Vårfint i trädgården

Hela förra veckan var det härligt vårväder (och om det inte var det hela veckan, så har jag förträngt de mörkare stunderna för all sol som lyste över oss!) Passade på att vara ute i trädgården och röja en hel del, och visst finns det fortfarande saker kvar att göra, men aldrig tidigare har jag väl varit så "klar" i mitten av mars. Och så vaknar man till snö... det hade man ju minsann kunnat räkna ut. Ett par bakslag brukar det ju alltid bli innan våren verkligen kommer i antågande, men ändå blir man lika besviken varje år. Som tur är lyckades snöovädret inte skrämma bort solen, så den får man väl passa på att njuta av, trots att det blåser snåla, vinterkalla vindar. Snö i dagarna 3 säger dagens prognos, så det är väl bara att stå ut med vintern ett tag till.

Sitter med spänning och väntar på besked om vår Italienresa blir av eller ej. För få bokningar gör att den riskerar att ställas in. Pissigt. Hade verkligen sett fram emot en vecka i italienska färger, maten, skidåkningen, vinet... Hmm, jag får passa på att drömma lite till i hopp om att den blir av trots allt!

Hade för övrigt en urhärlig scrapdag i Lindome förra helgen - tack bordsgrannar för denna heldag, all inspiration och annat ni bidrar med. Kände mig helt upplyft när jag kom hem och tacksam över att ha vänner som er.

Ska försöka fota lite och lägga upp någon dag (har ni hört den förut?!) Har inte använt min fina systemkamera sedan i julas, så det börjar väl bli så dags... Köpte ju liksom den för att använda den... Nåväl - någon solig dag framöver så kanske livet fylls av ledig tid... Nog!

Får återvända till jobbet - det har inte släppt sitt grepp om mig ännu. Men idag är lanseringen, så nog bör det bli en avmattning framöver (även om övergången inte blir lika drastisk som tidigare år, när jobbet krävs minst 16 timmar om dygnet. Så har, tack och lov, läget inte sett ut i år).

Tjingeling, tjingeling!

Hemma, utan gips!

Svårt att tänka borta bra, men hemma bäst, när vintervädret på dessa breddgrader knappast visar sig från sin bästa sida...Eller när man måste jobba istället för att njuta av härlig skidåkning. Men nej då, jag ska inte klaga - vi kom ju hem helt utan gips den här gången! Ett blått öga är dock ett spännande komplement mina kinder som åtminstone fick lite mer färg under dagarna i Dalarna (denna färg ska dock inte överdrivas - jag tror att jag gick från helt genomskinlig till normalt vinterblek!). Historien bakom ögats härliga blånad är inte kvinnomisshandel, utan något så odramatiskt som dotterns läsbok som okontrollerat flög in i mitt öga medan jag hjälpte David på med strumporna (när Sanna vände sig om) och en härlig smäck när skidglasögonen damp ned från hjälmen och träffade mig precis mellan ögonen och näsroten. AJ! Måste erkänna att jag fått många iakttagande blickar sedan vi kom hem och jag kan inte annat än att hålla med - det ser ju lite suspekt ut.

Dag 2 i Dalarna blev precis lika solig som dag 1, dock med mellan 7 och 10 minusgrader, så efter den andra dagen var de röda rosorna på kinderna nog lika mycket förfrysning som solbränna! Systemet låg dock i lä, så man kunde faktiskt vara ute och åka hela dagen, utan att behöva springa in för att värma sig. Grillad korv fick bli lunchen även denna dag och på kvällen väntade en 5-rätters middag som vi njöt av under timmar, medan barnen försvann till Wild Kids och melodifestivalen efter huvudrätten.

Söndagen skulle enligt väderprognosen bjuda på snö, så tankar på skidåkning sista dagen lade vi på hyllan redan på torsdagskvällen. Efter frukosten på söndagsmorgonen var det hur som helst ingen snö i sikte, så vi tog barnen på varsin spark och åkte på en timmeslång utflykt utmed Siljan. Orört snölandskap följde oss på vår färd och jag måste återigen slå ett slag för denna bygd - så oerhört vacker. Efter vi checkat ut styrde vi kosen hemåt. Hade tänkt ta vägen runt Mora för att se målgången i Vasaloppet, men information om enkelriktade vägar till/från Mora avskräckte oss, eller i alla fall Martin. Vid lunchtid var vi i höjd med Säfsen och då ville barnen stanna och åka mer skidor, så eftermiddagen tillbringade vi i det systemet. Var riktigt fint preparerat, lite isigt i röda och svarta pister. Barnen tyckte dock att det var lika kul som förra året med alla skogsvägar och hopp som de byggt upp, så det blev en riktigt bra avslutning på vår weekend.

Är också så glad för att jag fått en "ny" power-walk kamrat, så att jag slipper gå själv i ur och skur. Häromkvällen gick vi i i 1 h och 40 minuter, så vänstra hälsenan känns ganska stum. Typiskt, när man tänker komma igång med något. Men, det är väl bara att knata på ändå. Tror faktiskt att jag ska ta mig en tur redan nu - lunchledigt borde jag väl i alla fall kunna unna mig?!