Inte den bästa versionen av mig själv...

Att försöka vara den bästa versionen av sig själv är inte alltid så lätt, särskilt inte om även omgivningen tycks vara ur balans. Efter några riktiga maratonarbetspass vid stugan under helgen som gått (tack mamma och pappa för barnvakt!) kände jag mig inte riktigt redo för måndag morgon när klockan ringde i morse. Efter lite jobb under förmiddagen kände jag ändå hur batterierna började laddas igen och överskottet av energi (...nåja, det är nog ändå att ta i...) brände jag snabbt av på lite städning och fönsterputsning! Nu har David kommit hem från skolan, första läxpasset är avslutat, så nu ska jag gå loss på några fönster till. Även om det faktiskt bara är veckor sedan jag putsade dem senast, hör jag till dem som vägrar sätta upp diverse adventspynt i icke nyputsade fönster, även om jag naturligtvis är medveten om att rutorna redan imorgon kommer vara mindre rena än idag - men då är det åtminstone ny smuts!

Projekt stugbygge (där behöver jag definitivt putsa fönster!!!) går sakta men säkert framåt. Allt tegel är på, förutom 3 rader, där det ska upp kåpor över fläktar. Fasaden är i stort sett hel runt om - nu återstår bara fodring kring fönster för att få huset helt tätt inför vintern. Tja, det var kanske inte helt sant... för att kunna sätta sista raderna med panel och ribb på ena kortsidan, måste en hantverkare dyka upp för att mäta ut (och helst bygga) ett skärmtak... Men, i min värld innebär det hur som helst i princip klart.

Ja, dessa hantverkare... de är verkligen ett kapitel för sig. Har ända sedan semestern blivit lovad hjälp i princip under varje vecka. Tror inte att vi haft hjälp mer än 5-6 dagar... Det innebär naturligtvis att jag och Martin bygger betydligt mer än vad vi någonsin tänkt oss, vilket i och för sig är kul, men inte helt lätt när man ska kombinera med 2 heltidsjobb och en "ganska" aktiv fritid... Hantverkare S-E säger att det är bra att det dröjer mellan deras besök, för att vi på så sätt sparar pengar - förvisso sant - och positivt - men samtidigt knappast något jag bett om. Hade liksom inte räknat med att bygga ett helt hus på egen hand, utan har anlitat folk för att jag faktiskt VILL betala för att få det klart! Ja, vad ska man säga...

Har på kuppen fått en helt ny utbildning (till ingen kostnad, utöver en massa förbrukad personlig energi!) - känner mig redo att göra en helomvändning från översättare till snickare. Är snart fullärd. Har gjort precis allt. Gjutit plintar, rest stomme, snickrat panel, kapat ribb, tagit ut vinklar, lagt taktegel, lagt igen trossbotten och målat en helvetes massa löpmeter virke i Falu svart. Invändigt ska jag inom kort bli golvläggare och takmontör också - i ett senare skede köksmontör, finsnickare och tapetsör! Inte klokt vad mångsidig jag är! : ) Fick för ett tag sedan morfars gamla hammare av pappa och med den i handen flyger femtumsspiken genom väggarna - kan tro att den gamle snickaren stolt vakar över mig från sin himmelska snickerifirma!

Brukar ju ibland fundera över vad jag skulle vilja göra om jag inte satt på min kammare och översatte diverse textmaterial - nu kanske jag vet?! Fniss, anjo byggservice... Tål att smakas på!

Hur som helst är alla dessa timmar vid stugan (eller främst förargelsen över att ständigt behöva jaga icke närvarande hantverkare, som dessutom glömmer hälften av materialet när de väl kommer) orsaken till att jag just nu inte känner mig som den bästa versionen av mig själv. Snart, hoppas jag, att huset är tätt för vintern, så att vi kan ta en tillfällig byggpaus och återvända till ett mer normaliserat liv med utrymme för spontana kompisträffar. Känns inte bra att på sistone både ha tackat nej till tjejträff i Halmstad och kompisbesök från Småland i sista stund, för att hantverkarna planerat om och sedan ändå inte dykt upp. Sådant gör mig trött, överraskande nog inte så förbannad - antar att energin inte räcker till för några större känsloutbrott!

Önskar nu alla en riktigt härlig första adventshelg - kan inte lova er någon snö riktigt än - snödansen kommer jag först att göra när stugans yttre är tätt!

Kraftlös

Känner mig fullständigt urladdad. Önskar att det fanns mänskliga startkablar som snabbt och enkelt kunde få lite extra fart i maskineriet...

Banrekord i Finalloppet

I Finalloppet, som är säsongens sista tävlingslopp, har David under många år varit i överlägsen ledning efter halva loppet, för att därefter få håll och fullständigt ge upp. Vet inte om han någonsin haft håll i annan situation - det begreppet tycks inte finnas i hans värld. Förutom på Finalloppet. Tävlingen sammanföll naturligtvis med min träning i tunneln, så det blev Martin som fick ta hand om uppladdningen denna gång. Förutsättningarna var inte de bästa, eftersom David varit förkyld i drygt en vecka och på grund av halsont inte kunnat träna. Märkt av veckan som gått stod han i alla fall på startlinjen. Först ut i starten, som alltid, i ledning fram till sista backen. Då kom rivalen från Värnamo upp jämsides, som för övrigt är den ende som utöver David och en Stockholmskille kan tävla om titeln Sveriges snabbaste 8-åring, lyckades ta sig förbi och vinna med ett par sekunders marginal. Stolt 2:a blev David i alla fall på en imponerande tid - hela 15 sekunder under banrekordet. När jag pratade med honom i telefon efter loppet sa han: Om jag inte varit sjuk, så hade jag tagit honom i spurten, men nu ville kroppen helt enkelt inte. Jag tyckte att han skulle vara stolt som en tupp över sin insats, med tanke på att han faktiskt vunnit över sig själv. Han har verkligen alltid hatat Finalloppet och bevisade nu att han kunde bemästra det, även om det går av stapeln tidigt på morgonen, dvs. på en för honom ogynnsam tid (sett till resultat gör han bäst ifrån sig efter kl. 12.000!). Några elaka tungor har alltid påmint honom om att han brukar misslyckas i Finalloppet - kan tänka att de blev rejält tystade nu. Förstår faktiskt inte att vuxna människor kan vara så elaka mot barn och ge uttryck för sin missgynnsamhet, men det ligger kanske i den avundsjuke svenskens natur... Tur att man har möjlighet att välja sina vänner och kan omsluta sig av härligt positiva och energigivande människor! TACK för att ni finns (tror och hoppas att ni vet vilka ni är)!

Premiäråk

Så var det då gjort - säsongens första träningspass på snö! Helgen tillbringades i Torsby, där träningsläger i skidtunneln stod på schemat. Premiäråket på fredagkvällen var en smärre katastrof och lördagens 2 pass gav inte heller de svar jag hade hoppats på efter alla träningstimmar i gymmet. Smärtande armbågar och muskelfästen till trots ingav söndagens pass emellertid hopp inför den stundande skidsäsongen. Pulsen pressades upp till 180 i motluten för att snabbt falla tillbaka till runt 120 i utförslöpet, vilket åtminstone är en indikation på att kroppen är på väg i rätt riktning. Nu ska jag bara hitta nya pjäxor som är lika sköna som de helt utslitna "vinnarpjäxorna" - de två jag köpt på mig i hopp om att hitta rätt, får helt enkelt förpassas till källarens mörkaste vrå, eller skänkas till bättre behövande... Nya skidor har jag också beställt och de längtar jag efter att få testa på snö - förhoppningsvis låter inte vintern vänta alltför länge på sig! Nu vill jag komma igång - helgens konstsnö i en mycket märklig skidmiljö gav mersmak - men nu vill jag ha natursnö! Tack OK Alehof för mycket trevligt sällskap och ett alldeles förträffligt ordnat skidläger! Ser fram emot veckolägret i Orsa så snart det nya året inletts!

Ny klasseger

Utöver fotbollsmatch och innebandymatch med flera mål och assist hann David även med att försvara sin titel i P8-klassen i Stenshultsrundan i helgen. Med 12 sekunders marginal tog han hem segern och kunde ställa en ny fin pokal till samlingen. Grattis vår älskade kille - vilken fantastisk idrottare du är!

...och regnet det bara öser ner...

Konstant regn lyder väderprognosen för det senaste dygnet. När vi kom ut till stugan tidigare idag rann vattnet i en strid ström nedför uppfarten till huset (jag fotade för att minnas den "naturliga" vägen när vi anlägger en stig en gång i framtiden!), dikena var översvämmade av vatten och nya bäckar hade bildats. Har aldrig känt mig depressiv under höstmånaderna, men nu börjar till och med en väderoberoende årstidsbejakare som jag få nog av denna nederbörd. Tar det aldrig slut? Utanför fönstret åskar det rejält i skrivandets stund, även om temperaturen varken kan beskrivas som varm eller behaglig. Vad är det som håller på att hända? Hoppas att jag vaknar till solsken i morgon - och då inte enbart i sinnet.

Sanna trixar

Sanna har trixat på min dator och fått fram riktigt härliga bilder, tycker jag. Hon har foto på schemat i nya skolan och tycker att det är oerhört kul. Passar henne som fotar i tid och otid. Har fått en förfrågan om att göra vykort, så det ska vi försöka få till. Någon som känner till en bra sajt där man kan beställa provtryck?

Kanelbullens dag

På våra mörka breddgrader måste alla tillfällen att fira tas tillvara. Därför doftar nu huset härligt av nybakade bullar och nykokt rabarbersaft - allt för att sätta guldkant på tillvaron denna kanelbullens dag (fast vi gillar vaniljbullar bättre, så därför blev det vaniljbullar med kanel!). Hoppas att även du firat och unnat dig en kanelbulle (eller två) idag!

Vardagslyx

Igår kväll fick vi ett spontant infall, som absolut får bli en favorit i repris - bestämde oss för en vuxenkväll med Juha och Stina i stan. Blev middag på Lilla Tavernan, där den grekiska menyn fick våra smaklökar att hoppa höjdhopp av välbehag flera gånger om. Eller vad sägs om grillad halloumi med honung, fetaoströra med chili, grillade jätteräkor med tzatziki, vininkokt kyckling, kycklingsouvlaki, kalamatioliver och en klassisk greksallad? Det var det bästa jag ätit från ett restaurangkök på mycket länge och jag hoppas att nästa besök inte är alltför avlägset. Strax efter 21 var vi hemma igen - skönt med en 12-åring som kan vara barnvakt åt lillebror, när mamma och pappa unnar sig vardagslyx!

Härlig Stockholmshelg

Det blev en härlig Stockholmshelg med många minnesvärda ögonblick. Påbörjade resan upp redan på fredagen med stopp i Jönköping för att kika på Kinnarps Arena och Stefan Livs minnesplats (det var gripande), polkagristillverkning i Gränna och skön övernattning i Norrköping. Efter frukost lördag morgon styrde vi vår kos mot huvudstaden. Första stopp blev Vasamuseet, som verkligen imponerade på båda barnen. Efter lite spontan sightseeing på Djurgården tog vi oss över till Gamla Stan för lite mat innan det var dags att besöka slottet. David var väl så där intresserad medan Sanna gjorde en djupdykning i all konst som hängde på väggarna och tyckte att det var riktigt spännande. Själv måste jag säga att jag, liksom vid mitt senaste besök, slås av att jag tycker att slottet är en oerhört dyster plats att vara på. Mörka, murriga rum som stinker av gamla möbler! Glad att jag slipper sitta där på representationsmiddagar!

Efter många timmar i innerstaden var det så dags att ge sig ut på Lidingö för att träffa nyfunna Mallis-vännerna. Det blev ett kärt återseende bland både stora och små och det blev verkligen en toppenmysig kväll. Efter alldeles för få timmar med sömn gick vi upp och förberedde barnen (2 av 4) inför Lilla Lidingöloppet. Kom till tävlingsplatsen alldeles för sent och hann inte kika så mycket på banan - såg bara att det började med en rent djävulusisk uppförsbacke och sa därför till David att inte ånga på i vanlig takt utan försöka hålla tillbaka i början. Taktiskt sett gjorde han sitt livs bästa lopp och var oerhört nöjd när han kom i mål som 4:a. Efter att ha joggat sig igenom hela banan (1,7 km) insåg både jag och Martin att han tagit våra instruktioner om att ta det lugnt på lite väl stort allvar - killen var inte ens andfådd när han korsade mållinjen! Glad över sin fjärde plats och alla fina priser konstaterade han att nästa år kan jag vinna det här lugnt... Ja, ja - vi får väl se. Han befäste hur som helst sin plats i Sverige-eliten bland P03 och det börjar bli många som får upp ögonen för honom. Flera föräldrar tycker inte att vi är kloka som låter honom spela fotboll - själv tänker jag att han bara är 8 år. Måste man verkligen redan välja?!

