Många tankar som rör sig i mitt huvud just nu. Har de senaste veckorna kännt mig uppenbart orolig för en nära vän, men vet inte hur jag ska tackla problemet. Mina tankar är kanske helt ogrundade, men jag har bara den starka förnimmelsen av att något är fel. Fråga!, säger ni kanske, och tro inte att jag inte har försökt. Men bara med nekande svar. Allt är bra.
Men neej, det är något som inte stämmer.
Ibland tycks människan tro, att det är bättre att rida ut stormar på egen hand, men i det här fallet tror jag absolut inte att det är lösningen. Jag skulle vilja finnas där i denna svåra stund, vilken jag är säker på att hon genomlider, men har alltså ingen nyckel in.
Det känns extra tungt, för det finns få vänner som hon. Tanken på att hon lider i tysthet gör mig ledsen i hjärtat. Jag hoppas att hon snart ska berätta.
Min vän, om du läser detta - jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar