Vår resedagbok, del 4

Hej alla nära och kära!

Jaha, så har ytterligare en arbetsvecka börjat gå mot sitt slut – det känns inte klokt. Tiden här nere går ovanligt fort och jag tycker knappt att jag hinner vakna innan det är dags att gå och sova igen. Och nej – det beror inte på att vi unnar oss några sovmorgnar (vilket jag dock borde gjort den här veckan, eftersom jag suttit uppe och jobbat halva nätterna). Att det bara är 6 dagar sedan mamma och pappa åkte hem känns helt osannolikt. Om någon hade sagt att det var 2 eller 3 veckor sedan, hade jag utan tvekan kunnat tro på det. Och att vi inte ens varit gifta i en månad ännu – ja, det känns än märkligare. Det hade också kunnat vara en evighet sedan. Missförstå mig inte – den äktenskapliga lyckan har inte gett med sig och vi har ännu inte förtärt flaskan med etiketten ”efter första bråket”, så det är väl ett gott tecken. Men visst – frågar man Sanna så har vi säkert bråkat, men själva kallar vi väl det vid det här laget meningsskiljaktigheter – ni vet sådana där som normalt sett uppstår mellan de båda könen (i alla fall hos de flesta jag känner!!)

Myggorna har börjat återvända i samma takt som de spanska turisterna börjar försvinna härifrån. Stranden har avfolkats totalt den här veckan, vilket i och för sig är skönt, men å andra sidan har vi endast varit där korta stunder, eftersom strand och bad också blir vardag i våra liv. Det är mest en lekplats där man tillbringar någon timme varje dag och har det lite mysigt med barnen. Det härliga vädret hoppas vi dock få behålla länge än, för det är onekligen skönt att slippa bylsa på sig en massa kläder. 27 grader är det i skrivandets stund (strax efter kl. 00.30, natten mot fredag).

Imorgon öppnar svenska kyrkan efter sommaruppehållet och den nya prästen skall presentera sig för sin församling, så dit går vi på bullkalas kl. 10. Blir kul för barnen att träffa lite andra svenskar. Sanna kommunicerar på sitt egna lilla sätt med människor runt omking, medan David snarare tycks tro att ingen lärt sig tala här ännu. Han vill mest hem till gula huset och vill helst inte höra talas om att vi skall stanna länge i Spanien. Han måste väl tro att vi blivit helt knäppa!

Imorgon skall vi även kontakta två ridskolor i närheten och se om det finns plats för Sanna. Finns tydligen även ett f.d. svenskt proffs som har en klubb här nere, men efter lunch med goda vänner idag avskräcktes jag något av denna till synes inte alltför barnvänliga typ. Tror jag prioriterar de två alternativ som jag själv snokat reda på. Sanna längtar som en besatt efter att få rida. Helst vill hon galoppera i vattenbrynet, men för den möjligheten verkar det som om vi måste förflytta oss 20 mil söderut till Tarifa. Det får väl bli ett av hösten äventyr, för det låter onekligen väldigt härligt.

Jag har också fått tips om en massa barnaktiviteter via kommunen, så dit skall jag också gå imorgon. Sanna vill gärna gå på Flamenco, eller prova något annat spanskt. Får väl se vad de har för utbud.

Idag blåste vågorna meterhöga (drygt 2 meter faktiskt) på stranden och det såg väldigt härligt ut. Dock inget badväder för barn. Totalt livsfarliga undervattenströmmar. Det flög också vattenbombningsplan över havet idag – det är väl någon ny skogsbrand på gång. Såg riktigt häftigt ut – de går ner direkt i vattnet och fyller på tankarna och flyger sedan vidare. Har jag aldrig sett förut. Men – skogsbränder är naturligtvis inte så trevliga.

Vi måste också ta oss till konsulatet i Malaga någon dag för att skaffa nytt körkort till Martin – och för att rösta. Känns viktigt att göra sin medborgerliga plikt, oavsett vart man befinner sig. Skulle nog känna mig som en brottsling om jag inte röstade.

Barnen sover gott i sina sängar och Martin kollar på Menige Ryan (dubbad till spanska – tro dock inte att han lärt sig någon spanska ännu!!!). Själv har jag roat mig med att översätta en broschyr om slaggrindsmaskinerier. Spännande va?! Men nu skall jag vika ned styret och ladda batterierna inför morgondagen. Och förhoppningsvis blir det en lite lugnare arbetsdag än idag, så att även jag kan följa med till stranden en stund.

KRAMAR till er alla,
Vi hörs snart igen.
Angelica