Sanna dras med knäont sedan tre veckor tillbaka, vilket läkarna bekräftade som löparknä i förra veckan. Är ordinerad vila och jag hoppas sannerligen att det ger med sig snart. Hon haltar sig fram och har vansinnigt svårt att gå i trappor, men sista veckan har hon åtminstone inte gråtit sig till sömns av smärta. Uppkom efter att hon sprang orienteringstävling i ett par joggingskor hon inte använt på ett tag, eftersom orienteringsskorna blivit för små. Tydligen kan en sådan liten skitsak utlösa detta och det känns förstås riktigt surt. Hon längtar själv efter att komma igång, men det finns inte så mycket att göra i detta läge. Ridningen funkar tack och lov, så länge hon kan rida i ett och samma varv och skänkla med högerbenet! Ikväll är det ridning igen och jag gissar att hon inte tänker vila från den... Envis som få, men förhoppningsvis kry snart igen.

Bild lånad från Marathon-Photos.com

Missen

Vår kelsjuke gris, som idag gladdes oerhört när det premiäreldades i kaminen!

Sanna och hennes älskade Vangi

Dottern med favoriten Vangi på Stall Tofta!

Dunderförkyld

Dunderförkyld, ont i halsen och lite feber - därtill en snabbresa till Malmö för att fira syrrans flicka som fyllt 7, oerhört sen kväll för att slutföra det mest akuta som jag inte hann med förra veckan när jag fick agera snickare vid stugan på heltid... Måste röja vidare imorgon, men först väntar (tror jag) takläggning, så om 6 timmar träffas jag uppe på stugtaket igen! Hoppas på snabbt tillfrisknande - lider av träningsabstinens och trivs inte alls med att känna mig krasslig. Önskar alla en riktigt bra vecka! Nästa helg blir det Sthlm och besök hos våra nya bekantskaper från Mallorca - ser jag fram emot!

Sommarminnen att glädjas över denna blöta höst!

Mysig augustikväll hos Juha och Stina.

Malmös mysiga innerstad.

Härlig dag hos härliga vänner i Falkenberg.

Mysigt med kortspel i vår stuga - gäststugan kunde invigas i juli.

Kul att elda och tälja vid stugan!

Härliga islänningar i hagen intill vår stuga - gissa vart Sanna hållt hus?!!!

Härligt att solen tittade fram idag - har slitit som ett djur vid stugan denna veckan i ösregn, medan Martin varit på Mallorca och spelat golf. Tidigare idag hade han mage att ringa och försöka få sympatier för att det var så varmt att det var jobbigt att spela golf... Lyckades INTE, kan jag meddela. Idag har jag snickrat läkt på taket och jag har duktigt ont i hela kroppen, men särskilt i hälsenorna som hela tiden påfrestas i motlutet. Dessutom har hantverkarna kommit med förkylning och halsont som gör att träningen får ta lite paus. Solen idag fick mig att minnas några av sommarens alla höjdpunkter, som t.ex. besöket hos fam. Siivikko i deras nyinköpta, oerhört mysiga sommarstuga, stranddagen och en av våra alltid lika trevliga kvällar i Falkenberg hos fam. Salomonsson och vår trevliga utflykt till syster med familj i Malmö. Delar med mig av några bilder och betydelsefulla ögonblick från vår sommar och hoppas att solen skiner extra starkt på alla mina vänner idag.

Vår fantastiske fotbollskille

Oavsett position i laget öser han in mål och som målvakt visade han också framfötterna i helgen. Vem hade trott det för 4 år sedan när knät var helt söndertrasat efter skidåkning och läkarna sa att han aldrig skulle kunna spela fotboll...

Bilder från Mallis

Äntligen har jag kopplat ihop min iphone och nya iMac och fört över lite bilder! Några smakprov från Mallorca.

Tung förlust

Vill med ett kort inlägg hedra Stefan Liv, denne fantastiske representant för ishockey-Sverige, som igår så tragiskt omkom i en flygolycka i Ryssland. Alla tankar till hans familj och vänner - om förlusten känns så stor för mig, vad ska den då inte innebära för dem? Mitt blågula HV-hjärta blöder...

Bilden lånad från HV71:s hemsida

Med fokus på tjejvasan 2012

Alla som känner mig vet att jag saknat snön sedan den försvann och längtan efter att få stå på ett par längdskidor igen är oerhörd. Inom en månad verkar det bli skidläger i Torsbytunneln med OK Alehof, så fram till dess är det bara att försöka stå ut.

Efter att ha brottats med onda hälsenor i 3 månader, vilket tyvärr resulterade i endast ett fåtal träningspass under samma period, har jag sedan i början av augusti kunnat köra på med vanlig intensitet. Försöker hinna med 4-5 pass i veckan, ibland fler om jag kan köra flera pass samma kväll. Tanken är även att jag ska komma igång med mina morgonpromenader, men hittills har jag varit för trött för att ens bry mig om väckarklockan när den ringer! Känner att jag behöver få lite snabbhet i benen, för att musklerna inte ska stelna till av all styrketräning. Arm-, ben- och ryggmuskler känns i bättre form än under tidigare försäsonger och jag hoppas att det ska ge resultat när skidsäsongen kör igång. Är naturligtvis fullt (och smärtsamt) medveten om att vi kanske inte har samma tur som tidigare 2 år att få njuta av långa, snörika vintrar och vet då inte vad jag ska göra för att få till träningstimmar. 2012 års tjejvasa och min start i tävlingsled 1, med samtidig start som eliten!!!!, gör mig dock fast besluten om att ordna med massor av snötimmar på något sätt, om det så ska behöva innebära tillfällig flytt till nordligare breddgrader! Fanatisk - ja visst, absolut! Men det är ju så vansinnigt kul!!!

Skidträff på Johns Sport i Mora den 29 oktober - då ska jag försöka vara på plats! Nya pjäxor och stavar ska det bli. Köpte iofs nytt i slutet av denna säsong, men den kollektionen får ge sig ut på nya äventyr på Blocket! Orkade inte invänta en leverans av mina favvo-skidor veckan före Tjejvasan och investerade därför i ett par svindyra pjäxor och skidor... som visserligen är suveräna, men det var ju egentligen inte dem jag ville ha... Nu ska jag köpa mina drömmars skidor och försöka köra in dem lagom till Tjejvasan. Sedan får det bli några test mellan de gamla och nya inför tävlingsdagen och se vilka som är vassast... Åh vad jag längtar!

Snart dags att förgylla fredagskvällen med ett MRL pass - det ska också bli kul och funkar bra i brist på snö! Ha en skön helg!

Den perfekta semestern

Hemma efter en fantastisk semestervecka på Mallorca, som i korta ordalag kan beskrivas med ett enda ord: Perfekt! Känns som om solen och livet log mot oss på samtliga fronter och att ta sig an höstens alla projekt och jobbuppdrag känns bara spännande och roligt. Med några bra pocketböcker vid min sida insåg jag redan första semesterdagen vilken lyx det är att resa med stora barn - inget bråk, inga tider att passa utan bara en massa skratt. Snabbt hade de hittat nya kompisar, som även fick oss att bekanta oss med trevliga Camilla och Johan från Stockholm, som vi ska ta vägarna förbi i slutet av september. Med deras glada flickor Nelly och Emmie blev det många härliga skratt i poolen och havet och jag tror att våra familjer satte rekord i nyttjande av vattenaktiviter. Det åktes "banan", "soffa" och parasailing så att det stod härliga till. När vi räknade till den 3:e bananturen funderade Sanna högt: Så här mycket brukar vi aldrig få göra annars! Det stämmer säkert, men just i år tyckte vi verkligen att de var tillräckligt stora för att testa på alla dessa galenskaper. Bästa minnet blir nog ändå fallskärmen på nästan 70 meters höjd, där jag svävar fram med ett barn på varje sida. Våra fötter såg så oerhört små ut där uppe, så att vi gapskrattade över vår litenhet på denna jord. Men så vackert och vilken underbar frihetskänsla. Jag har åkt flera gånger förut i mina ungdoms dagar, men aldrig efter en båt som kört så fort och kunnat få upp skärmen på sådan höjd. Wow!

När vi väl var nere utvecklades utflykten snabbt till värsta båtdramat - ena båtmotorn gick sönder och det skickades ut räddningsbåtar till oss! Sanna och David tyckte att det var spännande och David konstaterade glatt att han denna dag inte enbart åkt i den snabbaste båten någonsin, utan också i den näst snabbaste. Hann aldrig bli dramatiskt eller otäckt för oss där ute på havet, men för Martin som stod kvar på stranden och såg övriga båtar snabbt koppla från olika vattenleksaker för att komma till vår undsättning, blev det förstås lite oroligt för, innan han fick lugnande besked.

Bilder kommer.

Ska sent glömma våra morgonpromenader där vi mötte soluppgången på strandpromenaden (och efter 1 1/2 timme genomblöta av svett slängde oss i det stillsamma havet) - semestern blev inte bara en energi- och träningsboost som jag hade önskat, utan även en ganska kärleksfull sådan.

Get inspired...

Bilden lånad från komplett.se
Trots semestertider har det blivit en del timmar framför datorn, men ändå mindre än en normal sommar skulle jag säga. Känner mig skönt utvilad, om än något inre stressad för att vi de senaste fyra veckorna inte ens tänkt i termer av stugbygge. Martin hade en sådan down de sista 2 veckorna före semestern, så att jag bara valde att ta ett jättekliv tillbaka - har ingen lust att dras ned i någon annans skit - som bekant är jag allergisk mot energislukare av detta slag! Hur som helst: Gäststugan är inredd (dock inte helt klar) och där har vi sovit några nätter, låtit dagarna fyllas av bad, fiske samt kantarell- och bärplock. Härligt! Mindre härligt är förstås det faktum att jag nu är inne på 4:e månaden utan träning... Stugbygget har helt enkelt inte lämnat utrymme för gymmet och under semestern har jag allvarligt talat varit för trött för att ens kunna tänka på en promenad. En hälsena trilskas dessutom, så jag känner mig för tillfället både halt och lytt. Trist. Ska försöka få en riktig kickstart om någon vecka, då nya äventyr väntar. Mer info följer snart.

Häromdagen när jag satt och jobbade kom jag på mig själv med att känna hur roligt det var! Vet inte när jag kände riktig arbetslust senast. Tänkte att jag minsann snabbt skulle make the most out of the feeling, så igår travade jag iväg till macstore och köpte mig en iMac 27 - en härligt häftig dator med 27" skärm, helt sladdlös, ingen ful pc-burk på golvet, trådlöst tangentbord och en keramisk helskön mus. Är så snygg! Köpte till Office-paketet och även om man inte helt känner igen sig, tror jag på sikt att några av extrafunktionerna i mac-versionen kommer att övertyga mig om att detta är framtidens miljö, även för oss vana pc-användare. Fortfarande några veckor kvar till skolstart och innan jag tänker börja jobba igen på allvar, men glädjande att ha denna snygga maskin att se fram emot som sällskap! Hoppas jag känner mig lika glad över min investering när hösten kommer... (Lovar att det kommer bli många svordomar också...)

Glad midsommar

Vill passa på att önska alla nära och kära och övriga som råkar ha vägarna förbi min blogg en riktigt mysig midsommar! Eftersom midsommarafton i år sammanfaller med Davids födelsedag har vi bjudit in till kalas här hemma i Nödinge. Vårt traditionella midsommargäng är i år lite mindre än normalt, eftersom ett av paren är bortbjudna på bröllop. Icke bortresta vänner kommer naturligtvis i vanlig ordning, dessutom mamma och pappa och troligtvis även syster med familj. Andra som känner sig manade är också välkomna - ingen anmälan krävs, så länge man ser till att följa traditionen att ta med det man själv vill äta. Hoppas på uppehållsväder och långbord i lusthuset och vidare ut i trädgården. Nästa midsommar är förhoppningsvis stugan klar och då är naturligtvis festplatsen given. Du glömmer väl inte att boka in dig?!

Bild från google/bilder.

Skolavslutning

Sanna har fått plats på Ahlafors Fria Skola till hösten, så därför var det förstås lite extra känsligt att krama om fröken och säga hej då på avslutningsdagen. Ändå var Sanna den som verkade vara på bäst humör av alla: Medan andra grät för att klassen skulle splittras inför 6:an och att man inte hamnade med bästa kompisen, såg jag inget annat än ett glatt leende på Sannas läppar under hela sammankomsten. Blir så imponerad över den ungen - ett sånt lugn inför allt. Själv fick jag vända mig bort flera gånger för att de andra barnens tårar även fick mig att känna mig sentimental. Tur att jag då redan klarat av tacktalet till fröken Susanne. Fick ett par dagar senare ett mycket uppskattande mail från samma fröken, som värmde skönt i själen.

