...nya projekt....

Vi har köpt sommarstuga utanför Alingsås, med tillträde den 15 november. Helgen den 19-21 november börjar vi röja i och kring stugan, för att förbereda ”den stora renoveringen”. Det hade varit toppen med extra händer under dessa dagar – och extra trevligt vore det förstås med just din/er hjälp!

Vi kommer att fokusera på att
slänga sådant som blivit kvarlämnat
riva ned tapeter och slita ut mattor
slå bort en murad spis
ta ned träd runt stugan
och elda upp skräp som finns kvar inomhus och på tomten.

Vi förbereder korvgrillning eller annan lämplig förtäring beroende på väder och bjuder naturligtvis på öl och vin för den som vill (men lämpligen efter avslutad trädfällning?!).
Hoppas att du/ni har möjlighet att ge oss en hjälpande hand.
Väl mött på Solviksvägen 10!
Angelica och Martin

Tid...

Det är naturligtvis ingen nyhet, men just idag har jag funderat lite extra över hur tiden överhuvudtaget skulle räcka till i vår familj, om inte jag jobbade hemifrån. Periodvis innebär i och för sig det att jag är bänkad framför datorn i princip dygnet runt, men numer vanligtvis (tack och lov) att jag faktiskt kan unna mig någon timme ledigt då och då, även under arbetstid! Morgonen har jag ägnat åt att städa och vika tvätt emellan två leveranser och några telefonsamtal, vilket sparat mig några timmars jobb under kvällen. Samtidigt är det minst sagt otacksamt att göra allt detta under dagtid, för det är ju knappast någon som märker att man lagt manken till när skolväskor, gympapåsar och dataväskor dimper ned innanför ytterdörren, skolböcker, målarpennor och fotbollskort återigen hamnar huller om buller, någon hänger av sig jackan på köksstolen, eller tycker att det minsann är tillräckligt att ställa en sko på plats. Förstår inte hur alla andra gör... Tycker att jag varje dag påminner (och då är det inte alltid barnen som är det största problemet...) om vikten av att var och en plockar undan efter sig, gör ditt eller datt, men nog 17 blir det lika rörigt redan nästa dag. Som tur är tycker både Sanna och David att det är hyfsat kul att städa (när man väl sätter igång, vill säga), men tänk så mycket tid vi hade sparat om varje familjemedlem hade kunnat leva och lära efter principen att allting har sin plats! Den som har gångbara tips på hur man (per automatik!) får alla att hålla bättre ordning får tacksamt dela med sig av dem till mig. Då hade jag ju kunnat ägna mig åt roligare saker när det blir en lucka i arbetsschemat, som t.ex. ett extra träningspass eller lite shopping!

Demokrati

Veckobrevet från Sannas fröken tyckte jag avslutades på ett så fint sätt, så att jag verkligen kände att jag ville dela med mig av läsningen. Extra kul att se att barnen vet hur man ska tillämpa det man lär sig i skolan, särskilt eftersom demokrati just nu står på 5:ornas schema.

Jag citerar fröken Susanne:
Det var i fredags före lunch och jag föreslog att vi skulle enas om en film som vi skulle se på vår mysdag. Barnen gav förslag som jag skrev på tavlan och humöret var på topp. Sedan kom vi till själva omröstningen och sura miner började synas eftersom att det inte blev den film som ”just JAG ville se”. Efter en del surande och muttrande tappade jag lusten att försöka få dem att enas och sa till dem att vi kunde strunta i film och mys. Jag bröt det hela och startade nästa lektion som var bild. Jag gick runt och lyssnade på eleverna som satt i smågrupper med både tjejer och killar blandat. De ritade och diskuterade film. Ingen ville ju att vi skulle ställa in det hela.

När bildlektionen var slut tog jag tag i det hela på nytt och efter att vi diskuterat en stund avslutade jag med att säga:

”- Jag berömmer er ofta och säger att ni är kloka! Koppla bort mig från det här nu och visa mig att ni kan lösa det här på egen hand och att ni har ett gemensamt förslag om film till på måndag.”

Därefter bröt jag lektionen och vi gick till bamba. Det som hände sedan tycker jag är underbart. Helt utan min inblandning bestämde klassen att de skulle ses vid vår ingång efter bamba. När jag själv hade ätit var jag rastvärd och beskådade det hela. Man väntade verkligen in alla och började inte sitt lilla möte förrän samtliga i klassen hade ätit klart och var på plats. Jag höll mig på avstånd men kunde se hur hela klassen stod i en klunga på skolgården och att händer räcktes upp i luften (förmodligen under omröstning) Efter en stund kom klassen glädjerusande mot mig och berättade att de hade enats om en film som nästan samtliga var nöjda med. De hade diskuterat innehållet i filmen och bestämt vem som skulle ta med den till på måndag.

Det är vi sådana här tillfällen kära föräldrar, när jag står där med famnen full av glada barn och ser hur de har utvecklats och lyckats lösa något gemensamt som jag tänker:

”Jag har världens bästa yrke!”

Det snöar!

