Knakelibrak!

Tillbaka efter en ganska omild behandling där det knakat högt i skelettet flera gånger efter sjukgymnastens framfart. Han hade tydligen gått ny utbildning sedan sist och tyckte att det var väldigt effektivt att slita och dra i mitt stackars skelett! Har så svårt att slappna av när de ska knäcka till... hu! Fick riktigt ont långt ned i gamla diskbråcket vid ett tillfälle, vilket jag högljutt påpekade - har ingen lust att få problem av den skiten, har ju varit riktigt bra det senaste året! Känns i alla fall bättre nu, men vid nästa besök i nästa vecka får han minsann lov att återgå till sina gamla metoder. Ogillar verkligen knakelibrak i skelettet!

Suck!

Under barnens jullov gjorde jag en djupdykning i våra garderober, kastade en hel massa gamla kläder och skapade ordning och reda. Så råkar Martin en enda gång lyfta upp kläder i garderoberna och vad händer? Det råder totalt kaos när man öppnar dörrarna! Allas kläder ligger dessutom i fel garderob och att man sorterar långärmat, kortärmat, byxor, gympakläder etc för sig tycks sannerligen ha gått honom obemärkt förbi. I linneskåpet ligger dessutom lakan huller om buller, absolut inte i det skick jag lämnade dem hopvikta på stryckbordet. Och varför lägga örngotten i de för ändamålet avsedda lådorna, när man bara kan trycka in dem mellan lakan och påslakan?! Vill med detta inlägg inte påvisa hur totalt inkompetent min käre make är på detta område (även om budskapet med all säkerhet går fram), men däremot uppmana alla pojkmammor (flickor tycks få det med sig per automatik) att inte överlämna exemplar i detta bedrövliga skick till vuxenvärlden. Om jag med omedelbar verkan hade avskaffat den kravbild som jag har på barnen när det gäller att hålla ordning, städa, bädda, sortera etc, kan jag garantera att slutprodukten ändå hade varit betydligt bättre än det vuxna exemplar jag delar min vardag med. Tänker ändå fortsätta med mina små krav och hoppas att mina barns framtida hälfter känner sig tacksamma och glada över resultatet. Frågar mig samtidigt i vilket kaos denne make egentligen vuxit upp (...har jag förstås sett med egna ögon...). Kravbilden måste ha varit obefintlig (Absolut!). Eller också var det någon som lärde honom att det är ok att blanda använt och oanvänt efter eget behag (...skulle inte alls förvåna mig). Hu! Tack kära föräldrar för att ni tog ert ansvar och lärde mig lite vett och sans!

Oj, oj, oj...

...att vila tillhör inte mina starka sidor, men den senaste veckan har jag tyvärr inte haft något val. Smärtan som kom över mig förra tisdagen har inte velat ge vika och när jag blev överdrivet andfådd av en kort promenad till Davids skola och det kom plötsliga hugg i höjd med hjärtat när jag låg och vilade i soffan, kände jag att det var dags att utreda det hela lite mer på allvar. Är ju fruktansvärt dålig på att uppsöka läkare, men ett samtal var allt som krävdes för att jag några få timmar senare fick komma på en utredning som heter duga. Tacka vet jag privata sjukförsäkringar! Fem minuter före utsatt tid fick jag komma in, varpå 1 läkare och 2 sjuksköterskor ägnade mig fullständig uppmärksamhet. EKG, sänka och blodvärde mättes och utvärderades till höger och vänster. Hann bli lite nervös innan jag fick svar på EKG, eftersom en avvikelse fick läkaren att göra om det tre gånger och ropa in en andra läkare för en 2nd opinion. Han tyckte dock att avvikelsen var inom tillåtna gränser, men tyckte däremot att biljudet när jag andades borde utredas, varpå jag fick ta mig en fem minuter promenad upp till Carlanderska för hjärt- och lungröntgen. Väntrummet var välfyllt, men redan efter fem minuter var mitt inre röntgat. Satt och inväntade besked när jag blev inkallad på röntgen ytterligare en gång. En skugga på en av röntgenplåtarna gjorde att läkaren misstänkte vatten i en vänstra lungan. Hann tänka att det nog tar ett tag innan jag blir frisk, men de kompletterande bilderna gav tydligen ett mer tillfredsställande resultat. Normalstort hjärta och lungor utan anmärkning. Skönt. Läkaren ringer igen imorgon för att höra att allt blivit bättre. Vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Svullnaden har förvisso gått ned, är inte längre lika öm i muskelfästena, trycket över bröstet har absolut minskat, men jag känner mig fortfarande ruskigt trött. Har dessutom en molande smärta som strålar ut från bröstryggen till ett muskelfäste i vänster skuldra och vidare fram över vänster bröst. Gissar att det är den skiten som är roten till allt ont. Fick precis en tid hos sjukgymnasten senare idag och jag hoppas på att han kan göra underverk med sina händer. Håller på att bli tokig av att inte kunna träna, eller inte ens röra på mig i annat tempo än en pensionär i dålig kondition!

Dags att vila

Sitter med en vetevärmare över axeln efter att ha fått riktigt ont över hjärtat vid gårdagens skidträning. Strålade från vänster skuldra ut i armen och fram över bröstet. Hu! Är svullen och öm över bröstmuskeln, förmodligen till följd av att jag höll på att göra en riktig praktvurpa igår när jag var ute och gick, med vevande armar och en onaturlig kroppsposition som följd. Får vila idag och hoppas på snabb bättring. Tråkigt bara, nu när det äntligen fanns lite snö i Dammekärr!

Nya skidmil i kroppen

Tycker att detta foto blev alldeles fantastiskt. Tog det under lunchpromenaden i fredags, ca 8 minus och strålande sol.


Fantastiskt fina spår under fredagens skidåkning, lördagen bjöd tyvärr på snöstorm, där vinden snabbt blåste igen alla spår. Snacka om tunga 26 km den dagen!

Efter en långhelg med längdskidåkning i Långberget börjar det kännas allt bättre inför den stundande tjejvasan om ganska exakt en månad. Att vädergudarna sedan hade försett även våra breddgrader med lite vinterväder när vi kom hem, gjorde förstås inte saken sämre. Ikväll väntar skidträning i Dammekärr. Visserligen inte spårat, men 90 minuters skidlek säger en sann snöfantast naturligtvis inte nej till! Äntligen vinter - idag dessutom strålande sol. Var som uppgjort för en långpromenad på förmiddagen, tog mig tur och retur till Dammekärr för att kolla snöläget och fick med promenaden 80 minuters lågintensiv träning på köpet. Toppen!

Aj-ont!

Facit efter trippla pass på Sportlife igår är, utöver muskelsmärta lite här och var, en sträckning mellan skuldrorna och baksida högerlår. Inte alls bra. Jag som behöver vara i toppform till helgen. Suck! Får hoppas på snabb bättring.

Kul med hundspann

Att åka hundspann var både roligt och fartfyllt - premiär för alla i familjen, men absolut inte sista gången! 10 vovsingar drog iväg, glatt viftande på sina svansar. Många skratt blev det och nästan en krock med ett träd!

Fantastisk vintervecka i Orsa

Vilken fantastisk vintervecka vi fått uppleva i Orsa Grönklitt - en perfekt inledning på året och avslutning på jullovet. Många sköna längdskidemil har det blivit, för Sanna, David och Martin även lite slalom. 2 dagar före jul kom halsont och förkylning insmygandes i vårt hus. 4 nätter tillbringade jag sittandes i en soffa, i princip sömnlös. Har absolut upplevt piggare jular, men mysfaktorn hos mamma och pappa, där även syster med familj var på besök, var absolut hög. Juldagsmiddagen med dansk flaeskesteg var som vanligt julens absoluta höjdpunkt - jag vågar lova att ingen mästerkock i världen slår min mamma i köket!

Resan till Orsa Grönklitt arrangerades av orienteringsklubben och var som vanligt så prisvärd att den inte gick att tacka nej till. Denna gång överträffades dock alla förväntningar - sällskapet har varit fantastiskt, barnen har haft superkul med sina kompisar, boendet mitt i backen med längdskidspåren alldeles intill hade inte kunnat vara bättre och vintervädret har varit på sitt allra bästa humör. Barnen har tyvärr varit fortsatt förkylda och även jag har snörvlat ute i spåren, dock utan halsont. Har blivit drygt 15 sköna mil under veckan, tyvärr har kroppen varit märkt av en lång och ihärdig förkylning, men i söndags morse innan vi åkte hem tog jag och Martin en avslutande snabbrunda på 13 km. Kände mig oerhört stark, fantastisk power i armarna vid stakning och härligt frånskjut i benen vid diagonalåkning. Det tände ett hopp om att det kanske kan bli en hyfsad Tjejvasa i år i alla fall - trots att jag hittills varit (och fortfarande är) ganska tveksam till om jag överhuvudtaget ska ställa upp. Har ett par inplanerade träningshelger framöver. Får se hur kroppen svarar då. Skulle så gärna vilja överträffa mig själv. Kan inte beskriva hur mycket jag älskar längdskidåkning - känner mig lycklig i både kropp och själ där jag glider fram. Ska sent glömma den fantastiska vyn över mossen i torsdags förmiddag, där solen kastade vinterblå skuggor över det frostbitna landskapet. Jag bara stannade skidorna och njöt av den näst intill religiösa upplevelsen, känslan av tacksamhet över att få leva och uppleva detta vackra fyllde hela mig. Hoppas att det snart blir köldgrader och snö även i Nödinge. Minns med glädje förra årets lunchturer i Dammekärr i strålande sol, där denna tacksamhet fyllde mig i princip dagligen. Önskar att alla fick uppleva denna känsla och glädjen över att ha funnit en sport som förmedlar känslan av fulländelse. Vilken njutning, glädje och total avkoppling jag funnit i mitt liv - det finns verkligen inte mycket övrigt att önska!

Tusen tack alla Alehofare för en fantastisk vintervecka tillsammanss - och tack Lena K för alla gemensamma mil, skratt och psykbryt i spåren!

Våld mot egendom

...kl. 02.00 på nyårsnatten kom vi hem till en uppfart, som inte riktigt såg ut som vi lämnat den 12 timmar tidigare. En kärra låg slängd på marken och vi tänkte först att någon nog genat genom trädgården. Hade jag ingen duk på bordet i lusthuset, hann jag tänka innan jag såg att det var mer än en duk på bordet som saknades där inne. Någon hade under kvällen varit inne och tagit allt - från en meters höga gjutjärnsljusstakar (hur man nu orkar släpa på dem!), till fina (och tyvärr svindyra) ljuslyktor, kandelabrar, gardiner, mattor + en hel del julkappar som vi ställt in för att ta med till stugan. Mycket av det försvunna har naturligtvis större värde för mig än för någon annan, men likväl är det tråkigt när man förlorar fina saker inropade på auktion, dukar som farmor vävt och knypplat och andra personliga saker man köpt för att man bara älskat dem vid första åsyn. Polisen kom hit på förmiddagen och kikade runt, men ärendet är förstås redan nedlagt. Får se vad försäkringsbolaget säger - även om de inte kan ersätta föremålen hoppas jag åtminstone på en viss ekonomisk ersättning. Kanske kan damerna på Ljuva Hem hjälpa mig genom att beställa hem några av de förlorade favoriterna på nytt.

Bara så tråkigt att folk inte kan skilja på mitt och ditt - man känner sig våldförd, även om det bara handlar om döda ting. Hela familjen kröp ned i samma säng denna natt - kändes extra skönt att omges av nära och kära i en sådan stund.

Gott Nytt 2012

Vilken fin avslutning vi fick på 2011 - som vanligt kanonmysigt hemma hos familjen Eriksson/Larsson, där vi traditionsenligt samlades redan kl. 14 för korvgrillning, promenad, pingisturnering och bastu, innan det blev dags att börja förbereda kvällens supé. Till förrätt blev det en fantastiskt frisk och god coctail på kallrökt, limemarinerad lax, mango, dill och rödlök - en härligt aptitretande start, som fick smaklökarna att längta efter mer. Till varmrätt blev det baconlindad fläskfilé med senapssås, grönsallad och potatisgratäng och som avrundning på en perfekt måltid blev det hemmagjord hallonglass med marängkärna. Mums - behöver nog inte nämna att alla fat var renskrapade när vi lämnade bordet!

Till tolvslaget blev det förstås champagne och raketer. En bomb var dock felkonstruerad och sköt iväg skott i midjehöjd åt alla håll och kanter. Kastade oss snabbt åt sidan och skyddade barnen och får tacka högre makter för att ingen kom till skada. Messi-vovven var fantastisk denna kväll - till synes helt opåverkad av smällare och raketer, barnens tutor och 13 personers glada skratt. Tack vänner för en fantastisk kväll!

Håll till godo!

Några mer eller mindre plågsamma julnoter som spelats under julstöket i eftermiddag :)

GOD JUL

Omedelbar verkan!

Nu snöar det i Nödinge!!!! Tänk vilken effekt min dans kommer att få i nästa vecka?! Längtar redan! Godnatt!

Jäkla storm!

Dagar av ösregn och stormbyar har lämnat mina adventsfina fönster i ett bedrövligt skick... Inte länge man fick glädjas över att ha det rent och snyggt... Får hoppas på en dag med plusgrader innan lucia och då göra en ny ansträngning! Tycker verkligen att fönster är finast rena...

Äntligen hög och kall luft idag, snörapport från Småland (yippie), så nu kära vänner börjar jag så smått min snödans! I nästa vecka går jag crazy på dansgolvet och önskar mig meterhöga drivor. Visserligen har inte allt kommit på plats som utlovat vid stugan, men nu borde den iaf vara tillräckligt tät för vintern. Så av med byggkläderna och ner i skidstället! Nu ska här tränas!!!!

Glöggmingel

Tack vänner för besöket ikväll - visst blev det ett lyckat glöggmingel med provsmakning av julskinka och årets första vörtbrödssmörgås? Nybakade lussebullar och glögg smakade också gott, för att inte tala om pepparkakorna med grönmögelost. Smaskens! Härligt att smygstarta juletiden - det enda som saknades var vintervädret! Ni får vänta på min dans i ytterligare någon vecka...

Det funkar med golvmopp!

...för den som eventuellt blev inspirerad till att rengöra taken följer här ett användbart tips: Det fungerar mycket bra med golvmopp med mirakeltrasa på. Se bara till att trasan är ren, damm- och luddfri! (Nu kanske ni tror att jag missade denna detalj själv, men nej - så roligt blev det inte! Var för en gångs skull förutseende och packade upp en helt ny trasa!) I skrivandes stund nöjd med resultatet - med risk för att jag under en solig dag kommer att upptäcka ev. missar!

Städmani

Nu är alla fönster putsade in- och utvändigt - med ett undantag: Det fönster som Martin tyckte var onödigt att ha öppningsbart och därmed lovade att alltid putsa på min begäran. Har så skett? Icke. Ytterligare en punkt på hans att göra lista när han kommer tillbaka från säljkonferensen (njuter denna gång extra mycket av att vara själv i 2 dagar - tycker att han hamnat i värsta 40-års gubbkrisen och därför är ett mindre trevligt sällskap!)!

