Jizerská padesátka

Ja, så heter långloppet som jag avslutade skidresan i Tjeckien med. 25 km i ett par plusgrader. Första gången med klistervalla under skidorna för min del. Kändes att man åkt många mil tidigare i veckan, men stakning och diagonalåkning funkade bra. Värre var det uppför. Benen kändes sega. Dessutom var jag för varmt klädd, så vid första vätskekontrollen gjorde jag ett 5-minuters stopp och såg till att få av mig lite kläder och öppna upp träningsjackan. Tunnare vantar och mössa av gjorde att det kändes mer uthärdligt i den sista backen uppför, 4 km... Var dock en mycket bra genomkörare och nyttig lektion i att jag nu åker så pass snabbt att jag inte behöver oroa mig för att frysa. Tiden blev 1.48.07, vilket jag måste vara oerhört nöjd med, även om det förstås stör mig att jag med mindre kläder och piggare benmuskler enkelt hade åkt 15 minuter snabbare.

Det var en härlig skidvecka i Tjeckien i sällskap av OK Alehof (orienteringsklubben). Alla visserligen kända ansikten sedan tidigare, men nu möjlighet att lära känna alla lite bättre, och vissa riktigt bra. Var riktigt härligt första tre dagarna med ca. 5-8 minusgrader, riktigt snabba spår och fantastisk skidåkning. Därefter väderomslag till runt nollan och på själva tävlingsdagen ca. +2/+4 grader. Blev riktigt tungåkt i spåren, så barnen ägnade sig mest åt pulkarace de sista dagarna, med undantag för lördagen, då de tävlade i Mini-Jizerská. David blev 5:a i sin klass och Sanna 12:a. Riktigt bra med tanke på tävlingens storlek och naturligtvis roligt och spännande att få möta barn från andra länder. Så, nu har alla i familjen förutom Martin gjort internationell tävlingskarriär i skidspåren! Fniss!

Besöket i Tjeckien bjöd på många minnesvärda stunder, men också en och annan nyttig läxa. Att se hur folk fortfarande lever i fattigdom, i dagens Västeuropa, gör att man känner stor ödmjukhet inför hur bra man själv har det. En gammal man kom en morgon dragandes på en släde med två spänner vatten i. Han saknade rinnande vatten i sitt lilla hus och jag antar att dusch inte var och tänka på förrän till våren för hans del! Matlagningen på hotellet var också ett eget kapitel. Jag hade verkligen ställt in mig på enkel kost, efter rapporter från de som var med på resan förra året, men blev faktiskt positivt överraskad över att den mesta maten i sin enkelhet var helt ok. Enkelt var ordet, men vällagat. Fantastiskt att se hur de tog tillvara allting. Inga såser, utan till kyckling och ris serverades buljongen från kycklingen. Av överbliven mat från kvällen innan gjordes nästa dag till lunch en god soppa. Ingenting gick förlorat. Av överbliven havregrynsgröt på morgonen gjorde de på kvällen dessert med grädde, choklad och rom, men då tipsade jag mamman i köket om att man kunde göra grötbullar istället! :)

På hemresan satt hela bussen och snörvlade och själv dras jag också med en förkylning. För lite sömn har dessutom gjort mig extra hängig, så ännu har det inte blivit någon träning på hemmaplan. Kanske imorgon. Det kom ju ny snö i natt, så det är klart att jag längtar ut i spåret igen.