Oj, oj, oj...

...att vila tillhör inte mina starka sidor, men den senaste veckan har jag tyvärr inte haft något val. Smärtan som kom över mig förra tisdagen har inte velat ge vika och när jag blev överdrivet andfådd av en kort promenad till Davids skola och det kom plötsliga hugg i höjd med hjärtat när jag låg och vilade i soffan, kände jag att det var dags att utreda det hela lite mer på allvar. Är ju fruktansvärt dålig på att uppsöka läkare, men ett samtal var allt som krävdes för att jag några få timmar senare fick komma på en utredning som heter duga. Tacka vet jag privata sjukförsäkringar! Fem minuter före utsatt tid fick jag komma in, varpå 1 läkare och 2 sjuksköterskor ägnade mig fullständig uppmärksamhet. EKG, sänka och blodvärde mättes och utvärderades till höger och vänster. Hann bli lite nervös innan jag fick svar på EKG, eftersom en avvikelse fick läkaren att göra om det tre gånger och ropa in en andra läkare för en 2nd opinion. Han tyckte dock att avvikelsen var inom tillåtna gränser, men tyckte däremot att biljudet när jag andades borde utredas, varpå jag fick ta mig en fem minuter promenad upp till Carlanderska för hjärt- och lungröntgen. Väntrummet var välfyllt, men redan efter fem minuter var mitt inre röntgat. Satt och inväntade besked när jag blev inkallad på röntgen ytterligare en gång. En skugga på en av röntgenplåtarna gjorde att läkaren misstänkte vatten i en vänstra lungan. Hann tänka att det nog tar ett tag innan jag blir frisk, men de kompletterande bilderna gav tydligen ett mer tillfredsställande resultat. Normalstort hjärta och lungor utan anmärkning. Skönt. Läkaren ringer igen imorgon för att höra att allt blivit bättre. Vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Svullnaden har förvisso gått ned, är inte längre lika öm i muskelfästena, trycket över bröstet har absolut minskat, men jag känner mig fortfarande ruskigt trött. Har dessutom en molande smärta som strålar ut från bröstryggen till ett muskelfäste i vänster skuldra och vidare fram över vänster bröst. Gissar att det är den skiten som är roten till allt ont. Fick precis en tid hos sjukgymnasten senare idag och jag hoppas på att han kan göra underverk med sina händer. Håller på att bli tokig av att inte kunna träna, eller inte ens röra på mig i annat tempo än en pensionär i dålig kondition!