Sitter och laddar inför dagens stora uppgift (fniss!) – spanskaprov. Dags att tentera av höstens kurs. Jag har knappt öppnat böckerna, men jag tror mig ha ganska bra koll på läget ändå. Har istället ägnat förmiddagen åt jobb, jobb, jobb, vilket varit en återkommande tendens de senaste tre veckorna. Därför har det varit lite tyst på skrivarfronten den senaste tiden. Har helt enkelt känt att jag velat prioritera familjen när jag väl lyckats slita mig från dataskärmen (tja, om det nu är någon som har saknat mina rapporter). Sedan har det ju som vanligt varit en hel del aktiviteter här nere, julpysselkvällar på kyrkan, skolmöten, utvecklingssamtal, julbazar, 1:a adventkonserter, mysiga middagar med Anna och Asse, ja – och Sverigebesök. Martins mamma och lillasyster var här i förra veckan. Oturligt nog var jag tvungen att jobba en hel del, men med sol och värme gick det nog ingen större nöd på dem vid poolkanten. Martin och Louise hann även med en golfrunda på Los Olivos, som Martin fortfarande känner sig mycket nöjd med. Att klubborna flög med Alingsåsarna hem grämer han sig lite över, men det kanske är som de säger – att man ska avsluta säsongen när man är på topp!
Ikväll börjar de sista två veckornas intensiva program på riktigt. Det blir avskedsfest hemma hos Anna och Darren, det ryktas om tapas och paella… Mums! Imorgon åker Asse och Martin på formel 1, antar att jag och Anna hittar på något med barnen och fixar middag på kvällen. Barnen är lediga från skolan onsdag-fredag. Det är katolska helgdagar, men i själva verket går allt ut på Compra, compra, compra…Alltså värsta köphysterin inför jul – skönt att man slipper det i år! Under de lediga dagarna är diverse utflykter planerade, men Sanna längtar mest till ridningen på torsdag morgon. Det blir ett jobbigt avsked från Pinocchio och det har hon nog börjat bli lite varse om nu. Det rör sig många tankar inne i det lilla huvudet, hur det kommer att vara i skolan hemma, om det finns några kompisar kvar eller om de har glömt henne, och om vi åker tillbaka hit om det inte känns bra hemma. David är mest bara förväntansfull och hoppar nästan jämfota av glädje så snart man säger Nödinge. Åker vi hem idag mamma? är hans standardfråga. Men så undrar han förstås var Alva ska bo. Han har nog inte riktig koll på att det faktiskt kan bo människor här. På riktigt. Själv är jag inte så orolig för hemkomsten – där min familj är, där vill jag också vara, där mår jag bra. Och det svaret köpte även Sanna.
Sannas nya hobby - klättring.
Ja, det ska faktiskt bli riktigt kul att komma hem, även om det blir jättetråkigt att åka härifrån. Ser fram emot att dyka ned i allt bröllopsstök vi lämnade bakom oss – då kommer man ju känna sig härligt nygift igen! Bröllopskorten är klara hos fotografen, och har väl varit det i två månader nu, så dem får jag också se till att hämta hem. För att inte tala om tackkorten… Det ska dessutom bli kul att komma hem till er söta kompisar som skrivit att ni saknar oss – vi saknar er också.
I nästa vecka avlöser det ena lussetåget det andra. Sanna lussar två gånger på måndag, tre gånger på onsdag, två gånger på torsdag och två gånger på fredag – tja, 9 gånger om jag inte missat något framträdande. Det är värsta lyxhotellen som ska besökas med klassen, svenska bokhandeln, kyrkan, skolan etc, etc, och som tack blir det pengar till klasskassan och en och annan gotta, kan jag tänka mig! Ett ställe ska tydligen vara helt magnifikt, med en 20 meter hög Kalle Anka-gran, smyckad i rött och tusentals ljus. Det ska bli kul att se. Mot slutet av nästa vecka packar Martin bilen och ger sig av de 350 milen mot Sverige. Själv flyger jag med barnen några dagar senare. Mycket packning har redan skeppats hem med mamma och svärmor, sulkyn struntar jag nog i att släpa med hem – jag får istället koncentrera mig på tre monsterresväskor och två barn. Och min dator förstås. Och alla bokföringspapper som jag inte vågar överlämna till Martin… inte för att jag tror att han blir rånad igen, men han är ju ändå rätt bra på att slarva bort saker! Flyget kan man dock inte heller lita på – Kerstin saknade en resväska när hon kom hem i lördags – som tur var kom den till rätta dagen efter, men nej – det är inget jag tänker utsätta mina kära papper för!
Nej, mer långrandig än så här tänker jag inte bli nu – tänker istället avnjuta en kopp hallonté innan det är dags att gå till spanskan. (mamma, det var tur att du tog med dig tre förpackningar)
Må väl i decembermörkret!
Angelica & co.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar