Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut och efter nästan två veckor med hosta och snoriga näsor skall det bli ganska skönt med ett litet brejk. Har återigen drabbats av sömnproblem, i förrgår låg jag vaken till efter klockan 5, i natt till efter 2, och ändå känner jag mig inte trött. Önskar att jag kunde skylla på att jag suttit uppe och jobbat hela nätterna, men inte ens det… Fast – det kanske är det som är felet. Nåja – det skall man väl snart råda bot på… Nej, den här veckan har jag faktiskt fått det mesta gjort på dagtid – mamma är ju här! När barnen varit iväg på dagarna har vi suttit och myst ute på balkongen i strålande solsken (ja, nu känner jag mig härligt sommarfräsch igen) – skönt att få lite egen mammatid ibland. Men stackars mamma var helt utarbetad när hon kom ner, och sov i princip konstant de första 48 timmarna. Alltid skönt att veta att detta ”jobbmarathon” är ärftligt i alla fall – och dessutom – då kan jag ju skylla på någon annan, när Martin klagar!!! Ja, sommarvärme ända sedan i torsdags i förra veckan. Började egentligen redan på onsdagkvällen när vi var ute hos Anna och Asse på middag – det var så härligt varmt på kvällen och en otrolig stjärnhimmel – vi bara stod och njöt på takterrassen. Annas föräldrar hade precis kommit ned för besök i ett par veckor och det blev en lite för sen vardagskväll för våra två små änglar, men de klagade inte på torsdagsmorgonen, utan hoppade upp så friskt och glatt. Vi pratade om det innan vi gick och lade oss, jag och Martin, att så enkelt man kan fixa ”vardagsdejter” genom att bjuda över sina vänner på kvällsmat – det behöver ju faktiskt inte bli så sent för det. Vore kanske något att införa – middag hos oss ena onsdagen, hos vännerna den andra veckan? Ja, anmäl gärna ert intresse, ni som vill. Vore jättemysigt – och skönt att slippa ställa sig med mat när man kommer hem från jobbet, åtminstone 1 gång var 14:e dag. Och det behöver ju inte vara så avancerat. Fiskpinnar eller ärtsoppa är också jättegott! Och det blir precis lika trevligt att umgås, som när man tillagar oxfilé eller havskatt!
I söndags sjöng Sanna i kyrkans barnkör och mamma hann precis lagom till gudstjänsten. Martin och David hämtade henne vid flygplatsen och de båda trollen (ja, de är inte alltid änglar) sken ikapp med solen. David började med en gång prata om att han minsann skulle åka med mormor hem i flygplanet, så vi får väl se hur vi väljer att ta farväl till helgen. Kanske bäst att lämna dem hos Anna och Asse för att undvika kalabalik. Men, lika mycket som han längtar hem, lika mycket kommer han att sakna sin söta kompis Alva. Idag när jag skulle hämta honom på dagis, så sa han: Nej, jag vill inte ha min mamma. Jag tar den här mamman istället, och så pekade han på Anna. Mormor försökte – men vi som skulle gå och kika på den tuffa bilen… Nej, jag vill ha min Alva. Jag skall åka i Annas snabba bil… Tja, och så gick det till när jag, Martin och mamma fick en helledig eftermiddag. Sanna skulle nämligen ändå med Ebba hem och leka. Tidigare på dagen hade vi varit i Marbella – det ösregnade nämligen idag, så det var lika bra att ställa in siktet på shopping. Och på La Cañada – ja, där kan man verkligen shoppa loss. Fastnade en bra stund inne på Benetton och uppdaterade barnens garderober. De få höstplagg vi tagit med, har de i princip redan hunnit växa ur… Till mig själv blev det bara en skruttig 6€-T-shirt från H&M, medan Martin fortsätter att dra fördel av att ha förlorat sitt VISA-kort och istället använder mitt. Men – fina brallor fick han i alla fall. Igår kväll var jag och mamma också ute och kikade på det spanska modet. Köpte då en härlig kofta och en underbar kjol, spanade dessutom in flera par skor och stövlar, men Martin vill inte behöva packa bilen så mycket när han drar hem, så jag får väl se vad jag verkligen skall köpa och inte… Det är bara det att det finns så himla mycket snyggt! Har knappt gått i en affär under hela hösten, men så skulle jag följa med som sällskap åt mamma!!! Tja, det slutade ju precis som det brukar – att jag själv kommer hem med en massa kassar. ”Du är så bra på att shoppa”, sa hon, ja och det stämmer – i alla fall just den här veckan!
