Håll till godo!

Några mer eller mindre plågsamma julnoter som spelats under julstöket i eftermiddag :)

GOD JUL

Omedelbar verkan!

Nu snöar det i Nödinge!!!! Tänk vilken effekt min dans kommer att få i nästa vecka?! Längtar redan! Godnatt!

Jäkla storm!

Dagar av ösregn och stormbyar har lämnat mina adventsfina fönster i ett bedrövligt skick... Inte länge man fick glädjas över att ha det rent och snyggt... Får hoppas på en dag med plusgrader innan lucia och då göra en ny ansträngning! Tycker verkligen att fönster är finast rena...

Äntligen hög och kall luft idag, snörapport från Småland (yippie), så nu kära vänner börjar jag så smått min snödans! I nästa vecka går jag crazy på dansgolvet och önskar mig meterhöga drivor. Visserligen har inte allt kommit på plats som utlovat vid stugan, men nu borde den iaf vara tillräckligt tät för vintern. Så av med byggkläderna och ner i skidstället! Nu ska här tränas!!!!

Glöggmingel

Tack vänner för besöket ikväll - visst blev det ett lyckat glöggmingel med provsmakning av julskinka och årets första vörtbrödssmörgås? Nybakade lussebullar och glögg smakade också gott, för att inte tala om pepparkakorna med grönmögelost. Smaskens! Härligt att smygstarta juletiden - det enda som saknades var vintervädret! Ni får vänta på min dans i ytterligare någon vecka...

Det funkar med golvmopp!

...för den som eventuellt blev inspirerad till att rengöra taken följer här ett användbart tips: Det fungerar mycket bra med golvmopp med mirakeltrasa på. Se bara till att trasan är ren, damm- och luddfri! (Nu kanske ni tror att jag missade denna detalj själv, men nej - så roligt blev det inte! Var för en gångs skull förutseende och packade upp en helt ny trasa!) I skrivandes stund nöjd med resultatet - med risk för att jag under en solig dag kommer att upptäcka ev. missar!

Städmani

Nu är alla fönster putsade in- och utvändigt - med ett undantag: Det fönster som Martin tyckte var onödigt att ha öppningsbart och därmed lovade att alltid putsa på min begäran. Har så skett? Icke. Ytterligare en punkt på hans att göra lista när han kommer tillbaka från säljkonferensen (njuter denna gång extra mycket av att vara själv i 2 dagar - tycker att han hamnat i värsta 40-års gubbkrisen och därför är ett mindre trevligt sällskap!)!

När jag börjar storstäda och feja händer det inte alltför sällan att jag kommer på något nytt att putsa på. Som igår kväll. Hade länge stört mig över att någon (dvs den som byter glödlampor här hemma...) kluddat med icke rena fingrar i taket och tänkte att nu ska detta verkligen åtgärdas. Började torka, fortsatte att torka, torkade lite till, och lite till. Bytte vatten i skurhinken om och om igen. Torkade lite till...och så fortsatte jag i drygt 90 minuter. Nu tror säkert den muntre att jag på detta sätt torkat tak i hela huset, men icke - det handlar om några få ynka kvadratmeter i köket. Har ett par rader kvar att gå på - var ju tvungen att avbryta för pass på Sportlife, men nu måste jag vänta tills brasan brunnit ut - med kaminen i full gång blir det hett där uppe under taket. Det värsta är att jag i dagsljus dessutom inser att det jobbet jag utförde igår inte är med beröm godkänt, varför det blir till att gå över allt igen efter avslutad fejning idag. Summa summarum: Märkena i taket som jag snabbt skulle torka bort, visade sig innebära en hel del merjobb. Sedan är det ju skönt att ha ett rent innertak, men mina vänner - om ni inte känner att detta är ett livsnödvändigt måste, rekommenderar jag starkt att låta bli. Att städa över axelhöjd är inte alls en trevlig upplevelse!

