Att åren går, dessutom alldeles för fort, blev jag varse om tidigare i år då min 40:e födelsedag inträffade. Har verkligen inte känt av någon ålderskris, utan tänker snarare som så att 40 är en väldigt härlig tid i livet, där man kan göra precis vad man vill, utan att pengar och intensiva småbarnsår utgör något som helst hinder. Man är verkligen mitt i livet och kan skörda frukterna av det man hunnit så och det är något jag tänker njuta av under resten av livet (som förhoppningsvis blir långt och lyckligt!).
40-års dagen har redan hunnit firas flera gånger om och då duger förstås inget annat än champagne! Min absoluta favorit ser ni på bilden ovan och på dagen D överraskade mamma och pappa mig med en rosa utgåva. Framöver måste det förstås bli mer firande eftersom vi i vanlig ordning hade annat på schemat den aktuella helgen. Eller vad sägs om fotbollscup i Kristinehamn?
Det blev dock en perfekt födelsedag med vinst för Davids lag, där övriga fotbollsföräldrar överraskade mig med presentation och födelsedagssång i högtalarna och ännu mer champagne! Gillar inte att hamna i fokus, men blev riktigt rörd av deras handling. Tack!
Lite skidåkning har vi naturligtvis också hunnit med så här års. Dels ett par dagar i Mora under sportlovet, dels Kortvasan i slutet av februari, där tyvärr Sanna blev krasslig och fick stå över start. Men vi andra tre krigade oss runt och vid tillfälle ska jag (för min egen skull) försöka kladda ner en rapport om detta. I samband med vasaloppshelgen passade vi även på att kika på VM i Falun. Såg både damernas 3-mil och herrarnas 5-mil och det var verkligen kul att få se världseliten live. Imponerande de är!
Davids framgångar med IFK Göteborg har fortsatt och för knappt två veckor sedan följde den andra raka vinsten i cup-sammanhang. Denna gång stod Växjö för värdskapet och trots krånglande mage lyckades vår lille krigare vända motgång till medgång och slutligen lyfta bucklan ännu en gång. Första nickmålet och första straffen för IFK (den satt!) noterades också denna helg.
Fotografering med fotbollen har dock också blivit och i vanlig ordning måste ju sådana bilder dokumenteras för framtiden.
Sanna är inte lika lätt att fånga på kort längre, men i Mora lyckades jag fånga ett riktigt härligt ögonblick. Tack för det, min älskade pandaunge!
Tja, denna rapport får vara nog för stunden. Det är mycket jobb, dagarna är fullspäckade, Martin reser mycket och jag hade mer än gärna tagit en lång semester redan imorgon. Nu väntar slutspurt för Sanna under sista terminen i 9:an, med en uppsjö av nationella prov (tror det är 17 st - sjukt!), skolresa och en hel del andra trevligheter. Därefter ska det bli skönt med sommarlov och en förhoppningsvis riktigt lång, varm och skön sommar.
