Sanna tvåa i KM

För ett par helger sedan avgjordes KM på Sävebanan. Sanna kom 2:a i tölten och hamnade precis utanför final i fyrgången. Hade ena domaren följt de andra domarnas bedömning, hade hon gått in som tvåa i finalen och haft en riktigt bra chans till fin placering. I alla andra gångarter hade hon dock högst bedömning, så det var ändå en mycket nöjd dotter som kom hem från dessa klubbmästerskap, dessutom med placering i galoppracet i slutet av dagen (fyra tror jag)!

 Sanna och Hjörtur i tölten.

 Trots lyftande flygplan, behåll både ryttare och häst lugnet.

 Prisutdelning i tölten, Sanna tvåa från vänster.

 En glad hästtjej.

Fin blå rosett under den härliga manen.

Det här gjorde vi bra kompis! En nöjd Sanna och Annie.

Full fart i galoppracet - kan lova att mamma hade högre puls än både dotter och häst tillsammans!

Hur mycket tvätt kan det egentligen bli?

Ja, den frågan ställer jag mig varje vecka. Förstår inte vart alla kläder kommer ifrån, än mindre hur fyra personer kan lyckas skapa sådana enorma tvättberg så snart skola och jobb drar igång... Om jag inte jobbat hemifrån och kunnat slänga in maskin på maskin dagarna i ända, tror jag på fullt allvar att hela mina helger hade gått åt till tvätt. Och det hade ju inte funkat - på helgerna har jag ju redan fullt upp som det är?!

En stor förklaring till dessa berg ligger förstås i det inte alltför charmanta höstvädret, som tycks vilja bjuda på en god portion regn varje dag. Resultatet blir förstås att Davids skolkläder räcker i knappt en halv dag (alltså minst 1 ombyte efter skolans slut, med lite fotboll i det blöta gräset oftast 2). Samma sak gäller förstås träningskläderna, som 1) antingen stinker efter en framfart i gymmet och därmed inte kan komma på fråga för återanvändning, eller 2) är så genomblöta och smutsstänkta efter ett löppass, att allt annat än direkttvätt är att glömma.

Med följande aktivitetsschema innebär det förstås många träningsplagg per vecka i tvättkorgen:

Måndag:
David - gympa i skolan, löpning i Skatås
Sanna - vila, om inte ridning hos kompis
Martin - löpning i Skatås
Angelica - gymmet 2 gånger, alternativt gymmet en gång + promenad i Skatås

Tisdag:
David - fotbollsträning, eller som från och med denna vecka och 6 veckor framåt - löpning i Kvantumserien
Sanna - gympa i skolan, Kvantumserien
Martin - Kvantumserien
Angelica - gymmet och Kvantumserien

Onsdag:
David - innebandyträning
Sanna - ridning
Martin - löpning om han kör Sanna till ridning, annars vila
Angelica - gymmet

Torsdag:
David - vila
Sanna - gympa i skolan
Martin - vila, om det inte blir en runda i Dammekärr
Angelica - gymmet

Fredag:
David - vila om aktivitet på helgen, annars kortare löpning
Sanna - vila
Martin - löprunda med kund på lunchen
Angelica - gymmet alt. vila

Lördag:
David - innebandymatch, alt. springtävling
Sanna - vila, om inte hos någon kompis och rider...
Martin - vila, alt. springtävling
Angelica - vila (läses påhejande supporter!)

Söndag:
David - fotbollsmatch eller innebandymatch (om inte på lördagen)
Sanna - vila
Martin - vila alt. löpning el. promenad med frugan
Angelica - vila (pååhejande supporter) alt. em-pass på gymmet eller promenad

Utöver alla dessa plagg som används aktivt en rad överdragsjackor, byxor, mössor, reflexvästar mm. som också lyckas bli alldeles blöta av svett eller regn på väg hem från träningar, eller under träning.

Riktar denna blöta höst ett extra varmt tack till min nya kompis i tvättstugan, som ser till att kläderna torkar på ett nafs. TACK älskling för den effektiva torktumlaren som du fixade! Sa jag att jag ville ha en ny spis och ugn också?!

Vilket jävla skämt!

Kolla instruktionerna David fått till nästa veckas läxa:

Under NO i OneNote har det sitt arbete som hösten som ska rättas klart det som de kan lösa utan boken.

Är för fan inte klokt - en lärare som inte kan skriva ett begripligt meddelande!!! Fy skäms! Om lärarna författar sig på detta sätt, vem kan då kräva att barnen ska lyckas i skolan? Det är ju ett skämt för helvete. Hade det varit Davids klassföreståndare från Iran (som i 99 fall av 100 skriver klanderfritt) hade jag kunnat ha visst överseende, men det här är ju för 17 skrivet av en svenska... OMG! Glad att David endast har denna lärare som ämneslärare i två ämnen och inte i övriga - då hade jag varit riktigt orolig nu. Arg förälder idag.

Mysig helg i Götet

Ännu en helg har ångat förbi i rasande snabbt tempo, men oj vilken fantastisk inledning den fick (avslutningen med fotbollscup i Älvängen var också fantastisk, där David och hans härliga lagkompisar tog hem vinsten). Söta S och J hade firmafest och bjöd vanan trogen in min käre make och mig att delta. Började redan fredag förmiddag med en timmes beach volley på härliga Beach Center i Kviberg - ett fantastiskt ställe måste jag säga - och så jäkla grymma vi var! Riktigt superkul och härligt svettigt - kändes i hela kroppen både lördag och söndag, kanske också för att jag värmde upp med 3 km rullskidåkning i Skatås. Tungt på gruset, men mer stabilt än på asfalt, men med alla muskler på helspänn känns det riktigt styggt i kroppen efteråt. Får utvärdera om det är värt smärtan efter nästa pass, tycker att jag dragits med känslan av aj-ont i ryggslutet sedan i fredags och jag känner mig absolut inte beredd att "aktivera" diskbråcket igen. Hur som helst. Efter den galet roliga timman på Beach Center styrde vår kos mot Clarion Hotel Post i Göteborg. Efter incheckning blev det lunch, därefter lite barhäng på Gamle Port - vet inte när jag var där senast, men det känns som minst ett och ett halvt decennium sedan! Trevligt hade vi i alla fall och smått runda om fotsulorna återvände vi till hotellet för ombyte till kvällen och besök på mysiga Källarkrogen. Åt gott, drack gott, skrattade glatt och hade en riktigt mysig utekväll. Kvällen avslutades i loungen på posthotellet, i avslappnad skön stämning med lagom hög musik för oss "äldre".

Funderade mycket över atmosfären i posthotellet, som fått så mycket uppmärksamhet i pressen sedan det invigdes tidigare i år. Att materialen var påkostade råder det inget tvivel om, men smaken hos den som inrett känns minst sagt tvetydig. Skönt avslappnade soffmiljöer, där man fick känslan av att sitta i någons vardagsrum med elden sprakandes bakom ryggen, hörde till de mest positiva inslagen, överdådiga lampor, dova färger och udda materialval och blandningar till de mer negativa. Påkostat ja - smakfullt nej. Får nog säga att det finns bättre boendealternativ i Götet om man ser till det rent estetiska, men bekvämligheten, servicen och storleken (det var ett gigantiskt rum vi fick) var absolut klanderfri. Frukosten var en ren njutning och får mitt absolut högsta betyg. Möjligheten att sitta i soffmiljöerna var extra lyxig på morgonen, med en brinnande eld som enda utsikt fick vi en härligt avslappnad start på dagen. TACK kära vänner för detta fantastiska dygn.

Jag som ogillar stökiga barmiljöer, för hög musik och kletiga människor måste också passa på att slå ett slag för baren på posthotellet. Det rådde en härligt avslappnad stämning och publiken var lagom gammal, utan att för den sakens skull kännas pensionärsmässig! Fick i och för sig känslan av att stället för tillfället tillhör Götets mest hippa inneställen, men publiken saknade ändå wannabees och annat löst folk. Propert klädda människor, trevlig personal i baren, lagom hög musik och sköna soffor - det är vad jag kallar bar life á la medelåldern - I LIKE!

Vilken glädje att vara frisk

Efter en veckas snorande känner jag mig oerhört nöjd över att vara frisk igen. Må bra-känslan som infinner sig inför, under och efter varje pass i gymmet är fantastisk. Att jag nu på morgonen dessutom fick infon om att schemat utökas med 2 switching-pass fr.o.m. vecka 41 blir förstås som grädde på moset och min dag känns plötsligt mer än perfekt. Älskar verkligen att träna och att känna mig frisk, stark och levande! Tjo!

Backflash á la 1988

Trots oerhört många förändringar inom skolans värld sedan jag själv var del av den, så kan jag efter gårdagens och morgonens kemiförhör med Sanna konstatera att förändringen åtminstone inte letat sig in i kemilokalen. Tror minsann att både labbar och instuderingsmaterial är exakt det samma som på min tid. Kanske att bokens utsida fått ny layout, men njae - knappt det! Kul har det i alla fall varit att förhöra och få en tillbakablick i livet - som tur är verkar Sanna och hennes klasskamrater inte vara lika olydiga som jag och mina klasskamrater en gång var i kemisalen... Våra experiment gick inte sällan överstyr, vill jag minnas... Samtidigt är jag förstås tacksam över att det inte är jag som ska ha stort kemiprov idag och dessutom svenskaprov lektionen dessförinnan. Sanna är dock lika cool som alltid och går som vanligt iväg med sin härligt avslappnade inställning att "det löser sig". Beundrar den ungens lugn inför allt hon gör - en egenskap som hon absolut inte fått från mig, men som jag är oerhört tacksam för att hon begåvats med. Kan hon få behålla det kommer hon med all sannolikhet att uppnå alla sina drömmars mål. Du är bäst, min finaste skatt!

Rullskidpremiär!