Tog en paus i allt städande och unnade mig en timmes härlig powerwalk. Musklerna känns härligt spänstiga och fulla av energi (+++), medan konditionen fortfarande tryter (-). Måste komma igång med den biten för att kunna göra mig själv rättvisa i skidspåret i vinter. När, och om, det nu blir någon snö. Som ni vet, beror ju det på när hantverkarna kommer och lägger en sista hand vid stugan - innan dess blir det som bekant ingen snödans! Men ikväll börjar barmarksträningen med stavar och backträning på Dammekärr - det lär ge en hel del inspiration (och träningsvärk), så snart spritter jag väl loss i min vildaste snödans oavsett stugstatus och hoppas på den vitaste och snöigaste vinter i mannaminne!

Inte den bästa versionen av mig själv...

Att försöka vara den bästa versionen av sig själv är inte alltid så lätt, särskilt inte om även omgivningen tycks vara ur balans. Efter några riktiga maratonarbetspass vid stugan under helgen som gått (tack mamma och pappa för barnvakt!) kände jag mig inte riktigt redo för måndag morgon när klockan ringde i morse. Efter lite jobb under förmiddagen kände jag ändå hur batterierna började laddas igen och överskottet av energi (...nåja, det är nog ändå att ta i...) brände jag snabbt av på lite städning och fönsterputsning! Nu har David kommit hem från skolan, första läxpasset är avslutat, så nu ska jag gå loss på några fönster till. Även om det faktiskt bara är veckor sedan jag putsade dem senast, hör jag till dem som vägrar sätta upp diverse adventspynt i icke nyputsade fönster, även om jag naturligtvis är medveten om att rutorna redan imorgon kommer vara mindre rena än idag - men då är det åtminstone ny smuts!

Projekt stugbygge (där behöver jag definitivt putsa fönster!!!) går sakta men säkert framåt. Allt tegel är på, förutom 3 rader, där det ska upp kåpor över fläktar. Fasaden är i stort sett hel runt om - nu återstår bara fodring kring fönster för att få huset helt tätt inför vintern. Tja, det var kanske inte helt sant... för att kunna sätta sista raderna med panel och ribb på ena kortsidan, måste en hantverkare dyka upp för att mäta ut (och helst bygga) ett skärmtak... Men, i min värld innebär det hur som helst i princip klart.

Ja, dessa hantverkare... de är verkligen ett kapitel för sig. Har ända sedan semestern blivit lovad hjälp i princip under varje vecka. Tror inte att vi haft hjälp mer än 5-6 dagar... Det innebär naturligtvis att jag och Martin bygger betydligt mer än vad vi någonsin tänkt oss, vilket i och för sig är kul, men inte helt lätt när man ska kombinera med 2 heltidsjobb och en "ganska" aktiv fritid... Hantverkare S-E säger att det är bra att det dröjer mellan deras besök, för att vi på så sätt sparar pengar - förvisso sant - och positivt - men samtidigt knappast något jag bett om. Hade liksom inte räknat med att bygga ett helt hus på egen hand, utan har anlitat folk för att jag faktiskt VILL betala för att få det klart! Ja, vad ska man säga...

Har på kuppen fått en helt ny utbildning (till ingen kostnad, utöver en massa förbrukad personlig energi!) - känner mig redo att göra en helomvändning från översättare till snickare. Är snart fullärd. Har gjort precis allt. Gjutit plintar, rest stomme, snickrat panel, kapat ribb, tagit ut vinklar, lagt taktegel, lagt igen trossbotten och målat en helvetes massa löpmeter virke i Falu svart. Invändigt ska jag inom kort bli golvläggare och takmontör också - i ett senare skede köksmontör, finsnickare och tapetsör! Inte klokt vad mångsidig jag är! : ) Fick för ett tag sedan morfars gamla hammare av pappa och med den i handen flyger femtumsspiken genom väggarna - kan tro att den gamle snickaren stolt vakar över mig från sin himmelska snickerifirma!

