Nytt år... igen

Ja, för varje år som går, så förundras man bara alltmer över vart tiden tar vägen. Dagarna tycks bara försvinna, en vecka har gått innan man hunnit blinka, en månad känns i princip som ett längre andetag. Ruskigt. Och så ser man på sina barn. Sanna dryga 135 cm och David redan storlek 28-29 i skor. Herregud. Tittade på ett julkort som vi skickat till mamma och pappa julen 2000. Kändes overkligt att se lilla Sanna sitta och baka pepparkakor - kan inte fatta att vi varit med hela tiden. Jag tycker verkligen att jag har varit priviligierad som jobbar hemma och kan träffa barnen så mycket varje dag, men när man ser tillbaka på bilder i fotoalbumet känns det ändå inte som om man njutit tillräckligt mycket av varje ögonblick och varje dag. Men det är nog för att hjärnan glömmer. Alldeles för fort.

Idag var det Davids första dag på dagis efter juluppehållet - han längtade verkligen till sina kompisar och fröknar igår, så han var jättenöjd med sin dag när jag hämtade honom kl. 13. Ja, jag och Sanna tog oss en promenad dit och hämtade honom - Sanna på hästryggen. Alla små barn stod där med gapande munnar och tittade storögt på ponnyn. David blev positivt överraskad och tyckte att det var jättekul att hans häst kom och hälsade på honom på dagis.

Igår var det en härlig dag med en hel del snö. Vi preparerade en pulkabacke i norrläge på vår tomt, som faktiskt överlevt natten trots regn. Slutet av backen är dock bortregnad, så pulkan landar numer i en lerpöl - dock lika hal som själva snön! Var dock härligt med snön igår - vi var ute hela familjen och tumlade runt. Byggde snögubbar, gjorde snöänglar och brottades i snön. Snowracer, pulka, stjärtlapp kom fram snabbare en kvickt och jodå, även slalomskidorna. Får se om snöföret håller i Alebacken trots regn - isådana fall kanske det blir en sväng där ikväll, efter Sannas dubbla ridlektioner (hon har 3 gånger att rida igen på ridskolan).

Måste verkligen försöka hitta en lucka för Spanienbesök - barnen har pratat om Ebba och Alva hela jullovet. Har två skidresor inbokade under våren, först en långhelg i Säfsen, sedan en vecka i Italien. Och på det en alltför hög arbetsbelastning under januari-slutet av mars. Verkar som om allt ska dra igång den 14:e januari - har nog aldrig känt mig så mentalt oförberedd som i år - jag kommer väl att få ett snabbt uppvaknande, antar jag - eller också är det den rädda medicinen - att vänta och se vad som händer.

Ska försöka vara lite produktiv nu - har massor av administrativt arbete att slutföra inför bokslutet. Men det får vänta tills imorgon när båda barnen är iväg ett par timmar.

Gott Nytt År alla goa vänner - ser fram emot att träffas snart.