Ett minne blott...

Idag är det en sorgens dag. På många sätt. Dels för att jag har starkare Spanienlängtan än någonsin förr - pratade med Anna ikväll och kan inte säga annat än att jag vill tillbaka. Nu med detsamma! Sannas skola revs dock idag, så av det livet kvarstår endast alla fina minnen vi bär med oss. Känns riktigt vemodigt att förlora denna kulturskatt. Men, sånt är livet. Här är i alla fall dagens nyheter om händelsen:










Grävskopan satte klorna i skolan
I dag på eftermiddagen satte grävskopan klorna i den gamla Svenska skolan på Ramon y Cajal i Fuengirola. Fastigheten med namnet Villa Isabel var svensk skola under 24 år. Först revs personalrum innan den stora före detta skolbyggnaden stod på tur. I framtiden ska det bli bostäder plus parkeringsgarage på området. Från årsskiftet finns Svenska skolan på Avenida de Acapulco i Los Boliches, Fuengirola, där tidigare Norska skolan låg.

Skolan började här hemma idag och jag vet inte vad jag ska säga. Alla rapporter om hur mycket bättre det blivit under hösten vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till. Allt är ju relativt, så att säga. Nej vänner - det blir med all säkerhet fler utvandringar för denna familj - gäller bara att bearbeta övriga familjemedlemmar (som om det skulle behövas...), sälja av allt man äger och har och öppna ögonen för ett nytt liv. Men först får vi väl stanna här ett tag, om inte annat för att se på allt med lite perspektiv, eller i värsta fall - verkligen förstå vad det är man vill slippa på detta jordeliv. Ja, folk borde verkligen tänka efter lite mer. Slut för idag.