Nu har jag gjort det! Testat rullskidor, alltså! Längtan efter snö blev som ni alla förstår alltför stor, så efter ett drygt års övervägande blev det idag premiär. Bildbevis får jag naturligtvis dela med mig av, eftersom David var snabb med kameran! Kanske blir det en fortsättning, kanske inte. Min spontana känsla är inte direkt att jag är överväldigad, men vem vet - större under har säkert skett!

Dunderförkyld och rastlös

Fy vad jag hatar att känna mig dassig. Inte nog med att alla luftvägar blockeras av segt slem, dessutom hindras min framfart i träningslokalen. Får värsta abstinensen och känner mig allmänt rastlös. Städar som aldrig förr, i brist på annat. Tycker jag anar en vändning idag. Hoppas på det och att vila resten av veckan ska göra susen och snart få mig tillbaka i träningsoutfiten igen. Längtar efter att bli svettig efter ett jobbigt pass - känns betydligt härligare än den kallsvett som för närvarande drabbar mig vid minsta ansträngning. Fy!

David med idolen

Fick naturligtvis passa på att fota David med idolen Anton Hysén när han gästade Nödinge för några veckor sedan.

Nostalgi

Vet inte hur dessa gamla bilder dök upp i min telefon, men kände mig bara tvungen att dela med mig av denna underbara bild. Kanske publicerad förut (i sådana fall gissningsvis 2007), men hur som helst värd att förevigas. Från skidsemester i italien😍.

Rekreation

Kvällen sänker sig över taken, värmeljusen lyser upp den tidiga höstkvällen och kaminen sprakar och värmer våra kalla tår - det här kallar jag rekreation på högsta nivå. Vårt paradis i skogen, vårt lilla andehål i vardagen, vår mysiga stuga. Vad lyckligt lottad jag känner mig en kväll som denna, omgiven av mina tre bästade älsklingar...

Skidlängtan...

Solen skiner utanför fönstret och det är säkert en alldeles härlig sensommardag (nej förresten, det ser höstlikt ut!) och plötsligt drabbas jag av en sådan skidlängtan att livet nästan känns jobbigt. Blir rastlös och kan inte längta nog efter vinter och snö. KOM NU!!!

Soffan

Tur att du inte åkte med mamma, för det hade inte varit bra för din rygg!

Rhodos - en välbehövd semester

Sällan har jag tyckt att det varit så skönt att åka på semester, sällan har jag längtat så efter att bara göra ingenting. Vår vecka på Rhodos kom därför att bli perfekt. 46 grader i skuggan när vi landade gav förstås känslan av att gå rakt in i en vägg när vi steg ur planet, men så snart vi nådde hotellet (efter 15 minuter) och knatat ned till stranden, var värmen inte alls besvärande. Dag 3 förärades vi dessutom med en härlig bris, som beslutade sig för att stanna ända tills dagen för hemresa. På grund av fantastiskt bra flygtider blev det hela 8 dagar på resmålet, men om någon hade sagt att vi varit borta i 2 veckor hade jag enkelt trott på det. 8 längre och mer avslappnade dagar har jag aldrig varit med om förut. Återigen hade jag tur att jobbet höll sig i schack och jag kände mig verkligen ledig - för andra semesterveckan i år! Bara familjemys och ha det bra-känsla, massor av böcker på stranden och galet crazy upptåg till havs. Martin och barnen testade på "soffan", som David drömt om sedan Mallorca förra året, då vi tyckte att han var för liten. Två gånger hyrde vi även vattenskoter och oj, så kul vi hade. Martins skoter, som visade mph, trodde mig inte när jag sa att jag och Sanna kört i 78 km/h, men han blev snart övertygad. Vid nästa hyra var det dags för David att åka med mamma och han gjorde stora ögon när han sa att jo, pappa - det stod faktiskt 79 på displayen! Första gången ville David absolut åka med pappa, men när han såg att även mamma kunde gasa på, ville han förstås prova att åka med mig nästa gång. När jag dessutom sladdade upp en hel ocean av vatten över solbadande stekare på madrasser, trodde han inte sina ögon. Gapskratt och bonuspoäng till mamma förstås! Naturligtvis fick barnen prova på att köra själva, med mig och Martin bakom sig, och allt annat än full gas var inte att tänka på. Snacka om adrenalinkick! Kul hade vi och visst kommer det att bli vattenskoter igen. Ja, vi hade verkligen en underbar vecka och Rhodos måste absolut rekommenderas. Mitt senaste besök var 1989, men faktum är att ön inte alls kändes överbefolkad som andra turistmål, och faktiskt lyckats behålla en hel del av det genuint grekiska.

Men fy skäms för solstolskillen som inte tog betalt av grekerna själva, men dagligen stod och väntade på var turist - föga förvånande att landet står inför konkurshot och jag lovar att detta inte var det enda under veckan som bekräftade att grekerna inte är ett dugg intresserade av att själva lösa sin situation. Hoppas faktiskt att de blir utslängda ur EU snarast, dags för dem att vakna upp och lära sig ta ansvar för sin egna situation.

