Ny vecka och ny energi

Vem jag ska tacka för den extra energi jag vaknade med i morse vet jag inte riktigt, men det känns i alla fall härligt att den äntligen infunnit sig. Det är dags att åka vidare i livet, behålla det där åkbandet kring handleden, enligt den liknelse som berättades om på Helenas underbart fina och ljusa begravning i fredags. En nära vän har hoppat av tåget, men vi som finns kvar ska baskemej se till att åka vidare i hejdundrande fart. Leva. Ha kul. Skratta. Älska. Några andra alternativ finns inte. Tog därför med barnen till Liseberg igår och tänkte, att nu jäkla ska här åkas. Och till skillnad från vårt besök i somras hade inte hela Sverige haft samma tanke, så nog fick vi åka! Ingen kö till Kanonen, Balder, Uppswinget, Höjdskräcken, Uppskjutet... Sanna åkte allt som gick att åka, flera gånger, David var besviken över att längden saknades på det som kändes spännande och att Virvelvinden var nedkräkt och därmed avstängd, men i nästan 7 timmar flög vi fram inne på Liseberg och hade en jättemysig dag. En stjärnvinst på Daim-hjulet gör att skafferiet är överfyllt - farligt!

Ska försöka få gjort så mycket som möjligt under de kommande dagarna, för att ge plats åt en smålandsresa lite senare i veckan. Väntar på att snickaren ska dyka upp (förhoppningsvis imorgon) och göra det sista arbetet på våra nyinsatta fönster och sedan också komma vidare med lusthuset. Ska presentera resultatet här på bloggen lite senare. Har de senaste veckorna försökt leva efter principen att göra allt man tänker göra på en gång, inte vänta med något. Det är ruggigt effektivt och trots att det började som en typ av tvångsgöra i en situation där jag inte fick något gjort utan att ha ett visst mönster, så tror jag att det är en princip jag ska försöka implentera för gott. Nästa steg blir att få alla andra i familjen att tänka på samma sätt, så kanske man slipper en massa "mellanstationer" för tvätt, räkningar, leksaker etc. etc.

Nu ska jag ta vid där jag slutade i går morse, men inspektion av våra nya fönster. Tillverkaren ("Bäst i test") har minsann inte skött sin kvalitetskontroll som sig borde och trodde kanske att det var en stackars obeslutsam kund som de skulle levereras till... Men icke. Jag lovar att rapportera om fortsättningen på denna historia.

Till en vän

Älskade Helena,
Att jorden är tom utan dig, känns öde, dyster och kall,
kan tyvärr inte ändra på det som hänt, det som alla fått oss på fall.
Om evigheten bjuder på värme, sprider kärlek, glädje och ljus,
är vi säkra på att du har det bra, där uppe i änglarnas hus.
För bland änglar vi åter ska mötas, få leva tillsammans i frid,
den dagen då vi andra, här på jorden levt klart våra liv.
Då ska vi åter skratta, ta vid där det nu tagit slut,
ja först då kan allting bli, precis som det var förut.

Det är dagen före begravningen. Känner mig helt tom. Ett stort eko inombords. Massor av tårar. Samma sak som dagen då dödsannonsen skulle in. Några dagar är värre än andra. Idag är det en sådan dag. När jag är ledsen skriver jag gärna. Massor av påbörjad skit, men kanske något intressant sidospår här och var, i byrålådan. Borde kanske kika på allt någon dag. När solen skiner. Eller i värmen framför brasan. En dag när jag är glad. Känns tungt när det ledsna inte går över. Trots vännernas styrkekramar. När man känner att man inte riktigt återvänder till sig själv och kan ge vännerna samma värme tillbaka. Jag hoppas att jag snart ska kunna ge er allt det, som ni nu ger mig. Det är värdefullt. Det hjälper mig igenom varje dag. Tack, om jag inte sagt det förut. Det är mörkt. Idag riktigt svart. Jag önskar av hela mitt hjärta, att jag aldrig ska behöva gå djupare än just nu. Vet inte hur, eller i uppriktighetens namn om, jag skulle klara det.

Scrap-terapi

I rent terapeutiskt syfte fick jag scrappat lite för 2 veckor sedan lite drygt. Blev några layouter, varav den ena med tema saftkalas. Hoppas få lite kraft och ork över till Lindome-träffen - bara längtar efter mina scrapvänner och all deras inspiration. Kan jag behöva.

Lite positiva vindar

Känns som om det äntligen blåser lite positiva vindar över Nödinge: David slog ut allt motstånd i löpgrenarna i helgens friidrottstävlingar och vann överlägset trots att han är 1 år yngre än sina motståndare. Vilken kille! Jag måste bara tillåtas att lyfta fram honom! Sanna har provridit en ponny, slående lik Jaison!!, på Rellsbo gård, några kilometer härifrån, och fann omedelbart tycke! Det kändes som en sten lättade från mitt hjärta - hon har verkligen varit anti-häst och anti-stall sedan Jaison fick avlivas. Fullt förståeligt naturligtvis, men samtidigt så skönt att se henne le på hästryggen igen. Innan vi rusar iväg och köper någon ny ponny ska vi försöka provida kors och tvärs och hit och dit, och på vägen dit känns det bra att kunna vara medryttare på en ponny, vars ägare verkade mer än överförtjust i Sanna. Finns ev. ytterligare 1-2 ponnysar där som Sanna kan få låna, så det känns riktigt bra att ha hittat en fungerande lösning på så kort tid. Glad man blir, så fort det blir lite medvind i seglen. Kände bara att jag ville dela med mig av min glädje, med tanke på alla deppigheter som präglat vår vardag den senaste tiden.

Har också äntligen tagit itu med min rygg och lyckades komma till både sjukgymnast, ortoped och röntgen i förra veckan. I eftermiddag väntar fortsatt behandling av min/a/ förmodade diskbuktning/ar/ (jag tänker inte tänka i termer av läckande diskbråck, trots att det var vad min sjukgymnast trodde) och till och med det känns positivt. Ska bli skönt med en rejäl knådning av baksidan, nålar i skinnet och att hänga upp och ned på sträckbänk! To be continued, antar jag...

I love you, ich liebe dich, Jaison du är bäst som häst

Att det gått mer än 2 år sedan jag och Sanna satt och diktade en hästtext till Elias feat. Frans Zlatan-låt i glädje över att ha blivit med Jaison är i sig helt ofattbart, att våran underbara ponny nu gått ur tiden än mer. Det blev tyvärr utgången efter onsdagens veterinärbesök. I torsdags morse avlivades han i sin lilla hage, säkert förvånad över alla äpplen, morötter och klöver han plötsligt fick mumsa på, efter att bara ha fått käka hö i vad som åtminstone för oss känns som en evighet. De senaste veckorna har varit så ofattbart sorgtyngda, så att jag så här i efterhand inte riktigt förstår hur man orkar uthärda. Mest tärande har det nog ändå varit att berätta för Sanna och David om vad som hänt. Att se deras smärta och orka finnas där för dem, när man egentligen knappt orkar med sin egna sorg, är verkligen en prövning. När vi fick ta bort Jaison i torsdags kunde jag inte hålla emot all sorg längre och även om man inte vill göra barnen ledsna genom att vara ledsen själv, så kändes det på något sätt oerhört skönt att få vara ledsna tillsammans. Och inte behöva vara annat än ledsen en hel dag. Det var 2 helvetesnätter för lilla Sanna, natten före och natten efter avlivningen. Jag trodde inte att det kunde finnas så mycket tårar. Men avlivningen var ändå, hur bisarrt det än kan låta, både fin och rofylld. Jag tittade inte på när han föll till marken, men var framme hos honom där han sedan låg. Klappade på honom och pratade med honom. Blodet som omgav honom bekom mig inte det minsta. Det var på något sätt att se hur livet flöt ut, blev ett med naturen. När han var bortfraktad stod jag mitt i blodpölen och spolade bort det som fanns kvar av honom med vattenslang i en timme. Det känns säkert jätteläskigt och helt sjukt när jag berättar - men för mig var det på något konstigt sätt den bästa stunden på hela dagen. I efterhand sa både jag och Martin att vi ångrar att inte barnen var med. Det hade varit bra för dem att få ett bekräftat avslut. Vi tog bilder som de tittade på senare under dagen och som gjorde det lättare att förklara. Förstår i efterhand inte vad det är man är rädd för i sådana här situationer - det kändes så naturligt, att det som kanske låter som läskigt upplevdes som helt självklart.

