Stackars mamma

Vilken vecka det har varit... Just när jag börjat återhämta mig efter halsflussen, har stackars mamma gått och blivit sämre igen. Inte för att det påverkar min fysiska hälsa, men det känns otroligt tråkigt att inte kunna finnas till hands på närmare ort. Nåja, skadan är absolut ingen nyhet, men långfärdigheten inom sjukvården har gjort att svaret låtit vänta på sig, även om både hon och vi omkring naturligtvis har anat det värsta. Så kom då domen i veckan: 2 nya frakturer i bäckenet (utan att hon vet med sig att ha gjort någonting) och de 3 sedan tidigare fortfarande oläkta. Inte undra på att hon har ont, stackarn. Blir samtidigt så besviken över svenska välfärdssystemet, som i hennes fall visat sig inte alls fungera. Får återigen tacka övre makter för att jag har fördelen av att ha privat läkarvård, som hittills (det bör nog understrykas för säkerhets skull) fungerat klanderfritt. Ja, utmärkt, faktiskt. Som det ska göra när man är dålig och redan i ett utsatt läge.

Förutom tråkigheterna med mamma är allt faktiskt bara toppen. Jobbet känns för närvarande både kul, lagom och utmanande, barnen är friska och mår bra och mannen gör inget större väsen av sig! Kissen har, årstiden för vana, lyckats få ett ormbett i kinden och töms nu dagligen på diverse klet och gojs. Men, i år är huvudet åtminstone inte dubbelt så stort. Nejdå, han har repat sig riktigt bra. Alsolsprit och Voltaren funkar utmärkt för hemmaveterinären! Blev precis bjuden på "bonnkakor" som maken bakat tillsammans med barnen. Nu har de åkt iväg på friidrottsträning, så jag ska passa på att få lite gjort här hemma innan det blir fullt ös igen. Kramar till alla.