Härlig Stockholmshelg

Det blev en härlig Stockholmshelg med många minnesvärda ögonblick. Påbörjade resan upp redan på fredagen med stopp i Jönköping för att kika på Kinnarps Arena och Stefan Livs minnesplats (det var gripande), polkagristillverkning i Gränna och skön övernattning i Norrköping. Efter frukost lördag morgon styrde vi vår kos mot huvudstaden. Första stopp blev Vasamuseet, som verkligen imponerade på båda barnen. Efter lite spontan sightseeing på Djurgården tog vi oss över till Gamla Stan för lite mat innan det var dags att besöka slottet. David var väl så där intresserad medan Sanna gjorde en djupdykning i all konst som hängde på väggarna och tyckte att det var riktigt spännande. Själv måste jag säga att jag, liksom vid mitt senaste besök, slås av att jag tycker att slottet är en oerhört dyster plats att vara på. Mörka, murriga rum som stinker av gamla möbler! Glad att jag slipper sitta där på representationsmiddagar!

Efter många timmar i innerstaden var det så dags att ge sig ut på Lidingö för att träffa nyfunna Mallis-vännerna. Det blev ett kärt återseende bland både stora och små och det blev verkligen en toppenmysig kväll. Efter alldeles för få timmar med sömn gick vi upp och förberedde barnen (2 av 4) inför Lilla Lidingöloppet. Kom till tävlingsplatsen alldeles för sent och hann inte kika så mycket på banan - såg bara att det började med en rent djävulusisk uppförsbacke och sa därför till David att inte ånga på i vanlig takt utan försöka hålla tillbaka i början. Taktiskt sett gjorde han sitt livs bästa lopp och var oerhört nöjd när han kom i mål som 4:a. Efter att ha joggat sig igenom hela banan (1,7 km) insåg både jag och Martin att han tagit våra instruktioner om att ta det lugnt på lite väl stort allvar - killen var inte ens andfådd när han korsade mållinjen! Glad över sin fjärde plats och alla fina priser konstaterade han att nästa år kan jag vinna det här lugnt... Ja, ja - vi får väl se. Han befäste hur som helst sin plats i Sverige-eliten bland P03 och det börjar bli många som får upp ögonen för honom. Flera föräldrar tycker inte att vi är kloka som låter honom spela fotboll - själv tänker jag att han bara är 8 år. Måste man verkligen redan välja?!

Sanna dras med knäont sedan tre veckor tillbaka, vilket läkarna bekräftade som löparknä i förra veckan. Är ordinerad vila och jag hoppas sannerligen att det ger med sig snart. Hon haltar sig fram och har vansinnigt svårt att gå i trappor, men sista veckan har hon åtminstone inte gråtit sig till sömns av smärta. Uppkom efter att hon sprang orienteringstävling i ett par joggingskor hon inte använt på ett tag, eftersom orienteringsskorna blivit för små. Tydligen kan en sådan liten skitsak utlösa detta och det känns förstås riktigt surt. Hon längtar själv efter att komma igång, men det finns inte så mycket att göra i detta läge. Ridningen funkar tack och lov, så länge hon kan rida i ett och samma varv och skänkla med högerbenet! Ikväll är det ridning igen och jag gissar att hon inte tänker vila från den... Envis som få, men förhoppningsvis kry snart igen.

Bild lånad från Marathon-Photos.com