Tja, vad gör man då på nätterna när man inte kan sova? Försökte få Martin att vakna och ge mig lite ryggmassage, men det var han inte intresserad av. Hade inte jag heller varit mitt i natten, om det var han som bett om det. Men – han är ju ändå lyxledig, så lite krav kan man väl få lov att ställa?! Nehej, det var bara att försöka komma på något annat. Smög upp och hämtade ett anteckningsblock och började skriva ned alla projekt som har ploppat upp i mitt huvud under tiden som lägenhetsinnehavare… Många husprojekt blir det. Känns så himla motiverande när man har varit borta från alla måsten så länge, och att jag hade hunnit samla på mig så många idéer under de här månaderna… Martin höll på att svimma när han såg listan nästa morgon… Kanske inte så konstigt att jag inte kan sova!
Nej då, sanningen att säga så har vi pratat mycket om vad som är viktigt i livet – man får liksom lite mer tid till eftertanke här nere, där tempot är långsammare, samtidigt som man ”lever” så mycket mer än hemma. Man får försöka omprioritera och ta tillvara det som verkligen betyder något i livet. Det märks säkert på oss alla 4 att vi kommit ned i varv, men framför allt på barnen. Det är verkligen som natt och dag. De har så mycket vuxentid och känns verkligen trygga och fulla av självtillit. Inget spring vid matbordet, utan de sitter ned och njuter av måltiderna. Men – så är ju alla hela tiden samlade, till frukost, mellanmål och kvällsmat. Vi tänder ljus och dukar fint, även till vardags, och det är härligt rogivande. Vad som än händer när vi kommer tillbaka, så måste vi försöka behålla sådana här bitar. Det är värt att gå upp tidigare på morgonen för att få den där stunden tillsammans. Ja, det måste bli ett nyårslöfte, även om det är långt dig. Att man hinner vara social och umgås så mycket med sina vänner här nere, beror till stor del på att man umgås hela veckan, inte bara på helger. Att man orkar det, tror vi, beror på att skola och jobb börjar klockan 9 och inte klockan 8. Vi behöver inte väcka barnen en enda morgon, utan de vaknar i god tid före skolan, vilket gör att det blir en lugn och avslappnad stämning redan från början. Inga sura väckarklockor, inga jäktiga morgnar, där barnen måste ”skynda sig” för att komma i tid. Att skolan sedan inte är slut förrän klockan 15 – vad gör väl det? Alla barn (nästan) går ju ändå på fritids hemma, så för föräldrarna spelar ju en timme hit eller dit inte så stor roll. Här nere är det 6 barn som går på fritids. Alla andra blir hämtade vid skolans slut. Visst, det beror en hel del på att det i många familjer endast är en person som arbetar, men även på att man hjälper varandra med att hämta och att man tar sig tid att sluta jobbet tidigare (jobba färre timmar). Och – att man inte skulle kunna ha det så i Sverige också är en ren myt. Vi har övertygat oss om att båda föräldrarna måste jobba heltid, att vi inte kan ha vårt andra barn hemma när barn nummer 2 föds, eftersom det inte är några andra mammor och barn hemma etc, etc. Vi har ju gjort likadant, så jag säger inte så mycket mer om det, än att NEJ – det behöver inte vara så. Folk som vi umgås med här nere är inga rika bortskämda miljonärer, utan helt vanliga Andersson, Svensson och Johansson, som dras med huslån och höga månadskostnader precis som vi ”Sverigeboende” svenskar. Men – de tar sig tid. Tid att umgås, inom familjen, och med andra. Och, tro mig – det är en stor skillnad på hur barnen funkar i skolan, hur de leker med varandra, vad de pratar om och diskuterar. Ja, även för barn som lever i trygga familjer och funkar bra i skolan hemma är det en stor skillnad. Jag vill inte läxa upp någon, och ingen behöver ta detta för mer än en massa ord, men – det är en skillnad, som gör att det känns skönt i hjärtat. Och, därför känns det nog än mer tråkigt att resan börjar gå mot sitt slut.
Tja, det här slutade med en hel föreläsning – förlåt mig, vänner – men ibland är världen så vacker, att man vill dela med sig till alla och önskar att man kunde börja om helt på nytt, där alla hade mer tid för varandra. För det är helt enkelt jätteskönt.
Saknar er alla!
Angelica, nu kanske (om inte tidigare) flum-förklarad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar