända benen över sängkanten och ta mig in på toa. Väldigt kissnödig nu. Smärtande rygg. Efter alldeles för lång tid lyckas jag uträtta det jag kommit för att göra. Varningsklockan ringer - Angelica, du borde uppsöka läkare.

Ny morgon och nattens procedur upprepar sig. Äter frukost med krypande känsla i kroppen. Vill inte sitta. Vill inte stå. Bara komma i träningskläderna och röra på mig.

Jobb grusar träningsplanerna, vilket jag visserligen är glad för, men tanken på att sitta på en kontorsstol får mig att bli illamående. Blixtliknade impulser från sätesmuskeln upp i ryggen och ned i benen. Inte bra, förstås.

En lucka i schemat. Dags för träning. Tänker att jag borde variera min träning och låter cykeln lufta sig. I 15 km. Första dryga 7 känns lätta, trots motvind. Vänder för att cykla tillbaka. Ännu mer motvind, känns som orkanstyrka. Svettig blir jag i alla fall och jag gissar att mina 45 min på cykel gjort någon typ av nytta i alla fall. Drar lite i baksida lår, så det är väl bäst att stretcha lite till.

Efter lunch dags att jobba vidare. Sittandes eller ståendes. Ser redan fram emot nästa aktiva inslag i mitt liv. Förhoppningsvis redan i eftermiddag. Eller åtminstone ikväll.

Sorg i mitt idrottshjärta

Igår kväll stod löpträning med SAIK på agendan för sonen. Skjutsade dit och passade samtidigt på att ta en promenad i Skatås-terrängen. Fint. Trots att det var många med mig som just promenerade i rask takt, kände jag ett sting av sorg i mitt idrottshjärta så snart en löpare sprang förbi. Nej förresten - det var betydligt mer än ett sting. Mer som ett tungt svärd, som högg, högg, högg, högg...

Trots glädjen över den underbara naturen kände jag mig snarast moloken när jag kom tillbaka till parkeringen efter ca 50 minuters powerwalkande. Tom. Ledsen. Arg. Förbannad. Allt på en gång. Jag skulle också vilja springa. Helst ett helt maraton förstås. Eller Göteborgsvarvet. Eller milen. Eller bara en jävla kilometer. Men så är det det här med ryggen. Den vill inte. Sista två veckorna har det varit kaos. Vaknar varje natt av mina egna högljudda aj, så snart jag vänder mig. Inatt sov jag på en piggboll för att avlasta smärtan. Vill inte säga hur ont jag hade när jag första gången vaknade och insåg att bollen inte låg kvar där jag placerat den, utan borrat in sig i ryggraden.

Det känns så förtvivlat ledsamt med denna rygg, att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Dygnet runt gör den sig påmind. Är trött på smärtan. Trött på att inte kunna. Trött på att försöka, bara för att nästa stund få ett förbannat bakslag.

Med skidåkningen är det annorlunda. Då håller den sig i schack. Men för det krävs det vinter. Och den är slut. Och inte har våren kommit på riktigt heller - och det innebär tyvärr bara en sak: Det är långt till nästa vinter. Suck.

Statusrapport

Nejdå, jag har inte glömt utmaningen. Fullföljt både idag och i fredags. Vila lördag och söndag, enligt plan.

På återbesök i min barndoms biosalong

Jag minns det som igår. Mitt första biobesök. Tror minsann att jag var sju år, ganska nyligen fyllda. Gick tillsammans med mamma och om jag inte minns fel en flicka som heter Maria. Vi brukade inte leka särskilt ofta, men hur som helst tillräckligt ofta för att bjuda varandra på barnkalas. Jag minns fortfarande den bruna trappspaljén i deras rödbruna tegelhus på Långgatatan. Och hennes pappa. Den första föräldern att introducera korv med bröd på kalasen. Det var lyx. Åtminstone på vår gata. Tidigt åttiotal.

Bion som visades, i Folkets Hus lokaler, var filmatiseringen av musikalen Annie. Jag älskade sångerna, grät av medlidande under stora delar av filmen och var märkbart tagen vid föreställningens slut. Hur Maria reagerade minns jag inte. Vad jag minns är att hennes mamma var svårt cancersjuk. Om hon redan gått bort när Maria gick med oss på bio, det minns jag inte. Det kan vara så, eller också skedde det kort därefter. Många år senare, när vi höll på att bli vuxna, omkom även Marias pappa i en bilolycka. Varken då eller senare reflekterade jag över valet av film den där eftermiddagen 1982 - en föräldralös flicka, vars föräldrar var döda, men där allting på slutet ordnade sig till det bästa ändå. Det hoppas jag även att livet gjort för dig, Maria.

Igår var det dags igen. Goda vänners fina 11-åring Filippa stod på lokala scenen i huvudrollen som Annie. I bänkraden satt jag och familjen, bland hundratals andra. Konstaterade efter bara några minuter att känslorna tydligen skulle finnas på utsidan även denna kväll. Kände flera gånger tårarna bränna bakom ögonlocken och jo, en och annan tår torkades också från kinden. Filippa var fantastisk. Utöver sin änglalika stämma hade hon också en fantastisk närvaro på scenen och var definitivt föreställningens absoluta stjärna. Vågar tro att jag blivit lika berörd om jag aldrig träffat henne förut. Hon har verkligen något speciellt, denna unge. Har jag alltid tyckt. Att se henne i sitt rätta element var verkligen en upplevelse - tack finaste Filippa för detta.

Borde ha fullt fokus på jobb denna dag, men upplevelsen från igår har tagit med mig på en känslomässig resa till mitt förflutna och förtjänar på något sätt en stunds eftertanke. Hur pass starka spår denna film satte i mig för alla dessa år sedan har jag nog aldrig riktigt förstått, förrän igår kväll, trots att filmmusiken alltid legat mig varmt om hjärtat och på olika sätt följt mig genom livet. Ja, som det kan bli. Bara för att man går på bio.

Ekorrmördare och vårblomstermarodör

Liten ekorre med tassarna i vädret. Orörlig. Likstel. Död. Familjens ekorrmördare har varit i farten igen. Fy Stitch! Bad cat!

Lika "bad" var den vårblomstermarodör som härjade runt vårt hus i natt. Gissningsvis ett rådjur. Blommor och stjälkar stympade. Renskrapat. Dessutom jord över halva trappan sedan Mr eller Mrs Deer dessutom bökat upp plantorna med rötter och allt. Fy skäms! Gillar inte sabotörer! Vill ha våren och dess blommor i fred. Hrmpf!

Utmaningen, dag 2

Om en utmaning är allt som krävs för att få mig att komma igång, så visst - kom gärna med fler!

Ännu en dag med 30 minuters powerwalk på lunchen. Tricepshävningar, situps, armhävningar och planka blev det också.

Dagens mål: Avklarat
Dagens önskemål: Platt mage
Dagens lunchmål: Äggröra på två ägg, 4 skivor rökt skinka, 1 avocado och ett lass med tomater
Dagens mellanmål: Ska ta med en banan till utbildningen jag precis ska åka till
Dagens bakslag: Ännu inte upplevt, men än är det ju många timmar kvar på detta dygn
Dagens frestelse: Vaniljbullarna som min käre make lämnade på köksbänken när han gjorde lunchstopp i Nödinge (rimmar dåligt med platt mage, jag vet! Men har inte ätit någon...ännu...)

Träningsomotiverad

Saknar motivation för allt vad gäller träning... Blev åtminstone en rejäl långpromenad igår kväll medan Sanna orienterade. Drygt 80 min i rask takt. Tack finaste L för sällskapet. Och utmaningen då... Hon tyckte att onsdagen den 17:e skulle vara en bra dag att anta nya utmaningar på. Hmm, jo... men... kanske...

Vaknade i morse med rungande träningsvärk i benen (ni fattar hur illa det är!). Har nu i alla fall avverkat en 30 minuters promenad i vårsolen i rask takt, följt av 20 situps, 10 tricepshävningar, 10 armhävningar och en dryg minut i plankan - de sista två övningarna bara för att få bekräftat att sträckningen i ljumsken fortfarande gör sig oroväckande mycket påmind. H-vete! Kan hända att jag får vänta med Core och BodyBalance ett tag till, L...

Men ikväll är jag i alla fall inbokad på Indoor Walking i en timme. Sen var det ju det där med onsdagen den 17:e - ska jag ta det som ett tecken att mitt träningskort på Sportlife löper ut just idag? Och hur ska jag i sådana fall tolka det?

Kanske att jag får lov att ta sommarlov från gymmet?

Anm.: Sommarlov från gymmet har tidigare år alltid inneburit uppehåll ända fram till september/oktober...

Eftermiddagsfika

När Martin bjuder på eftermiddagsfika efter jobbet (kanonsmaskig morotskaka)...

...vill förstås även jag ha mitt! Ett fat med mjölk smakade smaskens i solskenet, hälsar Stitch!