I fredags kände jag att vi verkligen måste härifrån för att få tankarna på annat. Martin var iväg på kundjippo, dit jag visserligen var medbjuden, men att lämna barnen var inte ett alternativ med tanke på rådande omständigheter. Det blev en härlig helg hos familjen Salomonsson i deras fina stuga i Falkenberg - tack kära vänner för att vi kunde komma med så kort varsel. Idag känns livet lite soligare. Inte för att varken hästar eller vänner försvinner i glömska bara för att skadebeskrivning är inskickad eller begravning ägt rum (nästa fredag) - men det ska onekligen bli skönt när de milstolparna är passerade och man till fullo kan lägga fokus på att komma vidare. Sanna har fått ett hedersuppdrag till begravningen. Vi får se om vi orkar med att genomföra det. Timme för timme, dag för dag - det är så vi får livet att fungera just nu. Det vore dumt att planera för varken mer eller mindre.

Murphys lag

Jag räknar mig varken som vidskeplig eller lättpåverkad av naturens alla lagar, eller de visdomsord som berikat vår värld genom århundraden. Men just nu känns det som om hela min tillvaro styrs av Murphys lag, vars grundtes lyder:

"Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle."

Jag tycker oftast att jag känner mig stark, både mentalt och fysiskt, men just nu känner jag mig bara orkeslös och tom. Man hade ju kunnat tycka att mammas frakturer i bäckenet vore nog, eller Jaisons fång som inte verkar bli bättre (har varit i stallet i över en timme och väntat på veterinären, som "nog kommer lite senare..."), men icke. Hela vår familj har, tillsammans med många andra, drabbats av en oerhörd sorg, där en nära vän gått bort bara 37 år gammal. Min walking-kamrat, träffas-i-skogen-på-helgen-kamrat, diskutera-företagsangelägenheter-kamrat, heja-på-mina-barn-på-springtävlingar-kamrat, en vän som jag delat så många stunder med och som jag saknar så oerhört mycket.

Murphys lag kan inte vara något annat än lagen om alltings jävlighet. Känner mig riktigt låg, men också styrkt av alla styrkekramar ni mailat och sms:at, blommor ni skickat och luncher vi ätit. Tack all ni som bryr er extra om mig i denna svåra stund. Ledsen att jag inte orkat besvara alla telefonsamtal.

Källa, Murphy: http://sv.wikiquote.org/wiki/Murphys_lag

VINN EN BILJETT TILL REKORDTRÄFFEN!

Du har väl inte missat att anmäla dig till Rekordträffen, årets största träff. Information om detta hittar ni på http://arkivet.blogg.se/2009/august/vinn-biljetter-till-rekordtraffen-den-19-sept.html

Tillbaka till vardagen

Efter ett långt och skönt sommarlov var det då dags att återgå till vardagen i förra veckan. Lika tråkigt som det är att känna att "sommaren är över", lika skönt är det nästan att komma in i rutiner och vardagen igen. Och sommaren har vi ju dessutom fått fortsätta att njuta av den senaste veckan, och förhoppningsvis långt framöver också.

För David var det ju dags för skolstart i förskoleklassen och det lite nervösa och pirriga gick snabbt över i entusiasm och glädje. Många nya kompisar har det blivit på förvånansvärt kort tid och han studsar verkligen upp från sängen om morgonen och ropar yippie när han inser att det är dags för en ny skoldag.

Sanna har fått ny lärare och det verkar faktiskt som hon fått en riktig nystart. Nya läraren är ett riktigt energiknippe och utstrålar så mycket positivism, att man blir alldeles varm på insidan. Härligt! Och riktigt välbehövligt för Sanna.

På jobbfronten är det som vanligt lite lugnare i augusti, men det har varit en väldans tur. Har känt mig lite låg, dels på grund av hästen, sedan mammas frakturer och därtill en nära vän som i skrivandets stund ligger och kämpar för sitt liv på intensiven. Det är bara för tragiskt. Men en helg i Helsingborg med Martins företag gav mig lite nya krafter och det var riktigt skönt att bara låta tankarna vila från allt det som hänt. Igår när jag vaknade kändes allt betydligt bättre än det gjort den senaste veckan, vilket jag direkt utnyttjade med en rask promenad. Då kändes det ännu bättre och idag lyser solen både på in- och utsidan. Skönt.

Snart är det dags för klassmöte i Sannas klass och orientering för barnen. Läxorna kommer först i nästa vecka och då blir det tufft schema: hela 4 läxor för Sanna i 4:an. Det blir till att skapa ännu fler rutiner för att få veckans schema att gå ihop!

Må så gott tills vi hörs igen!

Mysig vecka i Jávea på Costa Blanca

Att våra barn legat i språkträning under semestern är nästan en lätt underdrift. Först veckorna på Mallorca, där de fick fräschat upp lite spanska, sedan dagarna här hemma med tysktalande kompisar från Holland på besök, sedan vår härliga semestervecka i Jávea på Costa Blanca, dit vi bjöds av våra tysktalande vänner från Schweiz. Bland barnen har det blivit en härlig mix av svenska, tyska och engelska och det är häftigt att se hur väl barn kommer överens över språkgränserna. Och hur viktigt det faktiskt är att bara våga.

Man kan väl kanske säga att våra schweiziska vänner spelar i en annan division än de flesta av oss andra dödliga, men ödmjukare sällskap får man ändå verkligen leta efter. Att komma ner och få tillgång till deras gästhus på dryga 200 kvadrat var naturligtvis en upplevelse i sig, och en kontrast mot de hotellrum och lägenheter man annars tränger in sig i under semestern, men än mer minnesvärt blir väl deras vilja till just välvilja. Ja, vår sista semestervecka blev verkligen minnesvärd.

Utsikten från vår dubbelsäng! En vy man kan leva med att vakna till, eller hur?

4 amigos.

En härlig oas vid en av de många stränderna, som inte bara bjöd på luxuöst solbadande i himmelssängar, utan också underbar frukost.

En del av huset vi bodde i.

Vårt hus ur en annan vinkel.

So Freunde, vielen Dank für den supernetten Urlaub!

Vinn supersöt bloggdator!

Vem vill inte ta chansen att vinna denna härliga lilla godbit från Acer? Surfa in på http://shoppingandfashion.se/vinn-den-perfekta-bloggdatorn-fran-acer/ och läs mer om hur du med lite tur kan bli lycklig ägare till denna sommarsöta dator, som åtminstone väcker en stor "vill ha-känsla" i mig. Och du, bli inte ledsen - men jag hoppas naturligtvis att jag vinner den. Eller att det finns flera att vinna, så att vi kan få varsinn! Kramelikram

Sommar på Mallis

Sanna 10 år den 28 juli! Grattis!

På besök hos familjen Salomonsson i Falkenberg - tusen tack för allt!

Högtlyftande hopp på Mallis kittlade dödsskönt i kistan.

Tagen av hur högt man kom i linorna!

Sanna ser till att vi fastnar på bild. Väldigt ovanligt när man kikar i våra album!

