Premiär i skidspåret

Trots att snön legat tjock i nästan en veckas tid har det inte blivit några skidspår i Dammekärr ännu. Tog en långpromenad upp dit i fredags, i iskyla som riktigt bet i kinderna, bara för att konstatera att det nog skulle bli en ganska slirig premiär i spåret. Efter zumba-passet igår kväll beslutade jag mig dock för att trotsa spårkommittens ovilja att göra spår (eller vad det nu beror på), och efter 4 km kändes det ganska hyfsat ändå, ospårat som det var. Blev ett fall på första varvet - fick ena skidan utanför den "pressade" kanten och välte helt enkelt ned i ett dike. Kunde inte mer än skratta åt min uppsyn. Gjorde sedan en klassisk "halka på ett bananskal"-vurpa och slog i bakdelen rejält, men det var bara att resa sig och åka vidare och bjuda barnen på ett rungande skratt! Ikväll blir det skidpass nummer 2 - klubben anordnar skidträning för barnen och då tänker jag passa på att åka, förhoppningsvis både länge och väl. Längtar redan!

Loggbok, stugrenovering

Snön fick våra tankar på stugrenovering att läggas på is under helgen som gick - backen upp från stugan är helt enkelt inte helt vintervänlig för bilar som saknar 4-hjulsdrift! När solen tittade fram idag kunde vi dock inte hålla oss ifrån vårt [blivande] paradis, trots att termometern visade på -14 när vi kom fram. Brr! Tog en stund innan kaminen blev varm, men som tur är funkar kofot även tillsammans med tjocka tumvantar. Rev spånplattor och gipsskivor i innerväggar under ett par timmar och hoppas nu kunna stämma möte med snickaren för att fundera över hur vi bäst går vidare. Har massor av tankar och funderingar som vi bara längtar efter att förverkliga. Men samtidigt skönt att snön kom och bromsade lite - då får man tid att fundera lite extra, så att man förhoppningsvis slipper ångra en massa beslut i efterhand. Hoppas på bra väder i helgen, så att vi kan stöka vidare.

Loggbok, stugrenovering

Måndagen den 15 november
Vi får nycklarna till stugan och styr omedelbart vår kos mot Solvik för att börja röja bland möbler och husgeråd som lämnats kvar. Fyller en hel släpkärra med skräp som vi kör till tipppen.

Fredagen den 19 november
Åker ut till stugan så snart barnen slutat skolan och börjar gå loss på inredningen! Vi river ut köket och börjar slå ned väggar. Barnen river loss tapet i ena rummet och är så flitiga till att hjälpa till. De hittar en tidigare fiskrök i trädgården och börjar naturligtvis leka med elden och har riktigt roligt i flera timmar. Mamma och pappa kommer förbi framemot kvällen och följer sedan med hem till Nödinge. David börjar känna sig dålig.

Lördagen den 20 november
Snöoväder sätter stopp för vår fixardag i stugan, dit 10 vuxna anmält sig. Pappa, Martin och Sanna trotsar dock vädrets makter och tar sig fram på sliriga vägar, medan jag och mamma stannar hemma och kurerar David. När vi lite senare på dagen ansluter har innertak i kök och tidigare sovrum rivits ned, gammal isolering avlägsnats och takstolar frilagts. Plötsligt känns vår lilla stuga riktigt rymlig! Mamma fixar efter bästa förmåga (nu med endast 1 krycka!!!) och gör fina vinterarrangemang. Får en kanonfin krans till dörren. TACK! Barnen leker vidare med sin eldstad och busar i snölandskapet.

Söndagen den 21 november
Åker till stugan på förmiddagen och går loss på innertaket i tidigare vardagsrummet. Frilägger takstolar även här och plötsligt känns allt mycket större och luftigare. Sigge, Frida och lilla Unni kommer och ger oss en hjälpande hand, bland annat med att börja riva innerväggar och såga ned lite grenar inför framtida trädfällning. Fam. Eriksson från Nödinge kommer och hämtar upp Joel som sovit över hos oss och innan vi styr kosan hemåt kikar även Krille, Åsa, Hedda och Hjalmar förbi. Det blir många tankar om vad vi ska uppleva i stugan framöver, även om inte alla kände samma entusiasm över Angelicas idé om vinterbad i snö med tillhörande upptining i bastun!

...det blir aldrig som man tänkt sig...

Väggar har förvisso rivits, tapeter slitits ned, grenar kapats och eldhögar skapats - men, dock inte helt planenligt. Men vi tar det från början... Mamma och pappa hade en ledig dag på sitt B&B och styrde kosen mot Solvik redan på fredagseftermiddagen, då jag, Martin och barnen körde ett första röj. Det blev thaimat (beställde Satay, men fick något helt annat...) och ganska tidigt i säng. Vi skulle ju träffa snickar-Patrick i stugan lördag morgon kl. 9. Ställde klockan på 6.30. Snön hade börjat falla lite lätt. Strax efter läggdags kom Davids gående och var ledsen. Glödhet. En febertopp. Typiskt. Inte nu... 10 vuxna skulle ju dyka upp i stugan om några timmar... Lördag morgon när klockan ringde möttes jag dessutom av drygt 2 dm snö när jag kikade ut i morgonmörkret. Sms:ade snickarn och ställde in - framkomligheten på småvägarna ut till stugan torde inte vara de bästa i vinterväglag och jag ville inte ha några liv på mitt samvete. Sms:ade även till övriga hjälpande händer och ställde in på grund av snöyran. Pappa, Martin och Sanna beslutade sig dock för att trotsa snön och styrde sin kos mot Solvik strax efter frukost. Jag och mamma stannade hemma med David, som trots allt snabbt blivit bättre. När vi fick info om att vägarna var hyfsat farbara anslöt även vi. Då hade innertaket åkt ned i ena rummet, mineralullen flög genom luften och vi bar ut skrot och sorterade i brännbart, metall etc. Barnen hittade en liten jordhåla att elda i och var lyckliga pyromaner i några timmar. Innan mörkret föll styrde vi kosen hemåt igen - elektroniken hade gått sönder på släpet, så vi tänkte att det var bäst att få hem det för lagning innan det blev alltför svart. De branta uppförsbackarna satte nästan stopp för vår hemfärd, men tack vare antispinn slirade vi upp de sista centimetrarna och kunde tryggt återvända till Nödinge. Söndagmorgon verkade vädret ganska ok, så vi åkte ytterligare en sväng till stugan och började slita ned innertaket i det andra rummet. Sigge, Frida och sockersöta Unni kom förbi och hjälpte till och hade dessutom packat med värmande kaffe och te. Gott denna ruggiga dag. Krille och Åsa kom också förbi med Hedda och Hjalmar och hann med en första stugsyn, så även Kerstin, Allan, Alice och Joel - tack för besöket! Martin och Sigge började gå på gips och spånskivor i innerväggarna - när vi ändå rensar, tänkte vi att vi likagärna kunde riva ut allt. Blev så luftigt med lite högre i tak och trots att allt inte riktigt blev som vi först tänkt oss denna helg, blev slutresultatet efter första jobbarhelgen riktigt bra. Några grenar på ett par träd hann också kapas, så plötsligt började även tomten ändra karaktär. Ser redan fram emot nästa helg, då vi förhoppningsvis kan slutföra rivningsarbetet (det vi kan utföra själva). Sedan börjar det roliga - återställandet... ser så fram emot att börja bygga upp, välja material och börja se allt ta form. Sitter med ritningen just nu och försöker fundera över hur man bäst utnyttjar varje kvadratmeter. Blir nog en sväng till en arkitekt senare i veckan, så att man slipper vara efterklok och fundera över varför man inte gjorde si eller så. Bilder och en uppdatering följer snart.