Nu är sommarlovet i full gång. David går i fotbollsskola och Sanna har på egen hand tagit tåget till mormor och morfar i Småland. Vår stora tjej... Så stolt över hennes mod när jag vinkade av henne och hon med sin vanliga övertygelse sa, Men mamma, det är lugnt... jag är inget småbarn längre.

David blir lokalkändis!

www.alekuriren.se/wp-content/themes/tema960gs/directorylisting/2011/V24%202011/17.pdf

Miniferie på Legoland och Lalandia

Tidigt i ottan väckte vi barnen och visst blev de precis så överraskade som vi hoppats på. Avslöjade inte resmålet förrän vi åkte på färjan i Göteborg. Var i Billund strax före kl. 12 och hade en härligt solig eftermiddag på Legoland. Inte alls mycket folk och därmed inte några köer. Våra åktokiga barn var inte speciellt imponerade över attraktionerna som Legoland hade att erbjuda, men visst fanns det roliga inslag, som den galet ryckiga bergochdalbanan, där man trodde att vagnen skulle spåra ur i svängarna, brandsläckningen som hela familjen glatt deltog i och vann!!! och den TV-spelsliknande Indiana Jones-attraktionen, där familjemedlemmarna gjorde allt för att slå varandras high scores. Ja, det blev många glada skratt denna dag. När vi lämnade parken för dagen var dock barnen överraskande överens om att det bästa med hela Legoland var alla städer som byggts upp i Lego. Helt klart värt ett besök bara av den anledningen.

Den soliga kvällen var som gjord för tältning och på fina FDM Camping i Billund kunde man inte annat än trivas som fisken i vattnet. David gjorde djupdykningar i bollhavet medan Sanna matade djuren i smådjursparken. På kvällen hade de uppvisning på studsmattorna, innan det var dags att dra sig tillbaka till tältet, tända grillen och sedan trötta krypa ned i sovsäckarna. Vi somnade snabbt och sov gott.

Efter frukosten, eller morgenmad som det ju heter på danska, med färska rundstykker (frallor, alltså!), styrde vi vår kos mot Lalandia (badland, legoland och camping ligger inom ett par hundra meters avstånd). Snabbt blev man upplurad av barnen i de värsta vattenrutschen och jag skrek mig nästan hes i 4-manna-flotten, där vi susade ned för branter som på riktigt liknade stupen i flumeride! Det var en härligt helgalen dag med massor av skratt och jag tror att barnen uppskattade att både mamma och pappa rockade loss och hängde med på diverse (för oss) skräckinjagande äventyr! Det blev med andra ord en perfekt miniferie, som vi alla absolut kan rekommendera för er som inte prövat på.

Överraskning

Imorgon ska vi överraska barnen med ett spontant upptåg - vilka förvånade blickar de kommer att kasta när vi väcker dem imorgon bitti... To be continued...

Fotograf Sanna

Kanonhelg vid stugan

Med en väderprognos som lovade strålande sol över långhelgen packades tältet och väskorna snabbt i fredags eftermiddag, efter att vi äntligen tagit oss tid att röja lite här hemma och få undan lite tvätt. Hade knappt hunnit skriva om mitt intensiva liv på sportlife innan den tog slut och ersattes av nästa byggfas: Projekt stugrenovering. Nu står 2 nya byggnader stomresta på tomten och som vi har jobbat och slitit! Sportlife är sedan 2 veckor ett minne blott, men jag antar att armmuskler och övriga kroppsdelar även kan hållas i trim med hammare och spik, målning av fasader och lyft av tunga byggkomponenter! Har hur som helst inte tid för någon annan träning just nu, så inte så mycket att sörja över.

Solen sken lika starkt som utlovat och helgen bjöd på många härliga dopp i Mjörn. Efter långa och hårda arbetsdagar kan jag lova att vi sov gott i tältet också!

Fredagkvällen hade hunnit bli lördag innan jag kröp ned bland övriga familjemedlemmar, efter att ha fått till årets första tjejkväll på Solvik med Åsa och Frida. Vår träff blev ett perfekt startskott på sommaren och jag är säker på att det kommer att bli många fler. Tusen tack för denna helkväll - var verkligen behövlig, på många sätt och vis. Ja, ni vet... Medan vi satt och fnissade fick Martin och barnen årets första gädda på kroken, som Stitch gladeligen vräkte i sig när vi kom hem på söndagen!

Lördagen kämpade jag och Martin med takrenovering och pappläggning i gassande sol. Barnen höll till nere vid vattnet och hjälpte (alt. störde) Frida i planeringen av sin 30-års fest. Camp Solvik var temat och det blev naturligtvis lyckat med tanke på att vädret visade sig från sin allra bästa sida. Trött i kroppen efter flera dagar av hårt arbete blev kvällen inte alltför sen för min del, men det var hur som helst en härlig sommarfest i glada vänners lag.

Riktigt mysigt blev det på söndagen när mamma och pappa tidigt på morgonen kom på besök och bjöd på frukost. Hjälpte till att fixa hela dagen och hade även tagit med lunch, jordgubbar och fikabröd. Mums. Fick massor gjort och hann även njuta lite av solen nere på klipporna. Barnen var överlyckliga över att lyckas lura morfar i plurret 2 gånger. Härligt uppfriskande och faktiskt inte alls så kallt. Man ville till och med ligga i, en stund i alla fall.

Sent söndag kväll styrde vi kosan hemåt igen - de varnade för regn. Måndagen visade sig dock innehålla tropisk värme, så jag och Martin tog tillfället i akt att arbete 4 timmar vid stugan. På kvällen blev det bio med barnen, Pirates of the Carribean, därefter restaurangbesök. Det var en så härlig värme när vi kom ut från bion att vi inte ville åka hem. Sanna sa: Mamma, det känns precis som på kvällen i Spanien, när vi brukade gå ut och äta så där sent. Bara att det inte är mörkt här. Och ja, det hade hon verkligen rätt i. Det var nästan så att man kunde förnimma dofterna, havets brus i bakgrunden och den härligt sommarlediga känslan. När stugan börjar ta form och livet blivit lite mindre hektiskt blir ett nytt Spanienbesök absolut prioritet ett. Men tills dess kvarstår en hel del slit, som absolut är härligt, roligt och alldeles underbart - om det inte hade varit för den saken att det är ett sånt himlans pusslande med snickarnas tider... Vill snart ta ledigt från projektledarrollen!