Precis tillbaka efter en stärkande morgonpromenad i härligt frisk luft där det riktigt bet i kinderna. Tyckte att jag kände doften av snö redan igår kväll, men tänkte att det nog var inbillning. Men nu dansar alltså söta små flingor utanför mitt fönster och får mig att tänka på allt annat än jobb - en tur på längdskidorna dyker upp för mitt inre och oj, vad jag längtar efter vintern!

När liten blir stor

Vet inte varför allt i min omgivning för närvarande påminner mig om att liten blivit stor alltför snabbt. Kanske är svaret så enkelt att det blir så när man är i farten och röjer bland gamla bebiskläder, sorterar bort sådant som plötsligt blivit för litet och hittar leksaker som säkert varit bortglömda i flera år. Eller som när man ger barnen massage efter terrängserien och plötsligt märker att den tidigare så bebismjuka barnhuden inte alls är lika len som förut och att benen plötsligt blivit mycket längre - ja nästan vuxit med flera centimeter bara på en natt... Eller för att flera bland både släkt, kollegor och vänner precis fått smått och dyker upp med sina härligt sprudlande små kottar som man bara vill krama och mysa med. Det är nästan så att jag funderar på ytterligare en kull, även om så bara tanken på det borde stå bortom allt rimligt förnuft! Det är väl förmodligen den biologiska klockan som tickar och som påminner om att ännu finns det chans, men snart har den gått förbi. Men i sådana stunder brukar jag påminna mig om att det även finns fina barnkläder till 7- och 11-åringar, att det går lika bra med fotbollar och ett piano som spiderman-gubbar och my little ponies och att det minsann också finns fördelar med äldre barnhud som duschar sig själv och som ger ett tack för en omgång massage!

Nytt banrekord i Dammekärr

Idag hade vår lokala terrängserie "Kvantumserien" premiär uppe i Dammekärr. Eftersom jag gick uppe i spåret med Helena så många gånger, så blir minnet efter henne särskilt starkt just där och varje gång jag passerar en viss kurva tycker jag mig verkligen känna hennes närvaro. Inbillning kan man ju tro, men eftersom jag ändå får känslan varje gång ska jag vårda den ömt och bevara henne lite extra i minnet just de gånger jag passerar. Tyckte att känslan var extra stark just ikväll. Nog för att det var ljummet i vinden, men var det inte lika extra varmt där i högerkurvan just ikväll? Hon sa alltid, att om det var någon som skulle slå Kristoffer Rydéns barnrekord i framtiden, så skulle det bli David. Och denna magiska kväll skedde undret. Den hittills oslagbara rekordtiden på 1,5-km-slingan från 2006 blev historia idag, när David dansade in med 4 sekunders marginal på 6.26 min. Skosnörena slängde åt alla möjliga håll, vilket han förbannade, så nu har han satt som mål att slå sin egen tid ("och mamma du får faktiskt knyta bättre!!!). Han har 5 tisdagar på sig om hälsan tillåter och jag blir inte förvånad om han lyckas! Sanna sprang in på en finfin andra plats i sin grupp och var väldigt nöjd eftersom hon legat sjuk i dagarna 3. Kul att även hon fick lite medvind i seglen. Nu är det två trötta barn som sussar i sina sängar, efter att ha firat med lite godis, trots att det inte är lördag!

Husmorskur mot förkylning?

Bara en månad efter förra förkylningen blev det i slutet av förra veckan tydligen dags för en ny omgång. Är så trött på att känna mig krasslig... Var verkligen fram till december förra året aldrig sjuk, mycket sällan förkyld, men som jag tidigare skrivit verkar det gå troll i allt vad baskilusker heter ända sedan dess - och framför allt sedan efter tjejvasan. Men, så började tänka efter lite i helgen och funderade över vad 17 det kan bero på och fastställde snart att jag tror att mitt nya liv på Sportlife är den nya boven. Där började jag ju så smått efter jul och mer intensivt efter tjejvasan... Förvisso ska man bli friskare och piggare av att träna, men bland 65 andra svettandes zumba-fantaster i ett rum med alldeles för dålig ventilation frodas det naturligtvis bakterier, och det utsätter jag mig självmant för 2-3 gånger i veckan. (Risken är kanske lika stor under core-passen med betydligt färre deltagare, men där frigörs väl inte lika mycket kroppsvätskor!) Riktigt äckligt när man tänker på det. Får väl köra på några månader till och sedan ta en paus tills tjejvasan 2011 är över. Jag vill ju för 17 inte riskera att ryka på någon skit veckorna före det är dags. Eller bli så sjuk att jag inte ens kan ställa upp. Nej, det skulle kännas riktigt surt. Får ersätta zumban med stavgång efter jul! Och på tal om jul - David tyckte att det var dags att ta fram julpyntet och föreslog att vi skulle göra det efter skolan. Gillar ju i och för sig julen, men njä - det får nog hinna bli slutet av november innan jag börjar julpynta i alla fall! Idag blir det istället till att baka efter skolans slut - det är ju kanelbullens dag och en sådan måste naturligtvis firas! Välkomna på bullkalas från kl. 16!