Årets julkort

En lite lugnare vecka på jobbet har skapat utrymme för lite kreativitet - skönt att kunna säga att åtminstone utsidan på årets julkort är klara! Presenterar ett litet smakprov på

några av varianterna. Läääääääääääängtar så efter 1:a advent. Vill putsa fönster och få upp stjärnor och ljusstakar nu med det samma!

...nya projekt....

Vi har köpt sommarstuga utanför Alingsås, med tillträde den 15 november. Helgen den 19-21 november börjar vi röja i och kring stugan, för att förbereda ”den stora renoveringen”. Det hade varit toppen med extra händer under dessa dagar – och extra trevligt vore det förstås med just din/er hjälp!

Vi kommer att fokusera på att
slänga sådant som blivit kvarlämnat
riva ned tapeter och slita ut mattor
slå bort en murad spis
ta ned träd runt stugan
och elda upp skräp som finns kvar inomhus och på tomten.

Vi förbereder korvgrillning eller annan lämplig förtäring beroende på väder och bjuder naturligtvis på öl och vin för den som vill (men lämpligen efter avslutad trädfällning?!).
Hoppas att du/ni har möjlighet att ge oss en hjälpande hand.
Väl mött på Solviksvägen 10!
Angelica och Martin

Tid...

Det är naturligtvis ingen nyhet, men just idag har jag funderat lite extra över hur tiden överhuvudtaget skulle räcka till i vår familj, om inte jag jobbade hemifrån. Periodvis innebär i och för sig det att jag är bänkad framför datorn i princip dygnet runt, men numer vanligtvis (tack och lov) att jag faktiskt kan unna mig någon timme ledigt då och då, även under arbetstid! Morgonen har jag ägnat åt att städa och vika tvätt emellan två leveranser och några telefonsamtal, vilket sparat mig några timmars jobb under kvällen. Samtidigt är det minst sagt otacksamt att göra allt detta under dagtid, för det är ju knappast någon som märker att man lagt manken till när skolväskor, gympapåsar och dataväskor dimper ned innanför ytterdörren, skolböcker, målarpennor och fotbollskort återigen hamnar huller om buller, någon hänger av sig jackan på köksstolen, eller tycker att det minsann är tillräckligt att ställa en sko på plats. Förstår inte hur alla andra gör... Tycker att jag varje dag påminner (och då är det inte alltid barnen som är det största problemet...) om vikten av att var och en plockar undan efter sig, gör ditt eller datt, men nog 17 blir det lika rörigt redan nästa dag. Som tur är tycker både Sanna och David att det är hyfsat kul att städa (när man väl sätter igång, vill säga), men tänk så mycket tid vi hade sparat om varje familjemedlem hade kunnat leva och lära efter principen att allting har sin plats! Den som har gångbara tips på hur man (per automatik!) får alla att hålla bättre ordning får tacksamt dela med sig av dem till mig. Då hade jag ju kunnat ägna mig åt roligare saker när det blir en lucka i arbetsschemat, som t.ex. ett extra träningspass eller lite shopping!

Demokrati

Veckobrevet från Sannas fröken tyckte jag avslutades på ett så fint sätt, så att jag verkligen kände att jag ville dela med mig av läsningen. Extra kul att se att barnen vet hur man ska tillämpa det man lär sig i skolan, särskilt eftersom demokrati just nu står på 5:ornas schema.

Jag citerar fröken Susanne:
Det var i fredags före lunch och jag föreslog att vi skulle enas om en film som vi skulle se på vår mysdag. Barnen gav förslag som jag skrev på tavlan och humöret var på topp. Sedan kom vi till själva omröstningen och sura miner började synas eftersom att det inte blev den film som ”just JAG ville se”. Efter en del surande och muttrande tappade jag lusten att försöka få dem att enas och sa till dem att vi kunde strunta i film och mys. Jag bröt det hela och startade nästa lektion som var bild. Jag gick runt och lyssnade på eleverna som satt i smågrupper med både tjejer och killar blandat. De ritade och diskuterade film. Ingen ville ju att vi skulle ställa in det hela.

När bildlektionen var slut tog jag tag i det hela på nytt och efter att vi diskuterat en stund avslutade jag med att säga:

”- Jag berömmer er ofta och säger att ni är kloka! Koppla bort mig från det här nu och visa mig att ni kan lösa det här på egen hand och att ni har ett gemensamt förslag om film till på måndag.”

Därefter bröt jag lektionen och vi gick till bamba. Det som hände sedan tycker jag är underbart. Helt utan min inblandning bestämde klassen att de skulle ses vid vår ingång efter bamba. När jag själv hade ätit var jag rastvärd och beskådade det hela. Man väntade verkligen in alla och började inte sitt lilla möte förrän samtliga i klassen hade ätit klart och var på plats. Jag höll mig på avstånd men kunde se hur hela klassen stod i en klunga på skolgården och att händer räcktes upp i luften (förmodligen under omröstning) Efter en stund kom klassen glädjerusande mot mig och berättade att de hade enats om en film som nästan samtliga var nöjda med. De hade diskuterat innehållet i filmen och bestämt vem som skulle ta med den till på måndag.

Det är vi sådana här tillfällen kära föräldrar, när jag står där med famnen full av glada barn och ser hur de har utvecklats och lyckats lösa något gemensamt som jag tänker:

”Jag har världens bästa yrke!”

Det snöar!

Precis tillbaka efter en stärkande morgonpromenad i härligt frisk luft där det riktigt bet i kinderna. Tyckte att jag kände doften av snö redan igår kväll, men tänkte att det nog var inbillning. Men nu dansar alltså söta små flingor utanför mitt fönster och får mig att tänka på allt annat än jobb - en tur på längdskidorna dyker upp för mitt inre och oj, vad jag längtar efter vintern!

När liten blir stor

Vet inte varför allt i min omgivning för närvarande påminner mig om att liten blivit stor alltför snabbt. Kanske är svaret så enkelt att det blir så när man är i farten och röjer bland gamla bebiskläder, sorterar bort sådant som plötsligt blivit för litet och hittar leksaker som säkert varit bortglömda i flera år. Eller som när man ger barnen massage efter terrängserien och plötsligt märker att den tidigare så bebismjuka barnhuden inte alls är lika len som förut och att benen plötsligt blivit mycket längre - ja nästan vuxit med flera centimeter bara på en natt... Eller för att flera bland både släkt, kollegor och vänner precis fått smått och dyker upp med sina härligt sprudlande små kottar som man bara vill krama och mysa med. Det är nästan så att jag funderar på ytterligare en kull, även om så bara tanken på det borde stå bortom allt rimligt förnuft! Det är väl förmodligen den biologiska klockan som tickar och som påminner om att ännu finns det chans, men snart har den gått förbi. Men i sådana stunder brukar jag påminna mig om att det även finns fina barnkläder till 7- och 11-åringar, att det går lika bra med fotbollar och ett piano som spiderman-gubbar och my little ponies och att det minsann också finns fördelar med äldre barnhud som duschar sig själv och som ger ett tack för en omgång massage!