Våra födelsedagsbarn

Sommarlov innebär ju årligen tre gånger födelsedagskalas i familjen Johansson/Eriksson. Först ut var David den 24 juni, som i vanlig ordning beställt jordgubbstårta. "Två vill jag ha, mamma", så visst, det fick det ju bli. Dessutom hade mormor bakat kakgubbe, som danska traditionen bjuder, och oj så smaskig den var. Faktiskt mycket bättre än den min mormor alltid tog med till mitt kalas som barn. Var förstås en nöjd kille som kröp ned i sängen efter en lång dag, förmodligen mest nöjd över biljetterna till Supermatchen.

13 juli var det dags för Martins stora dag - i år extra stor, eftersom siffrorna hamnat på 40. Hela våren har min käre make velat fram och tillbaka om den stora festens vara eller icke vara, en resa till varmare breddgrader och diverse andra förslag, för att slutligen bara konstatera att nej, jag vill inte göra något särskilt. Då blev det förstås för mig att smida i det fördolda och plötsligt var det ordnat med både fest och resa! På födelsedagen bokade jag in snickare, som kom redan i ottan. Hela natten dessförinnan hade jag frenetiskt tapetserat klart inne i stugan och kände mig supernöjd över att inte behöva lasta över det ansvaret på pappa (min master tapetsör!) när de dök upp vid 9-tiden. Fortfarande intet anande, men glad över att några hittat honom (trots att han meddelat att han skulle befinna sig på hemlig ort!), mumsades det frukost på en av stugaltanerna. Strax var även Martins föräldrar på plats, hans syster och oops... hans kollega! Vad faan..., utropade han, men tycktes fortfarande inte fatta någonting. Snart var hela trädgården full av familj och vänner, som tagit dagen i anspråk för att bjuda Martin på årets present - en fixardag i stugan. Allt som blev gjort denna dag kan jag fortfarande nästan inte förstå, men oj, vad skönt med all er hjälp! TUSEN TACK alla som dök upp och hjälpte till - ni gjorde ett fantastiskt jobb och gav både Martin och mig en dag vi sent kommer att glömma. Vilka vänner - tack för att ni finns! 2 dagar senare kunde vi med gott samvete lämna stugbygget för ett annat semesterparadis - Rhodos (separat inlägg kommer att följa). Ska försöka få tag på bilder från Martins stora dag - hade fullt upp med att fixa, dessutom med ösregn som motarbetare, så fotandet överlät jag åt andra.

Tidig morgon direkt efter nattlig hemkomst från Rhodos var det dags att köra Sanna till andra ridlägret på Stall Tofta. I ett helt år har hon sparat varenda krona för att kunna förverkliga en andra lägervecka och tyckte som vanligt att det var värt vartenda krona, 3500 för att vara exakt... När lägret var betalt var det förstås lägligt att fylla år dagen efter avslutad lägervecka och kunna önska sig medel inför nästa års läger... Födelsedagen tillbringades i Falkenberg, där David skulle springa lopp. Sen ankomst gjorde tyvärr starten väldigt stressig, varpå skorna glömde att knytas... En tredjeplats utan någon som helst träning de senaste 6 veckorna gjorde honom ändå nöjd och glad - när han dessutom fick syn på mormor och morfar utmed banan var förstås lyckan total. Efter loppet överraskade mormor och morfar med tårta på mysigt café. Därefter blev det lunch vid havet och ett snabbdopp i det inte alltför varma havet. Lagom till att vi skulle säg hejdå för dagen, drog det inte häftiga vindar och ett därpå följande sällan skådat regnväder. Hemresan tog extra tid på grund av hemsk trafikolycka på E6:an, men väl hemma fortsatte firandet med farmor och farfar. Och tur var det minsann att vi styrt kosan till Falkenberg - där hade vi strålande sol hela dagen, medan Nödinge mest bjudit på regn. Kändes konstigt när vi kröp till sängs på kvällen - en tonåring i huset - hur gick det till? Vart tog tiden vägen? Vår lilla, fina tjej har plötsligt blivit stor. Grattis gumz!

Sanna - vår vinnare

Något som jag glömde rapportera om i början av sommaren var Sannas vinst i vårserien, en orienteringstävling med sex deltävlingar runt om i Göteborgsregionen. Försommarens fina resultat följdes upp av ytterligare en vinst i Göteborgs 3-dagars häromveckan, där det både ingick medel, sprint och långdistans. Som segrare i samtliga tävlingar var det ingen tvekan om vem som tog hem den sammanlagda högvinsten. Grattis vår fina tjej!

YES, YES, YES!!! Biljetter till supermatchen!!!!

Vilket drama direkt på morgonen - har lyckats komma över 4 biljetter till Supermatchen på Ullevi den 8 augusti - FC Barcelona mot Manchester United! Så jäkla grymt! Bästa platserna också, så nu ska det laddas inför värsta fotbollsmatchen!!! Wow, är helt hög på adrenalin!


Så här började det...
I tidig otta gick Martin upp för att åka in till Scandinavium och ställa sig i biljettkön. Jag skulle vara beredd på datorn, när biljettsläppet kom igång kl. 9. Kl. 8.30 meddelade Martin sig via sms. Var kö ända bort till Liseberg, men han hade endast ca. 200 pers framför sig. Jag loggade in på gotevent.se och tänkte kolla vilka sektioner vi helst skulle vilja ha, naturligtvis i Man Uniteds klack! Insåg ganska snart att gotevent hänvisade till ticnet.se för biljettköp online. Klickade mig vidare och fick då upp ett fält där det stod att det var kö in på sidan... Sidan laddades i nästan 30 minuter innan jag kom in - då var klockan 9.02. Försökte boka maxantal biljetter (8 st) ett 20-tal gånger, men fick hela tiden felmeddelande. Ändrade då till 4 biljetter - samma sak... Valde därefter 4 respektive 8 biljetter varannan gång vid efterföljande försök och vips, plötsligt funkade det! Stod att jag fått 4 biljetter! Dessutom på läktare T1, rad 5, så det blir ju riktigt nice!!!! 9.00 lade jag dessutom ett mail till företagsbokningen med önskemål om 20 biljetter - får se om jag även får dem - i sådana fall kan det bli ett par över till försäljning. Meddelar i sådana fall snarast om detta. 

Wow, vilken kickstart på morgonen! Nu ska jag göra frukost!

Wanted!

Hemma efter en underbar dag på Liseberg, där Davids högsta önskan om ett cowboy-kort infriades! Kände mig inte så manad av uppgiften, men med tanke på barnens glada fnitter var det absolut värt uppoffringen! Fniss, kul att upprepa detta efter 30 år - hänger en bild i trappan hos mamma och pappa, där jag med diverse gluggar i tandraden glatt smilar mot fotografen - ska se till att ta en kopia på det någon gång och lägga upp här!!! Och visst är jag schysst som bjuder på detta?!!

Glad midsommar!

Sommarlooooov!

Några dagar före sommarlovet officiellt invigdes, valde jag att ta ledigt för barnen och åka en vecka till Spanien. Martin skulle ändå till Ukraina på fotbolls EM och efter otaliga resor denna vår kände jag att det var dags för oss övriga att unna oss något roligt. Hela livet tycks annars kretsa kring när maken behagar vara hemma och efter flera ensamma byggdagar på stugan kände jag absolut för att bara lämna allt vad ansvar heter därhän.

Sagt och gjort. Bokade med Ryanair, hittade lägenhet på internet och bokade hyrbil. För typ 8000 kronor totalt. Blev en fantastisk semestervecka och faktiskt den första, sedan jag startade eget (för mer än 10 år sedan), som jag faktiskt är benägen att kalla just semester. Packade inte ens upp jobbdatorn utan kunde sköta det som krävde åtgärd via mobilen. SUPERSKÖNT! Kände plötsligt vilken lyx man hade haft som anställd - känslan av att vara ledig på riktigt var underbar.

Hann utöver lata sovmorgnar (vi vaknade aldrig före kl. 10!!!) med härliga dopp i hav och pool, shopping, badlandskap, mysiga restaurangbesök och träff med kompisar från tiden vi bodde på Solkusten. Härligt var det hela tiden och underbart att återminnas miljöer, dofter, smaker och annat som minner om en numer nästintill förhistorisk tid (ja, det är faktiskt 6 år sedan vi bodde där)!

Sista kvällen väntade oss dock en obehaglig överraskning när vi kom tillbaka till lägenheten - vi hade haft inbrott. iPaden och min plånbok hade de tagit med sig, men i plånboken fanns bara några hundralappar och personliga tillhörigheter, så där kammade de ju typ noll. Nya iPaden var barnen förstås ledsna över att förlora, men när en ny införskaffades dagen efter hemkomst var det glada miner igen. Extra glada när iCloud skickade ned aktuell status på spel osv, så att det bara var att ta vid där de slutat. Trots att barnen var både rädda och ledsna när det hänt förklarade jag att saker alltid går att ersätta och att jag var glad så länge vi var helskinnade. Dock insåg jag ganska snart att brytmärkena på dörren var gjorda i efterhand för att få oss att tro att vi glömt att låsa dörren, men vi är alla tre säkra på att vi låste dörren med dubbla vred när vi gick och definitivt öppnade dörren med dubbla vred när vi kom hem. Det tog inte många minuter innan vi packat våra tillhörigheter och lämnat Miraflores Resort - tack Anna, Asse, Ebba och Alva för att vi fick sova hos er sista natten. Och fy skäms till Miraflores som inte har koll på vilka nycklar som finns i omlopp! Synd på en annars så fin anläggning, perfekt läge nära havet, 4 pooloer, mysiga lägenheter med radhuskänsla och egen trädgård.

Semesterlek på stranden.

Två snorklare på snäckjakt (frånlandsvind gjorde vattnet väl uppfriskande första dagen!)

På besök i Aqua Park.

Supersöt i nya bikinin.

En dag på stranden.

Besök av spanska Stitch, som gärna kom förbi på en burk tonfisk!

David älskar som vanligt det galnaste på varje anläggning. 15 gånger i fritt fall hann det bli denna dag!

