Knakelibrak!

Tillbaka efter en ganska omild behandling där det knakat högt i skelettet flera gånger efter sjukgymnastens framfart. Han hade tydligen gått ny utbildning sedan sist och tyckte att det var väldigt effektivt att slita och dra i mitt stackars skelett! Har så svårt att slappna av när de ska knäcka till... hu! Fick riktigt ont långt ned i gamla diskbråcket vid ett tillfälle, vilket jag högljutt påpekade - har ingen lust att få problem av den skiten, har ju varit riktigt bra det senaste året! Känns i alla fall bättre nu, men vid nästa besök i nästa vecka får han minsann lov att återgå till sina gamla metoder. Ogillar verkligen knakelibrak i skelettet!

Suck!

Under barnens jullov gjorde jag en djupdykning i våra garderober, kastade en hel massa gamla kläder och skapade ordning och reda. Så råkar Martin en enda gång lyfta upp kläder i garderoberna och vad händer? Det råder totalt kaos när man öppnar dörrarna! Allas kläder ligger dessutom i fel garderob och att man sorterar långärmat, kortärmat, byxor, gympakläder etc för sig tycks sannerligen ha gått honom obemärkt förbi. I linneskåpet ligger dessutom lakan huller om buller, absolut inte i det skick jag lämnade dem hopvikta på stryckbordet. Och varför lägga örngotten i de för ändamålet avsedda lådorna, när man bara kan trycka in dem mellan lakan och påslakan?! Vill med detta inlägg inte påvisa hur totalt inkompetent min käre make är på detta område (även om budskapet med all säkerhet går fram), men däremot uppmana alla pojkmammor (flickor tycks få det med sig per automatik) att inte överlämna exemplar i detta bedrövliga skick till vuxenvärlden. Om jag med omedelbar verkan hade avskaffat den kravbild som jag har på barnen när det gäller att hålla ordning, städa, bädda, sortera etc, kan jag garantera att slutprodukten ändå hade varit betydligt bättre än det vuxna exemplar jag delar min vardag med. Tänker ändå fortsätta med mina små krav och hoppas att mina barns framtida hälfter känner sig tacksamma och glada över resultatet. Frågar mig samtidigt i vilket kaos denne make egentligen vuxit upp (...har jag förstås sett med egna ögon...). Kravbilden måste ha varit obefintlig (Absolut!). Eller också var det någon som lärde honom att det är ok att blanda använt och oanvänt efter eget behag (...skulle inte alls förvåna mig). Hu! Tack kära föräldrar för att ni tog ert ansvar och lärde mig lite vett och sans!

Oj, oj, oj...

...att vila tillhör inte mina starka sidor, men den senaste veckan har jag tyvärr inte haft något val. Smärtan som kom över mig förra tisdagen har inte velat ge vika och när jag blev överdrivet andfådd av en kort promenad till Davids skola och det kom plötsliga hugg i höjd med hjärtat när jag låg och vilade i soffan, kände jag att det var dags att utreda det hela lite mer på allvar. Är ju fruktansvärt dålig på att uppsöka läkare, men ett samtal var allt som krävdes för att jag några få timmar senare fick komma på en utredning som heter duga. Tacka vet jag privata sjukförsäkringar! Fem minuter före utsatt tid fick jag komma in, varpå 1 läkare och 2 sjuksköterskor ägnade mig fullständig uppmärksamhet. EKG, sänka och blodvärde mättes och utvärderades till höger och vänster. Hann bli lite nervös innan jag fick svar på EKG, eftersom en avvikelse fick läkaren att göra om det tre gånger och ropa in en andra läkare för en 2nd opinion. Han tyckte dock att avvikelsen var inom tillåtna gränser, men tyckte däremot att biljudet när jag andades borde utredas, varpå jag fick ta mig en fem minuter promenad upp till Carlanderska för hjärt- och lungröntgen. Väntrummet var välfyllt, men redan efter fem minuter var mitt inre röntgat. Satt och inväntade besked när jag blev inkallad på röntgen ytterligare en gång. En skugga på en av röntgenplåtarna gjorde att läkaren misstänkte vatten i en vänstra lungan. Hann tänka att det nog tar ett tag innan jag blir frisk, men de kompletterande bilderna gav tydligen ett mer tillfredsställande resultat. Normalstort hjärta och lungor utan anmärkning. Skönt. Läkaren ringer igen imorgon för att höra att allt blivit bättre. Vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Svullnaden har förvisso gått ned, är inte längre lika öm i muskelfästena, trycket över bröstet har absolut minskat, men jag känner mig fortfarande ruskigt trött. Har dessutom en molande smärta som strålar ut från bröstryggen till ett muskelfäste i vänster skuldra och vidare fram över vänster bröst. Gissar att det är den skiten som är roten till allt ont. Fick precis en tid hos sjukgymnasten senare idag och jag hoppas på att han kan göra underverk med sina händer. Håller på att bli tokig av att inte kunna träna, eller inte ens röra på mig i annat tempo än en pensionär i dålig kondition!

Dags att vila

Sitter med en vetevärmare över axeln efter att ha fått riktigt ont över hjärtat vid gårdagens skidträning. Strålade från vänster skuldra ut i armen och fram över bröstet. Hu! Är svullen och öm över bröstmuskeln, förmodligen till följd av att jag höll på att göra en riktig praktvurpa igår när jag var ute och gick, med vevande armar och en onaturlig kroppsposition som följd. Får vila idag och hoppas på snabb bättring. Tråkigt bara, nu när det äntligen fanns lite snö i Dammekärr!

Nya skidmil i kroppen

Tycker att detta foto blev alldeles fantastiskt. Tog det under lunchpromenaden i fredags, ca 8 minus och strålande sol.


Fantastiskt fina spår under fredagens skidåkning, lördagen bjöd tyvärr på snöstorm, där vinden snabbt blåste igen alla spår. Snacka om tunga 26 km den dagen!

Efter en långhelg med längdskidåkning i Långberget börjar det kännas allt bättre inför den stundande tjejvasan om ganska exakt en månad. Att vädergudarna sedan hade försett även våra breddgrader med lite vinterväder när vi kom hem, gjorde förstås inte saken sämre. Ikväll väntar skidträning i Dammekärr. Visserligen inte spårat, men 90 minuters skidlek säger en sann snöfantast naturligtvis inte nej till! Äntligen vinter - idag dessutom strålande sol. Var som uppgjort för en långpromenad på förmiddagen, tog mig tur och retur till Dammekärr för att kolla snöläget och fick med promenaden 80 minuters lågintensiv träning på köpet. Toppen!

Aj-ont!

Facit efter trippla pass på Sportlife igår är, utöver muskelsmärta lite här och var, en sträckning mellan skuldrorna och baksida högerlår. Inte alls bra. Jag som behöver vara i toppform till helgen. Suck! Får hoppas på snabb bättring.

Kul med hundspann

Att åka hundspann var både roligt och fartfyllt - premiär för alla i familjen, men absolut inte sista gången! 10 vovsingar drog iväg, glatt viftande på sina svansar. Många skratt blev det och nästan en krock med ett träd!

Fantastisk vintervecka i Orsa

Vilken fantastisk vintervecka vi fått uppleva i Orsa Grönklitt - en perfekt inledning på året och avslutning på jullovet. Många sköna längdskidemil har det blivit, för Sanna, David och Martin även lite slalom. 2 dagar före jul kom halsont och förkylning insmygandes i vårt hus. 4 nätter tillbringade jag sittandes i en soffa, i princip sömnlös. Har absolut upplevt piggare jular, men mysfaktorn hos mamma och pappa, där även syster med familj var på besök, var absolut hög. Juldagsmiddagen med dansk flaeskesteg var som vanligt julens absoluta höjdpunkt - jag vågar lova att ingen mästerkock i världen slår min mamma i köket!