Livstecken...

Efter många veckor i byggdamm och allmänt kaos, börjar lugnet åter infinna sig på Fyrklövergatan. Martins golfresor har avlöst varandra och det har varit många projekt att ro i land på egen hand under de senaste veckorna. Inte undra på att jag känt mig helt slutkörd. Tom på energi. Sömnsjuk. Empty. Finito.

Men sedan badrumsrenoveringen äntligen stod klar (tja, det återstår att koppla inte en ljusslinga i bastun...) fylldes som tur var reserverna snabbt på med nytt bränsle. Efter att ha ägnat en månad åt att dygnet runt finnas till hands för hantverkare och familj, har jag sedan 2 veckor tillbaka äntligen fått utrymme för lite egen tid igen. Den tillbringar jag som bekant väldigt gärna på Sportlife, där den tidigare för mig så populära zumban nu har fått stå åt sidan för body pump och MRL. Är inne i en fas med riktig gristräning, kör stenhårt, varvar styrka med kondition och hoppas att det ska ge resultat i Fädernes spår! Känner mig ruggigt stark och tycker att det är så kul. Längtar galet efter skidåkning, men får väl nöja mig med barmarksträning ännu ett tag.

Martins senaste golfturné, och förhoppningsvis den sista för en bra tid framöver - han har varit bortrest fler dagar än han varit hemma den senaste månaden - avslutades i fredags kväll. Knappt var han innanför dörren innan han var på väg ut igen. Destination Göteborgsvarvet. Sprang på 1:53 och var nöjd premiärlöpare, men samtidigt besviken över att kroppen helt tog slut efter 16 km och de sista 5 fick avverkas haltande med kramp i varje tänkbar muskel. Nåväl - är säker på att han tar revansch nästa år (då har hans 40-års kris säkert intensifierats!), även om jag tycker att han ska vara sjukt nöjd med sin prestation.

Söndagen var som vanligt fylld med aktiviteter för familjen och dagen inleddes med Lilla Göteborgsvarvet för båda barnen. Sanna var som vanligt måttligt road - älskar att träna, men hatar att tävla - medan lillebror i vanlig ordning var laddad upp till tänderna. Drygt 3 timmar mellan barnens starter, men visst var det värt att vänta på P8-klassen. Med 16 sekunders marginal sprang David in på Slottsskogsvallen i ensamt majestät och hjulade över mållinjen. Kan lova att en och annan tår rann utmed en mycket stolt mammas kinder när han klev upp överst på prispallen. 900 startande i klassen och så går vår kille och vinner! Wow! Direkt efteråt undrade han när han kunde tävla igen, men när jag berättade att nästa tävling krockar med hemmamatch mot Älvängen var valet naturligtvis enkelt: Fotbollsmatch! Tror att det är just den fria viljan som gör att han lyckas i allt han företar sig. Tror inte på tvång och måsten. Glädjen måste finnas i allt man gör för att man ska nå framgång, oavsett om det handlar om idrott, skolarbete eller annat.

Sedan 2 veckor tillbaka har David ny lärare. Gravida Fröken E blev sjukskriven och ersattes blixtsnabbt av Magister K. Något som hittills visat sig vara ett riktigt lyckokast. Som bortblåst är skoltröttheten. Glädje, men bestämda tyglar, har ersatt det inrutade schemat, som dominerats av måsten och tråkigt bemötande och känslan av kollektivt misslyckande. Läxorna görs plötsligt utan mammatjat och utan problem stavar ungen till bibliotek, Sverige och Nödinge. J-ljud, dubbelteckning och ng-ljud löser han som om det inte vore någonting. Jag är imponerad. I augusti förra året läste han några enstaka ord med 3 bokstäver. Vilken utveckling! Stolt blir man förstås när läxorna kommer hem med betyget: Det hade inte kunnat vara bättre!

Vill även skryta med Sannas fina prestationer i skolan. Senaste utvecklingssamtalet var jag nästan rörd till tårar när fröken meddelade att dottern är ett utmärkt föredöme, ligger långt över målen för årskurs 5 och att hon med sin ambitions- och kunskapsnivå kan bli vad hon vill. Kändes skönt att Sannas självförtroendet vattnades lite – det är tufft att vara nästan 12 år när det händer en massa saker i kroppen, klimatet runt omkring är lite tuffare än man själv hade önskat och nya klasser ska skapas inför högstadiet. Att Sanna helt kommer att byta miljö efter att ha fått plats på Ahlafors Fria Skola känns i nuläget oerhört positivt. Sanna själv strålade när jag berättade om erbjudandet och önskade att det blev hösttermin med en gång. Tror att det är bra med ett miljöombyte. I och för sig hade det blivit nya klasser på högstadieskolan i Nödinge också, men det känns som om attityden och jargongen på den mindre friskolan är trevligare, mer inspirerande och glädjefylld. Visar det sig att hon inte trivs, lär väl Kyrbyskolan ett kvarter bort stå kvar. Ser ingen prestation i varken det ena eller andra valet, viktigast är att Sanna trivs och mår bra.

Projekt stugrenovering fortskrider sakta men säkert. Försenad byggstart har gynnat markarbetet. Har slitit som ett djur med att forsla bort tonvis av sten och rötter, kratta jord på längden och tvären och på så sätt förbereda inför anläggande av ny gräsmatta. Tror att slutresultatet blir riktigt bra. Om allt blir som planerat börjar gäststugan ta form imorgon.

Ska komplettera inlägget med bilder någon dag. Hänger inte riktigt med i den moderna världen, där man har bilder i alla möjliga medier och det krävs femtielva olika sladdar för att föra över allt till datorn!

Nu knackar söta Frida på dörren – dags för en kopp te och lite kvalitetstid! Tjing!

En till som njuter av våren

Sanna har fått dille på att fota och ett av favoritmotiven är Stitch!

