fredag, mars 21, 2014

torsdag, mars 20, 2014

Och plötsligt kom tankarna på nästa års vintersäsong...

I vanlig ordning KAOS när Vasaloppet öppnade sin anmälan i söndags morse kl 9. Efter överbelastning öppnades sajten på nytt kl 10 och jag hann på klubbens uppdrag anmäla två lag till 2015-års Stafettvasa. Puh! En bedrift, eftersom de 1600 platserna (liksom de 15 000 startplatserna till Vasaloppet) såldes slut på 90 sekunder!!!

Igår kväll öppnade anmälan till Kortvasan och ni kan säkert gissa er till vilka 4 som är anmälda... Dessutom fick vi i uppdrag att anmäla en av Davids bästa kompisar och hans pappa - alltid kul att värva nya skidåkare! Dessutom får ju kompisen ett bra träningsmål - det var nämligen i denne kompis namn och personnummer David åkte Kortvasan i år, så nu har ju båda killarna en tid att försöka slå!

Vasaloppsveckan 2015 känns plötsligt inte alls så avlägsen... och trots att våren hittills endast varit på tillfälligt besök, känns tanken på nästa vinter plötsligt så där härligt lockande som den säkert bara kan göra för en vinterfantast som jag. Men först vill naturligtvis även jag har mer vår, sol och energi och en härligt lång och varm sommar, som mer än gärna får vara ända fram till första snön behagar komma.

4 dagar kvar tills besked på min CT. Hoppas sannerligen på positiv information!

fredag, mars 07, 2014

Vårkänslor!

Det är något alldeles extra när våren är i antågande. Från en dag till en annan kan man se vårlökarna skjuta i höjden och krokusarna så sakteliga slå ut. Det är nästan som magi. Imorgon har de lovat sol och jag gissar att dagens nykläckta vårlöksknoppar kommer att stå i full blom redan om ett dygn. Härligt!

Med våren är det inte bara naturen som fylls med energi. Även mina egna energidepåer tycks plötsligt svämma över och allt det där jag skjutit på framtiden känns med ens riktigt lockande att ta itu med. Medan barnen varit i skolan har jag passat på att tvätta soffkuddar, piska mattor, dammtorka och skrubba hela nedervåningen, putsa fönster, dammsuga och moppa golv. Vissa golv blev till och med handtorkade, men efter en stund sa både rygg och knän ifrån, så då fick det bli light-versionen med mopp istället. Nu doftar hela huset härligt friskt av grönsåpa och med nya blommor i vaserna känns det som vår även inomhus! Om energinivån fortsätter att ligga på skyhöga nivåer blir det till att feja vidar på micronivå i sovrummen under helgen - annars känns det som ett lagom bra projekt att erbjuda min käre make när han kommer hem på söndag, efter 4 dygn med golf på Gran Canaria. För visst borde väl även han ha fyllt på sina energinivåer - han har ju till och med varit på tillfälligt besök mitt i sommaren!!!

måndag, mars 03, 2014

Vasaloppsveckan, kapitel 2

Jag utlovade ju ett andra kapitel för Vasaloppsveckan, så håll till godo:

Tvätthögen från senaste skidhelgen minskade i rasande snabbt tempo under veckans första dagar - lika snabbt som snötillgången i Vasaloppsspåret skulle det snart visa sig. Oroväckande prognoser om vattensjuka spår och översvämmade myrar fick oss att börja fundera. Skulle vi verkligen slå på autopiloten och låta bilen styra norrut mot en tredje Dala-helg på lika många veckor? Vårt deltagande i stafettvasan kändes plötsligt lika osäkert som vallaprognosen. När laget dessutom drabbades av avhopp började jag på allvar ifrågasätta meningen med att ge sig ut på snösladdriga vägar.

Likväl fattade vi under onsdagmorgonen beslutet att ge oss av. Skidor vallades. Skidkläder packades. Bilen fylldes. Barnvakt ordnades. Det hann bli sen torsdag eftermiddag innan vi lämnade hemmet och ännu senare kväll innan vi nådde klubbkompisarna i Blyberg. Laget kom under dagen att förstärkas med diverse glada människor och strax före midnatt rapporterades startordningen in på vasaloppet.se:

Sträcka ett (24 km): Tobias Persson
Sträcka två (24 km): Magnus Ullman
Sträcka tre (14 km): Martin Eriksson
Sträcka fyra (9 km): Olivia Ullman
Sträcka fem (19 km): Angelica Johansson

Det hade blivit natt innan fästvallan lades på. Vallaprognosen var lika osäker som föregående helg och dessutom hade det börjat snöa. Inte igen, tänkte jag. Kände mig inte redo för ytterligare en KAMP i vasaloppsspåret. För jo, det är just och blott och enbart så fredagens kortvasa med lite distans kan beskrivas.

Tidig morgon, eller ja, till och med innan natten hunnit bli dag, började de första stafettmedlemmarna bege sig till sina respektive startplatser. Efter diverse logistik var det till slut bara jag, Olivia och Mats kvar i bystugan. Spänt följde vi övriga lagmedlemmars framfart i spåret - och vilken framfart!

Tobias öppnade starkt uppför backen i Sälen och nådde Smågan efter bara 45 minuter. 46 minuter senare var han i Mångsbodarna och växlade som 328:e lag till Magnus. Magnus framfart i spåret var nästintill osannolik - redan efter 35 minuter hade han passerat Risberg och därefter plöjde han fram likt ett urspårat lok i ytterligare 46 minuter tills han nådde Evertsberg, där Martin väntade på stafettpinnen. Magnus växlade som 128:e lag (89:e man på sträckan) och nu började jag på allvar fundera över vad jag gett mig in på. Här hade jag för ett år sedan (eller nåja, åtminstone sedan jag insett att kroppen inte ville läka) föreställt mig en stafettvasa i genomförandets tecken. Plötsligt dundrar folk fram som vettvillingar i spåret. Hur kommer det sig att alla tar sin uppgift på yttersta allvar och gör allt för att ta laget till en framskjutande placering? Hur hamnade jag egentligen här, hinner jag tänka och högljutt framföra i bilen på väg mot Oxberg, där vi släpper av Olivia och sedan styr vidare mot Hökberg och min växlingsfålla. Pratar med Magnus, som manar på. Hur 17 ska jag ta mig igenom detta, utan att vara till en stor besvikelse för övriga? Känner en klump i magen. Jävla skithöfter.

Martin ångar på uppför Lundbergsbackarna och tar ytterligare placeringar. 120:e plats nu. Han växlar till Olivia som storartat kämpar på i varierad terräng från Oxberg till Hökberg. Jag får en förvarning 700 meter före växling. Tar mig ut i växlingsfållan, pillar bort isen från pjäxorna, knäpper fast skidorna och justerar stavremmarna. Näve möte näve i våldsam fart och så är jag iväg. Först det lilla motlutet och kort därefter den härliga utförsåkningen. Spåren är grunda, men håller ändå att stå i. Ett tjugotal åkare glider förbi och jag förbannar i tysthet glidet. Borde nog rillat skidorna. Fästet känns sådär i den småkuperade terrängen upp mot Eldris. Efter 2 km blir spåren plötsligt sämre och uppför är det endast möjligt att saxa. Passerar 17 km-skylten där jag bara för en vecka sedan fick be Sanna att åka vidare utan mig och blir nästintill sentimental. Är ganska själv i spåret. Försöker hålla hög och jämn frekvens, även om skidorna bromsas lite av den sträva snöstrukturen. I den sista motlutan upp mot Eldris passeras jag av ytterligare några åkare, men regnet som börjat falla ger mig bättre fäste och ingjuter mod. Jippie - jag kör förbi en stafettåkare och en nisse som går på tur! Känns som om jag balanserar på en skör tråd. Inte riskera några tjuvsläpp som frestar på höfterna eller gå in i väggen till följd av bristande kondition. Sportdryck och blåbärssoppa smakar gott i Eldris, men stoppet blir kort. I första uppförsbacken är blåbärssoppan uppe och vänder otaliga gånger. Förbannar att jag inte höll mig till sportdryck. Ett gäng åkare passerar, men jag väljer att inte haka upp mig på det. Spåren är grunda och här och var får "stenslipade skidor" en ny innebörd. Vattnet stänker upp på benen vid en snöfylld bilöverfart och jag tackar högre makter för att slippa köra Vasaloppet på söndag. Spåren är sladdriga, men jag inbillar mig att regnet gett mig bättre skidor, så avståndet mellan kilometerskyltarna känns inte alltför långt. Snabbare än jag vågat hoppas på når jag Hemus. 4 km kvar till mål. Ytterligare två stafettlöpare och en turåkare passeras och jag känner mig jublande glad. Blir bara frånåkt av tre åkare den sista biten, trots att snön nu blivit tråkigt lös och inte alls håller ihop. Saxar upp i backarna mot målrakan och känner mig spyfärdig. Hör Erika och Tobias heja på från sidan av spåret, men uppfattar inte min omgivning. Med tunnelseende tar jag mig fram på upploppet och korsar mållinjen sprudlande glad och utmattad. Jag har visserligen tappat 68 placeringar sedan växlingen i Oxberg, men kroppen har svarat förvånande bra och hållit hela vägen in i mål. Och jag körde ju ändå förbi hela fem åkare, även om nu två av dem var motionärer... I mål är laget 215:e av totalt 1600 anmälda och vad jag tror 1307 startande lag. Sluttid blir 6:07:53 - mer än en timme före prins Carl Philips lag!


