tankegodis

Hej där hemma,

Att allt är stängt när det är söndag är knappast något vi är vana vid hemifrån. Och jag ryser nästan vid tanken att inte kunna handla mjölk på söndag kväll när man upptäcker att den är slut, eller att kunna åka till ByggMax och köpa tapetklister när man helt plötsligt får för sig att tapetsera om söndag eftermiddag. Likväl är detta ständiga öppethållande den största orsaken till att vi får allt mindre tid hemma. Tid till att bara koppla av, umgås och bara njuta av att finnas till. Tanken har naturligtvis slagit mig många gånger förr här nere, men det var nog först idag som jag verkligen fick tanken bekräftad. Vi var ute på en av våra ordinarie eftermiddagspromenader. Barnen lekte på en gigantisk klätterställning nere på stranden. Tillsammans med ett 50-tal andra barn. Där satt vi i solskenet (men jo, nu måste man ha jacka på sig, åtminstone om man sitter still), bland hundratals andra föräldrar, mor- och farföräldrar, och bara njöt av livet. Hela familjerna var ute, inget jag hinner inte, vi måste fixa ditt och datt i helgen… Familjen i fokus – åh, vad jag gillar detta. Att jag sedan kommer att falla in i vårt vanliga helgfixarmönster så snart vi kommer hem, stör mig inte så mycket – nu vet jag åtminstone vad receptet heter mot att bota tidstjuven.

Mamma och pappa är återigen värda vårt gigantiska tack! 42 mil tur och retur för att pynta vårt hus med adventsljusstakar. Ni ska veta hur det värmer – tusen tack för detta. Har nämligen funderat på hur mörkt och tråkigt det kommer att se ut när vi kommer hem, när alla andra hus är pyntade… Nu kan jag se fram emot lite värmande julstämning redan innan jag kliver innanför dörren. KRAM, KRAM, KRAM i miljoner.

Barnen har varit långlediga i veckan, onsdag-fredag har varit katolska helgdagar, så här har det mesta varit stängt. Vi har varit på middagar hit och dit och hunnit ta ordentligt farväl av de flesta av våra nyfunna vänner. I tisdags var det ju hemma hos Anna och Darren, i fredags kväll hemma hos Rickard och Anna-Carin och igår kväll slöt Asse och Anna med Ebba och Alva samt Anna med Jack och Bianca upp på vår favoritrestaurang, och sedan festade vi på sushi och Wok hela kvällen. När vi kom hem tittade vi på videon från vårt bröllop – det känns verkligen som om det var igår, men samtidigt får man känslan av att man betraktar någon annans bröllop. Kanske för att man inte vill att det ska vara över, den här underbara dagen, utan att man får uppleva den om och om igen. Ja, gifta mig hade jag verkligen kunnat göra 100 gånger. Men, det vore kanske lite jobbigt att lämna in skilsmässoansökan 100 gånger bara för att gifta om sig med den man redan älskar. Puss Martin – du är bäst – men vi får försöka komma på ett sätt att få gifta oss igen! Det var så otroligt fantastiskt och roligt, så där har vi fått mersmak. Och – det är också fantastiskt roligt att vara gift. Vi fick ju en bok av mina föräldrar som handlar om de 5 kärleksspråken – jag kan inte få nog av denna. Så fort jag läst ut den, börjar jag om från början igen. Detta i hopp om att jag ska kunna identifiera vilket som verkligen är mitt primära kärleksspråk. Det är jättesvårt att säga tycker jag. Jag skulle vilja välja 2 eller kanske 3 stycken. Skall på skoj be Martin, och även mamma och pappa, fundera över vad de anser vara mitt primära kärleksspråk (jo, för det ska man även kunna se i föräldrar/barn-relation). Ja, när jag kommer hem ska jag försöka få tag i fler exemplar av denna fantastiska bok och dela med mig till andra av – den är faktiskt en hjälp på vägen i livet (om man nu vill dela det med någon annan).

Imorgon är det skolvecka igen och massor av lussefirande står på programmet. Så ikväll blir det till att stryka lusselinnena som hänger på tork och ladda mentalt inför mitt livs stora lusserace (och ändå ska jag inte delta i större utsträckning än att serva med rena kläder och glitter!!!) 2:a adventsgudstjänst i kyrkan kl. 18 får väl avrunda den här superlånga helgen vi haft – det finns inget finare än kyrkan i advent, totalt avstressande dessutom.

Nu ska jag ladda upp detta brev på bloggen också, där jag förövrigt ska försöka bli lite flitigare att skriva lite kortare inlägg också.

Soliga kramar från vår balkong.
Angelica