Brukar ju ibland fundera över vad jag skulle vilja göra om jag inte satt på min kammare och översatte diverse textmaterial - nu kanske jag vet?! Fniss, anjo byggservice... Tål att smakas på!

Hur som helst är alla dessa timmar vid stugan (eller främst förargelsen över att ständigt behöva jaga icke närvarande hantverkare, som dessutom glömmer hälften av materialet när de väl kommer) orsaken till att jag just nu inte känner mig som den bästa versionen av mig själv. Snart, hoppas jag, att huset är tätt för vintern, så att vi kan ta en tillfällig byggpaus och återvända till ett mer normaliserat liv med utrymme för spontana kompisträffar. Känns inte bra att på sistone både ha tackat nej till tjejträff i Halmstad och kompisbesök från Småland i sista stund, för att hantverkarna planerat om och sedan ändå inte dykt upp. Sådant gör mig trött, överraskande nog inte så förbannad - antar att energin inte räcker till för några större känsloutbrott!

Önskar nu alla en riktigt härlig första adventshelg - kan inte lova er någon snö riktigt än - snödansen kommer jag först att göra när stugans yttre är tätt!

Kraftlös

Känner mig fullständigt urladdad. Önskar att det fanns mänskliga startkablar som snabbt och enkelt kunde få lite extra fart i maskineriet...

Banrekord i Finalloppet

I Finalloppet, som är säsongens sista tävlingslopp, har David under många år varit i överlägsen ledning efter halva loppet, för att därefter få håll och fullständigt ge upp. Vet inte om han någonsin haft håll i annan situation - det begreppet tycks inte finnas i hans värld. Förutom på Finalloppet. Tävlingen sammanföll naturligtvis med min träning i tunneln, så det blev Martin som fick ta hand om uppladdningen denna gång. Förutsättningarna var inte de bästa, eftersom David varit förkyld i drygt en vecka och på grund av halsont inte kunnat träna. Märkt av veckan som gått stod han i alla fall på startlinjen. Först ut i starten, som alltid, i ledning fram till sista backen. Då kom rivalen från Värnamo upp jämsides, som för övrigt är den ende som utöver David och en Stockholmskille kan tävla om titeln Sveriges snabbaste 8-åring, lyckades ta sig förbi och vinna med ett par sekunders marginal. Stolt 2:a blev David i alla fall på en imponerande tid - hela 15 sekunder under banrekordet. När jag pratade med honom i telefon efter loppet sa han: Om jag inte varit sjuk, så hade jag tagit honom i spurten, men nu ville kroppen helt enkelt inte. Jag tyckte att han skulle vara stolt som en tupp över sin insats, med tanke på att han faktiskt vunnit över sig själv. Han har verkligen alltid hatat Finalloppet och bevisade nu att han kunde bemästra det, även om det går av stapeln tidigt på morgonen, dvs. på en för honom ogynnsam tid (sett till resultat gör han bäst ifrån sig efter kl. 12.000!). Några elaka tungor har alltid påmint honom om att han brukar misslyckas i Finalloppet - kan tänka att de blev rejält tystade nu. Förstår faktiskt inte att vuxna människor kan vara så elaka mot barn och ge uttryck för sin missgynnsamhet, men det ligger kanske i den avundsjuke svenskens natur... Tur att man har möjlighet att välja sina vänner och kan omsluta sig av härligt positiva och energigivande människor! TACK för att ni finns (tror och hoppas att ni vet vilka ni är)!