När jag börjar storstäda och feja händer det inte alltför sällan att jag kommer på något nytt att putsa på. Som igår kväll. Hade länge stört mig över att någon (dvs den som byter glödlampor här hemma...) kluddat med icke rena fingrar i taket och tänkte att nu ska detta verkligen åtgärdas. Började torka, fortsatte att torka, torkade lite till, och lite till. Bytte vatten i skurhinken om och om igen. Torkade lite till...och så fortsatte jag i drygt 90 minuter. Nu tror säkert den muntre att jag på detta sätt torkat tak i hela huset, men icke - det handlar om några få ynka kvadratmeter i köket. Har ett par rader kvar att gå på - var ju tvungen att avbryta för pass på Sportlife, men nu måste jag vänta tills brasan brunnit ut - med kaminen i full gång blir det hett där uppe under taket. Det värsta är att jag i dagsljus dessutom inser att det jobbet jag utförde igår inte är med beröm godkänt, varför det blir till att gå över allt igen efter avslutad fejning idag. Summa summarum: Märkena i taket som jag snabbt skulle torka bort, visade sig innebära en hel del merjobb. Sedan är det ju skönt att ha ett rent innertak, men mina vänner - om ni inte känner att detta är ett livsnödvändigt måste, rekommenderar jag starkt att låta bli. Att städa över axelhöjd är inte alls en trevlig upplevelse!

Tog en paus i allt städande och unnade mig en timmes härlig powerwalk. Musklerna känns härligt spänstiga och fulla av energi (+++), medan konditionen fortfarande tryter (-). Måste komma igång med den biten för att kunna göra mig själv rättvisa i skidspåret i vinter. När, och om, det nu blir någon snö. Som ni vet, beror ju det på när hantverkarna kommer och lägger en sista hand vid stugan - innan dess blir det som bekant ingen snödans! Men ikväll börjar barmarksträningen med stavar och backträning på Dammekärr - det lär ge en hel del inspiration (och träningsvärk), så snart spritter jag väl loss i min vildaste snödans oavsett stugstatus och hoppas på den vitaste och snöigaste vinter i mannaminne!

Inte den bästa versionen av mig själv...

Att försöka vara den bästa versionen av sig själv är inte alltid så lätt, särskilt inte om även omgivningen tycks vara ur balans. Efter några riktiga maratonarbetspass vid stugan under helgen som gått (tack mamma och pappa för barnvakt!) kände jag mig inte riktigt redo för måndag morgon när klockan ringde i morse. Efter lite jobb under förmiddagen kände jag ändå hur batterierna började laddas igen och överskottet av energi (...nåja, det är nog ändå att ta i...) brände jag snabbt av på lite städning och fönsterputsning! Nu har David kommit hem från skolan, första läxpasset är avslutat, så nu ska jag gå loss på några fönster till. Även om det faktiskt bara är veckor sedan jag putsade dem senast, hör jag till dem som vägrar sätta upp diverse adventspynt i icke nyputsade fönster, även om jag naturligtvis är medveten om att rutorna redan imorgon kommer vara mindre rena än idag - men då är det åtminstone ny smuts!

Projekt stugbygge (där behöver jag definitivt putsa fönster!!!) går sakta men säkert framåt. Allt tegel är på, förutom 3 rader, där det ska upp kåpor över fläktar. Fasaden är i stort sett hel runt om - nu återstår bara fodring kring fönster för att få huset helt tätt inför vintern. Tja, det var kanske inte helt sant... för att kunna sätta sista raderna med panel och ribb på ena kortsidan, måste en hantverkare dyka upp för att mäta ut (och helst bygga) ett skärmtak... Men, i min värld innebär det hur som helst i princip klart.

Ja, dessa hantverkare... de är verkligen ett kapitel för sig. Har ända sedan semestern blivit lovad hjälp i princip under varje vecka. Tror inte att vi haft hjälp mer än 5-6 dagar... Det innebär naturligtvis att jag och Martin bygger betydligt mer än vad vi någonsin tänkt oss, vilket i och för sig är kul, men inte helt lätt när man ska kombinera med 2 heltidsjobb och en "ganska" aktiv fritid... Hantverkare S-E säger att det är bra att det dröjer mellan deras besök, för att vi på så sätt sparar pengar - förvisso sant - och positivt - men samtidigt knappast något jag bett om. Hade liksom inte räknat med att bygga ett helt hus på egen hand, utan har anlitat folk för att jag faktiskt VILL betala för att få det klart! Ja, vad ska man säga...

