Går och nynnar för mig själv, förmodligen med ett oerhört fånigt leende på läpparna. Glädjeruset bubblar inombords, blodet pumpar runt i ryslig fart och sprider härliga endorfiner... Lyckan är total.
Jag har fått startplats till Marcialonga!
Och inte bara jag, utan även Martin och två andra mycket trevliga prickar från OK Alehof, söta L och hennes man U. Start i det italienska världsloppet i Ski Classics - det har varit en av mina största drömmar under de senaste två åren. Kommer säkert fråga mig hur jag kunnat drömma om detta när vi efter nästan 70 km skidåkning (ja, jag utgår ifrån att vi har hängt med så pass långt!) når den mytomspunna, galet branta stigningen upp mot Cavalese. Backen där till och med proffsen (som går i mål en hel evighet före oss motionärer och därmed fortfarande har spår att åka i) ofta väljer att valla om... Ja, det ska bli en upplevelse...
Tänk, skidåkning på 1400 meters höjd... I mitt absoluta skidparadis... Känns som om jag vunnit på lotto...
Efter att ha stängt anmälan på vanlig väg för nordbor i år (de tyckte att man skulle åka med en av deras utvalda arrangörer till det hutlösa priset av ca 17 000 SEK!!!), öppnades anmälningsfönstret ändå upp idag. Och så lyckas vi få plats. Har visserligen inte fått våra startnummer ännu, utan bara bekräftelse på att betalningarna gått igenom, men jag hoppas ändå att min glädje blir bestående. Om inte, lär min besvikelse hamna på pränt i denna blogg vid ett senare tillfälle... Pleeeeeeaaaaase, be good!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar