Våren är här!

Vilken helg! Strålande sol och massor av fix i trädgården. Jag har krattat löv och rensat häcken, luntat bort gammalt fjolårsgräs, hjälpt Martin att hugga ved och bara njutit av vårsolen. Mmm... underbart! Inte svårt att trivas då - och inte svårt att förstå varför Spanien ständigt återkommer som ett så soligt och härligt minne. Med solen kommer helt enkelt ett stort välmående, som lätt försvinner i grådis och kyla.

Sista veckan har varit sjuk på jobbet. Fick riktigt dålig feeling när jag natten till fredagen insåg att jag inte kunde somna för att hela kroppen kändes på helspänn. Hade tryck över bröstet och fick efter någon timme ropa efter Martin som fick komma in och skaka i armarna. Då stack det elakt i dem, från fingerspets upp till axel, över bröstet och ned i nästa arm, precis samma känsla som när en fot somnar. Fick nästan panik där inne i mörkret. Tänkte, att nu är min sista stund kommen, och ingen kommer ens att märka det.

Jaa, dödligheten har gjort sig påmind i släkten veckan som gått. Minns kanske mitt inlägg om hur jag skulle reagera om det verkligen hände något hemskt. Tja, nu är personen i fråga inte död ännu, men jag vet inte om det finns så mycket som en strimma hopp... Jag återkommer om detta en dag, när det inte är så sent om kvällen. Och kanske, kanske, kanske finns det då lite hopp? Ja, det ber jag verkligen till Gud om. Annars står en 6-åring och 10-åring i vår närhet utan pappa. Grymma tanke.

Kvarstår lite "skräp" efter jobbintensiven. Hoppas att det kan bli klart i början av veckan. Är så trött på leverantörer som segar... Sedan måste jag fakturera och bokföra, betala in moms och skatt. Kan inte fatta att det gått en hel månad sedan sist... Men - om jag gasar på i ett par dagar till väntar skidåkning i Kläppen torsdag-söndag, sedan några trevliga dagar med besök från Spanien och därefter 10 dagar i Italien. Mmm. Det ska bli underbart.

Men nu ska jag försöka sova. Det börjar bli dags. Dröm sött!