När liten blir stor

Vet inte varför allt i min omgivning för närvarande påminner mig om att liten blivit stor alltför snabbt. Kanske är svaret så enkelt att det blir så när man är i farten och röjer bland gamla bebiskläder, sorterar bort sådant som plötsligt blivit för litet och hittar leksaker som säkert varit bortglömda i flera år. Eller som när man ger barnen massage efter terrängserien och plötsligt märker att den tidigare så bebismjuka barnhuden inte alls är lika len som förut och att benen plötsligt blivit mycket längre - ja nästan vuxit med flera centimeter bara på en natt... Eller för att flera bland både släkt, kollegor och vänner precis fått smått och dyker upp med sina härligt sprudlande små kottar som man bara vill krama och mysa med. Det är nästan så att jag funderar på ytterligare en kull, även om så bara tanken på det borde stå bortom allt rimligt förnuft! Det är väl förmodligen den biologiska klockan som tickar och som påminner om att ännu finns det chans, men snart har den gått förbi. Men i sådana stunder brukar jag påminna mig om att det även finns fina barnkläder till 7- och 11-åringar, att det går lika bra med fotbollar och ett piano som spiderman-gubbar och my little ponies och att det minsann också finns fördelar med äldre barnhud som duschar sig själv och som ger ett tack för en omgång massage!