Vårtecken överallt

Även vinterfantaster som jag vet att uppskatta vårtecken och alla späda vårlökar som nu kikar upp genom jord och mark måste väl till och med få den tröttaste själ att vakna till liv och glädjas över all härlig grönska vi nu har framför oss? Helgen bjöd på riktigt härligt vårväder, som familjen valde att utnyttja på lite olika sätt. Fredagkvällen tillbringade jag med jobb, medan resten av familjen gick på Sverige-Tyskland-hockey i Scandinavium. Lördag morgon vaknade jag kl. 6 av att vårsolen kikade in genom fönstret. Martin åkte iväg på svensexa, Sanna satte sig i solen för att läsa och jag tog med David på innebandyavslutning, varifrån vi snabbt styrde vår kos mot Skatås och Premiärloppet. Efter att ha vunnit terräng-DM för P11 (!!!) i onsdags var David övertygad om vinst i Premiärloppet. Att han faktiskt gick och vann även denna dag var en vinst på så många fler sätt än den pokal han fick med sig hem och glatt fyllde med godis senare på kvällen. Av någon oförklarlig anledning har David alltid hatat att tävla i Skatås och varit fast besluten att aldrig tävla där igen. Att han nu ville dit och faktiskt vann var en mental vinst som fick honom att sväva på moln resten av dagen. 3.55 gjorde han på kilometern i till synes jogg-tempo. Närmaste konkurrent var långt bakom och han behövde verkligen inte förta sig. Flera uppmärksammade hans, för sin ålder, helt fantastiska löpsteg och tyckte att han skulle komma till träning för Sävedalens AIK för att matchas mot de bästa. Naturligtvis roligt med uppskattning, men jag vet inte om löpträning är så roligt när man är 7 år. Tror att det viktigaste är att ha kul och känna glädje i det man gör. Davids snabbhet har kommit genom lek och min spontana känsla är att löpträning ett par gånger i veckan snart hade tagit död på den glädje han känner för att springa.

Söndagen tillbringade vi vid stugan. Mamma och pappa kom förbi och det blev lite vårstädning i trädgården. Fick även hjälp med trädfällning av drygt 70-åriga jättegranar, som resulterat i gigantiska grenhögar som nu måste eldas upp. För Martin väntar ett antal timmar med kap och vedklyv. Vedförrådet är redan fullt av det vi hittills tagit ned, men med svenska vargavintrar är förstås ved i överflöd ett angenämt problem. Tillbringade även 4,5 timmar vid stugan igår och fick då eldat ca. hälften. Hoppas att dagens regn inte blir alltför ihållande eller omfattande, så att vi kan få undan resten idag. Måste dock invänta hantverkare först - golvet i badrummet ska flytspacklas. Ja, våra projekt går långsamt men säkert framåt. Men fy 17 vad trött jag är på hantverkare...

Projektstart och massor av byggdamm

Byggdammet gör att fingrarna fastnar på tangentbordet och helgens vårstädning känns plötsligt ogjord. Men å andra sidan har det efterlängtade projektet Renovera Badrum äntligen påbörjats, så jag får väl helt enkelt försöka övertyga mig om att det ska bli jättekul att städa hela huset varje dag under ett par veckor framöver!

Igår var jag på byggnadsnämnden och lämnade in ritningar på stugan, så inom en inte alltför lång framtid hoppas jag på projektstart även där, även om det innebär att jag får klona mig ännu en gång för att få allting att gå ihop.

Älskar ju dock projekt, så det känns nästan som om det vore julafton... Kul!

Inte död

Jag är inte död, endast överöst med arbete! 2 veckor kvar till produktlanseringen och efter det hoppas jag sannerligen på ett andrum! Första året på en evighet som livet inte ens verkar ge utrymme för vår årliga skidresa till Italien. Känns nästan outhärdligt. Måste försöka trolla, men om det inte går måste jag nog komma på något annat som snabb rekreation efter dessa alltför fullmatade månader av jobb, jobb, jobb... Puh...

Sjukt nöjd!

Sjukt nöjd och så otroligt stolt över mig själv! Gårdagens framfart i fädernes spår kan inte sammanfattas på annat sätt. Upplevelsen saknar motstycke och denna underbara skidresa ska jag med gläjde bevara i mitt inre så länge jag lever - och mer än gärna återuppleva!

Klockan ringde 05.30 och trots att jag sovit gott kändes det förstås okristligt tidigt. Ner i ett par långisar och snart på väg in i frukostmatsalen på ypperliga Hotell Moraparken. Några fler yrvakna skidentusisaster på plats. Yoghurt med torkad frukt och müsli och en portion havregrynsgröt med lingonsylt fick samsas med en kopp te, mer fick inte plats hur jag än försökte. Lite tävlingsnerver som spökade, kan jag villigt erkänna. 07.15 var bilen packad och Martin skjutsade mig ut till starten. Insläppet till tidiga startleden skulle vara kl. 8 och tro mig att jag blev lagom panikslagen kl. 07.50 när jag insåg att tävlingsadministrationen sjabblat och gett mig fel nummerlapp. Som tur var ordnades det snabbt och mina skidor hamnade om planerat i första led i tävlingsklass 2. Tågade tillbaka till bilen och där träffade vi på norrmannen och hans fru som vi bekantat oss med i vallaboden kvällen innan och tillsammans provkörde vi lite skidor och tilläggsvallade. Temperaturen hade gått närmare nollan än tidigare prognoser skvallrat om och det kändes skönt att kunna justera före start.

En stund före startskottet stötte vi på ett glatt gäng Alehofare, som lovade stå i spåret och heja på under resans gång - och som det hejades! Många glada tillrop gjorde resan till mål riktigt lustfylld. Men den största lusten genererade jag naturligtvis själv - kände hur adrenalinet strömmade i kroppen när vi körde iväg. Bomstopp i uppförsköret hela första milen där jag, bland flera, vrålade att folk skulle hålla sig till höger, dock till föga hjälp. Strax före första vätskekontrollen kunde jag börja utnyttja kraften i kroppen på riktigt och kände mig riktigt stark i sista stigningen före drickapausen. Därefter följde 2 mil i rasande tempo - överträffade mig själv på alla punkter. Körde snabbare än jag någonsin gjort förut och snittade 15,2 km i timmen. Såg på pulsklockan att det gick ruskigt bra och det var knappt att Martin hann infinna sig för att heja på utanför Moraparken en dryg kilometer före upploppet. Han var grymt imponerad av min framfart och trodde nog han såg i syne. 2.01.44 efter start korsade jag mållinjen, vilket innebär att jag förbättrade min tid från förra året med 40 minuter.

Min sammanlagda placering blev 222:a av totalt 8800 och även om jag har svårt att ta till superlativer om mig själv, så är detta absolut ett ögonblick jag tänker göra det: Jag känner mig helt enkelt fantastisk, överlycklig och riktigt bäst. TUSEN TACK för alla lyckönskningar jag fick före loppet och alla grattismail, sms, sånger, hejaramsor som haglat över mig efter målgång. Jätteglad över att så många gläds med mig - jag, en helt vanlig 2-barnsmamma, som började åka skidor förra säsongen! Jag kan knappt tro att min prestation är sann.

Från årets Tjejvasa ska jag bära med mig känslan av ett oerhört lyckorus, den fantastiska känslan av att fullt ut kunna lita på sin kropp och veta att den klarar utmaningen utan problem. Resan från Oxberg till Mora var sannerligen a piece of cake och den som känner mig förstår naturligtvis att det redan finns nya mål på min agenda. Och eftersom varken före, väder eller skidor var perfekta igår kan ni säkert gissa att det redan funderas över hur prestationen ska kunna förbättras till kommande år... Jag har 17 minuter upp till Eliten och om jag sluppit slöfockarna i första backarna och dessutom lyckats lite, lite bättre med skidorna, så lovar jag att jag inte varit långt från topp 50. Är så oerhört nöjd med min prestation - men också över känslan över att jag vet att jag kan förbättra mig. Det är en morot som jag kanske får gnaga på ett tag - men morötter hör till min favorit, så här ska gnagas - det kan jag lova!

Tjohooooooooooooooooooooooooooooooooooooo!

bild lånad från Photomic.com

Wish me luck!

Håll nu alla tänkbara tummar runt om i landet (och gärna ni i andra länder också) för att det blir en härlig upplevelse i Vasaloppsspåret och att säsongens 60,9 mil på skidor har gett resultat. Önskar så att vädrets makter vill visa sin vänliga sida och bidra till att göra Tjejvasan till mina drömmars lopp. Skidorna är vallade, bilen packad - hoppas på ett par timmars sömn innan det bär iväg tidigt imorgon bitti, men känner jag min kropp rätt, så blir det en lång och sömnlös natt, med många tankar! Känner mig som ett förväntansfullt barn inför julafton! Fniss!

Välkommen till pysselboden!

Har inte direkt fått utlopp för min kreativa sida på en evighet, så vad kunde passa bättre än att ge mig en alldeles ny typ av pysselbod i födelsedagspresent! Här pysslar jag, oavsett om jag har tid eller inte, med passion och minutiös noggrannhet. Här läggs förhoppningsvis grunden till Tjejvsasan i helgen, medan de sista lagren glidvalla och fästvalla får tas omhand på plats. I packningen ingår naturligtvis mitt nya vallaställ och vallajärn - oerhört värdefulla skatter för en skidentusiast som jag!

På medaljplats!

Åkte med Sanna till mormor och morfar i Småland igår, för att tillgodose hennes högsta önskan inför sportlovet. Blir bra med ett par extra händer nu när mamma kommit hem från sjukhuset, men fortfarande är långt ifrån fit for fight. Dessutom ska hon gå i restaurangskola på Toftaholm Herrgård, som avslutas med att nära och kära får komma på supé. Blir väl käre far som får representera familjen, för tyvärr är det ju lite långt att åka fram och tillbaka härifrån. Får hålla tummarna för att hon vill visa vad hon lärt sig när hon kommer hem! :)

På vägen hem tog jag svängen förbi Ulricehamn och åkte av bara farten 21 km på skidor i Ulricehamnsloppet. Blev faktiskt trea idag, så föga förvånande att jag just nu strålar ikapp med den härliga vintersolen vi haft över oss idag. Var kanonfina spår och en glädje att susa fram. Tyvärr blev det lite kallare i natt än vad yr.no utlovat, så glidet hade kunnat vara lite bättre, men mitt fäste var alldeles kalas. Riktigt kul. Lovar att snart dela med mig av bilder från "boa" där förhoppningsvis nya framgångar snart förbereds...

Dags att återvända till verkligheten bakom skrivbordet efter exakt ett dygn på resande fot. Har varit en galen vecka på jobbet och för att det inte ska bli mer än kaos imorgon är det bäst att jag börjar kika på en del av det som ska levereras på måndag och tisdag. Imorgon dyker det helt säkert upp nya projekt, så det är bara att ge sig ner i kolgruvan igen... Men efter dagens prestation blir det åtminstone med ett leende på läpparna!

En alldeles tokig dag, men underbar födelsedag

Trots att det på de flesta fronter varit (och ser ut att fortsätta bli) en alldeles tokig dag, så har jag samtidigt haft en fantastisk födelsedag. Morgonmys på sängkanten med perfekta presenter till en skidtoka, därefter flera härliga överraskningar i form av telefonsamtal, mail, besök (tråkigt att jag inte var hemma någon av gångerna M!), blomsterbud och kramar. Även om dagen varit hektisk och mycket krånglat (främst på jobbet), så har i alla fall födelsedagsdelen varit mer än perfekt. Härligt att omges av sådana vänner och av er värmande omtanke. Som jag tidigare sagt - ledsen om jag inte räcker till att vara lika god vän tillbaka för tillfället! KRAMAR

Hur svårt kan det vara?!!

Gjorde ett röj i förra veckan och försökte förklara för familjemedlemmarna hur enkelt det blir om var sak hamnar på rätt plats när den använts klart. För den yngre generationen har resultatet varit enastående, medan den äldre fortfarande samlar på hög över hela huset och blir sur när man påpekar det. "Men jag diskade ju..." Ibland fattar jag verkligen inte varför man frivilligt tillbringar livet med en så trögtänkt varelse...

...in i bubblan...

Var på lanseringsmöte igår och som alla tidigare år är jag lika överraskad över att det återigen är dags att gå in i bubblan... Lanseringen har ett annat upplägg i år och från att ha upplevt ett "lagom-år" 2010 verkar det vara "fullt ös - medvetslös" som gäller för 2011. Vet i allvarlighetens namn inte om jag är villig att göra den satsningen, men jag får väl dra i handbromsen om det spårar ur... Det finns med andra ord risk för att jag inte kommer att vara så social en tid framöver, men locka gärna med mig ut på en promenad eller en skidutflykt (dagar som denna när det regnar är jag dock ingen skidåkare!). Frisk luft och motion ska jag absolut inte prioritera bort även om jag så behöver jobba dygnet runt - däremot finns det risk för att dammråttorna anfaller om du har vägarna förbi på ett besök! Tips på bra städhjälp mottages tacksamt! Första bauta-filerna har landat i datorn - dubbla arbetspass krävs för att kunna möta deadline på torsdag... Urk!