Ja, så ska jag då äntligen lägga någon minut på att ladda upp kortet på David med sin skadade arm... Behöver jag säga att han återigen är skadad, nu med helgipsat ben??!
Det hände något första dagen i Italien. Efter mindre än 2 timmar…
Vi åkte skidor och David stack utför en backe. Inte alls brant. Vi ropade att han skulle vänta och han bromsade. Så fastnade höger skida i en snöhög och tog en otäck vändning. Det gick väldigt långsamt, men benet vreds mer än 180 grader och från flera meters håll förstod jag att det absolut inte kunde ha gått bra. Ja herregud – det är vår lilla otursfågel.
Blev gipsad från fotknöl till kalsongkant i Italien, med ordination om att han skulle vara stilla i 15 dagar (resultat: typ 15 timmar…). De sa att han hade haft en väldig otur, eftersom små barn sällan skadas på detta sätt (de är ju så mjuka). Röntgen visade inga benbrott (men det hade varit bättre), men läkaren sa att ledband och ligament var skadade. Vi skulle kontakta ortopeden när vi kom hem.
Sagt och gjort. Åkte till Drottning Silvias barnsjukhus förra måndagen: Då kom väl chocken: Inre ledbanden är av (vid knät), förmodligen även korsbandet. För att kolla det krävs en magnetröntgen – för en sådan måste han sövas… Nu är han gipsad i 2 veckor (fick nytt gips i gult och blått!). Därefter gör man en bedömning om man måste göra något kirurgiskt ingrepp. Om korsbandet är av kommer det först att ”lagas” när han vuxit klart, eftersom ingreppet kräver att man borrar i skelettet – och det gör man inte, eftersom det kan hämma tillväxten… Så, förhoppningsvis mår han bättre om 2 veckor och kan inleda sjukgymnastik… Jag håller tummarna för att böjprovet innehåller positiva besked – ingen läkare kan ju till 100% säga att korsbandet är av utan att göra en magnetröntgen – så jag hoppas innerligen att han säger, att ledbanden börjat läka och att korsbandet ändå inte är av (även om han trodde det).
Kan säga att jag är helt färdig – hade kunnat sätta mig och gråta i ett hörn, men det hjälper väl inte. Men jag hade gärna åkt på semester. Igen.
Det enda positiva i allt elände är att skadan är så otroligt ovanlig på barn, så att specialläkare och idrottsläkare strömmade till från hela Östra sjukhuset – så när det väl är dags för rehab och sjukgymnastik, så har man förhoppningsvis hjälp av de bästa som finns. Eller också inte.
Vi åkte skidor och David stack utför en backe. Inte alls brant. Vi ropade att han skulle vänta och han bromsade. Så fastnade höger skida i en snöhög och tog en otäck vändning. Det gick väldigt långsamt, men benet vreds mer än 180 grader och från flera meters håll förstod jag att det absolut inte kunde ha gått bra. Ja herregud – det är vår lilla otursfågel.
Blev gipsad från fotknöl till kalsongkant i Italien, med ordination om att han skulle vara stilla i 15 dagar (resultat: typ 15 timmar…). De sa att han hade haft en väldig otur, eftersom små barn sällan skadas på detta sätt (de är ju så mjuka). Röntgen visade inga benbrott (men det hade varit bättre), men läkaren sa att ledband och ligament var skadade. Vi skulle kontakta ortopeden när vi kom hem.
Sagt och gjort. Åkte till Drottning Silvias barnsjukhus förra måndagen: Då kom väl chocken: Inre ledbanden är av (vid knät), förmodligen även korsbandet. För att kolla det krävs en magnetröntgen – för en sådan måste han sövas… Nu är han gipsad i 2 veckor (fick nytt gips i gult och blått!). Därefter gör man en bedömning om man måste göra något kirurgiskt ingrepp. Om korsbandet är av kommer det först att ”lagas” när han vuxit klart, eftersom ingreppet kräver att man borrar i skelettet – och det gör man inte, eftersom det kan hämma tillväxten… Så, förhoppningsvis mår han bättre om 2 veckor och kan inleda sjukgymnastik… Jag håller tummarna för att böjprovet innehåller positiva besked – ingen läkare kan ju till 100% säga att korsbandet är av utan att göra en magnetröntgen – så jag hoppas innerligen att han säger, att ledbanden börjat läka och att korsbandet ändå inte är av (även om han trodde det).
Kan säga att jag är helt färdig – hade kunnat sätta mig och gråta i ett hörn, men det hjälper väl inte. Men jag hade gärna åkt på semester. Igen.
Det enda positiva i allt elände är att skadan är så otroligt ovanlig på barn, så att specialläkare och idrottsläkare strömmade till från hela Östra sjukhuset – så när det väl är dags för rehab och sjukgymnastik, så har man förhoppningsvis hjälp av de bästa som finns. Eller också inte.
Och positivt är förstås att David kan vara hemma med mig och att vi får massor av kvalitetstid tillsammans, även om jag naturligtvis får jobba lite emellanåt. Så det är väl så sant som det är sagt, att inget ont som inte för något gott med sig.
1 kommentar:
Ja, stackars den lilla otursfågeln!Vi håller tummarna för att allt skall gå så bra och smidigt som möjligt!
Ha en trevlig helg!
kramisar
Skicka en kommentar