Västgötaloppet

Det blev en strålande skiddag i Ulricehamn igår. Efter isiga spår i Dammekärr under veckan som gick, med ett pulserande och svartblått blåmärke på vänster höft som resultat, kändes det skönt att återigen få byta skidmiljö. Hade dock inte vågat hoppas på så perfekt före - fantastiskt fint preparerade skidspår, absolut Tjejvasaklass, därtill riktigt bra vallade skidor som jag lyckades med helt på egen hand. Två omångar klistervalla, Rode Chola i botten, Start Wide ovanpå och längst ut blå kallvalla. Lila parafin på glidytorna och åkupplevelsen var total. Wow! Kom i mål på finfina 1:27:28 på 20 km och känner mig supernöjd med min 6:e plats. Var liksom förra veckan tråkigt trångt i starten och första kilometern var riktigt seg, men därefter var det egentligen ganska ok. Förutom i uppförsbackarna. Blir så förbannad på de skidåkare som inte kan hålla till höger. Skrek flera gånger att de skulle flytta sig längre fram, så att man fick skida uppför backarna istället för att saxa. Grrrr!!! Hade så gärna velat få ett perfekt lopp och se vilken minuttid jag kan komma ned på. Hoppas på fortsatt vinterväder under veckan, så att jag kan få ett nytt försök till helgen. Kommer dock att vara svårt att matcha spår och tider - det var verkligen fint igår. Lycka i min själ!

Igår var för övrigt första långloppet för Martin. Vi stod bredvid varandra på start och jag sa åt honom att ta varje chans till omkörning som fanns. Ganska tidigt fick jag en lucka på högerkanten och drog förbi ett hundratal. Kvar blev Martin som sedan kämpade i 8 km innan han hann ikapp! Kom springande i en uppförsbacke och körde förbi mig. 2 km senare var det vätskekontroll. Där är jag faktiskt ganska rutinerad, om jag får säga själv, och fick in ett riktigt bra ryck förbi en seg klunga. Hörde Martin bakom mig: Men vad fan ska du ta vägen nu då? Hade sedan honom bakom mig fram till målllinjen, som vi korsade exakt samtidigt! Såg flera kvinns i spåret som lotsades runt av sina män och känner mig därför extra stolt över att jag fick vara dragplåster åt Martin. Han sa att om det inte vore för att han visste att jag låg före, så hade han gett upp flera gånger om. Före start var han ganska kaxig och tyckte att vi nästa gång borde åka ett 42 km lopp. Kan du göra, sa jag, men jag håller mig omkring 20 km. Efter loppet var han ganska nöjd med 20 km och premiären på 42 lär nog dröja för oss båda! Fniss. Var riktigt kul. Och förstås skönt att han inte slog mig med någon fjuttig hundradel. Herregud - låta mig ligga där och göra jobbet för att sedan försöka göra en slutspurt?!! Stängde honom fint på upploppet och känner mig härligt nöjd! Jättekul dessutom med en sport där vi konkurrerar på lika villkor. Han är naturligtvis starkare än mig, men jag mer uthållig med ett jämnare tempo. Han tar mig i nedförsåkningarna, medan jag är snabbare uppför. Ja, det var verkligen en kanondag.

Barnen ville vara hemma och Sanna tog med David på fotbollsträning på morgonen. Gick hem från Vimmersjön, gick sedan till torget och åt lunch på McDonalds, för att sedan tillbringa eftermiddagen sjungandes i "Kören för alla", som uppträdde i kyrkan kl. 17. Var en riktigt härlig och glad föreställning och en toppenbra avrundning på en perfekt dag.

Nu ska jag vila kroppen i några dagar och fundera över när och var det blir dags för nästa skidäventyr. Ha en riktigt bra vecka!