Min dom

Precis hemkommen från läkarbesök på Carlanderska. Fick träffa en ruskigt duktig ryggkirurg som nu granskat min rygg och dess funktioner (eller bristande sådana) i detalj. Reflexer har kontrollerats, böjbarhet framtvingats, rehabträning diskuterats... Dessutom bjöds jag på en grundlig genomgång av röntgenplåtarna från min senaste magnetröntgen (2009!). Spännande faktiskt.

Plåtarna ger en tydlig bild över varför saker och ting nu är som de är. 2009 hade jag ett tydligt, läckande diskbråck mellan L5 och S1 (nedersta ryggkotan i ländryggen samt översta kotan i korset) - ja, så pass kraftigt att det faktiskt inte syntes någon disk alls mellan dessa kotor. Diskarna mot kotan ovanför (L4) respektive under (S1) buktar tydligt mot ryggradskanalen, vilket i sig vore anledning nog att ha riktigt ont, men som om inte det vore nog visar röntgenbilden även inflammation mellan L4 och L5.

Läkaren menade på en ny magnetröntgen är helt överflödig för tillfället - han behövde inte se några nya bilder för att kunna fastställa min prognos. Eftersom disken mellan L5/S1 saknades redan vid senaste undersökningen (och aldrig kommer tillbaka), så har det ju inte skett några förändringar där (mer än att kotorna ligger och skaver direkt mot varandra - ja, jag vet - det gör ont!). Det som förmodligen skett nu är att jag fått nya inflammationer i samma område och medan jag gått och kompenserat för smärtan så har jag även dragit på mig inflammationer i ett antal muskelfästen i ländrygg, ljumskar och säte.

Resultatet av dagens besök blev remiss till sjukgymnast, där jag ska få hjälp med skräddarsydda träningsprogram och även lite massage. För hård massage (som jag tycker känns otroligt skönt och befriande) var tydligen inte alls särskilt bra, utan kunde snarare förvärra inflammationen... Hmm - skyldig! Ska förmodligen få köra Redcord-övningar (liknar TRX) som rehab, så det ser jag fram emot. Blir kanske till att promenera bort till gymmet i Nol på lunchen framöver, köra övningar där och sedan promenera tillbaka hem igen.

Jag får väl på något sätt försöka se denna rehabträning som ett led i min utmaning, även om det inte riktigt var så jag föreställt mig den...

...kunde förstås inte låta bli att fråga om mina möjligheter att börja med löpning framöver... svaret var tyvärr precis som väntat: Du bör nog inte förvänta dig någon vidare karriär som löpare... Läkaren tyckte i och för sig att jag skulle försöka, men inte ha alltför stora förhoppningar på att det ska lyckas. Och nej, några förhoppningar har jag nog egentligen inte, men likväl en VILJA av stål. Får se framtiden an och se om den där viljan tänker hjälpa eller stjälpa. Tänker hur som helst inte deppa så länge det finns minsta hopp. Och med den där Redcord-rehaben borde man väl åtminstone kunna förvänta sig en platt(are) mage?