Onsdag, 18 oktober
För första gången sedan vi kom hit till Spanien har vi nu upplevt regn på dagtid. Nu vet jag inte om jag hade kallat ett par ynkliga droppar regn i Sverige direkt, men här är i alla fall nederbörd något som alla gått och väntat på (utom vi på tillfällig visit vill säga). Fick i dagarna besked om att det är mindre än 10% kvar i vattenreservoarerna, vilket innebär att vattnet faktiskt snart kan ”ta slut” i kranen. Hände förra året och kan naturligtvis hända igen. Nåväl – vatten att dricka kan man ju köpa på flaska och i havsvatten kan man ju tvätta sig i värsta fall. Värre blir det med tvätten. Men – kanske är det ett lågtryck på väg in med lite regn? Vi frågade om vi skulle ta med regnkläder och stövlar till skolan, men Nej (ha, ha, ha skrattade fröken) – när det regnar är vi inne och har det mysigt. Det blir ändå inte mer än max 10 dagar på ett år, så nej, inga regnkläder i skolan. I ett land med så här lite regn finns det dock ett stort problem när regnet väl kommer – avlopp etc. är inte dimensionerade för att ta emot några större regnmängder på en gång, så det blir snabbt översvämning. Anna och Asse säger att man varje år upplever översvämning där man får vada sig fram på gatorna i full regnmundering! Det låter spännande. Bara ett problem – kaklet (ja, trottoarerna är ju kakelbeklädda här nere) blir glashala av bara ett par droppar regn, så det gäller nog att vara försiktig.
Hela förra veckan försvann i ett nafs, med feriafirande på gator och torg, flamencodans på skolan och grillkvällar och annat mys på kvällstid. Barnen var lediga från skolan onsdag-fredag, så vi passade även på att göra lite roliga saker på egen hand. Sanna var i väg och red och ny lektion väntar imorgon. Revbenen tycks äntligen vara hela efter fallet – för ja, även om de inte bröts av, så har hon verkligen haft riktigt ont.
Igår var det skolutflykt. Ett litet tåg kom och hämtade barnen utanför skolan och körde iväg på guidad tur och sedan var det fest hela dagen med glass och godis. David hoppade jämfota av glädje när han skulle gå på, berättade Sanna. Han är riktigt kär i Thomas Lok just nu – en söt liten figur som det finns filmer och allt möjligt om i Sverige, men tyvärr inte här nere. Jo, jag hittade en pyjamas häromdagen, som han bott i sedan dess!
Fredag, 20 oktober
GRATTIS på födelsedagen pappa!
Ja, som ni förstår blev jag avbruten i mitt skrivande i onsdags, men här är jag igen, med färska nyheter.
Ridlektionen blev en kamp mot en hungrig häst och att Sanna överhuvudtaget höll sig kvar på hästryggen var en bedrift. Men, hon har ju järnvilja när hon rider, så hon gav sig minsann inte, trots att kusen backade in med henne i ett buskage och vägrade att gå framåt. Han hörde tydligen att det fylldes på mat i krubban och som för många andra hästar, så är det magen som styr… Nåväl – svettigt barn och häst duschade efteråt av sig i slangen och nästa gång skall hon vara med och klippa den rackaren.
Hela veckan har annars varit fylld med lek och kompisar, så barnen har levt rullan rejält. Både jag och Martin känner oss helt däckade idag, så det blir tidigt i säng. Ja resten av familjen har redan somnat (kl 22), bara jag kvar med lite jobb.
Gråvädret har faktiskt hållt i sig, så nu vet vi hur det känns med regn igen. I och för sig kan man ju inte klaga, för det är fortfarande drygt 25 grader varmt, men ändå… Det är på något sätt lättare att leva i en lägenhet när det är strålande sol än när det regnar… Men barnen är överlyckliga över att få gå ut och plaska i gummistövlar – David hoppar fram mellan vattenpölarna.
Barnen har en hemlängtanperiod just nu, Sanna saknar bästisen Louise något vansinnigt, men tänker naturligtvis på att hon hemma i Nödinge kommer att sakna Spanienbästisen Ebba. Martin saknar nog jobbet en del även om han är fullt sysselsatt här nere – och nej – inte bara med matlagning och hushållsarbete. I fredags var han och Asse på Formel 1-träning i Jerez och skaffade VIP-biljetter in till depåerna. Tyvärr hade Ferrari precis åkt, men alla andra dök de på. De var som två barn när de kom tillbaka. Lyssna på ljudet! Kolla in den här bilden!!! Ja, det var kul att se dem. Jag och Anna var iväg med barnen på upplevelsepark, så där studsades det i hopptorn med mera tills svetten rann. Själv fick jag hemlängtan i natt, när jag för tredje natten i rad väcktes av grannarna ovanför. Ett svenskt pensionärspar som kom ner för någon vecka sedan och som tycks ha som nattlig sysselsättning att möblera om lägenheten. Skrap, skrap, skrap. Man blir tokig! Då kunde jag inte låta bli att tänka på min egen säng och tystnaden kring huset. Inte ens Martin tror att han kommer att störas av nödinge-trafiken efter detta trafikkaos med galna spanjorer bakom rattarna. Blir det fint väder imorgon tar vi med tältet upp till Anna och Asse och sover över uppe i bergen. Vi har nämligen bjudit hem dem till sig själva imorgon kväll, där vi står för middagen. Vi hade tänkt oss lite skaldjursfrossa, förhoppningsvis på nya balkongen som vi invigde förra onsdagen under stjärnorna.
Ja, tiden här nere flyger verkligen iväg – säkert kommer det att kännas skönt att komma hem till sig eget hus osv, men samtidigt inser vi alltmer hur mycket vi kommer att sakna det här livet och allt och alla här nere. Vi funderar mycket på hur vi skall kunna ta tillvara alla underbara ögonblick hemma på samma sätt som här och försöker planera för detta efter bästa förmåga. Sedan får vi se hur det kommer att funka i realiteten hemma i Sverige. Men, på något sätt är livets godbitar för goda för att inte tas tillvara, och det är nog det vi mest reflekterat över här nere.
Martin väntar kundbesök från Sverige om någon vecka eller två, så idag lyckades han locka med mig till golfbanan… Måttligt road var jag, det måste jag säga, men tänkte jag – man får väl ställa upp lite för varandra. Jag har ju ett dammigt golfset någonstans som inte varit framtaget på 8 år, och inte hade jag tänkt att damma av det heller. Men, så blev jag övertalad att testa lite på driving rangen… och så gick det ganska bra… och så var det riktigt jäkla kul… eftersom jag puttade bättre (eller åtminstone lika bra) än Martin… så nu skall jag kolla upp om jag kan fixa ett grönt kort här nere och boka privatlektioner… Ja, jag blev riktigt biten igen! Att Martin sedan sålde argument som ”du är en naturbegåvning” tänker jag njuta av hela kvällen, även om det säkert bara var ett av hans försäljningsknep och ett sätt att få sällskap på banan här nere… Men – vad 17! Allt smicker är bra! Det roliga var dock alla medelålders damer som stod där och fjuttade iväg bollarna och så kom jag fram, helt utan uppvärmning, och svingade med Martins monster-driver (ja, när han slår till med den, så stannar hela driving rangen upp för att kolla – han skjuter kanonlångt!) – ett kanonrakt slag, minst 3 gånger så långt som de hårt tränande damerna. Ja, då kände jag mig som en kung. Men – jag vet ju vad som händer ute på golfbanan… Ett misslyckat slag, och sedan är det väl kört… Mental träning – det får jag öva. Och – dessutom se till att få Sanna och David intresserade, så att jag också får tid att ge mig ut. Ja, för det var riktigt kul alltså. (Rebecka – du får också börja spela – det är bra för oss!)
Nej – nu blir det så där långt idag igen och klockan springer iväg. Dags att krypa ner och försöka somna innan de börjar flytta stolar igen (idag har hon tydligen högklackat på sig också…) Men – många kramar till er alla där hemma – det skall bli toppen att träffas igen!
Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar