Aj, vilket ryggskott!

Ligger helt plakat sedan i lördags med värsta ryggskottet... Sa till Martin på lördag eftermiddag, att vi nog borde ta en sväng i Dammekärr eftersom jag började känna mig lite stel i ryggen. Vi har ju sprungit som värsta dårarna de senaste veckorna. Sagt och gjort. Och det kändes bättre efter 3,5 km. Tills natten mot söndagen. Aj. Hela söndagen låg jag på en madrass på golvet och stirrade i taket. Kravlade mig upp när det var dags att hämta Sanna från ridlägret - tyckte att jag behövde miljöombyte, men den korta resan fram och tillbaka var tydligen mer än tillräcklig för mig. Natten mot måndagen var olidlig. Sov knappt någonting och måndag morgon kom jag knappt från madrassen på ovanvåningen ner till madrassen på nedanvåningen. Lyckades ringa in lite smärtstillande, som visade sig vara rena knarket - som tur var hann jag rådfråga en vän som jobbar inom sjukvården innan jag stoppade i mig tabletterna. Fick bli en kombination av receptfria Voltaren och Panodil istället. För mig som aldrig äter medicin (jag är uppfostrad med mantrat att all medicin är farlig och absolut bör undvikas!) räckte den kombinationen gott och väl till att få kroppen att slappna av. Äntligen lite vila för ryggen. Men, naturligtvis blev det ingen bestående effekt. Tisdag eftermiddag lyckades jag, efter ännu en mer eller mindre sömnlös natt, få tid hos min massör och det var skönt vill jag lova. Fick anstränga mig för att inte skrika högt när hon klämde i med hela sin tyngd, men jag ville inte riskera att hon skulle sluta. Hur ont det än gjorde, så kändes det som en befrielse. Men naturligtvis varade inte heller det så länge, så i morse var det till att knapra piller igen. Blir ju inte bättre av att jag varit tvungen att jobba en hel del de här dagarna (det är inte enkelt att hitta en bra ställning på en madrass med en laptop!) - har försökt bygga om mitt skrivbord, så att jag åtminstone kan stå upp. Ska investera i ett höj- och sänkbart så snart jag kan ta mig ut i livet igen - det borde jag ha gjort för länge sedan. Tja, kan väl säga att jag önskar att jag vore anställd igen - så att jag kunde vara sjukskriven och få tillåta mig att ha ont. Men å andra sidan - det har varit en bra vecka, så när vi åker på nästa resa, kanske jag till och med tycker att det var värt att ligga plakat i 5 dagar... Fniss!