Martin står och väntar efter målet och tar över skidor och stavar. Snart är även Erika och Tobias på plats. En stund senare är hela laget, inklusive logistikcheferna Erika, Mats och Greger, samlade på Vasagatan 32. Med medaljer runt halsarna, och efter en grekdusch på toaletten, smakar det gott med mat. Jag och Erika utser oss frivilligt till chaufförer och låter de andra fira med både öl och spetsat kaffe. Övriga deltagare är snälla och gratulerar mig till en bra sträcka, trots mina ganska mediokra sträcktider på 4:44 respektive 4:45 min/km. Men med tanke på att motsvarande sträcktider bara en vecka tidigare var 7:45 repektive 6:13 min/km (i och för sig inklusive otaliga stopp till följd av ifrysning) känner jag mig oerhört nöjd med min prestation. Under 6 min/km har jag faktiskt inte gjort på hela säsongen! Jag vägrar att jämföra med förra årets sträcktider på strax under 4 minuter/km - för det var både kropp och skidor i sämre skick i år. Och kanske är det just med anledning av detta som jag känner mig extra nöjd. Med tanke på den nästintill obefintliga träningsdosen de senaste 10 månaderna har jag lyckats med något jag sällan gör - att imponera på mig själv. Det är en härligt underbar känsla, som jag tänker bära med mig länge, länge! Och teammedlemmar - det här räknar jag med att vi gör om?!! Var bland det roligaste jag upplevt på skidor!

Tack alla för en härlig dag och ett fantastiskt roligt dygn!
OK Alehof Team Extra

Väl samlade i bystugan firade vi med cava och skrattade gott och länge åt historier kring "Groggy 560" och "festvalla". Någon gång i framtiden hoppas jag kunna återkomma till detta, men det krävs en del planering inför lanseringen, så to be continued...

Trots att bäcken och höfter hållit sig i hyfsat skick trots påfrestningarna i vasaloppsspåret var jag på Carlanderska i onsdags morse för CT-röntgen. Valde av olika anledningar att bekosta den själv, men om den inte ger de svar läkarna tror får jag nog lov att traggla mig igenom det traditionella vårdsystemet trots allt - en MR lär ju vida överskrida det fyrsiffriga belopp jag fick punga upp för några få minuters undersökning. Hur som haver - det känns skönt att ha tagit tag i detta igen.

Inte ens en vinterfantast som jag är alltför ledsen över att säsongen är slut, även om den - med undantag för vasaloppsveckorna - egentligen aldrig hann börja. 

Foto: Privat, Photomic.com

Grattis till vinsten Ahlafors IF - P03!

Sedan årsskiftet spelar David i ny fotbollsclub tillsammans med klasskompisarna på friskolan. Igår spelades Midhage cup i Älvängen, där 8 kämpande killar tog hem slutsegern. Bara 30 sekunder återstod av förlängningen (som avgjordes två mot två+målvakt) när Noel spelade fram David, som satte fart över plan i typiskt David-tempo och drämde in bollen stenhårt förbi målvakten. Segerjublet fick nästan taket att lyfta - grattis alla duktiga killar! Vilken härlig fotbollssöndag ni bjöd på!

David, William, Robin, Ara, Matteo, Noel, Jesper och Rickard tillsammans med tränarduon Magnus och Martin.

Segerns sötma...