Nytt banrekord i Dammekärr

Idag hade vår lokala terrängserie "Kvantumserien" premiär uppe i Dammekärr. Eftersom jag gick uppe i spåret med Helena så många gånger, så blir minnet efter henne särskilt starkt just där och varje gång jag passerar en viss kurva tycker jag mig verkligen känna hennes närvaro. Inbillning kan man ju tro, men eftersom jag ändå får känslan varje gång ska jag vårda den ömt och bevara henne lite extra i minnet just de gånger jag passerar. Tyckte att känslan var extra stark just ikväll. Nog för att det var ljummet i vinden, men var det inte lika extra varmt där i högerkurvan just ikväll? Hon sa alltid, att om det var någon som skulle slå Kristoffer Rydéns barnrekord i framtiden, så skulle det bli David. Och denna magiska kväll skedde undret. Den hittills oslagbara rekordtiden på 1,5-km-slingan från 2006 blev historia idag, när David dansade in med 4 sekunders marginal på 6.26 min. Skosnörena slängde åt alla möjliga håll, vilket han förbannade, så nu har han satt som mål att slå sin egen tid ("och mamma du får faktiskt knyta bättre!!!). Han har 5 tisdagar på sig om hälsan tillåter och jag blir inte förvånad om han lyckas! Sanna sprang in på en finfin andra plats i sin grupp och var väldigt nöjd eftersom hon legat sjuk i dagarna 3. Kul att även hon fick lite medvind i seglen. Nu är det två trötta barn som sussar i sina sängar, efter att ha firat med lite godis, trots att det inte är lördag!

Husmorskur mot förkylning?

Bara en månad efter förra förkylningen blev det i slutet av förra veckan tydligen dags för en ny omgång. Är så trött på att känna mig krasslig... Var verkligen fram till december förra året aldrig sjuk, mycket sällan förkyld, men som jag tidigare skrivit verkar det gå troll i allt vad baskilusker heter ända sedan dess - och framför allt sedan efter tjejvasan. Men, så började tänka efter lite i helgen och funderade över vad 17 det kan bero på och fastställde snart att jag tror att mitt nya liv på Sportlife är den nya boven. Där började jag ju så smått efter jul och mer intensivt efter tjejvasan... Förvisso ska man bli friskare och piggare av att träna, men bland 65 andra svettandes zumba-fantaster i ett rum med alldeles för dålig ventilation frodas det naturligtvis bakterier, och det utsätter jag mig självmant för 2-3 gånger i veckan. (Risken är kanske lika stor under core-passen med betydligt färre deltagare, men där frigörs väl inte lika mycket kroppsvätskor!) Riktigt äckligt när man tänker på det. Får väl köra på några månader till och sedan ta en paus tills tjejvasan 2011 är över. Jag vill ju för 17 inte riskera att ryka på någon skit veckorna före det är dags. Eller bli så sjuk att jag inte ens kan ställa upp. Nej, det skulle kännas riktigt surt. Får ersätta zumban med stavgång efter jul! Och på tal om jul - David tyckte att det var dags att ta fram julpyntet och föreslog att vi skulle göra det efter skolan. Gillar ju i och för sig julen, men njä - det får nog hinna bli slutet av november innan jag börjar julpynta i alla fall! Idag blir det istället till att baka efter skolans slut - det är ju kanelbullens dag och en sådan måste naturligtvis firas! Välkomna på bullkalas från kl. 16!

Vår vinnare

På startlinjen...

...och så bär det iväg. Fullt fokus!

På upploppet i ensamt majestät! 4.19 min på 1070 meter gör varken mamma eller pappa!

En stolt vinnare i segerintervju!

I löparkretsar går han under benämningen "den lille kenyanen" och det verkar sannerligen stämma. De senaste månaderna har det gått väldigt bra i löparspåret och jag måste stolt dela med mig av ett underbart ögonblick från Lilla Martenloppet den 11 september.

Bilder från www.martenloppet.se

Curling...

Har mycket svårt att inordna mig själv i fack, men under veckan som gått måste jag nog motvilligt tillskriva mig rollen som curling-förälder. Visst, barnen tar sig på cykel till aktiviteterna i närområdet, men när jag i onsdags i princip klonade mig själv för att kunna skjutsa till friidrott i Kungälv, brottning i Nol och få tid för egen träning på Sportlife (allt inom loppet av en och samma timme), så funderade jag över vad 17 det är man håller på med. Martin var på 3 dagars säljkonferens, så "ordningen" var så att säga återställd. Skulle efter denna vecka behöva semester på nytt - och glädjande nog måste jag ju ha fått 3 nya dagar i min pott?!! Helgen ser väl ungefär lika galen ut, men ikväll ska jag zumba loss på Sportlife igen och inhämta nya krafter och tömma skallen på oegentligheter. Och så blir det till att jobba - Tele2:s server tycks ligga nere, så utan tillgång till inbox eller webbox är det inte så mycket man kan göra för tillfället. Kommer säkert igång lagom till att det är dags att ta helg... Trevlig helg allihop!

Mångfald berikar

Jag håller under dagen tummarna för att Aliansen på något mirakulöst sätt når ensam majoritet och att vi svenskar även fortsättningsvis kan se de många möjligheterna som följer av mångfald (utöver thaimat, sydeuropeiska viner, pizza och andra trevliga importer!).
Bild hämtad från Aftonbladets webbversion.

Ett blåare Ale

Tog naturligtvis vara på min unika rösträtt under gårdagens val, men tog även i detta val ett ökat samhällsansvar som röstmottagare (wow, det lät tungt och ansvarsfullt!). Tjänstgjorde från 07.30 - 00.30 med avbrott för 2 pauser och hade verkligen en kanontrevlig dag bland både röda, gröna och blå. Att det flyter blått blod i mina ådror är absolut ingen hemlighet och jag kunde inte i min trötthet sent i natt hålla tillbaka skämtet om att kanske låta någon ur SD ta över som integrationsminister... Och när vi kontrollräknade rösterna en tredje gång, kunde jag inte heller låta bli att sjunga slogan till "118 800... fråga oss för vi vet allt...". Förstår om en och annan i rummet tröttnade... !!! Men, fastställas kan i alla fall, till min enorma glädje, att det ser ut som om det blir maktskifte i Ale - för första gången på 16 år. Att det överhuvudtaget är möjligt i denna bidragskommun är mig en fullkomlig gåta, men det ger mig hur som helst ett brett jäkla smile på läpparna (ja, det sträcker sig från öra till öra!). Så heja Ale - som idag vaknade lite gladare än igår! Wow!

Utvilad

Ja, utvilad är det härliga ord jag just nu kan sätta på kropp och själ! Efter tre soliga dagar i en solstol med en god vän som enda sällskap är det inte så mycket man kan klaga på. Att vi den fjärde dagen dessutom hann med att träffa Anna F för en fika i La Cala innan vi tog flyget hem känns toppen, även om hon som vanligt fick mig att längta till en permanent vistelse i Spanien ännu mer! Jag och Stina har verkligen inte gjort många knop. Promenaden ner till stranden var typ över på 30 sekunder. Våra solstolar i främsta raden med bara någon meter till Medelhavet väntade glatt varje morgon. Skytteltrafiken upp till baren innebar för vår del mest vatten, men för all del, emellanåt också vitt vin. Någon hade säkert tyckt att vi utnyttjade All Inclusive-utbudet för dåligt, men tack och lov var jag och min resekamrat på samma våglängd. Vi fastslog snart att våra respektive män säkert hade provat sig igenom drinklistan redan efter första timmen... Kvällarna smet vi från All Inclusive-buffén, som i och för sig vad både god och omfattande, för att istället njuta av den spanska atmosfären på små mysiga restauranger i trånga gränder. Och så blev det förstås en hel del shopping. Mest nöjd blev jag (och naturligtvis även mottagaren) med en träningsoverall á la Barcelona, som sonen nöjt gott omkring i hela helgen. Hittade också en underbar klänning med matchande scarf till Sanna. Och en hel del annat... Blev värsta julaftonen när jag kom hem. Fastställas bör absolut att denna typ av resor skulle vara obligatoriska för alla mammor - eller för att citera min mamma i hennes sms till mig: Hej min kära dotter! Underbart att höra att du kan njuta - det behöver alla mammor ibland. Njut och ha det riktigt ansvarslöst och överlåt den biten till pappor! Hälsa din resekompis.