Premiäråk

Så var det då gjort - säsongens första träningspass på snö! Helgen tillbringades i Torsby, där träningsläger i skidtunneln stod på schemat. Premiäråket på fredagkvällen var en smärre katastrof och lördagens 2 pass gav inte heller de svar jag hade hoppats på efter alla träningstimmar i gymmet. Smärtande armbågar och muskelfästen till trots ingav söndagens pass emellertid hopp inför den stundande skidsäsongen. Pulsen pressades upp till 180 i motluten för att snabbt falla tillbaka till runt 120 i utförslöpet, vilket åtminstone är en indikation på att kroppen är på väg i rätt riktning. Nu ska jag bara hitta nya pjäxor som är lika sköna som de helt utslitna "vinnarpjäxorna" - de två jag köpt på mig i hopp om att hitta rätt, får helt enkelt förpassas till källarens mörkaste vrå, eller skänkas till bättre behövande... Nya skidor har jag också beställt och de längtar jag efter att få testa på snö - förhoppningsvis låter inte vintern vänta alltför länge på sig! Nu vill jag komma igång - helgens konstsnö i en mycket märklig skidmiljö gav mersmak - men nu vill jag ha natursnö! Tack OK Alehof för mycket trevligt sällskap och ett alldeles förträffligt ordnat skidläger! Ser fram emot veckolägret i Orsa så snart det nya året inletts!

Ny klasseger

Utöver fotbollsmatch och innebandymatch med flera mål och assist hann David även med att försvara sin titel i P8-klassen i Stenshultsrundan i helgen. Med 12 sekunders marginal tog han hem segern och kunde ställa en ny fin pokal till samlingen. Grattis vår älskade kille - vilken fantastisk idrottare du är!

...och regnet det bara öser ner...

Konstant regn lyder väderprognosen för det senaste dygnet. När vi kom ut till stugan tidigare idag rann vattnet i en strid ström nedför uppfarten till huset (jag fotade för att minnas den "naturliga" vägen när vi anlägger en stig en gång i framtiden!), dikena var översvämmade av vatten och nya bäckar hade bildats. Har aldrig känt mig depressiv under höstmånaderna, men nu börjar till och med en väderoberoende årstidsbejakare som jag få nog av denna nederbörd. Tar det aldrig slut? Utanför fönstret åskar det rejält i skrivandets stund, även om temperaturen varken kan beskrivas som varm eller behaglig. Vad är det som håller på att hända? Hoppas att jag vaknar till solsken i morgon - och då inte enbart i sinnet.

Sanna trixar

Sanna har trixat på min dator och fått fram riktigt härliga bilder, tycker jag. Hon har foto på schemat i nya skolan och tycker att det är oerhört kul. Passar henne som fotar i tid och otid. Har fått en förfrågan om att göra vykort, så det ska vi försöka få till. Någon som känner till en bra sajt där man kan beställa provtryck?

Kanelbullens dag

På våra mörka breddgrader måste alla tillfällen att fira tas tillvara. Därför doftar nu huset härligt av nybakade bullar och nykokt rabarbersaft - allt för att sätta guldkant på tillvaron denna kanelbullens dag (fast vi gillar vaniljbullar bättre, så därför blev det vaniljbullar med kanel!). Hoppas att även du firat och unnat dig en kanelbulle (eller två) idag!

Vardagslyx

Igår kväll fick vi ett spontant infall, som absolut får bli en favorit i repris - bestämde oss för en vuxenkväll med Juha och Stina i stan. Blev middag på Lilla Tavernan, där den grekiska menyn fick våra smaklökar att hoppa höjdhopp av välbehag flera gånger om. Eller vad sägs om grillad halloumi med honung, fetaoströra med chili, grillade jätteräkor med tzatziki, vininkokt kyckling, kycklingsouvlaki, kalamatioliver och en klassisk greksallad? Det var det bästa jag ätit från ett restaurangkök på mycket länge och jag hoppas att nästa besök inte är alltför avlägset. Strax efter 21 var vi hemma igen - skönt med en 12-åring som kan vara barnvakt åt lillebror, när mamma och pappa unnar sig vardagslyx!