Bus på stranden och tävling om vem som är först i.

Förutom just det sista som inträffade så hade vi verkligen en perfekt semestervecka. Barnen hade superkul och frågade dagligen om vi inte kunde flytta dit igen - och jo, det skulle vi ju kunna göra...

Senaste vinsterna

För att dokumentera den fina starten på årets löpsäsong, måste jag naturligtvis publicera vinnarbilderna från Lilla Göteborgsvarvet (13 maj) samt den fina pokalen och tröjan från Näsetloppet (den 28 april).

Utöver pokal och medalj fick vinnaren även en ros, flera kg kexchoklad och en kanonsnygg rygga från Adidas.

Snyggaste pokalen i samlingen enligt David, som över 2,5 km krossade motståndaren med 43 sekunder (nästan 100 deltagande!). Om han tävlat i P11 hade han blivit 5a: på den tiden (5 sekunder från andra plats!) och om han ställt upp i P13 hade han blivit 11:a. Inte dåligt för en kille som inte hunnit fylla 9!

Fler filmer

Sannas start

Davids start

Davids resa

Visst, försöka blocka mig...

...trots att dina armar knuffar mig...

...vet jag att jag kan krossa dig!

Foton avbildade från Göteborgsvarvets fotoleverantör.

Världens stoltaste mamma

Igår gick Lilla Göteborgsvarvet åter av stapeln, årets absoluta happening inom löpning bland barn och ungdomar. Sanna kände sig nöjd över att kunna jogga banan runt, utan att få känningar av sitt schlatterknä – skönt! Känns som om det har krånglat länge nog. 

Det infinner sig alltid en mycket särskild känsla kring detta lopp för alla i familjen. Vi har så många glada minnen härifrån med Helena och på något mystiskt sätt känns det nästan som om hon vore närvarande och ginge vid vår sida - ja, det är nästan så att man blir religiös. Varje år inbillar jag mig (eller också är det så) att jag får ett litet tecken som en bekräftelse på att hon är där. Ja, det är sannerligen märkligt.

Helenas ängel måste i alla fall ha vakat över David igår, då han upprepade förra årets bragd och återigen stod överst på prispallen i sin åldersgrupp. Och vilket lopp han gjorde, ungen! Låg tvåa bakom en riktigt oschysst grabb, som sprang i sicksack för att hålla David bakom sig, flög ut med armarna för att hindra honom att springa om, men som på upploppet fick se sig fullständigt krossad, när David på de breda löparbanorna äntligen kunde komma förbi. Segermarginalen blev till slut 8 sekunder - och det lyckades han med på mindre än 100 meter. Vilken kille! Jag blir både stolt och rörd. Inte så mycket av själva vinsten, utan snarare av hans sinne för taktik, självkänsla och fantastiskt härliga ödmjukhet. Han hinner knappt passera mållinjen innan han börjar applådera och heja på sina konkurrenter. Och medan övriga pristagare presenterades, var det han som jublade och applåderade mest. Måste säga att jag är världens stoltaste mamma, just nu dessutom till en av Sveriges snabbaste killar!

Lika stolt är jag över Sanna, som alltid gläds med sin lillebror och stolt pratar om hans framgångar. Hon är den absolut bästa supportern man kan tänka sig. Fotbollsmatch, löptävling, innebandycup - you name it - storasyster är där och hejar på både David och laget. Gör high fives med alla, lånar ut jackan till den som fryser och klappar om den som känner sig ledsen. Fina tjej, vad du gör mig stolt. Funderar över om man som förälder kan uppleva något mysigare än odelad syskonkärlek. Att se att våra barn ser och bryr sig så om varandra och andra känns fantastiskt, särskilt med tanke på hur mycket avundsjuka och misunsamhet som jag tyvärr tycket präglar mycket av vårt samhälle idag. Dagens diss till sådana känslor! F-ing energislukare!

Ska naturligtvis lägga upp Martins filmklipp över upploppet. Martin brukar tycka att jag hejar högljutt, men i sitt egna klipp har han nog bevisat vem som hörs högst och mest! David älskar filmen och har nog sett den hundra gånger sen i går!

Ha det fint go vänner! Nu ska jag träna!

Rapport från gymmet

Stakmaskinen är precis så bra man hade kunnat önska sig. Tyvärr sätter stugbygget stopp för önskat antal träningspass, men på sikt tror jag att det här ska kunna ge resultat. Indoor walking i kombination med ett Switching-pass har också blivit en favorit, även om jag inte hunnit prova på det mer än 2 gånger. Om kroppen får vara frisk och hel har jag höga förväntningar inför nästa skidsäsong - känner mig bättre tränad än på länge, även om träningsfrekvensen är lägre än jag önskar och konditionspassen hittills inte riktigt hunnits med. Känns ändå skönt att känna att man är på väg mot en bättre version av sig själv. Trevlig helg, vänner!

Bilder från Italien

Några bilder från Italien. Ska försöka hinna skapa en bildmapp och få över fler bilder och filmer någon dag, men här kommer i alla fall några smakprov från backen.

Sanna är snart lika lång som mamma och hör till de snabbaste, och coolaste, i pisten. 

David tar en välförtjänt drickapaus med nya kompisen Theo.

Smarrig pizza i Arabba, även om den på Marmolada var strået vassare med sin härligt sprödbakade botten.

Vy över bergen i Alpe Lusia.

Bakom mina solglasögon...

Härligt att kunna åka skidor i solskenet ovan molnen - sådant är möjligt när nedfarterna är drygt 4 km långa. Inte konstigt att våra barn tröttnat på svenska fjällvärlden! 

Tävlingssäsongen igång

I helgen drog tävlingssäsongen igång. David sprang premiärloppet i lördags på ny rekordtid: 1 km på 3.32, hela 13 sekunder snabbare än vinnaren förra året. Var en stolt kille som klev längst upp på pallen och försvarade sin titel från förra året.

Igår anordnade OK Alehof Aleträffen, en orienteringstävling som bland deltagarna klassades som en av de svåraste banorna på många år. Tuff terräng gjorde att kroppen fick vara i rörelse under lång tid. En trött Sanna kom i mål efter 1.45 h, alla kontroller hittade så hon var supernöjd. Blir extra tufft för henne i år, eftersom hon tränar i en högre klass bland 14-åringar. Skiljer mycket på D12 och D14, men kluriga banor passar egentligen henne bra. Är duktig på orientering, men behöver träna kondition för att kunna göra bättre tider. Tyvärr sätter hennes schlatter-knä fortfarande stopp för frekvent löpträning, men viljan är det sannerligen inget fel på. Hoppas på snar bättring - verkar göra riktigt ont det där. Nya knäskyddet verkar dock hjälpa och enligt läkarna är det bara att fortsätta träna och vänja sig vid smärtan. Brukar tydligen ge med sig i 15-16 års åldern.

När jag summerar veckan som gått känner jag mig nöjd med träningen för egen del också. Hann både bli gruppträning och träning på egen hand i gymmet och jag kan rapportera att stakningsmaskinen är precis så beroendeframkallande som jag hade trott! Det kommer att bli många mil i den, det kan jag lova. Nu måste jag jobba på - några kunder fick ett rejält ryck i fredags kväll och mailbombade mig med nya uppdrag - och så ska jag hinna med ett dubbelpass nu på förmiddagen hade jag tänkt. Så nu gäller det att vara effektiv!

Vilket klipp

Efter att ha kommit i fas på jobbfronten (läs översättning) får jag naturligtvis med en gång inspiration till att komma igång med träningen igen. Skulle behöva köra en total makeover här hemma och grundstäda varje skrymsle och vrå, men av någon anledning känns det inte alls lika inspirerande. Skulle också kunna lägga tusentals timmar ute vid stugan (som jag också ska göra), men tror jag inväntar lite skönare vårväder... Hämtade precis hem 60 liter färg från färghandeln, så jag lovar att jag kommer kunna hålla mig sysselsatt framöver.

Men, i väntan på nästa snösäsong njuter jag av detta klipp - hoppas själv kunna komma igång med stakning i maskin, så att skidåkarmusklerna är i god trim när första snön faller!



Är för övrigt oerhört lycklig över att igår ha tillryggalagt mitt andra joggingpass på drygt 3 år. Började med 3,5 km i Dammekärr för 3 veckor sedan, igår blev det 6 km tillsammans med söta L, som menade att hon inte skulle sprungit snabbare om hon tränat på egen hand, men jag undrar förstås om det var ett helt ärligt svar. Kände mig i alla fall väldigt glad över att få sällskap i spåret och att jag fortfarande inte ligger raklång på golvet med ryggskott. Kändes rejält i baksida lår och rumpa när vi kom "i mål", men efter 1,5 km nedvarvning i promenadtempo kändes det genast bättre. Skönt. Hoppas kunna fortsätta med detta en gång i veckan, eller - åtminstone någon gång då och då! (Tycker inte att det är för roligt att springa, alltså...)

Idag har jag varit på Sportlife och tecknat nytt årsabonnemang dessutom. Fick en rundvandring i nya fina lokalerna i Nol. Av bara farten bokade jag på mig på ett nytt pass, switching, som jag tror kan bli riktigt kul och tufft. Hej livet - jag är tillbaka! Hoppas nu att jobbet håller sig på en lagom nivå framöver - jag har helt enkelt jobbat alldeles för många timmar som egen företagare för att uppskatta övertid och helgarbete, även om det genererar extra klirr i kassan. Lagom är helt enkelt min melodi, så att man hinner med och leva också. Och extra livfullt blir det ju när man tränar, så ni kan förstå vem som längtar till kl. 16.00 när switching kör igång. Ett passande namn dessutom - dags att switcha från working mode till working out mode!

Skidsemester i Italien

Efter förra årets uteblivna Italienresa (pga sen påsk och för dålig snötillgång), kändes det extra underbart att återvända i år. Blev veckan före påsk, så barnen fick ett extra långt och härligt påsklov. Skönt att nationella matteprov hanns med innan vi åkte, blev i princip inte några extra läxor för barnen. När vi kom hem stannade Sanna och mormor och morfar en vecka, medan David förstås skulle fira påsklovet med mamma (vilket hand snart ångrade när han insåg att mamma bara jobbade och jobbade och jobbade...).

