Mamma, funkar det med en cowboyhatt?

Att fira jul med barn är verkligen fantastiskt. Att se längtan i deras ögon och nyfikenheten över klapparna under granen är faktiskt riktigt speciellt. Än mer speciellt är alla dessa härliga kommentarer som spontant ramlar ur dem. Som när David häromdagen berättade att han tänkte tro på tomten på julafton i alla fall, för att vara snäll... Eller som ikväll när han vid läggdags insåg att de traditionella julstrumporna hamnat i en omärkt låda på vinden och därför inte hängde på sin plats, och därför ropade: Mamma, tror du att det funkar med en cowboyhatt? Och ja, gissa vad som hänger på hans dörr nu? Och en hatt till Sanna fick han minsann också fram.

Ja, vilken glädje de skänker dessa underbara skatter. För mig är glädjen över att ha dem båda den största glädjen av alla och den bästa julklapp jag kan tänkas få år efter år. Kärlek till er två, mina finaste ögonstenar.