Hade en fruktansvärd natt jämte maken som för andra natten i rad snarkade mer än vanligt. Håller på att driva mig till vansinne. Vid halvfyra-tiden stördes min sömn emellertid av något annat (han snarkade fortfarande högljutt). Det var som en dov smäll, men jag tänkte sömndrucket att det var stormen Simone som fortfarande härjade (trots att det aldrig blev så mycket till storm över vårt lilla samhälle igår). Somnade i alla fall tillfälligt om igen, för att sedan åter väckas av vibrerande snarkljud. Suck. Det blev morgon och med bultande skalle tog jag mig in på kontoret för att kolla mail och den dagliga nyhetsskörden i diverse e-tidningar. Läser då om förödelsen i vårt lilla samhälle, den eldhärjade bygdegården och bilbränderna hundra meter ner på vår gata! Brandbilarna måste ha smugit sig dit, eller också kommit precis när jag somnat om efter smällen vid halvfyra-tiden - det var tydligen då larmet om brand kommit.
Med tanke på tiden på dygnet är det ju knappast några småkottar som varit ute och busat. Skulle snarare gissa att det är någon psyksjuk idiot som nyligen blivit frisläppt (förmodligen igår!!!) och blixtsnabbt återfallit i gammalt mönster. Skulle gissa att polisen har full koll på vem det är de har att göra med. Brukar vara återfallsförbrytare det handlar om i situationer som dessa - minns det tydligt från en inbrottsvåg för några år sedan, då det tydligen var en narkoman som blivit frisläppt dagarna innan. Tog inte många timmar innan han blev inburad igen, men man kan ju fråga sig till vilken nytta.
Kan bara tacka väder och vind att skadorna inte blev värre, att lågorna letade sig bort mot husen och inte in mot det närliggande radhusområdet. Och att det var en bygdegård och inte ett bostadshus som tändes på. Och du som bär ansvaret, för jag är ganska säker på att det är en och samma person: Varför drar du inte bara åt helvete?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar