Tyvärr, tyvärr...

Ja, av en mystisk anledning försvinner allt som oftast material när man ska publicera det på bloggen, så därför blir det två inlägg idag. De säger ju att det är fegt att sejva (för att försvenska eng. save), men det skiter jag i. Jag är trött på att behöva skriva in all information 100 gånger. Tror att jag ska börja skriva i Word och sedan bara kopiera in texten på bloggen... Känns lite mer tillförlitligt.

Nåväl.

Påskveckan var ju även veckan när Spanienvännerna skulle komma till Sverige och visst är de här. Både Anna med Ebba och Alva (Asse är och jobbar i Finland) och Anna G med Jack och Bianca. Hade planerat att de sista tre skulle ha kommit hit ett par dagar denna veckan, men Anna G hade skickat ett mail när vi var borta och skrev att schemat blev för fullspäckat. Som tur var hade jag inte avslöjat något för barnen, vilket gjorde att vi slapp en stor besvikelse. Inte heller Anna F med fam. lyckades fixa med bil under besöket, så igår kväll bestämde vi att jag och barnen skulle åka ned och möta dem i Ängelholm. Så i morse när jag ringde för att säga att vi skulle åka, hade Anna tyvärr tråkiga nyheter. Alva hade kräkts hela natten, så knappast läge för besök. Anna G var också där med sina barn och de var vrålförkylda. Återigen tackade jag Gudarna för att jag endast meddelat Sanna och David att vi skulle på hemlig utflykt idag och inte närmare specificerat. Om de vetat att de skulle gå miste om sina fyra bästa Spanienkompisar, så hade väl en större katastrof varit oundviklig. Nu fick det bli påskfest på dagis istället och lek med bästisen Louise, på eftermiddagen ridskola.

Är ju verkligen typiskt. Jag har verkligen längtat så himla mycket efter att träffa dem alla och så blir det bara pannkaka. Om jag inte fyllt på reserverna i Kläppen så hade jag nog varit helt knäckt nu, men med Italien i sikte och nya sköna lediga dagar, så blev besvikelsen mindre. Men ändå tråkigt att inte kunna ses när det inte är mer än dryga 20 mil som skiljer oss åt.

Men sånt är livet.

Nu ska jag packa till revisorn - imorgon väntar årsbokslut och deklaration. På torsdag ska jag packa och förbereda inför nästa skidresa. Samtidigt som det blir tråkigt att vara utan David och Martin (ja, för det är ju den turordningen som gäller!), så ska det bli jättemysigt att få tid bara tillsammans med Sanna. Att mamma och pappa är med på samma resa ska också bli jättekul. Eller också en katastrof! Det finns nog anledning att återkomma till detta.

Om vi inte hörs före Italien - må så gott alla vänner. Nu får vi faktiskt se till att träffas snart.