Tonårskärlek gör ont - drömmen om Yohio

Så länge dotterns tonårskärlek begränsar sig till sötaste Yohio, känns det som ett självklart val att skjutsa henne land och rike runt för att få uppleva några timmar av härlig tonårsförälskelse. I fredags kväll mötte vi upp syrran och hennes dotter i Helsingborg för konsert och idolträff. Sannas lycka visste inga gränser på vägen dit och det var två glada tjejer (och två glada mammor) som steg in på Helsingborg Arena. Break the Border Tour imponerade både på mig och Sanna som hört dessa låtar miljontals gånger, men också syster och lillkusin, vars Yohio-erfarenhet i princip var begränsad till Heartbreak Hotel. Med inslag av metal var det en störtskön konsert. Vi fyra rockade loss rejält och gjorde allt för att få igång publiken runtomkring oss. Antalet mobiltelefoner som lyste i mörkret, förmodligen för att föreviga stunden, var nästan skrattretande högt. Varför inte njuta av stunden och uppleva känslan där och då? Kalla mig gärna gammaldags, men hur man kan välja att inte vara närvarande i ett ögonblick som detta övergår helt enkelt mitt förstånd.

Stor- och lillkusinen på konsert tillsammans med rockmorsorna!

Yohio hade som vanligt skön närvaro på scen och lyckades charma både gammal och ung. Efter att ha dragit igång den orockiga publiken i en fem minuters lång applåd (heja oss!) bjöd Yohio på två extranummer och nu äntligen tycktes publiken landa i arenan. Direkt efteråt var det som vanligt signering och kön ringlade sig lång och bred. Det ingick absolut inte i vår plan att hamna i denna kö, men eftersom vi gärna ville få bonustid med syster och kusin och ändå blev kvar i lokalen för att prata, tyckte Sanna och Elin slutligen att vi lika gärna kunde vänta ut de tusentals fansen och se till att hamna sist i kön för att få en pratstund med Yohio. Sagt och gjort. Det blev ett känsloladdat ögonblick där lillkusinen var överlyckligt nöjd och kände magpirr över att Yohio minsann sagt att hon hade snyggt hår och där storkusinen kämpade med att ge uttryck för sina innersta känslor. Yohio bad henne berätta och mötte hennes blick, men tagen av stundens allvar var det till slut tårar som fick tala för alla känslor. Eftersom kramar inte utdelades (föreställ er kaoset bland tusentals fans) var svaret på hennes avslutande fråga naturligtvis given, men som plåster på såret gick hon till pappa Tommy och frågade gråtandes om hon inte kunde få ge honom en kram och låtsas att det var Yohio. Söt! Älskar dig, modigaste Sanna!

Snygga bakgrunder avlöste varandra.

Att få fram det man innerst inne vill säga är inte alltid lätt...

...men att möta sin tonårsförälskelse är förstås ändå alldeles underbart!

...även om det gör ont...

Sol

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...

Hösten är härlig, åtminstone på vår altan!

I fixartagen

Första höstdagen gav mig en oerhörd lust att påbörja ett nytt projekt. Något lagom stort, som inte skulle kräva alltför stor inblandning från min projektfientlige äkta hälft. Först ut blev vardagsrummet, som utöver nya krukväxter även fått sig en omgång av min kreativa ådra. Symaskinen bestämde sig för att vara kompis, vilket resulterat i tre gardinpar, en omklädd stolsits, skåpsinredning och en helmysig pläd. Därtill lite piff i form av nya kuddar, en fin antik spegel och ommöblering. Resultatet blev över förväntan. En lugn och harmonisk vardagsrumsmiljö, som gjord för mysiga höstkvällar. Lite ny färg på taklister tänkte jag försöka fjäska med Martin för att få till (inte bra för mina höfter att balansera på stegar). Sedan har jag förstås även en idé om liggande träpanel i drivvedsbets på ena kortsidan, men det där tänker jag fundera lite extra över innan jag genomför. Det kan ju tänkas att det finns något mer akut att genomföra innan dess...

