Vilken föreningskrock!

Insåg på gårdagens medlemsmöte i förening X att framåtanda är ett mycket laddat ord hos den äldre generationen. Förslaget på klubbdräkt i svart istället för traditionsenlig 70-tals vinrött mottogs mycket fientligt bland den äldre generationen damer, medan herrarna i samma årgång här och var tycktes nicka gillande (i smyg!!!). Är övertygad om att det kommer att bli supersnyggt och väljer helt och håller att negligera spydiga kommentarer som att svart inte är någon färg, att det kommer bli alldeles dystert och minsann inte alls är så som det alltid har varit. Och nej, det är det förstås inte - men däri ligger kanske själva poängen... Är föga förvånad över uttalandet från dessa damer, eftersom de med samma övertygelse argumenterade för att den egensydda flaggvimpeln i miniformat var fullt tillräcklig, trots att medlemmarna aldrig lyckades lokalisera varken den eller övriga klubbmedlemmar på tävlingsarenorna. Personen som gjorde slag i saken och beställde en färgglad beachflagga i storformat ska ha ett stort tack - och lika lite som jag har hört någon sakna den lilla vimpeln, lika lite kommer förmodligen kroppsstrumpan i vinrött saknas. Ombyte förnöjer, heter det ju så vackert, men det är klart - är man 70+ lever man nog fortfarande efter devisen att allt var bättre förr... Fniss!
Angelica, olydig och just nu på vissa håll mer ogillad än annars!