Vad 17 har vi gett oss in på?!

Har ägnat den sista halvtimmen åt youtube-klipp från Marcialonga och diverse inlägg om loppet på träningsbloggar och sitter nu här med en övergripande känsla av total RÄDSLA! Vad 17 har vi gett oss in på, frågar jag mig högt, som om någon skulle komma med något svar. Med kommentarer som "för oss utanför elitled väntade inte annat än mjuk snö av strösocker-karaktär", "kaos med milslånga köer uppför, om än endast lilla motlutet", "värsta slalompisten nedför med puckelpist, isbana och omkullfallna åkare och brustna stavar överallt" och "en kilometertid på 17 minuter uppför den sista monsterbacken" (att jämföras med min snittid på 4 minuter/km i tjejvasan), kan man ju inte bli annat än livrädd! Och då ska tilläggas att det på samtliga bloggar jag tagit del av rapporterats om utmärkta förhållanden på startlinjen, bra temperatur och välvallade skidor... Känner mig för första gången riktigt skraj inför uppgiften. Kan just nu inte ens förstå hur jag tänkt när jag skrivit att jag längtar efter detta vansinne, än mindre hur jag ens kom på idén att anmäla oss...

Waaaaah!