Resan till Orsa Grönklitt arrangerades av orienteringsklubben och var som vanligt så prisvärd att den inte gick att tacka nej till. Denna gång överträffades dock alla förväntningar - sällskapet har varit fantastiskt, barnen har haft superkul med sina kompisar, boendet mitt i backen med längdskidspåren alldeles intill hade inte kunnat vara bättre och vintervädret har varit på sitt allra bästa humör. Barnen har tyvärr varit fortsatt förkylda och även jag har snörvlat ute i spåren, dock utan halsont. Har blivit drygt 15 sköna mil under veckan, tyvärr har kroppen varit märkt av en lång och ihärdig förkylning, men i söndags morse innan vi åkte hem tog jag och Martin en avslutande snabbrunda på 13 km. Kände mig oerhört stark, fantastisk power i armarna vid stakning och härligt frånskjut i benen vid diagonalåkning. Det tände ett hopp om att det kanske kan bli en hyfsad Tjejvasa i år i alla fall - trots att jag hittills varit (och fortfarande är) ganska tveksam till om jag överhuvudtaget ska ställa upp. Har ett par inplanerade träningshelger framöver. Får se hur kroppen svarar då. Skulle så gärna vilja överträffa mig själv. Kan inte beskriva hur mycket jag älskar längdskidåkning - känner mig lycklig i både kropp och själ där jag glider fram. Ska sent glömma den fantastiska vyn över mossen i torsdags förmiddag, där solen kastade vinterblå skuggor över det frostbitna landskapet. Jag bara stannade skidorna och njöt av den näst intill religiösa upplevelsen, känslan av tacksamhet över att få leva och uppleva detta vackra fyllde hela mig. Hoppas att det snart blir köldgrader och snö även i Nödinge. Minns med glädje förra årets lunchturer i Dammekärr i strålande sol, där denna tacksamhet fyllde mig i princip dagligen. Önskar att alla fick uppleva denna känsla och glädjen över att ha funnit en sport som förmedlar känslan av fulländelse. Vilken njutning, glädje och total avkoppling jag funnit i mitt liv - det finns verkligen inte mycket övrigt att önska!

Tusen tack alla Alehofare för en fantastisk vintervecka tillsammanss - och tack Lena K för alla gemensamma mil, skratt och psykbryt i spåren!

Våld mot egendom

...kl. 02.00 på nyårsnatten kom vi hem till en uppfart, som inte riktigt såg ut som vi lämnat den 12 timmar tidigare. En kärra låg slängd på marken och vi tänkte först att någon nog genat genom trädgården. Hade jag ingen duk på bordet i lusthuset, hann jag tänka innan jag såg att det var mer än en duk på bordet som saknades där inne. Någon hade under kvällen varit inne och tagit allt - från en meters höga gjutjärnsljusstakar (hur man nu orkar släpa på dem!), till fina (och tyvärr svindyra) ljuslyktor, kandelabrar, gardiner, mattor + en hel del julkappar som vi ställt in för att ta med till stugan. Mycket av det försvunna har naturligtvis större värde för mig än för någon annan, men likväl är det tråkigt när man förlorar fina saker inropade på auktion, dukar som farmor vävt och knypplat och andra personliga saker man köpt för att man bara älskat dem vid första åsyn. Polisen kom hit på förmiddagen och kikade runt, men ärendet är förstås redan nedlagt. Får se vad försäkringsbolaget säger - även om de inte kan ersätta föremålen hoppas jag åtminstone på en viss ekonomisk ersättning. Kanske kan damerna på Ljuva Hem hjälpa mig genom att beställa hem några av de förlorade favoriterna på nytt.

Bara så tråkigt att folk inte kan skilja på mitt och ditt - man känner sig våldförd, även om det bara handlar om döda ting. Hela familjen kröp ned i samma säng denna natt - kändes extra skönt att omges av nära och kära i en sådan stund.

Gott Nytt 2012

Vilken fin avslutning vi fick på 2011 - som vanligt kanonmysigt hemma hos familjen Eriksson/Larsson, där vi traditionsenligt samlades redan kl. 14 för korvgrillning, promenad, pingisturnering och bastu, innan det blev dags att börja förbereda kvällens supé. Till förrätt blev det en fantastiskt frisk och god coctail på kallrökt, limemarinerad lax, mango, dill och rödlök - en härligt aptitretande start, som fick smaklökarna att längta efter mer. Till varmrätt blev det baconlindad fläskfilé med senapssås, grönsallad och potatisgratäng och som avrundning på en perfekt måltid blev det hemmagjord hallonglass med marängkärna. Mums - behöver nog inte nämna att alla fat var renskrapade när vi lämnade bordet!

Till tolvslaget blev det förstås champagne och raketer. En bomb var dock felkonstruerad och sköt iväg skott i midjehöjd åt alla håll och kanter. Kastade oss snabbt åt sidan och skyddade barnen och får tacka högre makter för att ingen kom till skada. Messi-vovven var fantastisk denna kväll - till synes helt opåverkad av smällare och raketer, barnens tutor och 13 personers glada skratt. Tack vänner för en fantastisk kväll!