Ja, med facit i hand känns våra 2 veckor på Mallis som en extra bra investering, då sommarvädret definitivt uteblivit i Sverige. Visst hade vi toppenväder veckan innan vi åkte och de som firat semester i Sverige fick ju också en härlig sommarvecka första veckan vi var borta, men fint väder i kombination med känslan av att vara helt ledig känns i nuläget helt oslagbar, även om vår andra vecka inte alls var jättesolig, men åtminstone skönt varm. Sedan vi kom hem för 20 dagar sedan har det väl varit en dag som varit riktigt somrig, men det känns ändå ganska dystert att konstatera hur snabbt solbrännan lämnar kroppen utan underhåll. Nu är vi ju i och för sig lyckligt lottade att ha ytterligare en solvecka inbokad hos vänner mellan Alicante och Valencia, men man vill ju ändå ha den där härliga svenska sommaren. Kommer säkert lagom till skolan börjar... Tycker att slutet av augusti och hela september varit den riktiga sommaren de senaste åren.

Tyvärr har hela vår semester grusats av att Sannas ponny blivit sjuk. Fick fång första juli och har sedan dess bara stått i sin box och haft mer eller mindre jätteont. Svårt att släppa tanken på det och riktigt njuta av ledigheten och tufft att bollas mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen verkar han på bättringsvägen för att nästa dag se helt förskräcklig ut med urkasst rörelsemönster. Vet i skrivandets stund inte vad jag föredrar - att han långsamt blir bättre och i bästa fall läker (vet man först efter ca. 6-12 månader - så länge dröjer det innan Sanna kan börja rida!) eller att han blir utdömd och avlivas. Har till och med haft tanken att jag skiter i försäkringen och låter avliva honom. Känns, och kan säkert även låta, väldigt grymt, men tja - så jobbiga tycker jag helt enkelt att de sista veckorna har varit.

Är väl konstigt med livet, att man aldrig kan få känna sig riktigt glad eller nöjd. Alltid när livet känns på topp, så kommer det något, eller för all del någon, som sprider grus i maskineriet. Trist. Ibland önskar man verkligen att tillvaron fick lov att vara helt problemfri, åtminstone en lite längre tid.

Mamma är också jättekass efter att ha trillat och dras med två frakturer i bäckenet, inflammerade slemsäckar i knät, en spricka i nyckelbenet etc. etc. Min farmor verkar ha tappat besinningen och ringer för att vara jätteotrevlig. Man kan lätt få känslan av att det bara får vara nog.

Men jag tänker åtminstone göra allt för att inte dras ned i något negativt träsk och presenterar därför några av sommarens höjdpunkter här på bloggen. Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar med hopp om att sommarvärmen och solen återvänder till Sverige - om än när jobbet dragit igång. Att kunna njuta av härliga sommarkvällar efter jobbet är ju inte heller helt fel.

Vår härliga 6-åring

...så hade man plötsligt inga dagisbarn längre... Vilken märklig känsla det var när jag "checkade ut" David från dagis den 12 juni med vetskapen om att han inte ska dit igen. Inte bara känslan av att han har blivit stor, utan också att vi faktiskt börjar bli gamla! Känslan var extra påtaglig på sista föräldramötet på dagis, där man plötsligt inte tillhörde de yngre mammorna... Det är med stor spänning David väntar på skolstart i alla fall.

Mycket har hänt som jag inte hunnit skriva om det senaste, men en av de bästa upplevelserna, om man frågar David, var naturligtvis att fylla 6 år. Bästa presenten blev Monstertrucken från kusinerna i Umeå (dock inte den på bild) om man bortser från själva besöket från moster W och kusin E, som blev en överraskning som hette duga. Det var härligt, men alldeles för kort, att träffa dem och nu ser vi fram emot att ses igen under juli månad - och då hela familjen.

