Vår resedagbok, del 2

Efter en natt i Hodenhagen var det då återigen dags att erövra Europas vägar. GPSen tog sikte mot München och Birnauerstrasse. Ca 6 timmar på Autobahn. Kassel var avklarat på nolltid, medan Würzburg kändes som en hel evighet. Autobahn slingrade sig fram som värsta serpentinvägen i alperna och vi började fundera över hur vi skall ordna vinterdäck i Spanien inför hemresan. Äsch, vi får väl helt enkelt förlänga vår vistelse. Började väl bli lite trötta efter bilfärden och hamnade i värsta fniss-stämningen. Började översätta tyska ortsnamn till svenska. Och det blev hur knäppt som helst. Ringde Malle och avtalade närmre inför kvällen, vilket fick honom att rusa till närmaste supermarket för att handla.

München var sig likt. Malle fanns i samma lägenhet som sist. Franziska kom efter en timme och det var kul att äntligen få träffa henne. Jag fick jobba någon timme medan övriga skaran lagade mat. Kycklingschnitzel med klyftpotatis. Resultatet blev riktigt lyckat. På natten smög vi upp på hustaket och kollade utsikten och temperaturen i poolen. Iskalt. Även i luften. Kändes skönt att krypa ned mellan lakanen.

Det kalla Münchenvädret höll i sig även på morgonen. Ca 12 grader och iskall vind. All packning inne i bilen igen. Dags att dra vidare. Luzern i Schweiz blir dagens mål. Träffa tyska kompisar. 4 timmar skulle resan ta och det stämde rätt väl. Helgdag i Bayern gjorde Autobahn alldeles tom, så det kändes som om vi körde i ensamt majestät. Så plötsligt dök alperna upp. Som från ingenstans. Vilken vy. Helt underbart. Vädret slog om och när vi löste vägtullar för Österrike och Schweiz möttes vi av en varm och somrig vind och blå himmel. Vägtullar – en riktigt smart lösning där jag och Martin har spånat vidare på en svensk lösning som skulle innebära lägre skattekostnader för gemene man. Kanske mer om det senare. 350 spänn fattigare fortsatte vi vår resa, kort genom Österrike och sedan in i Schweiz. Hela tiden utmed österrikiska gränsen, senare även utmed Liechtenstein. Landskapet blev alltmer förtrollande. Den som någon gång tar sig tid att åka genom Europa måste vi absolut rekommendera staden Sargans och dess omgivningar. Vi åkte utmed en underbart alpblå sjö, Walensee, som omgavs av skyhöga, bråkigt spetsiga berg och vi satt båda som förtrollade. Vevade ned rutan och försökte fotografera som värsta turisten. Två kort blev faktiskt riktigt fina, men – för dessa båda bilder krävdes många försök… Men, det vore ju dumt att stanna bilen. Vi roadrunners måste ta oss vidare.

Luzern visade sig också vara en söt liten stad. Ett centrum som vida överskred 2 x Göteborg storleksmässigt, men avsedd för en befolkning på 57 000! Beror väl säkert på att landets invånare har lite mer kapital att bränna. Landet har dock många fördelar. Eller vad sägs om 7,6% matmoms? Tål att jämföras med Sveriges ”något” högre procentsats… På kvällen blev vi hämtade av Frank för en liten rundtur, sedan vidare till deras hem för en aperitif före middagen. Kom till en fantastisk restaurang, där barnen gavs en självklar plats mitt i restaurangen: utomhus en lekplats centralt i restaurangen, inomhus ett helt lekrum. Fantastiskt. Och där satt alla föräldrar och samtalade med varandra i lugn och ro, medan barnen lekte och hade kul. Vilken affärsidé – borde man importera till Sverige. Vi slås alltmer av innovationsrikedomen runtomkring i Europa, där restauranger görs tillgängliga för alla med bättre priser och bättre miljöer. Ja, det känns knappast som om vi kommer att sakna det svenska restaurangutbudet. Ett par glas vin senare följde vi med Frank upp i bergen och tittade på den vidunderliga utsikten över staden by night. Svårslagen. (Vi var vid Golfbanans 3´ tee). Martin kommer tillbaka……

Onsdag morgon och återigen dags för bilen. Måste börja avverka lite mil efter vårt ”soft”-körande. Frukost med Frank på drei Könige, sedan var det till att packa bilen igen. GPSen visar 1078 km för dagens route, 107 mil…. Suck. Det blir långt. Inte minst eftersom hastighetsbegränsningen i Schweiz oftast är 60 eller 80 km / h. Och det är ingen idé att köra för fort. Radarövervakning överallt. Coolt nog visar de också sista månadens statistik vid varje kamera: Senaste månaden; 2976 fast för fortkörning, 3 beslagtagna körkort. Så, det är bäst att vara laglydig.

Så kommer vi till Frankrike…..,.. då börjar problemen. Inga skyltar som visar hur man skall köra, betala mm. 30 minuter senare hamnar vi i världens Stau. Tre st Autobahn filer leds om till 1 st fil som skall passera genom en vägtull i 5 graders uppförslutning efter det att en lastbil vält över vägen. Hurra !!!!! 3h och 20minuter senare är vi åter på G med massa positiva känslor för Viva la France. Vi vänder om mot nya mål och småvägarna. Tror nog att det stog Champange på en skylt men vi valde skylten med stort M. Mums. Nu rejält försenade. Fuck the french som Al Bundy brukar säga.

Med ca 80 mil till Barcelona så var det bara att stå på ordentligt. Pissa i muggen och gasa på. Det var en lång resa. Hela tiden samma vy, berg upp, berg ned. Totalt enformigt. Var finns charmen med detta land? Ens om någon hade försökt förklara, så hade vi nog knappast blivit övertygade. Sjaskigt överallt, fallfärdiga hus, smutsiga gator, och du som brukar köpa apelsiner från staden Orange bör definitivt tänka om – staden omges av ett enormt kärnkraftverk som spottar ut tjock och äcklig rök. Nej, Frankrike är verkligen inte vårt land. Maten var dessutom usel, människorna vi tvingades prata med luktade svett och fattade inte ett ord engelska. Tur att jag läst tre år franska på komvux och kunde haspla ur mig lite standardfraser, som Cést possible de payez avec VISA? Eller Un receipt, merci. Tja, dessa fransmän. Och som om det inte var nog: Summa vägtullar: €52!!!

Spanska gränsen. Allt kändes med ens så civiliserat (nåväl, engelska kan de inte här heller, men med lite turistspanska så går allt!). upplysta slott och borgar högt uppe i bergen välkomnade oss i den svarta natten, glada människor med ett leende på läpparna. Ja, det till och med luktade bättre. (Att människorna var glada berodde dock förmodligen mest på Martins försök att göra sig förstådd! Av kroppsspråket att döma, valde jag dock att snabbt komma till hans undsättning på macken). 30 litros gasolina, si.

Nästan 14 timmar efter det att vi lämnade Schweiz ankom vi äntligen till dagens slutmål. Castelldefels söder om Barcelona. En härlig spansk semesterort, där vi nog är de enda turisterna. 25 grader varmt, havets brus inne i vårt superlyxiga rum (i Schweiz fick vi ett halvsjaskigt rum där man fick backa in på toaletten för samma peng som vi här har en tvårumslägenhet med separat dusch och wc och en jättelik balkong med havsutsikt!). Palmer som svajar i vinden. Det här är vår melodi. Och ett övervakat garage. Vi behöver inte tömma bilen. Bara det. Vilken lättnad! Efter en uppfriskande drink på uteserveringen har det nu blivit dags att vika ned styret och försöka samla nya krafter inför morgondagen. Det är nämligen 105 mil kvar till Fuengirola…

Vi hörs snart igen!
Angelica o. Martin