Konsten att skynda långsamt

Max 30 minuters promenader i makligt tempo ett par gånger i veckan... Ja, så har de senaste veckorna tyvärr sett ut. Men efter sommarens konvalescens är jag ändå glad att överhuvudtaget kunna genomföra något som liknar (nåja, en sanning med modifikation) motion. Att skynda långsamt är väl annars inte min starkaste sida, men just nu känner jag verkligen inte att jag har något val. Minsta lilla ökade tempo eller tid i promenadskorna ger ett helvetesdygn, så det är bara att hålla ut. Kroppen tycks hur som helst ha vant sig vid ett lugnare tempo och det känns inte längre som om jag klättrar på väggarna trots avsaknaden av "riktiga" träningspass. Är faktiskt glad över att överhuvudtaget kunna gå på promenad OCH sova en hel natt utan att ha ont. Min plan var först att börja belasta och ta mig tillbaka till gymmet i oktober, men så kommer det inte att bli. Vore bara dumdristigt att börja belasta innan jag ens kan promenera i det tempo jag önskar. Får helt enkelt bli ett rehabår, där alla personliga krav/önskemål om att överträffa mig själv får läggas på is, eller kanske snarare frysas in i kubikmeterstora isblock. Det känns ändå okej. Sanningen är faktiskt den att ett liv utan träning är riktigt skönt när man frigjort sig från tankarna på att prestera och accepterat det faktum att upptränade muskler fullständigt försvinner (åtminstone visuellt). Känner en inre balans, trots (och kanske tack vare) årets motgångar, som definitivt  ger perspektiv på tillvaron.

Tanke för dagen

Visst är det underbart när det fortfarande är sommarvarmt i mitten av september och man i princip dagligen kan unna sig en timme i solen under lunchen? Sommarkyssta kinder som inte kräver smink för att se höstpigga ut, utslitna sommarkläder och skor som man bara inte vill göra sig av med eller byta ut för att krångla sig ned i vanvettigt svettiga långärmade plagg och fodrade höstskor. Visst ser jag att omgivningen börjat klä sig för höst (och emellanåt till synes även för vinter!!!), men än är det länge tills jag tänker överge bara ben och sandaler! Förstår inte hur människor står ut där de går i sina jeans och trendiga dunjackor. Själv njuter jag av att låta kroppen andas och får panik bara jag tänker tanken på långbyxor. Nej, det får minsann bli en dygnsmedeltemperatur på under 10 grader för att jag ska överge sommaren, tunna linneplagg och favvoshortsen! Jag tänker inte hälsa hösten välkommen genom att klä mig i för säsongen onaturligt varma plagg, utan tänker istället hänga fast vid den härliga sommaren så länge det går. Jag är säker på att det blir fler soltimmar under lunchen framöver. Inte bara för att jag har världens mest generösa arbetsgivare, utan för att sommaren, åtminstone i mina tankar, är här för att stanna. Dessutom älskar jag mina solkyssta kinder.

Härliga sommarlov

Så kom då dagen, då det 68 dagar långa sommarlovet tog slut. Det var två förväntansfulla barn som jag skjutsade till skolan idag, där de liksom övriga 246 elever togs emot av alla lärare ute på skolgården och rektorn höll, som traditionen bjuder, sitt årliga invigningstal. Och så var allt igång igen. De långa, härligt lata dagarna ska nu återgå i vardag, med allt vad det innebär. Efter en så underbar sommar som denna verkar dock hela familjen vara förväntansfull och motiverad inför allt som komma skall. En rofylld dimma tycks denna sommar ha landat runt var och en av oss. Det har idel varit glada miner och barnen har inte alls tröttnat på varandra på det sätt jag upplevt tidigare sommarlov. Jag vågar till och med påstå att det har varit min bästa sommar någonsin.

Skolstart idag, 22 augusti.

Efter de inledande sommarlovsveckorna med fotbollsskola, midsommarafton, Davids födelsedag, Yohio-konsert, kalas i Rörtången och Allsång i Stockholm började så sakta semesterveckorna närma sig. Redan i slutet av vecka 27 flyttade vi ut till stugan, trots att Martin hade några dagar kvar att jobba. Vecka 28 var Sanna på ridläger och lika onåbar som tidigare år, uppslukad av vännerna och finfina Sol. Kusten smektes fortfarande inte av riktigt så varma vindar som inlandet, vilket tydligt kändes i den friska vinden på Äggdals klippor när det på Martins födelsedag blev dags att hämta hem dottern. 

Martins semester började på allvar vecka 29 och de härligt soliga dagarna fortsatte att avlösa varandra. Stuglivet kändes perfekt och lika avslappnande som vi på förhand hoppats på. Det blev hela 22 sköna nätter i rad vid vårt lilla smultronställe, många av dem tillsammans med goda vänner och släktingar på besök. Solen fortsatte att skina över Sommarsverige och familjens glada humör med den.

Kul att köra båt - snart klarar jag att dra igång motorn själv och då sticker jag och Sanna på egen hand!

Kajakpaddling föll Sanna i smaken och lämnade ömmande bevis på Martin!

Playa Solvik såg naturligtvis undertecknad till att inviga med skylt tillverkad av strandved. Tillsammans med goda vänner gjordes också diverse röj utmed stranden och oj, så fint det blev!

Juli bjöd på underbart varma kvällar, ljumma kvällsdopp och fint månsken.

Vår nyanlagda stenpir, made by Martin and Sigge.

Fantastiska dagar resulterar naturligtvis även i fantastiska nätter - med de fortfarande varma klipporna mot kroppen, trevligt sällskap och magiskt månljus var nätterna vid sjön förföriskt underbara!

Som avbrott i sommarstugelunket blev det en utflykt till Skara Sommarland i vecka 30 tillsammans med familjerna Björk och Larsson. Detta var inte bara dagen då jag höll på att svimma när jag såg David flyga fram i årets nyhet Big Drop, utan också dagen då vi nästan bestämde oss för att köpa hund. Men när tankarna efter massa överläggning fick ta över känslorna, så hamnade denna kille på annan ort. Känns fortfarande ledsamt, även om jag tror att beslutet var det rätta.

Rocky.

Under sommaren fick vi vid flera tillfällen även nöjet att mysa med två extra barn (förutom alla barnens kompisar och kusiner som varit på besök/flyttat in vid olika tillfällen). Med Polly och Unni har man aldrig tråkigt en enda minut. Puss mina små skyddslingar!

Godbiten Polly!

Unni, ständigt med ögon för favoriten Sanna.

Vår stora djurvän till dotter har haft diverse husdjur under sommaren. Grodorna kändes okej, men när katten tog in en ödla som lekkamrat, sa mamma naturligtvis STOPP!!!

Sommarbarn som vi har blev det förstås även födelsedagskalas i Solvik. En lycklig 14-åring var förstås överförtjust i sin Berlin-resa med biljetter till islandshäst-VM, iPhone 5, trådlösa högtalare, kläder och kuverten med kontanter, bland mycket annat. Grattis feining!

I mitten av vecka 31 bytte vi som hastigast stugliv mot hemma miljö. Några timmars jobb blev det också innan vi styrde kosan mot Falkenberg och goda vännernas sommarparadis i Glommen. Det blev två härliga dygn tillsammans med familjen Salomonsson, som vanligt med fantastisk mat och avslappnad, uppsluppen stämning. Ibland är livet verkligen perfekt. Som dessa dagar.

Det är något magiskt över kvällsljuset vid havet.

Eriksson #24 - vårt fotbollsproffs!

Sanna fångad på bild, högst motvilligt.

Som förrätt till de underbar/t dyra/, men oj så goda havskräftorna blev det turridning på islandshästar med diverse incidenter, såsom avåkning, lossat träns och hästrullning. Tur att mammorna hade förstånd nog att sköta marktjänsten denna dag!

Några som absolut vill testa igen var Emil och hör och häpna: David!!! 

04.30 var männen uppe för att vittja fiskenäten med några fina plattfiskar som resultat. Underbart fin morgon, som jag bara inte kunde låta bli att plåta.

Lika vacker solnedgång.

Andra veckan i augusti var sista veckan på semestern. Vi hade kompisar på middag hemma, firade 7-årig bröllopsdag och vinkade hejdå till Sanna som åkte med stallkompisarna till Berlin. Vi andra tre tog bilen till goda vänner i tyska Oldenburg och fick en perfekt avslutning på semestern. David lär aldrig glömma besöket på Dortmunds arena Signal Iduna Park och jag inte hans otroliga tacksamhet över att vi åkte dit. De 25 extra milen enkel väg (och de många inköpen i fans-shopen) var en väl gjord investering och betalade sig tusen gånger om genom hans många kramar, glittrande ögon och underbara pojkdrömmar. Det blev en fantastisk dag, som definitivt kommer att bita sig fast på fler än hans näthinnor. 

På den gigantiska arenan.

I Borosseum måste man naturligtvis låta sig fotograferas med alla pokaler.

David och Tim tyckte att vi skulle köpa med oss en ny solstol hem!

Borussia Dortmund - echte Liebe, enligt David.

Jodå, David tyckte minsann att mamma och pappa också skulle fotas i spelarstolarna!

  

Pojkdrömmen om att en gång få spela här som aktiv frodades med en extra glimt i ögat denna dag.

Man måste naturligtvis prova på lite uppvärmning på en arena som denna.

Och det som strängt förbjudet inte får vidröras måste man ju bara pilla på!!!

Mysig trädgård med damm och pergola med glastak, fantastisk gästlägenhet, god mat och många glada skratt. Bättre avslutning på semestern hade jag inte kunnat tänka mig.

Det fina huset från framsidan.

Tillsammans med våra tyska vänner.

Ser du vad som förändrats?

På cykeltur genom mysiga Oldenburg - hit återvänder vi gärna snart igen! (Och vad duktig du blivit på engelska David - det passar verkligen perfekt med tanke på alla vänner du har runtom i världen).

Skippy somnade gott när vi åkt! En härlig 7-månaders hundvalp, lugn och väluppfostrad på ett sätt jag aldrig skådat. Martin såg direkt lösningen: Om vi någonsin skaffar hund, så blir det en tysk!

Tillbaka till Sverige efter några timmar i bil. Solnedgången i höjd med Falkenberg var lika underbar som sommaren för övrigt. 

Härliga sommarsysslor

Vilken härlig start på sommarlovet vi haft - i helgen avlöste gästerna varandra i stugan och mellan besöken lockade vädret både till bad från klipporna, städning på stranden, bokläsning och vedhuggning. 

En vecka med jobb kvarstår innan Martin går på semester - det ska bli riktigt skönt! Hoppas bara att mitt jobb låter mig känna mig precis lika semesterledig som förra sommaren!

Storstädning och ommöblering

I måndags drabbades jag och Sanna av projektmani och gav oss tidigt ut på tapetjakt. Eftersom det vi ville ha inte fanns i lager, flyttades snabbt fokus till ommöblering och storstädning. Här är resultatet:

Omvandlingen från USA-tema till blommigt sommarflickigt gjorde rummet ljusare, ommöbleringen bidrog dessutom till att rummet känns större. När vi landat lite i detta blir det nog en fondtapet vid sänggaveln.

