Lite positiva vindar

Känns som om det äntligen blåser lite positiva vindar över Nödinge: David slog ut allt motstånd i löpgrenarna i helgens friidrottstävlingar och vann överlägset trots att han är 1 år yngre än sina motståndare. Vilken kille! Jag måste bara tillåtas att lyfta fram honom! Sanna har provridit en ponny, slående lik Jaison!!, på Rellsbo gård, några kilometer härifrån, och fann omedelbart tycke! Det kändes som en sten lättade från mitt hjärta - hon har verkligen varit anti-häst och anti-stall sedan Jaison fick avlivas. Fullt förståeligt naturligtvis, men samtidigt så skönt att se henne le på hästryggen igen. Innan vi rusar iväg och köper någon ny ponny ska vi försöka provida kors och tvärs och hit och dit, och på vägen dit känns det bra att kunna vara medryttare på en ponny, vars ägare verkade mer än överförtjust i Sanna. Finns ev. ytterligare 1-2 ponnysar där som Sanna kan få låna, så det känns riktigt bra att ha hittat en fungerande lösning på så kort tid. Glad man blir, så fort det blir lite medvind i seglen. Kände bara att jag ville dela med mig av min glädje, med tanke på alla deppigheter som präglat vår vardag den senaste tiden.

Har också äntligen tagit itu med min rygg och lyckades komma till både sjukgymnast, ortoped och röntgen i förra veckan. I eftermiddag väntar fortsatt behandling av min/a/ förmodade diskbuktning/ar/ (jag tänker inte tänka i termer av läckande diskbråck, trots att det var vad min sjukgymnast trodde) och till och med det känns positivt. Ska bli skönt med en rejäl knådning av baksidan, nålar i skinnet och att hänga upp och ned på sträckbänk! To be continued, antar jag...