Skidsemester i Italien

Efter förra årets uteblivna Italienresa (pga sen påsk och för dålig snötillgång), kändes det extra underbart att återvända i år. Blev veckan före påsk, så barnen fick ett extra långt och härligt påsklov. Skönt att nationella matteprov hanns med innan vi åkte, blev i princip inte några extra läxor för barnen. När vi kom hem stannade Sanna och mormor och morfar en vecka, medan David förstås skulle fira påsklovet med mamma (vilket hand snart ångrade när han insåg att mamma bara jobbade och jobbade och jobbade...).

Veckan i Italien började på bästa tänkbara sätt. Första dagen bjöd på sådan värme att det var helt ofattbart. Minst 20 grader i backen och vi funderade över hur lite vi skulle kunna ta på oss nästkommande dag. Strålande sol värmde våra vinterbleka kroppar under lunchen. Rykande het gulaschsoppa fick följe av tomat- och mozzarellasallad med härligt krispig ruccola. Var härligt rosiga kinder som landade i hotellsängarna sent samma eftermiddag. Wow-upplevelsen och den långa bussresan hade naturligtvis satt sina spår. Efter trerätters middag på kvällen somnade vi gott.

Skidbussen kl. 8.30 nästa morgon tog oss återigen till Canazei, 2 minuter bort - den härliga vårsolen fanns kvar. Vi tog en lång sväng ned till Campitello - gissar att backen är drygt 6 km lång. Härligt! Barnen lekte i skicross-banan och äventyrsparken hela dagen, själv tog jag en extra paus i solen vid favoritrestaurangen, efter att ha njutit av smarriga Spaghetti aglio olio e peperoncino. Lite kall vind denna dag och eftersom vi valt kortärmat och shorts direkt under skidkläderna efter lördagens värmerekord, kändes det skönt att hitta lä intill husväggen. Magiskt blå himmel och bländande vit snö - underbarare kan det nog inte bli.

Måndag morgon gick skidbussen till Lusia, det absolut bästa man kan tänka sig i skidåkning. Underbart långa nedfarter med allt från snälla röda pister till galet branta svarta backar. Solen sken och vi njöt av god mat och dryck flera gånger i solgasset. Smaskigast var förstås de italienska churrosarna med nutella. Vansinnigt gott och oerhört onyttigt! Hade en perfekt skiddag och hade gärna återvänt hit fler gånger under veckan. Men så blev det inte i år.

Tidigt på tisdagsmorgonen tog vi med barnen på Sellaronda, en flera mil lång runda, där man klättrar över diverse toppar och åker ner i minst lika djupa dalar. Brukar ta hela dagen, men med barnens snabbhet på skidorna var vi klara redan vid lunch och kunde återigen avsluta dagen i skicrossen i Campitello. Många glada skratt blev det - härligt att barnen är så stora att de orkar med långa dagar i pisten helt utan gnäll. Lite molnigt denna dag, men emellanåt sprack det upp, så att man kunde njuta korta stunder i solen. Skönt.

På onsdagen gav vi oss iväg på veckans största äventyr - skidåkning på glaciären Marmolada. Snön där uppe är fantastisk, vilket sig bör på 3500 meters höjd. Hade gärna stannat hela dagen för att njuta av de fantastiska pisterna, men tät dimma gjorde att vi fick snigla oss ned i dalen (nästan så att man funderade på att bygga sig en snögrotta och invänta bättre väder!) och sedan vända hemåt igen. Halvvägs ned från Marmolada ligger dock en oupptäckt pärla (ja inte av oss då förstås!) Här serverar garanterat Italiens bästa pizza. Eller vad sägs om ingredienser som breasoala och riven peccorino? Oslagbart kan jag intyga. Ruccola-toppingen är dessutom pricken över i. Skönt med varmt bad när vi kom tillbaka till hotellet.

Torsdag morgon och vi möttes av regn i dalen. Dröjde en hel halvtimme (!!!) extra innan vi gav oss ut i pisten kl. 9 - väl uppe med kabinbanan möttes vi av härligt snöväder. Låg drygt 1 dm nysnö i pisterna och det blev många kullebyttor och glada skratt denna dag. Vid 15-tiden var benen oerhört möra efter all lössnö, så då drog vi oss tillbaka till hotellet för att mysa och bada bastu och jaccuzzi.

Fredag morgon var det återigen en hel del nysnö i pisten. Dimmigt värre i Canazei, så vi bestämde oss för att åka mot Arabba istället. Bra val, skulle det visa sig. Här sken solen stora delar av dagen och vi hade en fantastisk sista dag. Kändes vemodigt att åka hem, men vi får hoppas på ett snart återseende. Hela familjen är verkligen helt Italien-frälsta, så vem vet, det kanske kan bli en längre vistelse i detta underbara land någon gång i framtiden. Vi får väl se vad familjen "vi gillar spontana infall" hittar på.

/bilder kommer senare, internet strejkar!/