Veckan i Italien började på bästa tänkbara sätt. Första dagen bjöd på sådan värme att det var helt ofattbart. Minst 20 grader i backen och vi funderade över hur lite vi skulle kunna ta på oss nästkommande dag. Strålande sol värmde våra vinterbleka kroppar under lunchen. Rykande het gulaschsoppa fick följe av tomat- och mozzarellasallad med härligt krispig ruccola. Var härligt rosiga kinder som landade i hotellsängarna sent samma eftermiddag. Wow-upplevelsen och den långa bussresan hade naturligtvis satt sina spår. Efter trerätters middag på kvällen somnade vi gott.

Skidbussen kl. 8.30 nästa morgon tog oss återigen till Canazei, 2 minuter bort - den härliga vårsolen fanns kvar. Vi tog en lång sväng ned till Campitello - gissar att backen är drygt 6 km lång. Härligt! Barnen lekte i skicross-banan och äventyrsparken hela dagen, själv tog jag en extra paus i solen vid favoritrestaurangen, efter att ha njutit av smarriga Spaghetti aglio olio e peperoncino. Lite kall vind denna dag och eftersom vi valt kortärmat och shorts direkt under skidkläderna efter lördagens värmerekord, kändes det skönt att hitta lä intill husväggen. Magiskt blå himmel och bländande vit snö - underbarare kan det nog inte bli.

Måndag morgon gick skidbussen till Lusia, det absolut bästa man kan tänka sig i skidåkning. Underbart långa nedfarter med allt från snälla röda pister till galet branta svarta backar. Solen sken och vi njöt av god mat och dryck flera gånger i solgasset. Smaskigast var förstås de italienska churrosarna med nutella. Vansinnigt gott och oerhört onyttigt! Hade en perfekt skiddag och hade gärna återvänt hit fler gånger under veckan. Men så blev det inte i år.

Tidigt på tisdagsmorgonen tog vi med barnen på Sellaronda, en flera mil lång runda, där man klättrar över diverse toppar och åker ner i minst lika djupa dalar. Brukar ta hela dagen, men med barnens snabbhet på skidorna var vi klara redan vid lunch och kunde återigen avsluta dagen i skicrossen i Campitello. Många glada skratt blev det - härligt att barnen är så stora att de orkar med långa dagar i pisten helt utan gnäll. Lite molnigt denna dag, men emellanåt sprack det upp, så att man kunde njuta korta stunder i solen. Skönt.

På onsdagen gav vi oss iväg på veckans största äventyr - skidåkning på glaciären Marmolada. Snön där uppe är fantastisk, vilket sig bör på 3500 meters höjd. Hade gärna stannat hela dagen för att njuta av de fantastiska pisterna, men tät dimma gjorde att vi fick snigla oss ned i dalen (nästan så att man funderade på att bygga sig en snögrotta och invänta bättre väder!) och sedan vända hemåt igen. Halvvägs ned från Marmolada ligger dock en oupptäckt pärla (ja inte av oss då förstås!) Här serverar garanterat Italiens bästa pizza. Eller vad sägs om ingredienser som breasoala och riven peccorino? Oslagbart kan jag intyga. Ruccola-toppingen är dessutom pricken över i. Skönt med varmt bad när vi kom tillbaka till hotellet.

Torsdag morgon och vi möttes av regn i dalen. Dröjde en hel halvtimme (!!!) extra innan vi gav oss ut i pisten kl. 9 - väl uppe med kabinbanan möttes vi av härligt snöväder. Låg drygt 1 dm nysnö i pisterna och det blev många kullebyttor och glada skratt denna dag. Vid 15-tiden var benen oerhört möra efter all lössnö, så då drog vi oss tillbaka till hotellet för att mysa och bada bastu och jaccuzzi.

Fredag morgon var det återigen en hel del nysnö i pisten. Dimmigt värre i Canazei, så vi bestämde oss för att åka mot Arabba istället. Bra val, skulle det visa sig. Här sken solen stora delar av dagen och vi hade en fantastisk sista dag. Kändes vemodigt att åka hem, men vi får hoppas på ett snart återseende. Hela familjen är verkligen helt Italien-frälsta, så vem vet, det kanske kan bli en längre vistelse i detta underbara land någon gång i framtiden. Vi får väl se vad familjen "vi gillar spontana infall" hittar på.

/bilder kommer senare, internet strejkar!/

12.43.00 pip och för stunden i fas

Efter en mer än helt galen vecka med mindre än en natts sömn totalt känns det i just detta nu oerhört skönt att för stunden vara i fas. Periodisk rapporter, momsredovisningar och annat nödvändigt har dessutom skickats in till SKV med god marginal, så nu blir det förhoppningsvis snart lite tid för andrum (och träning!). KRÄKS just nu på allt vad jobb heter, urk!