Telefonmöte, så bäst att utnyttja tiden!!!

Sitter i telefonmöte och lyssnar med ett halvt öra, för än så länge berör inte samtalsämnet direkt min verksamhet. Är så häftigt, har folk från halva världen i örat - så smidigt det är att konferera nuförtiden!

Stressade hem från stallet, efter att ha gett hästarna lunch. Hann precis lyfta luren innan faxen gick på. Hade varit snyggt att missa mötet och skylla på en häst. Populär jag hade blivit. Men det är klart - jag kan knappast kräva att mina kunder ska ha förståelse för mina privata prioriteringar.

(Paus - nu måste jag prata...)

Många spännande projekt på gång och till hösten blir det mycket tid ute hos kund. Hoppas att Sanna går i skolan 1 timme längre än i 2:an, annars blir det tajt för mig att hinna hem. Men - kanske kan hon ha egen nyckel från 3:an? Det hade jag, men å andra sidan så var det ju i början av 80-talet - tiderna har ju förändrats. Måste komma ihåg och prata med Elisabeth om Davids dagistider. 8-13-lyxlivet han har vant sig får nog modifieras något - även om jag fortfarande hoppas att jag ska kunna vara hemma här med barnen och deras kompisar på eftermiddagarna. Tycker ibland att jag har alldeles för lite tid med barnen, men inser ändå hur lyckligt lottad jag är. Och barnen, som kan ha kompisar flera gånger i veckan. Hade jag jobbat till 17, behövt pendla, därefter lagat mat, hjälpt till med läxor och fixat med barnens aktiviteter, hade jag aldrig pallat med att ha huset fullt av barn på vardagarna. På så sätt har jag det förstås bra. Att det sedan nästan alltid blir kvällsjobb och helgarbete är ju inget någon annan behöver ha ont av, än just jag. Får emellanåt känslan av att jag är igång precis hela tiden. Fick häromdagen en kommentar om hur bra man har det som egen företagare. Förvisso - jag tänker inte klaga. Men den som tror att det inte ligger både svett och tårar bakom och en jäkla massa arbete tror fel. Lika mycket som folk kan önska att de "styrde" över sin egen tid (vilket de isådana fall skulle märka att man inte gör), kan jag önska mig ett vanligt åtta till fem jobb. Att jag sedan säkert aldrig hade valt att arbeta heltid är en annan femma - det jag menar är regelbundenheten. Vissheten om vad som förväntas, vad jag ska göra och att jag kan smälla igen dörren och lämna det där jäkla jobbet bakom mig för dagen. Det är också frihet.

Herregud, vad djupsinnig jag tenderar till att bli så snart jag skriver här. Bäst jag slutar.