Har på kuppen fått en helt ny utbildning (till ingen kostnad, utöver en massa förbrukad personlig energi!) - känner mig redo att göra en helomvändning från översättare till snickare. Är snart fullärd. Har gjort precis allt. Gjutit plintar, rest stomme, snickrat panel, kapat ribb, tagit ut vinklar, lagt taktegel, lagt igen trossbotten och målat en helvetes massa löpmeter virke i Falu svart. Invändigt ska jag inom kort bli golvläggare och takmontör också - i ett senare skede köksmontör, finsnickare och tapetsör! Inte klokt vad mångsidig jag är! : ) Fick för ett tag sedan morfars gamla hammare av pappa och med den i handen flyger femtumsspiken genom väggarna - kan tro att den gamle snickaren stolt vakar över mig från sin himmelska snickerifirma!

Brukar ju ibland fundera över vad jag skulle vilja göra om jag inte satt på min kammare och översatte diverse textmaterial - nu kanske jag vet?! Fniss, anjo byggservice... Tål att smakas på!

Hur som helst är alla dessa timmar vid stugan (eller främst förargelsen över att ständigt behöva jaga icke närvarande hantverkare, som dessutom glömmer hälften av materialet när de väl kommer) orsaken till att jag just nu inte känner mig som den bästa versionen av mig själv. Snart, hoppas jag, att huset är tätt för vintern, så att vi kan ta en tillfällig byggpaus och återvända till ett mer normaliserat liv med utrymme för spontana kompisträffar. Känns inte bra att på sistone både ha tackat nej till tjejträff i Halmstad och kompisbesök från Småland i sista stund, för att hantverkarna planerat om och sedan ändå inte dykt upp. Sådant gör mig trött, överraskande nog inte så förbannad - antar att energin inte räcker till för några större känsloutbrott!

Önskar nu alla en riktigt härlig första adventshelg - kan inte lova er någon snö riktigt än - snödansen kommer jag först att göra när stugans yttre är tätt!

Kraftlös

Känner mig fullständigt urladdad. Önskar att det fanns mänskliga startkablar som snabbt och enkelt kunde få lite extra fart i maskineriet...

Banrekord i Finalloppet

I Finalloppet, som är säsongens sista tävlingslopp, har David under många år varit i överlägsen ledning efter halva loppet, för att därefter få håll och fullständigt ge upp. Vet inte om han någonsin haft håll i annan situation - det begreppet tycks inte finnas i hans värld. Förutom på Finalloppet. Tävlingen sammanföll naturligtvis med min träning i tunneln, så det blev Martin som fick ta hand om uppladdningen denna gång. Förutsättningarna var inte de bästa, eftersom David varit förkyld i drygt en vecka och på grund av halsont inte kunnat träna. Märkt av veckan som gått stod han i alla fall på startlinjen. Först ut i starten, som alltid, i ledning fram till sista backen. Då kom rivalen från Värnamo upp jämsides, som för övrigt är den ende som utöver David och en Stockholmskille kan tävla om titeln Sveriges snabbaste 8-åring, lyckades ta sig förbi och vinna med ett par sekunders marginal. Stolt 2:a blev David i alla fall på en imponerande tid - hela 15 sekunder under banrekordet. När jag pratade med honom i telefon efter loppet sa han: Om jag inte varit sjuk, så hade jag tagit honom i spurten, men nu ville kroppen helt enkelt inte. Jag tyckte att han skulle vara stolt som en tupp över sin insats, med tanke på att han faktiskt vunnit över sig själv. Han har verkligen alltid hatat Finalloppet och bevisade nu att han kunde bemästra det, även om det går av stapeln tidigt på morgonen, dvs. på en för honom ogynnsam tid (sett till resultat gör han bäst ifrån sig efter kl. 12.000!). Några elaka tungor har alltid påmint honom om att han brukar misslyckas i Finalloppet - kan tänka att de blev rejält tystade nu. Förstår faktiskt inte att vuxna människor kan vara så elaka mot barn och ge uttryck för sin missgynnsamhet, men det ligger kanske i den avundsjuke svenskens natur... Tur att man har möjlighet att välja sina vänner och kan omsluta sig av härligt positiva och energigivande människor! TACK för att ni finns (tror och hoppas att ni vet vilka ni är)!