Ja, denna resa kommer att göras om - med lite planering är det kanske fler som kan tänka sig hänga på?

Skolstart och halsont

Lite senare skolstart än vanligt gjorde att vi hann beta av den klassiska helgen med Martins företag redan innan skolan drog igång, vilket gjorde tillställningen till den förmodligen mest avslappnade hittills. Jag och en väninna valde att avvika från Ecophons dam-program på fredagen och hade i förväg bokat in oss på Spa med varma bad och massage. Var helt underbart skönt - tack Stina, för att du fixade allt så bra. Fredagkvällen bjöd sedan på 3-rätter middag där min make lyckades bli lite överförfriskad och jobbigt högljudd, så att min kväll faktiskt inte blev till en av de bättre i mitt liv. Runda fötter kan jag stå ut med, men oväsen som gör att man ofrivilligt hamnar i allas blickfång besparar jag mig gärna. Nåväl, förhoppningsvis har han lärt sig sin läxa. Lördagen blev istället så mycket bättre med shopping, lunch och fika i mysiga Helsingør. Skulle åkt vidare till København, men tågen var inställda pga att spåren underminerats till följd av kraftiga skyfall under natten. Men med strålande sol och vitt vin i våra glas, kan jag knappast klaga över att vi behövde stanna i Helsingør. Hade inte kunnat önska så mycket mer av den dagen. Kvällen inleddes med fördrink och champagne i hotellfoajén, därefter följde en härlig 3-rätters middag i goda vänners lag. Ja, efter 8 år på detta jippo har man ju hunnit skaffa sig ett glatt gäng, som av en händelse alltid råkar hamna vid vårt bord... (Får väl tacka Martin för att han lägger sig i bordsplaceringen!) Efter middagen bjöd livebandet upp till dans och redan efter 10 sekunder var det knökat på dansgolvet. Tog väl en paus någon gång då och då för att förfriska mig med smaskiga strawberry mojitos, men annars var det minsann fullt ös på benen fram tills musiken tystnade strax efter kl. 01. Blev kvar i lobbyn i nästan 2 timmar, där jag plötsligt blev väldigt populär, eftersom ingen annan än jag själv lyckades beställa räkmackor och drinkar efter stängning! Som grädde på moset blev det till och med ett gäng jordgubbar före läggdags, som jag och Stina satt och mumsade på fram på småtimmarna. Ja, det var verkligen en hellyckad kväll. Söndagmorgonen var välförtjänt seg, så då var det skönt att gå och sätta sig vid dukat bord och välja och vraka från den härliga frukostbuffén. Sedan styrde vi kosan hemåt och hämtade kidsen hos Martins föräldrar.

Skolstarten i måndags kändes ovanligt bra. Tror att vi alla kände oss färdiga med sommarlov och semester - och då menar jag inte att vi fullkomligt gått varandra på nerverna (som man ibland kan ha tyckt andra år...) Nej, vi var helt enkelt klara. Hade gjort det vi planerat plus en massa spontanutflykter och dessutom haft härligt mycket tid till att bara ta det lugnt. Att båda barnen dessutom har fått en bra terminsstart med härligt inspirerade fröknar känns extra toppen. Får hoppas på att hösten fortsätter i samma positiva anda.

Hösten som slog ned som en bomb igår morse får dock gärna ta ett steg tillbaka och lämna företräde för lite sensommarvärme. Vill dessutom bli av med mitt halsonda, så att jag kan komma igång med lite träning igen och tidiga morgonpromenader. Det hjälper till att hålla humöret uppe, även om höststormarna viner redan i augusti! Martin spelar golf på Mallorca denna veckan, så låt oss hoppas att han tar med sig lite solsken och värme hem! Må så gott!

Viva España!

Att få uppleva VM-finalen på plats i Spanien slår nog det mesta jag hittills upplevt som sportfantast. Glädjen på gatorna gick inte att ta miste på och barnen hade denna kväll minst sagt the time of their lives! Döm av Davids förvåning när cavan (Spaniens svar på champagne) strömmade rakt ur servitörens flaska ner i hans och de andra barnens vidöppna gap! Det blev naturligtvis en sen kväll, men främst en härlig upplevelse vi sent ska glömma.

Alla 14 dagar i Spanien blev precis så underbara som vi föreställt oss. Värmen, som ändå höll sig runt hyggliga 30-35, gjorde att vi skjöt besöket i Ronda på framtiden, men däremot kunde vi förverkliga drömmen om Nerja. Har ju egentligen endast åkt västerut från Malaga förut, men resan österut bjöd på några av de vackraste vyerna jag hittills upplevt. Några vänner tog oss med till en avlägsen strand, dit man endast kom med en liten minibuss som tappert körde upp och ned för de slingrande vägarna. Stranden utgjordes av silkeslena små stenar och vattnet var mer turkost än vad jag någonsin tidigare upplevt i Medelhavet. En härlig klippa, liknande den mer kända på Krabi i Thailand, bjöd på fantastiska hopp från flera meters höjd, där jag till följd av det behandlade diskbråcket för en gångs skull hade vett nog att avstå. Barnen älskade den pirrande känslan att kasta sig ut.

En annan höjdpunkt, inte minst för David som för första gången var "lång" nog att få göra en massa dumheter, blev vattenparken i Mijas. 20 gånger slängde han sig nedför fritt fall - han skulle naturligtvis bräcka rekordet på 13 gånger, som satts tidigare i veckan av en ny bekantskap. Tävlingsmänniskan kom alltså även fram under semestern.

Men - tillbaka till Nerja. Efter ett par dagar i goda vänners lag, drog vi iväg på lite familjesemester. Lite egentid är ju också viktigt på semestern. När de andra lämnade stranden utanför Nerja, körde vi istället in i den lilla staden och satte kurs mot de mer strandnära gatorna. Plötsligt uppenbarade sig en vitkalkad söt byggnad (tja, nu ser ju de flesta byggnader ut så, men den här var verkligen en alldeles extra fin pärla). Paraiso del Mar. Låter som en välsmakande karamell. Bakom den vitkalkade fasaden dolde sig en juvel av sällan skådad karaktär. Det var som en film. Eftersom vi inte förbokat något, var det bara sviter kvar att välja på och Sanna valde en härlig 2-rummare med vidunderlig utsikt över Medelhavet. Pool, bubbelpool och privat nedgång direkt till stranden kändes härligt lyxigt och var naturligtvis mer än vad vi någonsin kunnat hoppas på. Vilket lyckokast, konstaterade vi när vi 2 dygn senare lämnade detta paradis. Hit ska vi definitivt återvända. Paraiso del Mar - lägg detta namn på minnet, mina vänner.

Semesterns sista 3 dagar tillbringade vi i tält på Camping Tarifa. Vad härligt det var att återse den underbara stranden. Minnena från våra månader på solkusten gjorde sig härligt påminda och vi kände oss lyckligt lottade att få uppleva allt detta fantastiska igen. Om något år får det bli en hel vecka eller 2 bara i Tarifa, så att barnen kan gå på windsurfingskola. Jag skojar inte om jag säger att det var +5000 surfare ute på havet sista dagen på stranden. Det är mäktigt. Och imponerande. Vilka killar. Och tjejer! Och synen av att Atlanten möter Medelhavet med fri utsikt över Marocko och Atlasbergen på andra sidan havet är bedårande. Wow!

Kan bara varmast rekommendera spanska solkusten till alla er som inte provat det ännu. Kanske någon som känner sig manad att följa med på vårt nästa äventyr?

Sommarkramar i sommarvärmen

SOMMARLOV!

Sommarlovet har börjat och nu ska vi njuta av ledighet och en massa roliga aktiviteter. Jippie!