P.S. Den uppmärksamme läsaren noterar att Martins fjäskande här hemma fortsätter. Antingen har han en ny resa på gång, som han glömt informera mig om, eller så är han uppriktigt snäll! Återstår att se!

David säljer majblommor

David har efter noga övervägande (det är lättare att få 100 kronor av farmor eller mormor istället för att sälja blommor i 22 dagar!) och påtryckningar från storasyster (man säljer för ett gott syfte, dummer!) valt att sälja majblommor i år. Du som vill göra en beställning kan höra av dig till mig via mailen.

Skön helg på Hotell Tylösand

Härlig spa-helg tillsammans med Juha och Stina på skönt avslappnande Hotel Tylösand. Fredag kväll var vi trötta efter en lång arbetsvecka och somnade tidigt efter en god middag. Lördagen bjöd utöver långpromenad även härliga bad och massage. Somnade tydligen mot Martins axel i en av relaxsängarna på andra våningen - glad över att bildbevis saknas, även om Stina försökte övertyga om att det såg så romantiskt ut! (Vill inte alls föreställa mig detta, eftersom man inte sällan somnar med öppen mun - och detta nu med publik!) Nåväl - skönt var det i alla fall att slumra till. Efter fördrink (fy vad äcklig!) och supergod femrätters på kvällen, en utflykt till en inte alltför välbesökt eller serviceminded restaurangbar kom Stina springandes och informerade om härliga toner i en mysig bar på entréplan. (Enda gången jag tänker tacka dig för att du rökar, kära vän!) Snart hade vi förflyttat oss dit, där ett antal par (faktiskt i vår ålder) svingade sina lurviga på dansgolvet, eller satt och diggade kring borden med diverse alkoholhaltigt framför sig. Inte ville vi vara sämre och eftersom vi gillar att dansa mer än att digga hamnade jag och Stina snart på dansgolvet. Männen tycktes fördjupade i en viktig jobbdiskussion, men kom snart till sans och joinade oss, ja, avslutningsviss till och med i en vad David skulle beskriva som en kramdans! Roligt hade vi minsann, men det är som vanligt när jag och Stina kommer ut (det är typ bara henne jag hamnar på disco med, 1-2 gånger per år): Dansgolvet stänger kl. 01. Prick. Obarmhärtigt. Bara att tömma drinken (vid denna tid på dygnet bestående av cola och mineralvatten) och knata upp på rummet. Kan inte annat än tacka våra kära män för en superb helg, men Martin och Juha: Nästa gång får ni välja ett ställe där jag och Stina kan dansa hela natten. Och då menar vi på allvar längre än till klockan ett. Så gamla är vi faktiskt inte att vi inte orkar längre än så.

Helgens största plus:
1 Egentid med älsklingen
2 Hysteriska skratten tillsammans med Juha och Stina
2 Hårdhänta massagen på spa-avdelningen
2 Ålderskategorin på dansgolvet (där man för en gångs skull inte kände sig som en 100-åring)
3 Att hinna hem i så pass god tid att vi både hann fälla träd och påbörja ommålning av lusthuset!

KRAM fina du!

Film som berör

Jag och  maken är verkligen urdåliga på film. Tittar typ aldrig, varken på TV, dvd eller bio. Detta brukar vi å andra sidan råda bot på under bussresorna till Italien, då det visas både gamla utslitna svensk-komedier och mer nytt material. I år fullkomligt förälskade jag mig i den franska, varma filmen En oväntad vänskap. Ni som kikar på film någorlunda frekvent har säkert inte missat denna pärla, men om det nu finns någon där ute som inte sett den, så ger jag filmen mina varmaste rekommendationer. Inte alls vad man (jag) förväntar sig av en fransk film, och nej - egentligen inte av någon film alls. Härlig!

Älgar i sikte

Passade på att gå 8,5 km på spåret igår när Sanna var på orienteringsträning. Träffade på två älgar i första nedförsbacken på 1,5:an som stod och drack i bäcken på höger sida. När jag var några meter därifrån skrämdes de av människor som kom springandes på andra sidan skogen (ni vet där man kan gena genom skogen), så då flydde de raskt en bit in, därav den inte helt tydliga bilden. Nummer två döljer sig ganska bra bakom nummer ett. Kul möte i alla fall - de är verkligen imponerande.

Tankegodis för dagen

I fina barndomsvännens fantastiska sommarhus läste jag följande sanning i helgen:

Remember STRESSED spelled backwards is DESSERTS!