Härlig Stockholmshelg

Det blev en härlig Stockholmshelg med många minnesvärda ögonblick. Påbörjade resan upp redan på fredagen med stopp i Jönköping för att kika på Kinnarps Arena och Stefan Livs minnesplats (det var gripande), polkagristillverkning i Gränna och skön övernattning i Norrköping. Efter frukost lördag morgon styrde vi vår kos mot huvudstaden. Första stopp blev Vasamuseet, som verkligen imponerade på båda barnen. Efter lite spontan sightseeing på Djurgården tog vi oss över till Gamla Stan för lite mat innan det var dags att besöka slottet. David var väl så där intresserad medan Sanna gjorde en djupdykning i all konst som hängde på väggarna och tyckte att det var riktigt spännande. Själv måste jag säga att jag, liksom vid mitt senaste besök, slås av att jag tycker att slottet är en oerhört dyster plats att vara på. Mörka, murriga rum som stinker av gamla möbler! Glad att jag slipper sitta där på representationsmiddagar!

Efter många timmar i innerstaden var det så dags att ge sig ut på Lidingö för att träffa nyfunna Mallis-vännerna. Det blev ett kärt återseende bland både stora och små och det blev verkligen en toppenmysig kväll. Efter alldeles för få timmar med sömn gick vi upp och förberedde barnen (2 av 4) inför Lilla Lidingöloppet. Kom till tävlingsplatsen alldeles för sent och hann inte kika så mycket på banan - såg bara att det började med en rent djävulusisk uppförsbacke och sa därför till David att inte ånga på i vanlig takt utan försöka hålla tillbaka i början. Taktiskt sett gjorde han sitt livs bästa lopp och var oerhört nöjd när han kom i mål som 4:a. Efter att ha joggat sig igenom hela banan (1,7 km) insåg både jag och Martin att han tagit våra instruktioner om att ta det lugnt på lite väl stort allvar - killen var inte ens andfådd när han korsade mållinjen! Glad över sin fjärde plats och alla fina priser konstaterade han att nästa år kan jag vinna det här lugnt... Ja, ja - vi får väl se. Han befäste hur som helst sin plats i Sverige-eliten bland P03 och det börjar bli många som får upp ögonen för honom. Flera föräldrar tycker inte att vi är kloka som låter honom spela fotboll - själv tänker jag att han bara är 8 år. Måste man verkligen redan välja?!

Sanna dras med knäont sedan tre veckor tillbaka, vilket läkarna bekräftade som löparknä i förra veckan. Är ordinerad vila och jag hoppas sannerligen att det ger med sig snart. Hon haltar sig fram och har vansinnigt svårt att gå i trappor, men sista veckan har hon åtminstone inte gråtit sig till sömns av smärta. Uppkom efter att hon sprang orienteringstävling i ett par joggingskor hon inte använt på ett tag, eftersom orienteringsskorna blivit för små. Tydligen kan en sådan liten skitsak utlösa detta och det känns förstås riktigt surt. Hon längtar själv efter att komma igång, men det finns inte så mycket att göra i detta läge. Ridningen funkar tack och lov, så länge hon kan rida i ett och samma varv och skänkla med högerbenet! Ikväll är det ridning igen och jag gissar att hon inte tänker vila från den... Envis som få, men förhoppningsvis kry snart igen.

Bild lånad från Marathon-Photos.com

Missen

Vår kelsjuke gris, som idag gladdes oerhört när det premiäreldades i kaminen!

Sanna och hennes älskade Vangi

Dottern med favoriten Vangi på Stall Tofta!

Dunderförkyld

Dunderförkyld, ont i halsen och lite feber - därtill en snabbresa till Malmö för att fira syrrans flicka som fyllt 7, oerhört sen kväll för att slutföra det mest akuta som jag inte hann med förra veckan när jag fick agera snickare vid stugan på heltid... Måste röja vidare imorgon, men först väntar (tror jag) takläggning, så om 6 timmar träffas jag uppe på stugtaket igen! Hoppas på snabbt tillfrisknande - lider av träningsabstinens och trivs inte alls med att känna mig krasslig. Önskar alla en riktigt bra vecka! Nästa helg blir det Sthlm och besök hos våra nya bekantskaper från Mallorca - ser jag fram emot!