Davids entré på fotbollsplan

Efter diverse matcher i trädgården blev det den 21 juni äntligen dags för riktig fotbollsträning för första gången - David gick, som i allt han gör, in för varje övning med 100% och tyckte att allt var jättekul. Roligast var förstås att få avsluta träningsmatchen med att göra mål. Nya fotbollströjan som han samma dag fick i present av farmor och farfar var förstås ett måste, och det behöver väl knappast nämnas att det stod Ibrahimovic på ryggen?! Annars är favoritlagen just nu Barcelona och Manchester United. Helt opåtvingat - men också som jag precis skrev: till 100% naturligtvis. Denne lille kille!

En godisråtta till katt

Ja, vår katt fortsätter att bjuda på diverse apkonster - här med totalt intresse på innehållet i godispåsen...

Vattna lite extra

Snälla M - vattna gärna lite extra!

Midsommar på Solvik

Ett par härliga bilder från midsommar, där David verkligen fick leva ut sin dröm och spela som Alexander Rybak. Ska anmäla honom till fiol på musikskolan till hösten - det är just nu en av alla de saker han brinner för...

Må så skönt i sommarvärmen!

Sanna på TV

Ja, att Sanna fick en upplevelse för livet häromdagen, är så sant som det är sagt. Min systemkamera och videokamera stoppades dock vid entrén, så inte en bild kunde jag ta. Letar nu febrilt på internet för att se om jag kan hitta något. Hon är i alla fall med på en filmsnutt här:
http://www.uefa.com/competitions/under21/fixturesresults/round=15086/match=304487/index.html

...och här:
http://www.youtube.com/watch?v=PudhYT_FxZQ

...och här:
http://www.mysoccerplace.net/video/spain-u21-vs-germany-u21-00

Sanna som Player Escort

Så har då äntligen den stora dagen kommit som Sanna väntat på så länge: Matchdag i U21 EM mellan Spanien och Tyskland, där hon valts till Player Escort och får gå ut på arenan hand i hand med en framtida (om inte redan) fotbollsstjärna. Hon är så spänd och förväntansfull. Vill helst gå med en spanjor, men också helst få Spaniens landslagsdräkt, vilket borde göra att hon får hoppas på att gå med en tysk (tror nämligen att tysk spelare får "spansk maskot"). Matchen börjar 20.45 ikväll, men Sannas dag började redan kl. 15 med restaurangbesök, buss till nya gamla Ullevi (vilken idot som namngivit den nya arenan gamla...), lek och bus på plan, träff med spelarna, ombyte till matchkläder och sedan se matchen från läktaren. Vi fick massor av biljetter och har bjudit med nära och kära. Ska verkligen bli jättekul! Vi på Fyrklövergatan håller tummarna för Spanien ikväll. Om det är någon som har TV4 Sport, så får ni jättegärna spela in matchen åt oss - så kanske vi kan se Sanna i "live-sändning" många dagar framöver.

Till "Vindsurfing-Jocke"

Du Joakim som lämnat en kommentar i min blogg ang. vårt sekundsnabba tält: Har inte kunnat lämnat någon kommentar på din blogg, så jag hoppas att du kikar in här igen för att få svar! Tältet är köpt på Decathlon - en kanonbra sportkedja som finns runtom i Europa (hade den kommit till Sverige hade den enkelt konkurrerat ut alla andra kedjor!). Tältet är av märket Quechua och du kan läsa mer om de olika modellerna här: http://www.quechua.com/EN/touring-tents-13801076/. Lycka till med ditt tältköp - lovar att du kommer att bli nöjd och få många avundsjuka blickar från "vanliga" tältpinne-campare när du hastigt och lustigt kastar upp ditt tält i luften och voilá - är färdig innan de ens hinner blinka!

Sommarlov nu vi önskar oss alla...

...och nu är det här! Davids sista dagisdag (någonsin!) imorgon, fredag, sedan är vi lediga på riktigt! Så skönt det ska bli! Sommarkramar till alla nära och kära!