Ganska trevligt att tänka på när tiden känns knapp, eller hur?!

Tjejpresent!

Pluspoäng till maken som idag helt utan förvarning kom hem med nya träningsskor till mig och dottern, dessutom i rätt storlekar! Tackar för detta - dessutom en present helt i min smak!

Stackars gubbe!

Martin visade mig denne stackars gubbe på Fejjan i helgen - gissar att det var någon som fått mer än nog av vintern! Själv gläds jag över de fortfarande kalla nätterna, den härligt klara morgonluften och de soliga vårvinterdagarna. Alternativet är säkert inget annat än regn, regn och åter regn, så för min skull för vintern gärna fortsätta göra sig påmind än ett tag - ja, mer exakt specificerat ända fram tills sommarvärmen behagar infinna sig!

Jag tycker om dig i alla fall.

Molto bene - perfetto! Io amo l´Italia!

Perfektion - ja, det är det enda ord som kan sammanfatta vår senaste skidresa till Italien. Kallare än tidigare år - ja, men därmed också oslagbar snö. Många dagar med puder i pisterna (andra skiddagen hela 50 cm nysnö!), ofta lite dimma på morgonen som solen tycktes sluka efter bara någon timme. Därefter ett par timmar med sol för att sedan oftast avsluta dagarna med nytt snöväder. Med tanke på temperaturen var det inte direkt läge att strippa i solstolen, men med tanke på den fantastiska skidåkning vi bjudits på finns det absolut inget att klaga på. Här kommer några bilder från vår härliga skidvecka. Håll till godo!

Dag 1 - Sanna kollar lutningen!

Dag 2 - 50 cm nysnö under natten gjorde det svårt att skilja pist från off-pist. Martin och Samuel (i bakgrunden) fick en rejäl smak av snön! Klarnade upp på eftermiddagen och åkte då över till Val Gardena för att tumla runt i Fun Parken.

Dag 3 - glaciärskidåkning på Marmolada efter att ha tagit oss igenom hela skidsystemet i Canazei och Arabba. Denna dag kan sammanfattas med ett enda ord: WOW! Vilken snö, vilket väder, vilken lycka!

David på bushumör!

Välbehövlig paus i de långa pisterna på Marmolada. Cirka en halvtimmes åkning från toppen på 3600 meters höjd. Härligt!

Laddar batterierna med en pizza mitt i pisten på Italiens förmodligen bästa pizzeria!

Jag försöker filma David, men blir naturligtvis ifrånåkt. Inte helt lätt att fokusera på två saker samtidigt!

Varför åka i backarna när man kan åka utanför?! David var hela veckan överallt där man normalt sett inte kan vara och blev en hejare på att åka off-pist, även om snön oftast nådde honom upp på midjan. 

Eftermiddag dag 3 i Canazei efter hemkomst från Marmolada.

Hallå, försöker sova här!...

...Inte helt lätt när Martin och David kör wrestling i solstolen intill!

Dag 4 och utflykt till Alpe Lusia med den godaste desserten i världen (som för övrigt blev min lunch denna dag). Friterad våffelsmet med nutella - oslagbart gott och kaloririkt!

Dag 5: Härlig morgon i Canazei. 

Åker över till Arabba och vidare mot Marmolada. Vackert!

Soon to be touched for the very first time!

Älskar pisterna och bergen på väg mot Marmolada. Sagolikt!

Du får inte åka så snabbt - mamma och pappa hinner inte med!

Lunch i Arabba.

Dag 6 - solen kikar fram i Lusia och jag tar en snabb paus mitt i pisten! 

Sanna lyckas vi för omväxlings skull hitta också - hon åker med ungdomarna och håller sig långt från mamma och pappa hela veckan! 

Älskar snö! 

Ni som aldrig varit här - se till att åtgärda snarast! Detta skidparadis slår allt! Har åkt buss ner i flera år och tycker att det går förvånansvärt smidigt. Visst kryper det i benen under några timmar på natten, men fördelarna slår absolut nackdelarna. Under resan hinner både vi och barnen lära känna många nya människor och inte minst för barnens skull blir det ju superroligt när man har massor av kompisar att åka och hänga med hela veckan. Ja familjen - vilken härlig vecka vi haft. TACK för alla glada skratt och mysiga stunder, även om jag allt som oftast hamnade på efterkälken...

David kikar fram i bussen!

Att åka off-pist har ibland sina nackdelar...

Nästan osannolikt fantastiskt!