onsdag, november 01, 2006

Vår resedagbok, del 8

Hej alla!

Nedräkningen har börjat… Inte bara mot Sverige-Spanien-matchen på lördag (vi har naturligtvis bokat en halv restaurang för oss och vårt följe precis framför storbilds-TV:n), utan också mot Ferian i Fuengirola. Ja, vad är då det, undrar ni säkert där hemma? Jo, en vecka full av fest, fläkt och fart, då spanjorerna enligt utsago inte sover alls. Så – det skall bli spännande att vara med om (eller också inte). Det hela börjar imorgon kväll klockan 22 med fyrverkerier över hela stan och sedan går startskottet till nattens festligheter. Den som kan det där med feria festar hela natten på festplatsen (de har byggt upp ett enormt område med tivoli, tapasbarer, vincaféer och discon, så staden är rustad för fest i dagarna 9!!!), går klockan 7 på morgonen och äter någon specialfriterad brödbit med choklad, för att därefter sluta upp till….. ….tjurrusningen!!!! Ja, klockan 8 på lördag morgon går det hela av stapeln, och naturligtvis skall vi vara där. Martin och Malle får väl springa om de vill, men själv stannar jag bakom staketen med barnen! Men – det skall bli jättespännande. Till ungtupparna på gymnasiet i skolan gick det ut följande information i förra veckans veckobrev: Observera att alkohol i kombination med en natt utan sömn inte hör ihop med tjurrusning… Visst – denna maning kommer säkert att följas till punkt och pricka! Ja, det skall bli en upplevelse man sent kommer att glömma (jag hoppas bara inte att det blir alldeles för hemskt, så att man inte glömmer spektaklet av den anledningen… ) Nåväl – rapport följer i nästa brev hem!

I helgen var vi bjudna på fest hemma hos Anna och Asse och det var som vanligt trevligt. Martin låg helt däckad söndag eftermiddag. Han sa att han hade vätskebrist, och kanske var det sant, men kanske fanns det också en annan förklaring. Innan han blev som sämst hann vi i alla fall ut på Delfinsafari på Medelhavets böljande blå. Och, det måste jag säga, delfiner i sitt rätta element – det är helt oslagbart. Vilka varelser, vilken smidighet och elegans -. Wow, det kan inte förklaras med ord. Tala om lyckorus.


Sanna skulle haft ridlektion som vanligt i förra veckan, men den fick ställas in efter ett otäckt fall från klätterställningen på skolan. Två meter rakt ned med ryggen före. Hon var helt blå och mörbultad stackarn när jag hämtade henne från skolan. Har fortfarande ont när hon skrattar och hostar, men det har blivit mycket bättre. Men – så blir det när man leker Skattkammarplaneten och skall bestiga klätterställningen med ett hopprep. Tja, jag skall väl inte säga något – själv bröt jag ju fyra fingrar när jag lekte indian i den där åldern, så hon har väl lite att brås på! Men, hästar fick det ju ändå bli, bara i lite annan form: på fredagskvällen överraskade vi med en färd runt hela stan i häst och vagn efter ett mysigt restaurangbesök. Det var verkligen toppenmysigt.

På lördag morgon kl. 8 stängs all biltrafik av i Fuengirola – då är det endast transport med häst och vagn som gäller. Det skall gå en lång parad genom staden och det är mer än 2 ½ timme från första startande till sista, så det kommer nog vara något helt magnifikt. I paraden deltar förutom ryttare även Flamencodansare, och det för oss utsökt in på nästa ämne…

…JAKTEN på Flamenco-klänning. Visst – Sanna äger ju en Flamencoklänning sedan tidigare, men det är ju ”bara” en så kallad lekklänning. Under ferian skall man minsann ha en riktig Flamencoklänning (som man sedan i princip bor i under en hel vecka…) Visst tänkte jag, och knatade iväg till affären… 340 € för klänningen, 29 € för skorna, därtill örhängen, halsband, armband en sjal, en brosch, ros till håret och naturligtvis matchande solfjäder… Kalaset stannade inte på 400 € kan jag lova (dvs nästan 4000 spänn!!!) och jag trodde jag skulle svimma. Som alternativ har jag därför ägnat delar av denna dag till att leta upp en klänning som vi kan låna, som Anna (gulliga kompis) tog med sig hem och förlängde, så nu skall vi bara ut och köpa skor och lite krimskrams till. Men – Sanna har naturligtvis inte glömt denna karamell till klänning som hon provade igår… Imorgon skall jag hur som helst kika in på ett annat ställe och se om man blir mindre ruinerad där, annars får låneklänningen duga (den är jättefin, men hon vill naturligtvis ha med sig en egen ”äkta” Flamencoklänning hem.