Davids rum genomgick också en omvandling med fotbollstema och ommöblering. När han igår gått loss och fått upp affischer och diverse tingeltangel på väggarna var han överförtjust nöjd.

Ännu en fördel med sommar och sommarlov (läs: säsong utan aktiviteter) - det blir så mycket tid över till att fixa. Någon dag i veckan hoppas jag även kunna engagera maken i mina projekt (jag behöver hjälp med att flytta garderober!) - renovering av övre hallen känns prioriterad, tycker jag...

Tjejweekend mitt i veckan

Sommar och sommarlov skapar utrymme för många spontana aktiviteter - älskar sånt! Bokade med kortaste varsel Stockholmsresa med SJ och övernattning på natursköna Scandic Foresta på Lidingö (kan varmt rekommenderas). Tidigt tisdag morgon drog således jag och dottern iväg på en härlig tjejweekend, mitt i veckan. Destinationen tisdag kväll var naturligtvis given: Allsång på Skansen där en viss Yohio skulle medverka... Åkte först ut till hotellet med packningen och därefter direkt till Skansen. Med facit i hand skulle vi kanske följt Martins instruktioner om att åka direkt till Skansen, men jag kände ändå att jag ville ha koll på tunnelbana och busstider, så det fick bli en sväng ut till Lidingö först. Till Skansen kom vi strax efter kl. 14. Hur mycket folk som helst kring Solliden-scenen. Sanna fick dock plats precis vid scenrampen, där artisterna brukar ta sig ut och fjortis-publiken skrålar som bäst. En filt breddes ut och en semesterpicknick á la onyttigheter dukades upp. Smask! Efter en stund så kom vi på idén att vi kanske ändå skulle ställa oss i kön till sittplatserna (de hade tydligen varit fullsatta strax före kl 13, så om vi inte tagit omvägen om Lidingö, så hade vi alltså redan haft en sittplats...). Sanna stannade kvar på filten för att bevaka sin plats, om jag nu inte skulle lyckas med mitt mission. 4 timmar, två repetitioner, ett genrep och ett helt människokaos senare stod jag som nummer ett i kön - och vi fick plats. Ganska långt bak, men mitt framför scen och tryggt placerade för att slippa risken för att få en mikrofon uppkörd i ansiktet - perfekt för vår smak, med andra ord. På TV-sändningen syntes vi endast med förstoringsglas och bara för oss som visste exakt vad vi satt! Hade Sanna stått kvar på sin ordinarie plats hade hon förmodligen fått TV-tid minst 10 gånger under allsångstimmen och säkert fått sjunga också, men hon föredrog faktiskt en sittplats - och ja, det var oerhört skönt med ryggstöd efter fyra timmar i upprättstående position.

Det blev hur som helst en magisk kväll med nästan 19 000 besökare, strålande sol och en fantastisk stämning. Yohios framträdande (framför allt i eftersändningen) var bland det bästa jag någonsin sett live och när hela Skansen bröt ut i galen allsång och dans med Skifs Michelangelo var det så att håren ställde sig upp på hela kroppen. Fantastiskt häftigt!

Sanna stötte på Isa, en tjej som hon följer på sociala medier och dessutom flickvän till en av Yohios kompisar och var som vanligt i Yohio-sammanhang lyckligast i världen.

Fick mycket kärlek efter att tålmodigt ha köat i fyra timmar. Anything for you, fina Sanna!

Närkontakt med Yohio under genrepet. ("Jag rörde honom på armen, mamma!")

Skansen, nu kör vi!

Onsdag förmiddag före hemfärd blev det lite shopping i centrum. ABBA-museet får vänta tills nästa Stockholmsbesök i september. Kändes rätt att låta dotterns intressen styra och jag kan inte säga annat än att resan blev bästa möjliga avslutning på hennes 13:e levnadsår och mitt 13:e år som mamma. Och man kan verkligen inte annat än älska Stockholm på sommaren.