Att vi bjuds på The time of our Lifes råder det absolut ingen tvekan om – vi njuter av livet in i minsta detalj och försöker att inte tänka på att det en vacker dag blir dags att återvända. Förstå mig rätt – vi saknar verkligen alla er vänner och nära och kära, men absolut inte livet och tempot man har där hemma. Sedan känns det knäppt att helt plötsligt ha två liv. Ett i Sverige, ett i Spanien. Omedvetet jämför man dessa båda kontraster och önskar att man alltid skulle kunna leva i det bästa av dessa båda världar. Att alla fick chansen att njuta av livet i slow-motion, som det faktiskt känns som här nere. Inte att tiden går långsamt – nej, den rusar iväg – men hela livet är faktiskt helt annorlunda, avslappnat och härligt. Och allt barnen får uppleva, allt som ordnas på skolan. Det är häftigt. På tisdag är det festdag på skolan med Flamencoundervisning. Alla barnen är naturligtvis Flamencoklädda och skall ha en egen parad genom stan. Sanna studsar nästan av iver redan! 3 timmar spanska i veckan och ungen riktigt suger in informationen – jag började min spanskakurs i måndags och det känns toppen. Nu får vi öva ihop, jag och Sanna.

Nej, nu skall jag gå in och vara social med vår gäst – ja, vi har ju fått besök av Nalle, som David säger. ”David gillar Nalle”, får ju vem som helst att tänka på ett gosedjur, men det är faktiskt Martins kompis Malle som är här på besök från München. Jättekul! Imorgon går de ut på golfrunda de båda herrarna och de har tagit sikte på La Cala Golf Resort. 3 x 18 hål i kuperad terräng (bland berg och dalar… mest uppför!!!), där damerna senare spelar på PGA-touren i slutet av november. Hade tänkt att glänsa med Valderama, men med en GreenFee på 255 € per skalle, så tyckte de att detta var ett bättre alternativ (hmmm – där ryker hela hans ”månadspeng”!!!). Men ett tips till alla er golfare där hemma – åk inte till Spanien och spela golf om ni inte känner för att bränna minst 700 SEK / runda i GreenFee – och, då får ni ändå bära bagen själva! Planeras även för golf på söndag förmiddag och eventuellt lördag eftermiddag – vi får väl se hur pass generösa dessa inbitna Alingsåsare verkligen är mot sig själva… bränna flera tusen på tre dagar i GreenFee – nej, det verkar ytterst o-Alingsåsiskt!!! Fniss! Men de kan ju ta med sig hemlagad lunch förstås… och släpa bagarna uppför bergstopparna…. Ja, jag önskar att jag var en liten mus som kunde följa med och kika och sitta och flina. Hoppas att det blir riktigt varmt också! Tihi!

Nej, nu skall jag jobba lite också, Internet har strejkat här idag, så jag har lite att ta igen. Sedan skulle jag ju vara social också… Nåväl – det får jag prioritera imorgon istället.

Den som vill får gärna skicka en rapport hemifrån – det är alltid kul. Vår adress här nere, för den som inte vill skriva e-mail är som tidigare nämnts:

Angelica Johansson
Ramon y Cajal 22-4B
(Esquina Martinez Catena) Edificio Jandula,
29 640 Fuengirola (Malaga)

Vi kan också nås på telefon +34 653 358 587

KRAMAR till er alla,
Angelica o. co.

P.S. Återigen – tusen tack Camilla för alla fina bilder från vårt bröllop och all tid du lagt ned på att göra det så fint – du är för gullig.

Inga kommentarer: